Biografi

Kruus, släkt, enligt obestyrkt uppgift (Messenius; R 8) inflyttad från Bayern med konung Kristofer. En senare släktmedlem skall ha varit en i samtida handlingar ej återfunnen Truls Kruse, som uppges ha varit född på Bomholm o farfar (Genealogica 18 o 41; E 8676) till släktens äldste säkert belagde stamfar, väpnaren Jesper Nilsson (d tidigast 1514) i Vämsta, Lillkyrka, Upps. Dennes i Sverige ovanliga förnamn tyder möjligen på att uppgiften om släktens utländska ursprung är riktig. Han bytte 1514 till sig jord i Harkie i Kärrbo, Vm, där en gård 1562 tillhörde Nils Jespersson (d 1574 enl Uppland 1573: 11; uppgiften i STb, att han skulle ha levat ännu 1575, beror sannolikt på förväxling med brodern) till Hässelby i Tuna, Upps. Detta torde styrka släktboksuppgiften, att Nils Jespersson var son till Jesper Nilsson. Den förre ägde också jord i Hansta i Tillinge, Upps, där en Ulf Olofsson (stråle) i Vämsta bytt till sig jord 1453; Jesper Nilssons mor uppges ha hetat Karin Ulfsdtr på Vämsta (Genealogica 18; Biographica). Nils Jespersson är sannolikt identisk med den person med detta namn som deltog i Gustav I:s ryska krig 1555—56 som ryttmästare för en uppländsk ryttarfana o fodermarsk (om den finländske frälsemannen Nils Jespersson i Sjundby se Anthoni 1966). Han var 1559 tillsammans med bl a Jakob Bagge (bd 2) o Lars Fleming (bd 16) befälhavare på den flotta som förde hertig Johan till England. Sommaren 1563 var nämligen Nils Jespersson till Hässelby amiral över den av staden Reval o den sv ståthållaren i Estland utrustade flotta som blockerade Narva. I jan 1564 beordrades han o Knut Haraldsson (Soop) att pacificera den upproriska allmogen i Mora o Orsa i Dalarna. I början av april s å ockuperade Nils Jespersson det då norska Härjedalen med folk från Hälsingland, o från 26 april var han en tid förordnad som lagman i det av Claude Collart (bd 8) för sv räkning ockuperade Jämtland. En beordrad inmarsch av honom till Collart i Norge kom ej till stånd, varför konungen i hans ställe tillsatte en annan hövitsman. Nils Jespersson var länge häradshövding i Oland, Upps, där han hade Tuna sn i förläning. Hans son Jesper Nilsson (d 1573) var en av dem som Erik XIV sommaren 1568 sände till gränsen för att hindra hertigarna Johan o Karl att bege sig till danskarna, vilket konungen misstänkte, att de ämnade. Han stupade sedan mot ryssarna i striden vid Lode. En annan son, Erik Nilsson (d tidigast 1579), som länge bodde på sin mödernegård Håberg i Flo, Skar, har identifierats (Börjeson o Hafström) med en från 1564 uppträdande skeppshövitsman med detta namn. Sensommaren 1569 blev Erik Nilsson till Håberg amiral över elva örlogsskepp vid Dalarö, vilka efter förening vid Ölands norra udde med den finska skeppsflottan skulle angripa fienderna vid Bornholm. Ännu i okt hade emellertid denna flotta ej kommit i väg. Erik Nilsson beordrades då att bege sig till Norrland, där han 11 nov förordnades som överbefälhavare över försvaret mot Norge.

