G Elias Janzon

Född:1859-11-25 – Nikolai församling, Stockholms län
Död:1929-06-24 – Lerums församling, Älvsborgs län

Klassisk filolog, Översättare


Band 20 (1973-1975), sida 140.

Meriter

Janzon, Gustaf Elias, f 25 nov 1859 i Sthlm, Nik, d 24 juni 1929 i Lerum, Älvsb. Föräldrar: vaktmästaren Erik Gustaf J o Ingrid Katarina Malmorin. Mogenhetsex vid Sthlms gymn vt 77, inskr vid UU 20 sept 77, FK 29 jan 89, FL 27 maj 93, disp 29 maj 94, FD 31 maj 94, inskr vid univ i Berlin 94, docent i klassisk filologi vid GH 31 maj 95—1 jan 25, sekr i styr för GH 1 sept 99—30 juni 07, i Filologiska samf i Gbg 00—11, tf prof i klassisk filologi 3 jan 05—26 april 07, GH:s sekr 1 juli 07—31 dec 21. — LVVS 06.

G 18 juni 96 i Uppsala m Anna Signe Elisabeth Bellander, f 8 dec 73 där, d 10 mars 55 i Lena, Älvsb, dtr till förrådsförvaltaren August Hjalmar Engelbrekt B o Katharina Mathilda Wallén.

Biografi

De sista gymnasieåren hade Elias J som klassföreståndare den framstående klassikern lektor Zacharias Göransson, framgångsrik översättare av latinska och grekiska skalder. Dennes undervisning väckte J:s intresse för de klassiska språken, vilka kom att stå i centrum för hans studier i Uppsala. I lic-examen ingick både latin och grekiska med högsta betyget. Disputationsprovet behandlade den anonyma grekiska skriften LTeqI fopova (Om det sublima) från 1 :a årh e Kr; av större delen gavs en formfulländad sv översättning med filologiska anmärkningar på latin.

Studieåren blev många. J gjorde alltid sina saker grundligt och i långsamt tempo. 0 A Danielsson, hans huvudlärare, känd för sin utpräglade återhållsamhet i omdömet, vitsordade den ovanliga grundligheten och mognaden i hans bildning. Fördjupad och berikad blev denna genom sex månaders studier i Berlin under ledning av bl a en bland det wilhelminska Tysklands främsta latinister Johannes Vahlen och den berömde grecisten Hermann Diels.

1895 knöts J till GH som fast anställd docent. Han kom att utöva en omfattande undervisning inom ämnet latin. I sina med minutiös noggrannhet utarbetade föreläsningar behandlade han med förkärlek de stora prosaisterna och poeterna från den romerska litteraturens guld- och silverålder. Hans vidsträckta beläsenhet i antik och senare litteratur gav liv åt framställningen. En populärvetenskaplig föreläsningsserie resulterade i en förträfflig bok om Horatius. Vid sidan av undervisning och forskning fick J snart uppgiften som sekreterare i högskolans styrelse och senare som högskolans sekreterare. Han fyllde, troligen utan nämnvärd kärlek till uppgiften, digra protokollsböcker med sin veritabla skönskrift. Den professur i latin han hoppats på nådde han inte men väl ett hedersamt förslagsrum vid professorskonkurrensen i Gbg 1907, som formade sig till en generalmönstring av spetsarna bland landets obefordrade klassiska filologer.

Sin främsta insats gjorde J som översättare av klassisk romersk poesi. Redan 1885 hade han framlagt ett vackert prov på sin ovanliga talang på detta område. Sv akademin gav då sitt hedersomnämnande åt hans tävlingsskrift Sånger af Gatullus. Akademin fann tolkningen "i de flesta fall god", även om den "stundom allt för mycket dämpar Romarskaldens ofta dristiga ton och framställningssätt". Några år senare förelåg den praktiskt taget fullständiga Catullus- översättningen tryckt i 2 häften (1889—91). Därmed hade romarnas ursprungligaste lyriker för första gången fått en värdig sv tolkning; den är alltjämt oöverträffad. Bland produkterna av J:s fortsatta verksamhet som diktöversättare är främst att nämna tolkningarna av Propertius brännheta kärlekselegier (1—4, 1904—17; tredje boken belönad av VA med Letterstedtska översättningspriset 1912) och av Ovidius lekfullt eleganta Ars amatoria (1—3, 1921—1923); av Ovidius särskilt antikvariskt och religionshistoriskt betydelsefulla Fasti hann J översätta och utge hälften, de tre första böckerna (1924—26), innan sjukdom och ålderskrämpor bröt hans svaga krafter.

Översättningarna tillhör de främsta inom sv antiktolkning. Präglade av sällsynt förtrogenhet med latinet och förmåga av inlevelse i originalets miljö, betydande formell talang och känsligt öra för sv språkets metriska och fonetiska valörer, visar de en stilkonst, som stundom höjer sig till mästerskap.

Översättningarna av Propertius och Ovidius utgavs med latinsk parallelltext; denna bygger på självständig textkonstituering, som dock tyvärr inte tillåtits ta sig uttryck i en textkritisk apparat; en dylik skulle avsevärt höjt den vetenskapliga användbarheten. Ett par vackra förslag till textförbättringar av J:s hand har knappast tillvunnit sig förtjänt beaktande, tvivelsutan beroende på publikationskällornas relativa undanskymdhet och titlarnas föga pregnanta utformning.

J:s vetenskapliga rustning var utomordentligt välsmidd men företrädde tydliga blottor. Han var en framstående men ensidig litteraturfilolog — omdömet skulle antagligen ha väckt hans oblandade tillfredsställelse. Den under hans studieår segerrikt framträngande "moderna" lingvistiken betraktade han med en något vresig och misstrogen ovilja. Språket var för honom bäraren av dikt och tanke. Latinet var för honom i tal och skrift ett levande språk och ett naturligt uttrycksmedel.

Fastän personligen anspråkslös och tillbakadragen, var han fullt medveten om sitt värde och om betydelsen av sin vetenskapliga insats. Hans värdiga, något sträva och tillknäppta uppträdande dolde en ödmjuk och stilla mänsklighet. Mot intresserade elever var hans generösa vänlighet och hjälpsamhet framträdande. Hans vanligen allvarliga, avmätta och något släpande tal kunde ibland livas upp av okynniga glimtar av drastisk humor.

Författare

Tönnes Kleberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

J:s efterlämnade papper i GUB. Brev från J bl a i GUB o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se GHM 1891— Göteborg 1916, s 51, o 1916—1941, tr s 98.

Källor och litteratur

Källor o litt: J Paulson, Minnen (hs), GUB.

GHM 1891—1916 (1916) o 1916—1941 (1942); Handhar rör tillsättandet af professuren i klassiska språk vid GH, 1—3 (1907); C Skottsberg, minnesteckn över J (Minnestal hållna i VVS 1928—1932, 1932); J Vising, Minnesbilder (1938); SAH, 62, 1885 (1886), s 83.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G Elias Janzon, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12054, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tönnes Kleberg), hämtad 2019-09-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12054
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G Elias Janzon, urn:sbl:12054, Svenskt biografiskt lexikon (art av Tönnes Kleberg), hämtad 2019-09-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se