Meriter

Kronberg, Johan Julius Ferdinand^[1], f 11 dec 1850 i Karlskrona, d 17 okt 1921 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: instrumentmakaren Gustav Oskar Ferdinand K o Augusta Fredrika Grönberg. Elev vid FrKA 64–70, erhöll statens resestipendium 72, studieresa till Khvn, Düsseldorf, Paris o München 73–74, bosatt i München 74–77, i Rom 77–89, v prof vid FrKA 85, bosatt i Sthlm från 89, prof i figurteckn o måln 25 jan 95–26 febr 98, ordf i Sv konstnärers fören 02 (HedL 08). — LFrKA 81 (agré76).

G 1) 14 nov 83 (–87) i Sthlm, Jak o Joh, m förf Henriette Elisabeth Pauline Christina Ahlberg, f 4 dec 51 där, Klara, d 15 april 96 på Holmehus, Malmö (enl db för Ad Fredr, Sthlm), dtr till livmedikus Johan Daniel A o Louise Henriette Moll; 2) 4 juni 87 i Sthlm, Ad Fredr, m Eleonora (Ellen) Sofia Scholander, f 20 nov 61 där, Hovf, d 31 juli 20 där, Engelbr, dtr till prof Fredrik Wilhelm S o Katarina (Karin) Sofia Nyström.

Biografi

Julius K erhöll som nioåring sin första konstnärliga utbildning vid kommendörkaptenen Govert Indebetous ritkurser för skeppsgossar i Karlskrona. 1864 antogs han till elev vid FrKA:s principskola o genomgick läroverkets olika skolor med utmärkt beröm. Han erhöll 70 k medaljen för prisämnesmålningen Gustav Vasa mottager den svenska bibelöversättningen, inköpt av Karl XV (NM). I väntan på resestipendium besökte K bl a Visby, kopierade porträtt o utförde arbeten med historiska motiv i G von Rosens anda, som akvarellen Torgscen från 1500-talet 73 (enskild ägo).

Statens resestipendium erhöll K 72, varefter han 73–74 besökte Khvn, Düsseldorf, Kassel, Paris o München. Där bosatte han sig till 77 o gjorde därifrån en resa till Venedig. Paris hade han lämnat efter ett par månader, då han där utsattes för äldre landsmäns översitteri. Under hela studietiden kopierade han gamla mästares verk, tidiga italienare, Rembrandt, Rubens o Tizian. De båda senares barnframställningar blev av betydelse för K:s många puttimålningar. Hans kopior i olja är vanligen små ytterst skickligt sammanfattande färgskisser, till stor del bevarade i K:s ateljé. Efter Rembrandt har han 76 även utfört en studie i etsning, o efter Tiepolos plafonder tecknade han skisser.

I München tog K, som var en utpräglat eklektisk begåvning, starka intryck av Hans Makart, berömd för sina stora, praktfulla o effektrika dukar. Här utförde han 75 sitt stora genombrottsverk, Jaktnymf och Fauner, under påverkan av Makarts o Rubens konst. Målningen återger en naken slumrande kvinna liggande vid en källa i skogen med sitt jaktbyte, en praktfull påfågel, o beskådad av två fauner i tavlans övre del. Den utställdes först i München o sedan på NM i Sthlm, där den väckte enorm uppmärksamhet bland såväl konstvänner som den stora allmänheten för sitt djärva målningssätt o för sitt då vågade ämne. Jaktnymfen inköptes 76 av staten. I München målade K sedan en sex meter lång fris, Bachanttåg, för en tysk hotellägare i Venedig, o 76 tillkom också Våren, som han 81 omarbetade o försåg med sidostyckena Sommar o Höst (tidigare i Säfstaholmssaml).

K flyttade 77 till Rom, varifrån han, utom till hemlandet, reste till Tunisien o Egypten 78–79 o till Schweiz 83. I Rom tillkom bl a Amorin 78 (NM), Kleopatra 83 (Tistad), David och Saul 86 (NM) liksom s å två målningar med Romeo o Julia-motiv (enskild ägo). David och Saul har av K Asplund betecknats "som ett mästarprov i rumsverkan". O Björck har beskrivit, hur K tillsammans med arkitekten I G Clason komponerat den i bilden återgivna mattan o hur K ensam utfört modeller till övriga återgivna föremål. Ett av K:s sista arbeten i Rom var Hypatia 89 (enskild ägo), som visar hur konstnären lämnat munchenårens lärdomar o övergått till en enklare, mer klassisk komposition, lättare färghållning o ökat intresse för den plastiska formen. — I Rom nåddes K av kallelsen till v prof vid FrKA 85. När han året därpå valts till ord prof, avsade han sig. Senare efterträdde han dock sin lärare A Malmström som prof i figurteckning o målning 95, men lämnade denna tjänst redan 98.