Nils Jesperssons bror Lasse Jespersson (d 1588 enl LUB) bodde till en början på Grycksbo vid Falun o var redan 1537 häradsdomhavande i Dalarna. Från 1540 var han en tid domare i Dalarna efter sin styvfar o svärfar Otte Nilsson (Hästhuvud) o samtidigt domare på Kopparberget, vilket senare ämbetes tidigare självständiga karaktär därmed upphörde (Boëthius 1965). Senare var Lasse Jespersson fogde i Dalarna 1542—45, på Uppsala slott 1554—56 o i norra Gästrikland 1555—58, lagman i Västmanland 1568 o åter domare i Dalarna 1570—83. På äldre dagar bodde han på sin mödernegård Årby i Rasbokil, Upps, o han gifte då om sig med det finländska riksrådet Jöran Finckes (bd 16) änka. Hans son i första giftet ryttmästaren Jesper Larsson (d 1573) stupade liksom sin förutnämnde kusin Jesper Nilsson vid Lode. Dennes helbror Mats Larsson (d 1606) var efter honom ryttmästare för upplandsfanan 1573—83. Han var 1576 i slottsloven på Reval o deltog i Henrik Klassons (Horn; bd 19) misslyckade tåg mot Narva 1579 o Pontus De la Gardies (bd 10) fälttåg i Ingermanland o Estland 1580—82. 1583 blev Mats Larsson befallningsman på Viborg, som han 1592 försvarade mot ryssarna. 1593—99 var han häradshövding i Äyräpää i Viborgs län. Efter fredsslutet med ryssarna i Teusina blev Mats Larsson en av de tre gränskommissarier som skulle reglera Viborgs gräns mot Ryssland, o 1597 var han en av dem som i enlighet med fredstraktaten överlämnade Kexholm till ryssarna. Hans hustru var halvsyster till Hans Hansson till Monikkala (bd 18), o han kan beläggas ha varit kritiskt inställd till Klas Fleming (bd 16), ehuru det aldrig kom till så skarp konflikt mellan honom och denne som mellan denne o Hans Hansson. Efter Flemings död avfordrade Arvid Henriksson (Tavast) Mats Larsson Viborgs slottsnycklar hösten 1597 men blev då så misshandlad, att han måste söka läkarhjälp. Hösten 1598 tog emellertid konung Sigismund Viborg från Mats Larsson med anledning av hans sympatier för hertig Karl. Denne nämnde honom redan i sitt testamente 1600 bland blivande riksråd, o då riksrådet 1602 reorganiserades på riksdagen i Sthlm, fullföljdes denna avsikt. S å blev Mats Larsson lagman i Norrfinne lagsaga, o han kan 1602—04 också beläggas som ståthållare på Tavastehus, varjämte han från 1600 var häradshövding i Hattula, Tavastehus län. 1605 var han bland fem personer som befullmäktigades att förhandla med ryssarna. Mats Larsson skrev sig först till Niemenpää o senare till Harviala, båda i Vånå (Vanaja), Tavastehus län, vilka han kommit i besittning av genom sitt äktenskap med en dotter till riksrådet Björn Klasson (Lepasätten). I Vånå kyrka finns hans gravsten. Vid riddarhusets tillkomst hänfördes hans ättlingar till riddarklassen med anledning av sin härstamning från ett riksråd o benämndes efter hans sätesgård "Kruser af Harfwila". Hans son riksskattmästaren Jesper Matsson Krus (se nedan) var far till Lars K Jespersson (1621—56). Denne deltog efter studier i Uppsala o en studieresa genom Europa 1639—43 i Torstensons fälttåg i Danmark o Böhmen, varvid han bl a användes som budbärare till fursten av Siebenburgen. Han befordrades till överste 1647, var från 1648 chef för Västgöta kavalleriregemente o deltog i pfalzgreven Karl Gustavs tyska fälttåg s å. 1651 blev K friherre. Då statsfinanserna ej tillät, att han fick något friherrskap, skulle han enligt friherrebrevet skriva sig friherre av Gudhem, vilken kungsgård i Västergötland han med klostret där fått som donation av kronan 1650. K bodde emellertid mestadels på Sätuna i Björklinge, Upps. Under polska kriget vikarierade han som generalmajor men dog av sjukdom. K:s döttrar i äktenskap med Agneta Horn (bd 19) var gifta med presidenterna Fabian Wrede o Klas Fleming (bd 16). Hans son Gustaf Krus (1649—92) sårades i slaget vid Lund 1676, blev överste 1678 o deltog senare i kriget mot turkarna i Ungern. Med honom utdog släktens friherrliga gren på manssidan i Sverige, men ännu 1743 levde som abbé i Frankrike en baron Gustave Ferdinand K (Ericsbergsarkivets autografsaml, vol 48, RA; jfr Tessin o Tessiniana). Översten o hans föräldrar, systrar o svågrar ligger begravna i Sätuna gravkor i Björklinge kyrka. Hans farbror kammarrådet o krigskommissarien Johan K Jespersson (d 1644) blev i äktenskap med en dotter till Axel Oxenstierna svärfar till riksråden Carl Mauritz Lewenhaupt, Gustaf Oxenstierna o Gustaf Baner Carlsson. Efter honom uppkallades säteriet Krusenberg i Alsike, Upps.

