Stefan E Johansson

Född:1876-07-29 – Vists församling, Östergötlands län
Död:1955-03-13 – Karlstads domkyrkoförsamling, Värmlands län

Bildkonstnär


Band 20 (1973-1975), sida 313.

Meriter

Johansson, Stefan Emanuel, f 29 juli 1876 i Vist, Ög, d I3 mars 1955 i Karlstad. Föräldrar: folkskollär Johan Fredrik J o småskollär Maria Sofia Läckström. Volontär vid livg till häst 95, studier vid Tekn skolan 96, vid FrKA 99—00. Konstnär. — Ogift.

Biografi

Stefan J växte upp i Värmland, dit han blott fyra år gammal flyttat med sina föräldrar. Efter ett kort försök på den militära banan och studier vid Tekniska skolans aftonkurser blev han 1899 elev vid FrKA. Studierna där var sporadiska. Han hade kontaktsvårigheter och undervisningen passade honom inte. Modellstudierna misslyckades, då han arbetade alldeles för långsamt och samvetsgrant. Hans beslut att bli konstnär mognade, när han återvänt till Värmland. De tidigaste proven på J:s konst finner man i Ord och Bild, där han från sekelskiftet fick dikter illustrerade med teckningar publicerade.

I Ord och Bild kommenterade han också sitt konstnärskap, bl a i aforismer som han kallade Anteckningar om konst. Han menade, att konstnären endast genom studier och arbete når den hantverksmässiga skicklighet, som gör det möjligt för honom att skapa fritt och återge det som omedelbart faller honom in. För att nå en sådan säkerhet började han teckna himlen och dess skiftningar, vilket gav handen och uppfattningsförmågan den rätta träningen. Skystudierna (många i NM) arbetade han med i hela sitt liv, och han antecknade alltid ordentligt var och vid vilken tid på dagen de var gjorda. De återkommer i hans landskapsteckningar, där de medverkar i det spel mellan ljus och skugga, som J tidigt lärt sig att behärska. I en teckning Myr (NM 1905) står den ljusa noggrant återgivna skyn i verkningsfull kontrast till den mörka skogen och de magra tallarna.

J:s porträttstudier tog lång tid. Han höll t ex på i fem år med porträttet av Esther Salmson (Thielska gall). Omkring 1910 började han experimentera med tvättmålad akvarell på duk. Det första försöket med denna teknik är enligt hans egen uppgift ett porträtt av modern (NM 1911). Han fick fram den täta bottenfärgen genom att lägga på färgen flera gånger och tvätta och skölja mellan infärgningarna. Till slut kunde dukens trådar behålla färgstoftet och blev botten för detalj målning i starkare toner. Senare casein- eller limpreparerade han duken för att åstadkomma en porös, frescoartad yta. Främst målade han porträtt av sin mor, föregångna av inträngande studier av hennes ansikte. Linjerna är fint tecknade och blicken rofylld. I de senare interiörbilderna förekommer hon också, sysselsatt med hemmets olika göromål. Liksom de tidigare präglas också dessa bilder av stillhet.

J ville stå obunden av aktuella konstnärliga riktningar. Han utställde tillsammans med konstnärsförbundarna men blev aldrig medlem av förbundet. Konstnärsförbundarna uppskattade honom, och han delade deras nationalromantiska naturuppfattning. Men han hävdade ständigt sitt oberoende. Den enda samhörighet han erkände var med den italienska renässansens mästare. Han gjorde två resor till Italien, 1909 och 1913. Om resan 1909 skrev han engagerade brev till Karl Nordström. Hos al-frescomästarna, bl a Fra Angelico, fann han en äkthet och innerlighet som grep honom djupt. 1913 brann J:s ateljé i Filipstad. För att komma ur depressionen efter branden, som förstört en stor del av hans produktion, reste han på nytt till Italien. Även denna resa blev en upplevelse. Hos den italienska förrenässansens målare fann han det enkla allvar i människoskildringen, som han själv strävade efter.

I interiörakvarellerna från 10- och 20-talen framträder åter J:s intresse för ljusets valörer. Skuggor och dagrar ger den asketiska interiören liv. Senare renodlade han detta intresse. Akvarellen Ljuset visar ett stearinljus på ett bord. Lågan sprider mångfärgat ljus i strålar och bordduken lyses upp svagt, medan resten av bilden vilar i mörker. Han målade gatlyktor i månsken och lät det dunkla månljuset blanda sig med lyktornas skarpare sken. Ett återkommande motiv är sänglampan. Lampljuset bildar mönster i det kala rummet och färgbrytningarna återges noggrant. Ett annat motiv som sysselsatte honom mot slutet av hans liv är lampans speglingar i fönstret. Bilderna är målade med stor exakthet men inger en känsla av abstraktion och mystik.

Bakom J:s skapande finns en livsfilosofi, som bygger på självkännedom och ärlighet mot sig själv och sina motiv. "Att vara sig själv trogen är konstnärens fasta punkt", säger han på ett ställe i sina aforismer. En sådan inställning leder till en begränsning och renodling av motiven, som i J:s fall utgjordes av människorna omkring honom, det värmländska landskapet och den tysta sovrumsvrån.

Författare

Barbro Schaffer



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev från J i KB bl a till S Lidman (17 st

0 15 dikter) o till K Nordström (3 st) o i NordM till K-E Forsslund (10 st). Några ord

1 marginalen till kritikerklippen, Tillägg i marginalen till kritikerklippen o Dikter i NM:s arkiv. Anteckn:ar om konst o Dikter i Värmlands mus, Karlstad.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Anteckningar om konst (En bok om Stefan Johansson, Sthlm 1958, s 63—169; ur OoB). — Dikter (ibid, s 171— 190; d:o). — Bidrag i OoB, årg 7, 1898, 9— 10, 1900—1901, 14, 1905, 21, 1912, 24, 1915, 31, 1922, 33, 1924, 36, 1927, 38—39, 1929—1930, 42—44, 1933—1935, 53, 1944, 59, 1950, Sthlm, 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: NM:s klipparkiv. — F Hol-mér, En bok om S J (1958); N Johnson, En konstnärsprofil (Värmlands journalisters jul-tidn Pennan 1935); dens, Värmländsk konst under fem decennier (Värmland förr o nu 1951); H Kjellin, Värmländsk konst o värmländska konstnärer (Värmland, ed H Kjellin, I Lignell o P Stolpe, 1946); Nutida sv måleri, N F, ed N Palmgren (1948); SKL; S Strömbom, Nationalromantik o radikalism (1965).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Stefan E Johansson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12166, Svenskt biografiskt lexikon (art av Barbro Schaffer), hämtad 2020-12-02.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12166
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Stefan E Johansson, urn:sbl:12166, Svenskt biografiskt lexikon (art av Barbro Schaffer), hämtad 2020-12-02.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se