E Detlof Krassow, von

Född:1660 – Tyskland (på Pansevitz på Rügen)
Död:1714-01-23 – Tyskland (i Harburg, Pommern)

Arméofficer


Band 21 (1975-1977), sida 530.

Meriter

von Krassow, Ernst Detlof, f 1660 på godset Pansevitz på Rügen, d 23 jan 1714 i Hamburg, Pommern. Föräldrar: godsägaren Christian v K o Margareta Catharina v Holstein. Fänrik vid livg till fot 18 maj 77, löjtn där 29 sept 78, major vid överste C G Erskins värvade infanterireg 26 sept 88, periodvis chef där, överste för värvade Bremiska dragonreg 25 nov 99, generalmajor 12 juni 06, frih 21 mars 07, v generalguvernör i Stade över Bremen-Verden 31 aug 10, gen-erallöjtn:s avsked 3 jan 12, generallöjtn av kavalleriet 13 maj 13.

G 87 m Augusta Wilhelmina v Wulfradt, d 20 april 21 i Stralsund, dtr till Adolf v W o Anna Clara v Uslar.

Biografi

Detlof v K tillhörde en gammal adlig pommersk godsägarfamilj på Rügen. Driven av en "naturlig böjelse för krigsväsendet" begav sig K till Skåne för att erbjuda sina tjänster under det pågående kriget mot Danmark. Han vann snabbt anställning vid livgardet till fot, där han i maj 1677 utnämndes till fänrik. Han var med om slaget vid Landskrona 14 juli 77 o deltog i belägringen av Kristianstad, som tvangs att kapitulera 4 aug 78. Den långvariga fredsperiod som inträdde efter krigets slut grusade K:s förhoppningar om en snabb karriär. Livgardet återgick till sin tjänstgöring i Sthlm, o större delen av 80-talet förlöpte utan att någonting hände i befordringshänseende. En förändring inträdde dock, då Karl XI, som var illa berörd av Ludvig XIV:s över- grepp i Tyska riket, beslöt att med hjälptrupper understödja den antifranska koalitionen. Ett antal regementen skulle för detta ändamål uppsättas i Sveriges tyska provinser, bland dem ett infanteriregemente under överste C G Erskin, vid vilket K 88 placerades som major.

Regementet kom huvudsakligen att agera på fronten i Spanska Nederländerna (Belgien). Sitt elddop fick det i slaget vid Fleurus 1 juli 90, där den franske marskalken, hertigen av Luxembourg, tillfogade de allierade ett svidande nederlag. Regementet blev mycket illa åtgånget. Det förlorade några hundra man, översten stupade o överstelöjtnanten o majoren, dvs K, tillfångatogs. K utväxlades efter någon tid o fick ta hand om spillrorna av regementet. Under de fortsatta striderna deltog han med sitt folk i belägringen av fästningarna Huy o Namur o återvände efter fredsslutet 97 till Nordtyskland.

Det spända läget i förhållandet mellan Danmark o Sveriges bundsförvant Holstein-Gottorp fram mot 1600-talets slut föranledde en sv upprustning, o K fick i samband därmed i uppdrag att som överste för ett planerat dragonregemente ombesörja värvning o utrustning. Enligt kontraktet av 25 nov 99 mellan honom o kronan skulle regementet, som rekryterades i Bremen-Verden o fick namnet Bremiska dragonregementet, bestå av 8 kompanier om vartdera 100 man. Beväpningen skulle bestås av kronan.