Jesper Matsson Krus farbror ryttmästaren Anders Larsson (d 1591) till Värnsta var svärfar till ståthållaren Samuel Nilsson till Hässlö o far till Jesper Andersson Crus (1576—1647). Denne skrev sig till sin mödernegård Edeby i Helgarö, Söd, vars namn kom att ingå i släktens benämning på riddarhuset, "Kruser af Edhby, Frödzåker o Årby". Han deltog i mars 1599 i hertig Karls stormning av Kalmar o sändes några månader senare av Karl Karlsson Gyllenhielm (bd 17) med några kapade lübska skepp till Sthlm. Vid riksdagen där användes Crus i juli s å som budbärare mellan hertigen o den dit anlända polska beskickningen. Under hertigens livländska fälttåg deltog han i erövringen av Dorpat 1600 o stormningen av staden Kokenhusen 1601. För att blockera det svårintagliga slottet där kvarlämnades bl a Crus, numera överste, men sedan detta mottagit förstärkningar o den ditsände Gyllenhielm lidit nederlag, måste Crus o hans medbefälhavare kapitulera s å o fördes som fångar till Riga. 1605 befullmäktigades han att vara överste för det sv krigsfolk som skulle följa greven av Mansfeld till Livland, o en instruktion från 1608 visar, att han även då var bland dennes underbefälhavare där. Sommaren 1612 sökte Crus jämte Jakob Jakobsson (Bååt; bd 7) hindra danskarna från att gå över Emån men blev slagen vid Högsby, Kalm, varvid han själv undkom med livsfara. Kort därpå sändes han till Jönköping, där han var ståthållare från 1 okt 1612 till sommaren 1613. Därefter blev han chef för ett genom värvning bland landskapsfänikorna nybildat fältregemente, som överfördes till Finland o där genom desertering o sjukdom minskades till knappt hälften av den ursprungliga styrkan. I början av 1614 upphävde han ryssarnas belägring av fästningen Ladoga, varefter han tågade till Novgorod. Där var Crus en tid befälhavare under Jakob De la Gardies (bd 10) frånvaro, o hösten 1614 befullmäktigades han att jämte Evert Horn (bd 19) o Måns Mårtensson (Palm) vara kommissarie vid de från sv sida föreslagna fredsförhandlingar med ryssarna som då ej blev av. Sommaren 1615 beordrades han att bege sig från Novgorod till Pskov, o då belägringen av denna stad upphörde på hösten s å, förlades han med sitt folk som garnison i Narva. 1617—22 var Crus den förste översten för Upplands då nybildade regemente. 1623 deltog han i Gustav II Adolfs flottexpedition till Danzig. Ett utkast av Axel Oxenstiernas hand från mitten av 1620-talet visar, att Crus redan då jämte Nils Stiernsköld o Gustav Horn avsågs skola bli bisittare under Jakob De la Gardie i det planerade krigsrådet. Då krigsrätten (sedermera krigskollegium) tillkom 1630, blev han en av dess fyra assessorer. 1634—37 var Crus landshövding i Kalmar län. Där kom han 1636 i konflikt med tullnärerna, vilkas anspråk på tull från av honom med egna skepp importerade utländska varor han avvisade med hugg o slag. 1637 klagades i riksrådet över att Crus låtit frakta ett skepp på andra orter än den nya seglationsordinantian angav o ej erlagt tull för detsamma. I äktenskap med en brorsdotter till riksmarsken Axel Ryning blev han svärfar till bl a riksråden Erik Fleming (bd 16), Åke Axelsson (Natt o Dag) o Krister Bonde (bd 5). Efter den sistnämndes änka var det s k Cruusiska huset på Riddarholmen i Sthlm uppkallat, vilket förstördes genom brand 1802. Crus son Gustaf Cruus (1620—65) deltog i Karl X Gustavs polska krig, tåget över Bält och slaget vid Nyborg, befordrades till överste för Kalmar regemente 1656 o för Upplands regemente 1662 samt blev 1664 landshövding i Kalmar län. Han kompletterade Helgarö kyrka med bl a ett gravvalv för sin släkt o begravdes där liksom sin far o farfar. Släkten utdog i Sverige på manssidan med hans sonson 1727.

