Fredrik W Jonson
Född:1876-04-07 – Östersunds församling, Jämtlands länDöd:1951-10-25 – Engelbrekts församling, Stockholms län
Väg- och vattenbyggnadsingenjör
Band 20 (1973-1975), sida 374.
Meriter
Jonson, Fredrik Wilhelm, f 7 april 1876 i Östersund, d 25 okt 1951 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: förste lantmätaren Fredrik Wilhelm J o Mathilda Augusta Winnberg. Mogenhetsex vid h a lärov i Östersund vt 94, elev vid KTH 14 sept 94, civiling:ex vid dess fackskola för väg- o vattenbyggn: konst 15 april 98, bitr ing vid järnvägs- o vattenbyggn för järnvägen Örebro—Påls-boda 99—01, konstruktör vid vattenbyggn i USA 01—03, löjtn i Väg- o vattenbyggn: kåren 31 dec 04, deläg i ingenjörsfirman Unander & Jonson 04—27, bitr ing i vattenfallsstyr 08, kapten i Väg- o vattenbyggn: kåren 31 dec 13, majors avsked 23, e byråchef i vattenfallsstyr 20—41 (e föredra- gande 25). — IVA:s mindre GM 21, LIVA 22, VA:s Arnbergska pris 22, HedLIVA 41, tekn hedersdr vid KTH 25 maj 44.
G 20 sept 07 i Vänersborg m Ester Helena Forsell, f 7 febr 82 där, dtr till kronofogden Tullius Valfrid F o Helena Plate.
Biografi
Fredrik J härstammade i rätt nedstigande led från riksdagsmannen Jon Bengtsson i Ströby (f 1797; bd3).
Efter den första ingenjörstjänstgöringen i hemlandet vidgade och fördjupade J sina kunskaper genom två års verksamhet inom vattenbyggnadsområdet på olika konstruktionsbyråer i USA. Efter hemkomsten startade han tillsammans med väg- och vattenbyggarkollegan Hjalmar Unander konsulterande ingenjörsfirman Unander & Jonson, på sin tid en plantskola för många dugande väg- och vattenbyggare. Under denna verksamhet kom han tidigt i kontakt med den stora, nya sektorn inom facket, vattenkraftbyggandet, och blev här snart en av landets första verkliga experter. När vattenfallsstyrelsen 1909 bildades, var det därför också naturligt att såsom Vilhelm Hansens (bd 18) närmaste medhjälpare för vattenkraftfrågorna finna J. Det första stora problemet gällde att skaffa kraft till den elektriska driften av riksgränsbanan och malmfälten i Norrbotten. Här kom J:s redan goda kännedom om norrländska vattenkraftförhållanden väl till pass. Intresset hade dittills koncentrerats till planen på en kraftanläggning vid Vakkakoski i Torneälven. Denna skulle dock nätt och jämnt ha räckt för det behov, som närmast kunde förutses. Under betydelsefull medverkan av J drev nu emellertid Hansen fram Porjusalternativet med dess långt större utvecklingsmöjligheter och mycket goda tekniska förutsättningar, och fick 1910 riksdagsbeslut på dess utbyggnad. Porjusprojektet baserade sig på en då ny, av J framförd idé att förlägga själva kraftstationen i en underjordisk, i berget utsprängd hall med tillopp och avlopp i tunnlar — en idé som sedan lett till många efterföljare i olika delar av världen.
Vid tiden för verkets färdigblivande drabbades J, ännu ej fyrtioårig, av fullständig dövhet. Genom okuvlig energi och viljestyrka, verksamt stödd av sin maka och en liten krets nära vänner, gick han dock obruten ur den svåra kris som följde. Hans verksamhet kom i fortsättningen att allt mer få en vetenskaplig inriktning. Vid sidan av de vattenbyggnadstekniska problemen var det järnvägarna och deras transportkostnader samt allmän transportekonomi som blev föremål för hans skickliga behandling, redovisad i flera publikationer. I mönsterverket De tekniska vetenskaperna svarade J tillsammans med P G Hörnell inom delen Väg- och vattenbyggnadskonst för bd 1, Samfärdsel (1929). J:s avsnitt häri, som utgör den större delen av bandet, belyser främst de teknisk-ekonomiska sidorna av transportväsendet. — Som ingenjör förenade J i ovanligt hög grad skarp tankeförmåga med praktiskt handlag. Han var en sann byggare, flärdfri och rättrådig, en man som gav för glädjen att få giva.
Författare
Torsten R Åström
Sök i Nationella Arkivdatabasen
Arkivuppgifter
Tryckta arbeten
Tryckta arbeten: Sveriges vattenkraft (TT, årg 43, 1913, Sthlm, 4:o, avd Väg- och vattenbyggnadskonst, s 41—44; även sep, 8:o, 12 s). — Det senaste förslaget till Vänerns reglering. Redogörelse (Trollhättan, dess kanal- och kraftverk. Historik och be-skrifning . . ., Sthlm 1916, 4:o, s 121—132, 1 bil). — Anteckningar rörande vissa vattenförhållanden i främmande länder (Vattenfallssakkunniges betänkande, d 2, Sthlm 1918, s 247—306). — Transportkostnader vid järnvägar och vattenvägar. Sthlm (tr Hfors) 1920. 122 s, 1 tab. — Beräkning av utjämningsbassänger, särskilt vid lågtrycksanläggningar. Sthlm 1926. 79 s. (Tekniska meddelanden från Kungl. vattenfallsstyrelsen. Ser. B. Nr 11.) — Järnvägars driftskostnader enligt statistiken. Sthlm 1927. 108 s, 1 bil. (IVAH, nr 55.) — Samfärdsel. Sthlm 1929. 4:o. 310 s. (De tekniska vetenskaperna. [Bibliotek för teknisk vetenskap och dess till-lämpning på svensk industri och byggnader.] Avd. Väg- och vattenbyggnadskonst, bd 1; tills med P G Hörnell.) — Spänningsfördelningen i triangulära dammar. Sthlm 1935. 77 s. (IVAH, nr 135.)
Källor och litteratur
Källor ö litt: K Väg- o vattenbyggnadskåren 1851—1937 (1937); SvTeknF. — Nekr:er i dagspressen, TT o Sv väg- o vattenbyggares riksförb:s tidn.
Hänvisa till den här artikeln
Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till.
Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Fredrik W Jonson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12195, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torsten R Åström), hämtad 2024-11-09.
Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12195
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare.
Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Fredrik W Jonson, urn:sbl:12195, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torsten R Åström), hämtad 2024-11-09.