Med 400 man av regementet — resten kvarlämnades i Bremen — deltog K i de obetydliga militära operationer, som på sommaren 00 försiggick mot danskarna i det av dem ockuperade Holstein-Gottorp under det inledande skedet av det stora nordiska kriget. Våren 02 kallades han att med sitt regemente inställa sig i trakten av Stettin för att ingå i den expeditionskår, som under generalguvernören Nils Gyllenstiernas befäl skulle förena sig med den sv huvudarmén i södra Polen. Efter slaget vid Kliszow 9 juli 02, som Karl XII på grund av Gyllenstiernas långsamhet fick utkämpa på egen hand, ställdes K under Rehnskiölds befäl o deltog i hans operationer. 04 återfinns han i huvudarmén under kungens egen ledning o deltog 27 aug i stormningen av Lemberg men "blev strax i begynnelsen . .. blesserad o måste föras bort" (Adlerfelt). Under det polska krigets slutskede deltog K med sitt regemente i slagen vid Fraustadt 3 febr 06 o vid Kalisz 19 okt s å. För sina insatser i den förra träffningen, som under Rehnskiölds skickliga ledning blev en lysande seger, befordrades han till generalmajor. Mindre framgångsrik var han i den för svenskarna högst olyckliga bataljen vid Kalisz. I striden mot en överlägsen rysk-polsk-sachsisk armé under Mensjikov o August II blev befälhavaren von Marderfelt, sedan de långt talrikare polska hjälptrupperna flytt, med större delen av sin armé tillfångatagen. Under nattens mörker lyckades K emellertid undkomma med c:a 500 man.

Hans deltagande i slaget misskrediterade honom inte hos Karl XII, som tvärtom visade sin uppskattning av hans insatser genom att upphöja honom i friherrligt stånd o tilldela honom en militär nyckelposition som befälhavare för en truppavdelning på sex regementen, vilkas styrka efter hand drevs upp till närmare 8 000 man. K skulle noga följa ryssarnas förehavanden — dessa hade i stora skaror trängt in i Polen efter svenskarnas inmarsch i Sachsen — men ej ge sig in i några större operationer, eftersom kungen tydligen menade, att ryssarna skulle tvingas dra sig tillbaka, sedan huvudarméns uppmarsch mot Ryssland igångsatts. K skulle för övrigt stödja Stanislaus o hjälpa honom att pacificera Polen.

Uppdraget, som med tiden skulle visa sig mycket svårt att genomföra, var K:s första av större format. Han ställdes inför uppgiften att operera på egen hand med en rätt ansenlig armé o träffa avgöranden utan fortlöpande kontakt med Karl XII. K visade sig nu vara en betydande militär ledare, beslutsam, handlingskraftig o energisk, därtill utrustad med en god portion kallblodighet. Efter att något så när tillfredsställande ha ordnat sina regementens underhåll organiserade han ett vitt förgrenat o väl fungerande underrättelsenät i syfte att få kontroll över den ryska invasionen i Polen.

Sedan Karl XII i slutet av aug 07 med huvudarmén brutit upp från Sachsen o manövrerat sig förbi de ryska försvarsställningarna, med påföljd att tsaren nödgades evakuera Polen, ställdes K inför uppgiften att i samverkan med konung Stanislaus förstärka den sv hären, när den trängt in i Ryssland. K, som tilldelats ytterligare fyra regementen, skulle enligt de direktiv han av Karl XII under hand erhållit, med den kombinerade sv-polska expeditionskåren från södra Polen rycka in i Ukraina o förena sig med huvudarmén.

Förutsättningarna för den planerade aktionen var, att Stanislaus kunnat befästa sin ställning i Polen o ostört förmått stödja K med den utlovade polska hjälpkåren, men när i mitten av aug 09 underrättelsen om nederlaget vid Poltava nådde Polen, bröt Stanislaus välde samman, o den mot Sverige riktade nordiska ligan återuppstod. K, som nu befann sig i närheten av Krakow, ställdes härigenom i en högst bekymmersam situation. Skulle han stanna kvar o ta upp en ojämn kamp med ryssar o sachsare eller sätta sina trupper i säkerhet genom en snabb marsch till Pommern eller Livland? Han beslöt att ta genaste vägen till Pommern, även om han därvid måste passera preussiskt område. Det stod klart för honom, att hans armé, som nu räknade närmare 16 000 man, till varje pris måste återföras till Sveriges nordtyska besittningar o ställas till det sv försvarets förfogande. K manövrerade i detta läge skickligt, undvek strid med sachsiska styrkor o genomförde snabbt o beslutsamt sin reträtt utan att antastas av fienden. Till slut stod han vid gränsen till Preussen. Den preussiske konungen vägrade passage, men K lät sig inte hejdas utan verkställde 5—11 okt genommarschen.

