Meriter

Jahr, John Adolf Reinhold, f 24 juni 1893 i Sundsvall, f 19 april 1964 i Sthlm, Essinge. Föräldrar: byggmästaren Fredrik Reinhold Johansson o Anna Matilda Zetterholm.

Elev vid Lindesbergs samsk o Örebro hal, sångstudier, kabarésångare på Hjortens varieté i Trondheim 19—20, uppträdde på Brunnsteatern i Hfors, vid Adolf Rangstedts operettsällsk 21, engagerad vid Stora teatern i Gbg 22—23, vid Hippodromteatern i Malmö 24—26 o 27—29, i Sthlm vid Södra teatern o Folkteatern 29—30, vid Odéon-teatern 30—32, vid Oscarsteatern 32—35. Filmskådespelare från 35.

G 24 juli 37 (—43) i Hfors, Domk, m dansösen Margareta (Margit) Elisabeth Tirkkonen, f 11 maj 14 där, ibid, dtr till Liisa Kemppainen, samt omg Engström (44 —51).

Biografi

Efter ambulerande skolgång som avslutades vid läroverket i Örebro kom Adolf J — sitt artistnamn bildade han av förnamnens initialer — till Östersund, där han blev typograf på Jämtlands tidning. Helst ville han emellertid bli skådespelare. Han företog ett flertal turnéer med olika amatörsällskap, blev på många platser i Norrland en uppskattad bondkomiker och debuterade med stor framgång som kabaretsångare i Trondheim.

Efter sångstudier i Wien och Berlin och bl a för Martin Öhman var J länge en populär och eftersökt operetthjälte vid flera teatrar, av vilka Hippodromteatern i Malmö och Oscarsteatern i Sthlm registrerade hans största framgångar, vunna kanske främst genom hans naturliga spelglädje och omedelbara kontakt med publiken. Under denna operettid hann han med c:a 150 roller, däribland Erik i Värmlänningarna, Boni i Csardasfurstinnan, Joseph Calicot i Madame Pompadour, Danilo i Den glada änkan och jazzdirigenten i Blomman från Hawaii.

Samtidigt med sitt engagemang vid Hippodromteatern — alltså redan på stumfilmstiden — agerade J som komiker eller charmör i några av Edvard Perssons enklare skånefilmer, av vilka särskilt lustspelet Miljonär för en dag (1926) blev en stor publiksuccé. Under åren vid Oscarsteatern fann han tid att 1932 göra sin första ljudfilmsroll i Svärmor kommer och framför allt utforma den roll som betecknar hans genombrott som filmskådespelare: Pettersson i Per Axel Bränners filmatisering 1933 av Hammenhögs roman Pettersson och Bendel. Framgången blev så stor och nya filmerbjudanden så många, att J definitivt lämnade operettscenen 1935, det år han firade stora triumfer i filmen Kanske en gentleman.

J blev under 30-talet en av sv films mest anlitade och uppskattade aktörer; en stor publikomröstning som Filmjournalen anordnade 1937 gav till resultat, att han i själva verket var populärare än någon annan sv skådespelare. Någon gång kunde han då också samtidigt framträda som både skribent, producent och regissör. De filmer han medverkade i hörde visserligen oftast till den lättare repertoaren, men han tog därför inte lätt på sin uppgift utan gav de många olikartade rollerna en konsekvent gestaltning. Hans vitalitet, styrka och vighet liksom hans smala mustasch över det bländvita charmörleendet kom honom ibland att framstå som en våghalsig sv Douglas Fairbanks. Efter succéer som t ex Samvetsömma Adolf 1936, Adolf Armstarke 1937 och Swing it, magistern 1940 gjorde han emellertid 1941 närmast fiasko som onkel Teodor i Weyler Hildebrands Dunungen och därefter var han under några år helt borta från filmen, tills han 1944 som Carlsson i Sigurd Walléns version av Hemsöborna inledde en rad av genomtänkta och färgstarka karaktärsroller, både allvarliga och burleskt komiska. Störst publikframgång bland dessa vann han genom filmerna om den frodige norrlänningen Janne Vängman, men konstnärligt nådde han högst då han gestaltade den av livets vedermödor luttrade stataren och fadern i Lars Hård och den likaledes prövade sjökaptenen i Främmande hamn, båda filmerna i regi av Hampe Faustman 1948. Under senare år gjorde J också några seriösa karaktärstolkningar på Dramaten, där han t ex uppmärksammades för sitt gästspel i Stig Dagermans Streber 1949. Den sista film han medverkade i var Arne Mattssons När mörkret faller (1960).

J var populär även utanför scenen. Att han var en generös och fängslande berättare med brokig livserfarenhet visade han bl a i flera egna TV-program med intressanta teaterminnen. Hans vänner visste dessutom, att han som levnadskonstnär inte stod främmande ens för Tagores naturfilosofi.

Författare

Ragnar Amenius

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Sv filminst :s klipparkiv. Filmnyheter 1951; C Holm, På tu man hand med filmidoler (1947); C A Nycop, Bära eller brista (1970); G Rydeberg, Ridån går alltid ner (1970); M Rying, Aimstarke Adolfs äventyr (Röster i radio, 1959, nr 10); Scenen 1932 o 1936—37; R Waldekranz, A J — charmören som blev karaktärskomiker (Biografägaren 1964). — Nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Adolf R Jahr, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12027, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-11-13.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12027
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Adolf R Jahr, urn:sbl:12027, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-11-13.