Författare

Källor och litteratur

Källor o litt: Perg:brev 23 juli 1453, 6 aug 1510, 13 maj 1512 o 7 juni 1514, RR 1563 suppl, f 142, 1569, f 279v o 355, 1605 suppl, f 91v, o 1608, f 289v, Friherrebrev, vol 1, Biographica C, vol 20 b, Genealogica 18, f 91, 20, f 50v o 62v, samt 41, f 204, R 8:1635, f 74—75v, Upplands handl 1573:11 :räkenskap, f lOv, Red:koll:s arkiv F 1:253:2, f 12, Adeln

0 dess gods, E 8676 (avskr av Rasmus Ludvigssons stora förlorade släktbok), f 224 v, 244v o 267v, P Sondéns ms Militära chefer i sv armén, RA; perg:brev 25 jan 1452 o 29 nov 1453, UUB; Ortnamnsarkivets i Uppsala excerpter: Vämsta i Lillkyrka (kopia hos projektet Det medeltida Sverige vid StU); De la Gardieska saml: Hist handl: häfte med antecknar om födelse- o dödsdata m m 1537— 98, LUB.

AdRP 1 (2 uppl, 1904), s 224 f; A Åhlén, Bidrag till det ryska krigets hist under konung Johan III:s regering, 1 (1869), s 50; H Almquist, Sverge o Ryssland 1595—1611 (1907), s 16, 28, 33 f, 89; dens, Handhar rör mötet i Reval, konung Sigismunds resor till Sverige o polska legationen 1599 (HH 23, 1910), s 292, 296; J E Almquist, Bidrag till den ointrod sk Bjurums-släktens hist (PHT 1952), s 69, 72, 74; dens, Väpnaren Tore Bytings sv avkom-har i fem led (SoH 1958), s 10 f, 19; dens, Ätten Somme (SoH 1963), 216; dens, Herrgårdarna i Sverige under reformationstiden (1960), s 373; dens, Den jordbesittande adeln

1 Västmanland år 1562 (SoH 1972), s 17, 19; E Anthoni, Till avveckhen av konflikten mellan hertig Carl o Finland, 1 (1935); dens, Konflikten mellan hertig Carl o Finland. Avveckhen o försoningen (1937), s 445, 448; dens, Lepasätten (ÄSF 1:2, 1965), s 170; dens, Om medeltida frälsegods i Sjundeå (FHT 1966), s 160 f; AOSB, särsk 2:3 (1890), s 9, o 2:8 (1897); A I Arwidsson, Handl :ar till upplysning af Finlands häfder, 3, 4, 8 (1849—56); A Attman, Den ryska marknaden i 1500-talets baltiska politik 1558—95 (1944), s 180, 189, 301, 374, 378; B C:son Barkman, Gustaf II Adolfs regementsorganisation vid det inhemska infanteriet (1931), s 77, 129, 144; dens, 1560—1611 (K Svea livgardes hist, 2, 1938—39), s 764; N Belfrage, K Västgöta regemente, 1 (1947), s 118; E Benzelius likpr över Gustaf Krus (1692); P G Berggren, Kalmar stad o dess hist (2 uppl, 1936), s 246 f; O Bergström, Bidrag till K Uplands reg:s hist (1882), s 33 f o bih, s 7, 17; Blomstedt; K B[lomste]dt, Matti Laurinpoika K (Kansallinen elämäkerrasto, 3, 1930); B Boethius, Grycksbo 1382—1940 (1942), s 603 f; dens, Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott (1965), s 608; E Bohrn, Helgarö kyrka (Sörmländska kyrkor, 6: 89, 1946), s. 6, 10, 12, 14; A Brahes tidebok (1920), s 189; G A G Braunerhjelm, K lif-reg:s till häst hist, 1 (1912), s 53—67, 5: 1 (1917), s 6 f; J Bromé, 1537—1645 (Jämtlands o Härjedalens hist, 2, 1945), s 103, 115, 121 f, 149; B Broomé, Nils Stiernsköld (1950), s 314; dens, Ätten Posses hist 1500— 