Johan Henrik Kreuger

Född:1782-03-31 – Finland (i Lovisa)
Död:1858-01-24 – Skeppsholms församling, Stockholms län

Skriftställare, Amiral


Band 21 (1975-1977), sida 538.

Meriter

1 Kreuger, Johan Henrik, f 31 mars 1782 i Lovisa, Finland, d 24 jan 1858 i Sthlm, Skeppsh. Föräldrar: tullförvaltaren Johan Fredric K o Anna Sara Cederhvarf. Sergeant vid arméns flottas sveaborgseskader 12 jan 92, sjöoff:ex på Sveaborg 10 maj 99, flaggjunkare 19 maj 99, seglade på handelsfartyg 00—07, fänrik vid arméns flotta 23 jan 01, underlöjtn vid sveaborgseskadern 7 febr 04, löjtn 8 dec 08, kapten 4 april 12, direktör för Södertälje kanals byggnad 12, ]öjtn:s lön vid sthlmseskadern 12 febr 13, deltog i fälttåget i Tyskland 13—14, konstit major i flottorna 3 mars 14 (fullm 3 maj 14), verksam inom handelssjöfarten 15—16, led av konvojkommissariatet 28 maj 18, kaptens lön vid sthlmseskadern 14 juli 18, led av sjöförsäkr:överrätten 2 maj 20, sändebud i Marocko 21 mars 22, överstelöjtn vid arméns flotta 6 febr 23, chef för ett volontärkompani vid sthlmseskadern 5 aug 23, majors lön vid gbgseskadern 10 dec 23, militär led av förvaltn av sjöärendena 19 jan 25, kommendörkapten av 2:a kl 13 dec 25, led av komm för undersökn av flottans tillstånd 26, av komm rör förslag till sjölag febr 28— 1 juni 36, av komm rör förvaltn:s av sjöärendena organisation sept 28—jan 32, kommendörkapten av l:a kl 12 dec 29, led av komm för förslag till reglemente för hushålln till sjöss 31—34, ordf:suppl i arméns pensionskassa 2 dec 39, led av dir för konungens hospital 7 dec 40, konteramiral 11 mars 41, chef för förvaltn av sjöärendena 11 sept 41—6 april 52, led av komm för ordnandet av Sveriges sjöförsvar dec 41—febr 43, ordf i komm för utarb av ny sjölag nov 45—april 47, viceamiral 2 mars 50, ordf i karantänsinrättn på Sveriges östra kust 53, chef för konvojkommissariatet 21 nov 56, militär led av högsta domstolen 3 febr 57, amiral 26 febr 57.—LKrVA 17 (styresman 42-43), LÖS 38, HedLÖS 43, led av Sv fornskriftssällsk 44, LVA 57.

G 2 okt 17 i Sthlm, Skeppsh (enl Västervik H Vb: 1, VLA), m Euphrosyne Tenger, f 23 aug 93 där, d 12 aug 68 på Malmö gård, Kvillinge, Ög (enl db för Skeppsh, Sthlm), dtr till grosshandl Kristian T o Katarina Eufrosyne Egge.

Biografi

I likhet med många samtida unga sjöofficerare förkovrade sig K i sjömansyrket genom att gå i utrikes sjöfart först som styrman, sedan som befälhavare på handelsfartyg. Under anfallet 1808 mot Norge deltog han i skärgårdsflottans operationer vid Hvalöarna som kanonslupschef i gbgseskadern. Under 1809 års sjökampanj kommenderade han en division kanonslupar från sthlmseskadern i Öregrunds o Norrtälje skärgårdar. Påföljande år hemförde K som chef på jakten Amadis sv ambassadören v Stedingk från S:t Petersburg. Ett bemärkt uppdrag erhöll han 12, då han på Amadis överförde kronprinsen Karl Johan till mötet med ryske tsaren i Åbo.