Återtåget till Pommern var K:s sista större militära företag. Han användes även i fortsättningen i växlande uppgifter — även i diplomatiska — men hans hälsa började svikta. Karl XII hyste stark tilltro till K:s militära kapacitet o till hans förmåga att operera självständigt i fält. Sin uppskattning visade han genom att utnämna honom till generallöjtnant. Efter sin ankomst till Pommern 14 lät kungen föra K:s stoft — denne hade avlidit i början av året — till Rügen o begrava honom på statens bekostnad under stora militära hedersbetygelser.

Författare

Sven Grauers



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Skriv :er o brev från K i Def:komm:s arkiv, vol 198, i Kanslitjänstemäns konc o mottagna skriv:er (till O Hermelin), till N Gyllenstierna o M Vellingk i Skoklostersaml (E 8180 o 8177) o till N Posse, allt i RA. Brev från K till J A Meijerfelt i UUB. K:s brev till K M:t 1701—07 i Admin handhar rör armén, W R 149 ( = M 766) i RA är för 1706—07 tr i KKD 11 (1916).

Källor och litteratur

Källor o litt: Frih:brev, vol 3, 1700—1718, samt Militaria. Meritlistor: Armén, vol 42 (M 968), RA; Rullor, KrA.

G Adlerfelt, Karl XII:s krigsföretag 1700— 1706, ed S E Bring (1909); [S Agrell,] Andre legationspredikanten vid sv beskickningen i Konstantinopel Sven Agrells dagbok 1707—• 1713 (KKD 5, 1919); Bidrag til den store nordiske krigs historie, udarb ved Generalstaben, 1 (1899); J v Bohlen, Geschichte des ad-lichen, freiherrlichen und gräflichen Ge-schlechts von Krassow (1853); E Carlson, Sveriges hist under konungarne af pfalziska huset, 8 (1910); [Z Franc,] Överstelöjtn Zachris Francs självbiogr anteckn:ar 1687— 1719, ed H Brulin (KFÅ 1927); [N Gyllen-stierna,] Journal öfver generalguvernören, frih Nils Gyllenstiernas marsch med pommerska armén till Polen 1702 (KKD 12, 1918); N Herlitz, Den polska frågan 1708—1709 (KFÅ 1914); [A Hummerhielm,] Generalmajoren friherre Alexander Hummerhielms dagbok 1707—1708 (KKD 10, 1914); Leonard Kaggs dagbok 1698—1722, ed A Lewenhaupt (HH 24, 1912); A Kaninski, Przeciwko Szwedom o Leszczyriskiemu (1966); [A A Marderfelt,] Generalen frih Arvid Axel Marderfelts berättelse om fälttåget i Polen från den 14 aug 1706 tom drabbningen vid Kalisz (KKD 8, 1913); J Nordberg, Konung Carl XII:s hist, 1—2 (1740); [C G Rehnsköld,] Generalen frih Carl Gustaf Rehnskölds anteckn:ar o dagböcker 1702—1706 (KKD 9, 1913); [dens,] Bref o skrifvelser från C G Rehnsköld till konung Carl XII 1703—1707 (KKD 11, 1916); W Ridderstad, "Gula gardet" 1526— 1903 (1903); [C H P Sperling,] Löjtn grefve C H P Sperlings dagbok 1700—1710 (KKD

3, 1907); Magnus Stenbock o Eva Oxenstierna. En brefväxl, ed C M Stenbock, 1 (1913); F Wernstedt, K Svea livgardes hist,

4, 1660—1718 (1954); J Wimmer, Wojsko Rzeczypospoltej w dobie wojny polnocnej 1700—1717 i Komisja Wojskowo (1956); dens, Bitwa pod Kalizem (1962); [L Wi-socki-Hochmuth,] Dagbok af en ingeniör-of-ficer, antagligen L Wisocki-Hochmuth 1700—1708 (KKD 2, 1903).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
E Detlof Krassow, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11752, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Grauers), hämtad 2018-12-12.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11752
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
E Detlof Krassow, von, urn:sbl:11752, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Grauers), hämtad 2018-12-12.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se