Meriter

Johanssén, Christian, f 20 febr 1746 i Ystad, d 8 juli 1813 i Eskilstuna. Föräldrar: gästgivaren o konterfejaren Christian Hieronymus Johanson o Hedevig Birgitta Fischerström. Elev i Ystads lärdomsskola 59—61, inskr vid LU 20 april 62, informator vid Tunafors bruk 1 nov 66, ståletsare i Eskilstuna fristad hösten 79, rådman i Eskilstuna 18 mars 93— 23 maj 94. Swedenborgare.

G 2 mars 1788 på Bölaholm, Vättlösa, Skar, m Beata Eleonora Lilliehöök, f 1 jan 1763, d 19 okt 1796 i Eskilstuna, dtr till överstelöjtn Bleckert L o Elsa Ebba Hierta.

Biografi

Av sin far fick J lära sig rita och måla. Efter studier vid LU kom han 1765 till Sthlm, där han ägnade sig åt konterfej- och ritningsarbeten med sådan framgång, att han allt emellanåt kunde låna pengar åt sin morbror ekonomiintendenten Johan Fischerström (bd 16). Följande år tog han anställning som informator hos brukspatron Johan Halenius vid Tunafors bruk strax utanför Eskilstuna. Där fortsatte han sin konstnärliga verksamhet, främst i form av miniatyrmåleri. Det förnämsta arbetet från denna tid, fullbordat 3 mars 1768, är en på glas i en förgylld ram ritad pyramid av silver med 3 kartuscher i guld, i vilka finns miniatyrporträtt av tre generationer av släkten Halenius: i den ena discipeln Lars Philip, i den andra dennes far brukspatronen Johan och i den tredje farfadern mag Lars Halenius.

Under de år J vistades vid Tunafors bruk lärde han sig att tillverka knivar och saxar och nådde häri stor färdighet. Hans prestationer i detta hänseende uppmärksammades av direktören för Eskilstuna fristad, Samuel Schröderstierna, som övertalade honom att slå sig ner där hösten 1776. Han fick nu av Sven Rinman lära sig en ny metod att etsa och förgylla klingor samt andra damaskeringsarbeten och blev mycket skicklig i denna konst. Bland hans lärjungar kan nämnas Olof Helj estrand, som småningom blev en framgångsrik damaskor i fristaden. J rönte uppskattning på många håll för sina vackra etsade varor. Resenärer, som var nyfikna på fristadsinrättningen, gästade hans verkstad och gjorde uppköp. Försäljningen var annars ett stort problem och tvang J till många resor, mestadels till Sthlm. — Som uppmuntran erhöll han 8 maj 1782 som gåva den gård, Stora fristadsbyggningen, som han dittills endast haft nyttjanderätten till.

J hade för sin lönsamma försäljning av fristadssmiden och sin erhållna pension att tacka ett flertal mäktiga gynnare, som var swedenborgare. Själv var han en varm anhängare till Emanuel Swedenborg och tillhörde dennes äldsta lärjungar. Redan vid 21 års ålder (1767) fick han kunskap om Den Nya Kyrkans Lära. 3 jan 1770 avlade han visit hos Swedenborg. Två resor till Danmark (1780 o 1787) föranleddes åtminstone delvis av tryckning av förbjudna swe-denborgska skrifter. Genom sin omfattande korrespondens stod J i förbindelse med alla swedenborgare av betydelse i Sverige. Hans brev skrevs av och blev flitigt lästa. Några trycktes, bl a i Samlingar för Philantroper, utg av Exegetiska sällskapet. Detta samfund och ej minst J blev föremål för blodigt gyckel av Kellgren ("Man äger ej snille för det man är galen") för sin tro på den animala magnetismen. Kritik kom även från J H Liden och J Möller. J tillhörde de ivrigaste magnetisörerna. I hans hem samlades swedenborgare och en lekmannarörelse uppstod med J som andlig ledare. Genom honom vanns bergsvetenskapsmannen och filantropen C B Wadström och predikanten på Hässelbyholm, Johan Tybeck, för den nya läran. J var en av swedenborgianismens främsta företrädare på sin tid och mycket uppskattad på grund av sin blida och försynta läggning.

J hade ett aktningsvärt bibliotek. I arbetet med översättning av Emanuel Swedenborgs skrifter från latinet tog han aktiv del. — På 1790-talet besvärades J alltmer av ohälsa. Hans syn hade blivit starkt nedsatt. På kommerskollegiets tillstyrkan hade han av KM:t 7 juli 1796 beviljats en årlig pension.

Författare

Bror-Erik Ohlsson

Arkivuppgifter

C J:s dagböcker (1768—72, 1776), kassajournaler (1765—71) o brevsaml (285 st till honom 1774—98) i Eskilstuna stads museer. Självbiogr (1780, avskr) o avskr av J:s brev i Nykyrkl bokförhs arkiv, Sthlm (vol 1). Avskr av "Kort underrättelse om innehållet af E. Swedenborgs Theologiska skrifter" i KB (A 612). Övers av E Swedenborgs De cultu et amore dei (A 616) o av dennes Catechis-mus ... (A 617) i KB. Brev från J till B B o E L Knös i LUB, till B H och G J Knös i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Grunder för ett vacklande förnuft, vid tillfälle af en uppdagad förbättrad religions-väg och dermed följande starka anfall af snillrika religions-föragtare. [Rubr.] Skara 1786. 8 s. [Anon.] [Även en uppl u o o å.] — Exegetiska försök. [Rubr.] Sthlm 1787. (8) s. [Sign.] (Samlingar för philantroper. H 1:5.) — Herrans bön. Förklarad efter sin andeliga mening. Sthlm 1787. 16 s. [Anon; av Bygden tillskr M Sturtzenbecker.] (Ibid. 3: 3.) — Predikan öfver evangelium på 13de söndagen efter Tri-nitatis, som handlar om den barmhertige samaritan [! ] förklarad efter dess andeliga mening . . . Khvn 1788. 28 s. — Bref til en vänn om det andeliga i verlden, i anledning af dess skrifvelse. Khvn 1795. 72 s. [Sign.] — Theosophisk uppställning om Gud, ordet, himmel, dyrkan och människorna; eller om Skaparen och ordningen för människans lycksalighet. Sthlm 1820. Tv-4:o. (1) s.

översatt: [E Swedenborg,] Utkast om äktenskapets nöjen. Öfversatt från författarens egenhändiga manuscript. Sthlm 1787. 48 s. [Anon.] (Saml för philantroper. H 2.)

Källor och litteratur

Källor o litt: J H Kellgren, art:ar i Sthlms-posten 1787, nr 141—143 o 231—238; H Lenhammar, Tolerans o bekännelsetvång. Studier i den sv swedenborgianismen 1765— 95 (1966); J H Liden, Anmärkn:ar öfwer animaliska magnetismen o swedenborgianismen (1787); J Möller, Oförgripeliga tankar, om sättet, att bemöta swärmaktige uptoger o wilfarande religionsmeningar, särdeles den så kallade swedenborgianismen (1788); B-E Ohlsson, Eskilstuna fristad 1771—1833 (1971); G M Silfverstolpe, I Eskilstuna o Tu-nafors för tvåhundra år se'n (Sörmlandsbygden 1960): SKL.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Christian Johanssén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12125, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bror-Erik Ohlsson), hämtad 2024-05-11.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12125
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Christian Johanssén, urn:sbl:12125, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bror-Erik Ohlsson), hämtad 2024-05-11.