Vid ett besök i Sthlm 86 fick K beställning på en amorfris i sgraffito för det Thaveniuska huset vid Strandvägen. När han återkommit till Sthlm 89 väntade nya, stora uppdrag, främst utsmyckningen av västra trapphuset i k slottet med en större plafond o smärre sidostycken i varje plan. Beställare var Oscar II, som själv delvis utformat det allegoriska programmet o som sedan skänkte målningarna till NM, mot villkor att de ej fick flyttas. Plafonden Svea i bottenplanet tillkom 91 o Aurora i andra våningen 92. Tredje våningens plafond utfördes 93–94 o byggde på Oscar II:s valspråk Över djupen mot höjden; den visar hur människosjälen ledes uppåt av sin skyddsängel. Slottsplafonderna tillkom tydligen under påverkan av slottets tidigare plafonder liksom av Tiepolo, den konstnär som C G Tessin förgäves sökt knyta till slottets utsmyckning. Redan under münchentiden hade K studerat dennes konst, o innan han slutförde den sista plafonden, gjorde han 94 en resa i Tiepolos spår, över Berlin till Würzburg, Venedig o Madrid. Plafonderna representerar en ny stil i K:s måleri o har betecknats som "äkta barn av sin tid; om man skulle tala om en oscarisk stil så som en gustaviansk, äro väl denna fas i K:s utveckling ett av de renaste exemplen på stilen" (Asplund).

Genom I G Clasons förmedling kom K att knytas till utsmyckningen av Hallwylska palatset i Sthlm. Bland de plafonder han här utförde kan särskilt nämnas Friluftskonserten med nymfer o musicerande putti från 98 o Perseus o Andromeda, hans sista stora verk, från 18. Ett annat viktigt uppdrag var utsmyckningen av Dramatiska teatern med en prosceniemålning Eros och ödesgudinnorna 05–06 samt den cirkelrunda plafonden Apollo och sånggudinnorna 08 i en ljus kolorit o i mycket byggande på linjernas rytm. K står i denna plafond friare från äldre förebilder än tidigare, möjligen kan man ana påverkan av Carl Larsson, vars förslag till fresker i NM han tidigare varmt försvarat. Liksom till många andra av sina målningar utförde K för Dramaten-plafonden modeller i plastelina för studier av ljus o skugga. Dessa arbeten visar stor yrkesskicklighet o skulptural känsla, som statyetten av Apollo till häst (dat 07, K:s ateljé).

K anlitades även för utsmyckning av kyrkor. Främst bland dessa arbeten står kupolmålningarna i Adolf Fredriks kyrka, Sthlm, omfattande fyra scener ur Jesu liv jämte fyra sockelbilder med evangelisterna 99–00. Ett förslag till absidmålning i Lunds domkyrka 01 kom inte till utförande. Hans religiösa måleri resulterade även i en Kristusbild för högaltaret i Strängnäs domkyrka 10 samt i en rad stafflimålningar med motiv ur Jesu liv för P A Norstedt & Söner 93–03 o i bokillustrationer.

I sina stafflimålningar återkommer K till plafondernas lekfulla framställningar av Venuståg o svävande amoriner liksom till rena rokokomotiv, som Inslumrad 82 (StU) o Svärmeri 92 (enskild ägo). Men han sökte här även omväxling o förnyelse i motivvalet o utförde allvarliga klassiskt mytologiska motiv, som den grubblande Eros 05 (K:s ateljé), liksom motiv ur den nordiska sagan, som Kråka 13 o 16 (skisser i K:s ateljé) samt Valkyria 17 (enskild ägo). Här kan man ibland spåra inflytande från prerafaeliterna, som i Nyårsnatt 11 (skiss i K:s ateljé). Helt realistiska är hans fåtaliga landskapsmålningar, som de från Smögen 08 (K:s ateljé), o stilleben, som ett med champinjoner 08 (enskild ägo).

Efter återkomsten till Sverige blev K en eftersökt porträttmålare. Här anslöt han sig ibland till den sv traditionen, som i porträtten av grevinnan Wilhelmina von Hallwyl 95 (bd 18, s 69) o av generalmajor O Björnstjerna 99 (Riddarhuset), ibland till holländsk tradition, som i det utmärkt karaktäriserade profilporträttet av konsul O Ekman 98 (enskild ägo). Av annan art o besläktad med hans måleri från münchentiden var några eleganta damporträtt från 90-talet, där de skickligt återgivna toiletterna drar till sig huvudintresset. Rent teatralisk är framställningen av Matilda Jungstedt som Orpheus 10 (Musikhist mus). Slutligen kan nämnas några romantiskt utformade porträtt, främst ett av Artur Hazelius stående vid några björkstammar i en skogsglänta 10 (NordM).