I de av Sverige 13 inledda militära operationerna i Tyskland deltog K till en början som chef för sex kanonslupar. Med dem avgick han från Karlskrona till Stralsund o därifrån till det av fransmännen besatta Stettin, som belägrades av preussarna. Åtskilliga träffningar förekom mellan de sv kanonsluparna o de franska strandbatterierna, varvid K med sina besättningar erövrade ett strandbatteri på åtta svåra kanoner. Kort efter Stettins kapitulation erhöll K order att uppsätta två pommerska matroskompanier. Han utnämndes till chef för dessa o ett pontonjärkompani sv båtsmän men tjänstgjorde samtidigt i kronprinsens generalstab. Han ingick med sin kår i sv armén o åtföljde denna från Kiel till Brabant. Vid Köln lät han slå en flottbro över Rhen på 72 flöjtskepp, var-över en del av sv armén o många av de förenade trupperna marscherade. Sedan fälttåget på kontinenten följande år avslutats skulle en del av de sv trupperna återföras hem o en del transporteras för användning mot Norge. K erhöll i uppdrag att som embarkeringschef ombesörja transporterna o hade under sitt befäl åtta kronans lättare konvoj fartyg, fyra lastdragare o 133 befraktade handelsfartyg. Enligt uppgifter av K överfördes under juni o juli 14 från Tyskland 25 325 man o 5 020 hästar ävensom arméns artilleri o tross samt proviant o furage.

Efter freden övergick K åter till handelssjöfart o seglade 15—16 på Brasilien. Där lyckades han från brasilianska regeringen utverka nedsättning av tullavgifter på sv varor, som infördes på sv fartyg. 22 erhöll K det ömtåliga diplomatiska uppdraget att leda en beskickning till de s k Barbareskstaterna, till vars härskare Sverige liksom flera andra länder vid denna tid erlade en årlig "present" eller tribut till skydd för sin sjöfart. Tvistigheter hade uppstått med Marockos sultan Soliman, som utvisat sv-norske konsuln J Gråberg. K avreste över Gbg o London till Gibraltar, där han övertog befälet över en eskader av två sv o ett norskt fartyg, stationerade i grannskapet av Marocko till skydd för handeln. I spetsen för en beskickning avseglade han till Tanger på briggen Vänta litet. Sultanen, som vistades i Rabat o var upptagen med att nedslå inbördes oroligheter, anmodade K att bege sig till staden Mogador för att erhålla företräde. K jämte beskickningen ankom dit i början av juli. Om den tämligen dramatiska landstigningen under salut o skottlossning från paraderande moriska soldater berättar K i sin historia rörande Barbareskstaterna. Förhandlingarna, som på grund av oroligheterna fick ske brevledes, kunde emellertid slutföras o tvistigheterna biläggas på ett för de sv intressena mycket tillfredsställande sätt. Soliman inte blott efterskänkte tributen för 21 på 20 000 piaster utan gav även en summa av samma storlek till K personligen, vilken denne dock överlämnade till konvojkommissariatets kassa. Efter omkr tre månaders vistelse i Mogador återkom K 23 till Sverige ombord på den eskader, som från Lybeck överförde drottning Desideria o den blivande kronprinsessan Josefina.

K hade en stark tro på sjöförsvaret som en de skandinaviska folkens viktigaste angelägenhet: det var lättare att hindra fienden att landstiga o befästa sig på en kust än låta honom fatta säkra positioner på land o sedermera söka fördriva honom därifrån. Starka meningsbrytningar förekom emellertid vid denna tid rörande sjöförsvarets rätta organisation o om flottan huvudsakligen skulle utgöras av linjefartyg eller skärgårdsfartyg. K var en varm förespråkare för skärgårdsvapnet o hävdade, då tillfälle gavs, med kraft dess överlägsenhet över örlogsflottan. 28 framlade han ett detaljerat förslag till försvar av Sveriges östra skärgård, grundat på i huvudsak kanonslupar o kanonjollar samt fasta batterier. Sin ståndpunkt utvecklade han närmare i reservation till 41 års sjöförsvarskommittés betänkande. Den öppna delen av kusten kunde inte försvaras av den seglande flottan, om den inte var lika stark eller starkare än fiendens. Landstigning från en fientlig transportflotta borde däremot kunna förhindras av ett tillräckligt antal skärgårdsfartyg armerade med bombkanoner o grundgående ångfartyg understödda av armékårer o flytande järnbatterier. Bombkanonsluparna var, ansåg K, de krigsfartyg som under denna övergångsperiod för alla nationers flottor skulle komma att med minsta förändringar i tidens längd vara de bäst lämpade för de sv kusternas försvar. I förvaltningen av sjöärendena motsatte han sig komplettering o reparation av linjeskeppen. Dessa borde endast nödtorftigt underhållas såsom underlägsna tidens fordringar o för den närmaste framtiden oanvändbara. Sverige varken kunde eller borde förslösa sina medel på underhållet av en större seglande flotta. Sin uppfattning om hur skärgårdsflottan borde användas i krig framlade han i sin avhandling 45 om skärgårdsflottan.