1625 (1960), s 343; E Brännman, Frälseköpen under Gustav II Adolfs regering (1950), s 442; Hj Börjeson o G Hafström, Skeppshö-vidsmän vid örlogsflottan under 1500-talet (1949), s 24; J L Garlbom, Karl X Gustav (1910); DGA 4 (1833), s 60 f, 93—97, 5 (1834), s 19 ff, 25, 209, 9 (1837), s 117—23, 11 (1839), s 72, 78 f, 14 (1841), s 67; S Dahlgren, Karl X Gustav o reduktionen (1964), s 469; N Eden, Den sv riksstyrelsens reorganisation 1594—1602 (HT 1901), s 201, 207; dens, Den sv centralregeringens utveckling till kollegial organisation (1902), s 13, 16, 21, 157; Egenhändiga ant:ar af Carl Carlsson Gyllenhjelm rörande tiden 1597—1601 (HH 20, 1905), s 293 f, 297, 305, 331, 338, 341, 353 f; E Em-poragrius likpr över Lars K Jespersson (1656); Erik XIV:s almanacks-ant:ar (1912), s 56; Ä Forssell, Ur Wrangelska palatsets o Cruusiska husets byggnadshist (Sthlmsgillet. Minnesskr 1934—39, 1939); Frälseg 1:1— 3:2 (1931—47), 4 (korr, RA); C Fägerskjöld, Samuel Nilsson Ross till Hässlö (PHT 1960), s 63 f, 72; H Gillingstam, Hålbonäs-ätten o arvet efter Esbjörn Blåpannas hustru (PHT 1962); K G Grandinson, Närkes medeltida urkunder (1935), s. 163 f, 172; GIR 11—18, 20, 22—23, 25—29 (1888—1916); R Hausen, Bidrag till Finlands hist, 4 (1912), s 518, 527, 5 (1917), s 486; T Heldtander, Prästtillsättningar i Sverige under stormaktstiden (1955), s 430; K W Herdin, Bygge o bo, 2 (1934), s 168 f; K-G Hildebrand, Falu stads hist till år 1687, 2 (1946), s 486, 788; H Holmberg, Suomen tuomiokunnat ja kihla-kunnantuomarit (1959), s 15, 18; G Håkansson, Kalmar o kalmarbor under 1600-talet (1944), s 132; Jönköpings hist, 1—4 (1917— 21); W Karlsson, En senkarolinsk adelsbegravning (Uppland 1941); dens, Patronus julklapp till Björklinge kyrka 1673 (ibid 1948); dens, Överste Gustaf K:s begravning i Björklinge 1692 (ibid 1949); B I Kilström, Björklinge kyrka (Upplands kyrkor, 8: 106, 1961), s 85 f, 88, 90 f, 97, 100, 102 ff, 106; J Kleberg, Krigskollegii hist (1930), s 25; dens, Kammarkoll 1634—1718 (1957), s 52; [C A Klingspor,] Bidrag till Upplands beskrifning (UFT 2, 1877—90), s 361 f; Konung Carl den IX:des rim-chrönika . . . jämte bilagor (1759), s 143 ff; C G Kröningssvärd, Genealog tabeller (Dipl dalekarlicum, suppl, 1853), tab IV; [J A Lagermark,] Fört på hand-skriftssamben å Bergshammar (HT 1885, bil), s 15; Lags o doms; W G Lagus, Undersökningar om finska adelns gods o ätter (1860); A Larsen, Kalmarkrigen (1889); S Leijonhufvud, Agneta Horns lefverne (1908), s 214; J Liedgren, Finländska brev ur Stavsunds arkiv (FHT 1966), s 68; O Lindqvist, Jakob Gyllenborg o reduktionen (1956), s 277; Lokalf; J Mankell, Erik XIV:s fall (1876), s 96; J Messenius, Theatrum nobilitatis svecanas (1616), s 95; S A Nilsson, Från landsfänikor till landskapsreg (K Upplands reg:s hist, 1958); G Petri, Östgötafänikorna tom år 1618 (K första livgrenadjärreg:s hist, 1, 1926), s 443; P Renvall, Klaus Fleming