K kom att anlitas i olika museala sammanhang. Han var av FrKA utsedd till ledamot av nämnden för inköp av levande sv konstnärers arbeten 90, 92–93, av K M:t förordnad som ledamot av NM:s förstärkta nämnd för åvägabringande av väggmålningar 96, tillkallad 99 att leda omhängningen av NM:s franska 1700-talssal o var 99–05 suppl i NM:s nämnd. För inköp av äldre konst till Hallwylska samlingarna fungerade han som ständig expert.

Åren närmast före o efter 00 började K dra sig tillbaka från konstpolitiska uppdrag o ställde inte längre gärna ut sina verk. Orsaken torde man finna i striden mellan Konstnärsförbundet o FrKA. I Rom hade K blivit ombedd skriva under Opponenternas skrivelse till FrKA 85, men avböjt. Hans förbindelser med Konstnärsförbundet blev härigenom svala. Som professor vid FrKA trivdes han inte helt med de styrande där — han ansågs som den mest oppositionelle inom den akademiska kretsen — varför han snart lämnade sin tjänst. Han medverkade vid bildandet av Sv konstnärers förening 90 i försök att skapa ett forum, där bägge de stridande parterna skulle kunna ställa ut gemensamt. När detta inte lyckades o motsättningarna tom började göra sig gällande i Konstnärsklubben, medverkade K vid bildandet av föreningen Sv målare 96, öppen för alla konstnärer utanför Konstnärsförbundet, även nu utan framgång.

K, som i sin ungdom beskrevs som glad o munter (G Cederström talade tom om hans "översvallande livsglädje"), drog sig besviken från sina konstnärskolleger o levde sedan ganska isolerad i sin egen värld. Detta skadade hans konstnärsskap, som sedan till en del kom att bestå av upprepningar o variationer av tidigare motiv. Han blev teosof o var under sina sista år sjuk i cancer. När han avlidit, framhöll O Björck i FrKA, att K sedan länge levat "i en enskildhet, som gjorde hans person i vårt medvetande snarare till en myt än verklighet".

Författare

Boo von Malmborg

Arkivuppgifter

K:s ateljé vid Lilla Skuggan, Värtan, med allt som fanns däri skänktes 21 av Wilhelmina von Hallwyl till NordM o överflyttades följande år till Skansen. — K är repr i ett flertal museer o samhar, främst NM, NordM, Hallwylska mus o Gbgs konstmus. Urval av K:s verk reprod i ser Små konstböcker, 11 (1911). K:s arkiv i NordM. Brev från K i KB (bl a till G Gederström, A Dalin, R Haglund o N F Sander).

K utgav planschverken 10 taflor ur nya testamentet, Sthlm 1901—06 (Bibliska taflor för barndoms- och ungdomsskolor, d 1, text A Dalin), ny uppl 1928, o Bilder ur Jesu liv, Sthlm 1912.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Hur det gick till [vid skapandet av David och Saul] (Vecko-Journa-len, årg 6, 1915, Sthlm, fol, s 371). — Min förste lärare (Gleerups böcker i [för] hembygdsforskning, n:r 5: Blekinge. Några uppsatser . . . utarbetade och samlade av William Anderson, Lund 1916, s 68—71; 2. uppl 1921).

Källor och litteratur

Källor o litt: FrKA:s M 1849—1906, FrKA; NM:s nämndprot 1890—1905, NM.

K Asplund, J K:s atelier. Kortfattad väg-ledn . . . samt en inledande essay om K:s konst (1922); dens, Inledn till J K, Minnes-utställn 1923, Liljevalchs konsthall, kat 43 (1923); O Björck, Minnesord över J K (Meddel från FrKA 1922); [Garolus,] Prof J K (The Theosophical Path, Point Loma 1914); Hallwylska saml. Beskrifvande för-teckn. Grupp 32:1 (1930); A Lindegren, K dramatiska teatern o dess konstnärliga utsmyckn (OoB 1908); G Nordensvan, Sv konst o sv konstnärer, 2 (1928); SKL o där anf litt; Sthlms slotts hist, 3, ed M Olsson (1941); S Strömbom, Konstnärsförb :s hist, 1—2 (1945—65). — G Cederström, Vid J K:s bår (AB 23 okt 1921).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Julius F Kronberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11783, Svenskt biografiskt lexikon (art av Boo von Malmborg), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11783
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Julius F Kronberg, urn:sbl:11783, Svenskt biografiskt lexikon (art av Boo von Malmborg), hämtad 2024-04-23.