K förvärvade med tiden en omfattande vetenskaplig bildning o hade ett tekniskt intresse, som tog sig uttryck i uppsatser o egna konstruktioner. Han föreslog 28 ett nytt signaleringssystem vid utkiksposter längs kusten grundat på användandet av segelduksbollar i stället för flaggor. Han var i många avseenden en föregångsman, när det gällde de tekniska nyheterna inom sjöförsvaret; han anade, har det sagts, vad som komma skulle. Han utgav 33 en omfattande avhandling om ångmaskiner, vari han framhöll, att användandet av den stridskraft flottan erhöll genom ångfartygen troligen skulle förorsaka en stor förändring i krigssättet. Flottan behövde ångfartyg, ej blott armerade utan även för trupptransport o bogsering. Ett sådant fartyg borde vara av järn o ha propeller av Ericssons konstruktion. För kustbevakning mot smuggling var ångfartyg lämpligare än seglande fartyg. På 40-talet företog han skjutförsök mot järnplåtar för att pröva deras ändamålsenlighet som skyddande betäckning för krigsfartyg. Till de av honom förordade flytande batterierna med plåtklädda sidor gjorde han upp ritning. Försök gjordes med en av honom konstruerad undervattensmina, som avfyrades med galvaniska batterier. Han föreslog också tillverkning av kanoner av grövre kaliber än de då brukliga.

De sv fyrarna behövde enligt K:s mening förbättras o han föreslog närmare studium av det franska, av Fresnel uppfunna fyrsystemet. Han studerade vindarnas rörelser o uppfann en vindmätare för angivande av vindens riktning o tryck; den belönades med medalj på världsutställningarna i London 51 o Paris 55 samt anskaffades för observationer vid fyrarna o undervisningsändamål vid flottans stationer. Under hänvisning till det ökande antalet ångfartyg föreslog K hos överståthållaren anläggandet av reparationsdocka på Kastellholmen eller vid Biskopsudden, vilket ledde till byggandet av dockorna på Beckholmen. K invaldes i styrelsen för skeppsdockinrättningen.

Av en samtida skildras K som flottans Nestor o en man av utmärkta militära o administrativa förtjänster. Han framträder som en rakryggad o självständig personlighet, som utan överord gjorde sin mening gällande. I de dåtida ofta hätska broschyrstriderna mellan stora o lilla flottans anhängare deltog han inte. Han var den förste ofrälse chefen för förvaltningen av sjöärendena o lär två gånger ha avsagt sig erbjudet adelskap.

Författare

Folke Wedin



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

K:s efterlämnade handl:ar i KrA o hos industrirådet Ragnar K, Hfors (där bl a självbiogr ant:ar). Brev från K i KB, RA (bl a till A v Hartmansdorff) o UUB (bl a till C E Carlheim-Gyllensköld).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se C. B. Lilliehöök, Tryckta arbeten (Lef nadsteckningar öfver Kongl. svenska vetenskaps akademiens efter år 1854 aflidna ledamöter, bd 1, Sthlm 1869— 73, s 123 f).

Källor och litteratur

Källor o litt: 1841 års sjöförsvarskomm:s betänkande i sjöförsvarsdeprs konselj handhar maj 1843, RA; meritförteckn:ar o förvaltn:s av sjöärendena registr, KrA. [J C Hellberg,] Ur minnet o dagboken om mina samtida af Posthumus, 9 (1873); E Holmberg, K Örlogsmannasällsk 1771—i 921. Minneskr (1921); A Jansson, Försvarsfrågan i sv politik från 1809 till Krimkriget (1935); J Kleberg, Amiralitetskoll-Marinförvaltn. Biogr anteckn:ar 1634—1934 (1934); C B Lillie-höök, JHK (Lefnadsteckn:ar öfver VA:s efter år 1854 af lidna led:er, 1 (1869—73); E Olån, Sjörövarna på Medelhavet o Levantiska Compagniet (1921); C Stål, nekr över K (KrVAH 1859); Sveriges krig åren 1808 o 1809, ed Generalstaben, 6:2 (1915).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Henrik Kreuger, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11759, Svenskt biografiskt lexikon (art av Folke Wedin), hämtad 2019-01-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11759
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Henrik Kreuger, urn:sbl:11759, Svenskt biografiskt lexikon (art av Folke Wedin), hämtad 2019-01-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se