und der finnische Adel (1939); J Rinne, Vanajan kirkko (Finskt museum, 17, 1910), s 76; C Rogberg, Konung Carl den niondes fälttåg till Lifland år 1600 o förberedelserna dertill (1859), s 50; F Rudelius, Kalmar reg:s per-sonhist 1623—1927, 1 (1952), s 87—90; J W R[uuth], Matts Larsson Krus (FBH, 1903); dens, Viborgs stads hist, 1—2 (1906); dens, Viipurin kaupungin historia, 1 (1931); W v Schulmann, Die zivile Staatsbeamtenschaft in Estland zur schwedischen Zeit (1939), s 25; H Sommarström, Finland under striderna mellan Sigismund o hertig Karl, 1 (1935), s 232, 317, 348; P Sondén, Rikskansleren Axel Oxenstiernas brefväxl (1907), s 116 f; SRA 2 (1899), s 1127 f; SRP, särsk 7 (1895), s 628; ST 5: 1 (1903), s 95, 98; STb, särsk N F, 4 (1941), s 650; B Steckzén, Krigskollegii hist, 1 (1930), s 511; A A v Stiernman, Swea o Götha höfdinga-minne, 1—2 (1835—36); C G Styffe, Skandinavien under unionstiden (3 uppl, 1911), s 354; R Swedlund, Grev- o fri-herreskapen i Sverige o Finland (1936), s 135; dens, Krister Bonde o reduktionsbeslutet 1655 (KFÅ 1937), s 69; Sveriges krig 1611— 32, 1 (1936), s 617; G V Sylvander, Kalmar slotts o stads hist, 2: 2 (1865), s 575 f; W Ta-waststjerna, Pohjoismaiden viisikolmattavuo-tinen sota, 1—2 (1918—29); dens, Kaarle IX :n ja Sigismundin taistelu Viron ja Liivin-maan omistamisesta (1935); E Tegnér, De la Gardieska saml:en i Lund o på Löberöd (VHAAH 32, 1895), s 29 ff; Tessin o Tessiniana (1819), s 502; G Tranér, Konung Carl IX:s fälttåg i Livland år 1601 (1872), s 9 f, 18; J E Waaranen, Handhar upplysande Finlands hist under Karl IX:s tid, 1 (1863), s 394, 2 (1864), s 423; J Werwing, Konung Sigismunds o konung Carl den IX:des historier, 2 (1747); G O F Westling, Det nordiska sjuårskrigets hist, 1 (HB 6, 1879), s 470, 497, 2 (ibid, 7, 1880), s 66, 74; T Widekindi, Thet swenska i Ryssland tijo åhrs krijgz-historie (1671), s 578, 605, 611, 618; dens, ... Gustaff Adolphs ... hist, 1 (1691); A Viljanti, Gustav Vasas ryska krig, 1—2 (1957); E Wrangel, Sveriges litterära förbindelser med Holland (1897); F U Wrangel, Sthlmiana, 1—4 (1912), s 500; A Zettersten, Sv flottans hist åren 1522—1634 (1890), s 87, 427 f. — N G Belfrage, Lars Jespersson K (K Västgöta reg:s kamratfören:s årsskr 1931); G Malmberg o A Norden, Vårt gamla Norrköping (1913), s 41; A Pihlström, K Dalreg:s hist, 1 (1902), s 5, 7, 15, 23 f, 48, 55 f, 74 f, 91, 93, 147 f, 164—167, 169—179, 2 (1904), s 2, 10, 20, 22, 29, 51, 60 f, 63 f, 101; Scriptores rerum livonicarum, 2 (1848), s 99; B Söderberg, Uppland, 1 (Slott o herresäten i Sverige, 1967), s 325.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Kruus, släkter, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11829, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11829
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Kruus, släkter, urn:sbl:11829, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-25.