Gustaf A Ising

Född:1883-02-19 – Finja församling, Kristianstads län
Död:1960-02-05 – Danderyds församling, Stockholms län

Fysiker


Band 20 (1973-1975), sida 50.

Meriter

Ising, Gustaf Adolf, f 19 febr 1883 i Finja, Krist, d 5 febr 1960 i Danderyd, Sth. Föräldrar: godsäg o rdgm Jonas Nilsson o Maria Jönsson. Mogenhetsex i Lund vt 00, inskr vid StH vt 01, inskr vid UU vt 03, FK där 15 sept 03, FL vid StH 28 maj 10, disp där 26 maj 19, FD 30 maj 19, docent i fysik där 3 juni 19, tf prof 1 sept 20—28, laborator 20 dec 28—36, prof:s namn 9 mars 34, eget geofysiskt laboratorium i Djursholm från 36. — LVA 35.

G 18 juni 24 i Lidingö m Aina Hildegard Maria Schoug, f 3 dec 90 i Söderköping, d 29 dec 69 i Sthlm, Joh, dtr till godsäg Adalbert Perpetuus Rudolf S o Agnes Augusta Maria Munck.

Biografi

Gustaf I var framför allt instrumentkonstruktör och geofysiker. Han konstruerade en rad högkänsliga elektriska, magnetiska och geofysiska mätinstrument, som han sedan utnyttjade i sin geofysiska forskning. Hans tidigaste intressen gällde de radioaktiva och luftelektriska fenomenen. Redan 1907 försökte han konstruera en så känslig elektrometer, att den skulle kunna ge utslag för jonisationen från enstaka alfapartiklar. Året därpå löste Geiger med sin räknare problemet på annat sätt. I ansåg emellertid, att det ändock förelåg ett behov av högkänsliga elektrometrar och fortsatte ihärdigt sina bemödanden. De resulterade i hans 1919 försvarade gradualavhandling Undersökningar rörande elektrometrar, en mäktig volym på 374 sidor, tyvärr skriven på svenska. Avhandlingens värdefulla, delvis fundamentala resultat, skulle säkerligen blivit mycket snabbare och bättre kända och utnyttjade, om han kunnat publicera dem på något av världsspråken. Allmänt sett karakteriseras gradualavhandlingen av den kombination av teoretiskt och experimentellt-konstruktivt arbete, som går igen i I: s hela produktion. Ett ingående matematiskt studium leder till konstruktiva riktlinjer, som realiseras i tillverkade instrument.

Nästan i förbigående finner man i avhandlingen ett nytt, utomordentligt viktigt allmänt resultat. Det är I:s påpekande, att varje mätinstrument har en känslighetsgräns, som aldrig kan överskridas. Den uppkommer, emedan den oregelbundna s k Brownska molekylarrörelsen försätter det rörliga mätsystemet i små oregelbundna rörelser. I en elektrometer orsakas dessa rörelser av oregelbundna stötar från de omgivande gasmolekylerna. I en galvanometer tillkommer, som i detalj utreddes av F Zernike 1926, inverkan av ledningselektronernas oregelbundna rörelser. Zernike inleder sin uppsats med följande ord: "Herr Ising hat das Verdienst, eine naturliche Grenze für die Empfindlichkeit eines Galvanometers entdeckt zu haben". — Ett annat intressant resultat i gradualavhandlingen är I:s ultramikroskopiska metod för noggrann avläsning av galvanometrar och elektroskop; den bygger på avläsning i mikroskop av ett optiskt interferensmönster.

I VA:s arkiv publicerade I 1924 en kort avhandling med titeln Prinzip einer Methode zur Herstellung von Kanalstrahlen hoher Voltzahl. Avhandlingen gör honom till upptäckaren av den för atomfysikens utveckling oerhört betydelsefulla principen för multipelacceleration av laddade partiklar. Principen innebär, att man ersätter den erforderliga, mycket stora accelerationsspänningen om många miljoner volt med en lägre spänning, som utnyttjas flera gånger efter varandra. Idén togs upp av Wideröe i Aachen, som gjorde lyckade experiment 1927; sin stora framgång fick den i och med att E O Lawrence i Kalifornien 1930 konstruerade cyklotroncn. 1951 höll Lawrence sin nobelföreläsning över The evolution of the cyclotron; han säger där: "I should like to take this opportunity to pay tribute to his work for he surely is the father of the developments of the methods of multiple acceleration".

Omkr 1930 lyckades I konstruera en så känslig spolgalvanometer, att den Brownska rörelsen kunde iakttas. Den rörliga spolen vägde endast ett 30-dels gram; avläsningen gjordes med den ultramikroskopiska metoden. Detta arbete ledde I till ett antal för praktiskt bruk värdefulla galvanometerkonstruktioner, karakteriserade av hög känslighet och ringa beroende av yttre störningar i form av mekaniska vibrationer och magnetiska fält. En preliminär konstruktion utnyttjades i en av I 1937 konstruerad fältmagnetometer, som kom till användning för mätningar ombord på fartyg av det jordmagnetiska fältets vertikalkomposant.

1948 redogjorde I för några andra konstruktioner, som en tid tillverkades av sv instrumentindustri. En visargalvanometer med kardansk upphängning var mycket lämplig ombord på fartyg och användes bl a av prof Hans Petterssons stora oceanografiska expedition 1947—48. Även må nämnas den originella toroidgalvanometern, ett instrument med lång svängningstid; dess rörliga system bestod av två cirkulära spolar, fästa i var sin ända av en horisontell axel och rörliga i luftgap, som begränsades av toroid-(ring-) formade järnytor.

I angav redan 1918 principen för en statisk tyngdkraftmätare (gravimeter). Den utvecklades till praktisk användbarhet genom ett mångårigt arbete av I och hans medarbetare N Urelius och T Eeg-Olofsson. På 1930-talet och senare kom den till användning för malm- och oljeprospektering i olika delar av världen. I:s gravimeter är en liten astatisk kvartspendel, bestående av en nära vertikal, nedtill elastiskt inspänd, ca 25 mm lång kvartstråd. Pendeln hålles i jämvikt av två varandra motverkande vridmoment: det ena från den elastiska inspänningen, det andra från tyngdkraften, som härvid verkar som en astatiserande kraft. En liten ändring i tyngdkraften kommer att indikeras av en avsevärd ändring i pendelns lutningsvinkel. Med fältgravimetrarna kunde man mäta en variation i tyngdkraften om mindre än en miljondel (ungefär så mycket minskar tyngdkraften från golv till tak i ett bostadsrum). Med en specialbyggd, stationär galvanometer lyckades man mäta de periodiska tyngdkraftvariationer om mindre än en tiomiljondel som orsakas av ebb- och flodfenomenet!

Redan på 1920-talet började I intressera sig för den varviga lerans magnetiska egenskaper. Dessa betingas av små korn av magnetisk järnmalm och annat magnetiskt material, som följt med istidsälvarnas slam, och borde därför — i kombination med Gerhard De Geers lervarvskronologi — kunna ge upplysningar om jordens magnetiska fält vid de långt tillbaka belägna tidpunkter, då leran avlagrades. Vid mätningarna begagnades av I konstruerade känsliga torsions- och pendel-magnetometrar. De erhållna resultaten var ej definitiva, men av stort intresse. Bl a visade det sig, att leran även har en "magnetisk varvighet". I ansåg, att det skulle vara möjligt att härur få fram upplysningar om istidsälvamas hydrografiska förhållanden! 1945 publicerade I en avhandling, som visade, att hans idérikedom och entusiasm för nya problem inte avtagit med åren. Han framförde där ett beaktansvärt försök till förklaring av flyttfåglarnas orienteringsförmåga. Under arbetet med tyngdkraftmätningar ombord på fartyg hade han kommit att tänka på, att flyttfåglarna måhända "kände" flygriktning och latitud med hjälp av de krafter, som jordrotationen måste orsaka i ett vätskefyllt organ i fågeln, exempelvis i örongångarna. I utvecklar den hydrodynamiska teorin för ett sådant organ; han låter sig härvid ledas av en vacker elektrodynamisk analogi. Han utför även modellförsök, som bekräftar förekomsten av de teoretiskt förutsagda, mycket små krafterna.

I var en idérik, uthållig och oerhört flitig forskare. Han hade lyckan att få ägna större delen av sitt liv åt det som framför allt fyllde hans sinne — de vetenskapliga problemen. I dem levde han; på nattduksbordet fanns alltid papper och penna. Ännu de sista dagarna av sitt liv, på sjukhuset, planerade han full av iver en expedition till Kanarieöarna för att studera magnetismen hos lavan på ön Lanzarote. Personligen gav han intrycket av en stilla, ytterligt försynt, något torr privatlärd. Den stora entusiasm, som fanns inom honom, kom föga till synes, ej ens inför nära medarbetare. Otvivelaktigt hängde detta samman med vissa hämningar, som hade sin grund i en sträng, gammaldags uppfostran. Han hade en stark känsla för naturen. Han studerade fåglar och örter; den årliga fiskeresan till Jämtlands och Härjedalens fjäll var hans stora avkoppling. Redan på 30-talet stred han för miljön; han kämpade med framgång mot förstöringen av den fågelrika Ekebysjön i Djursholm.

Författare

Stig Ekelöf



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: 1917—47 se K.THH, nr 1, Göteborg 1947, s 127—129. — Goil galvanometers with some novel features. [Sthlm, tr] Upps 1948. 15 s. (Arkiv för matematik, astronomi och fysik [utg av K. svenska vetenskapsakademien], bd 36 A, n:o 13.) — Attempts to replace the elastic com-parison force in gravimeters by capillary or electrostatic forces. [Sthlm, tr] Upps 1948. 8 s. (Ibid, 36 B: 7.)

Källor och litteratur

Källor o litt: A Beckman, G I in memo-riam (Kosmos, 38, 1960); T Eeg-Olofsson, G I:s mätinstrument (TT, 73, 1943). — Nekr:er i dagspressen.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf A Ising, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11994, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Ekelöf), hämtad 2019-09-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11994
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf A Ising, urn:sbl:11994, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Ekelöf), hämtad 2019-09-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se