Meriter

Josef son, Arnold Robert, f 4 juni 1870 i Gbg, Mosaiska, d 31 dec 1946 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: grosshandl Herrman Josephsson o Emilie Amsberg. Mogenhetsex vid Gbgs h latinlärov vt 89, inskr vid UU ht 89, med fil kand där 12 sept 90, MK vid Kl 30 nov 93, ML där 15 april 99, amanuens o underläk vid Serafimerlasarettets neurolog o intern med kliniker 3 nov 99— 01, underläk vid med avd på Sabbatsbergs sjukh 1 april 02—21 juni 04, disp vid Kl 25 maj 03, MD vid UU 29 maj 03, doc i medicin vid KI 27 nov 03—41, prakt läk i Sthlm 1 aug 04, förestod mottagningarna på Allm polikliniken i Sthlm (lungsjukdomar) 1 sept 04—31 sept 06, förest för Sthlms stads upplysn- o understödsbyrå för tuberkulossjuka 1 okt 06—10 febr 08, lär i medicin 08—10 o 12—34, tf klinisk laborator vid Serafimerlasarettet 09, överläk o dir vid Provisoriska sjukh 1 juli 14 (tf 15 febr 14)—28 febr 19, överläk vid med avd vid Maria sjukh 1 mars 19—30 aug 24, vid Sabbatsbergs sjukh 1 sept 24—36, prof:s namn 6 juni 30.

G 23 maj 09 i Gbg, Vasa, m Marie-Louise Heyman, f 27 juli 87 där, Mosaiska, d 4 juni 69 i Sthlm, Osc, dtr till grosshandl Charles H (bd 19, s 12) o Selma Heilbut.

Biografi

Arnold J började enligt tidens sed som patolog. Han tjänstgjorde sedan vid olika kliniker, bl a hos S Henschen på Serafimer-lasarettet och hos F Warfvinge på Sabbatsbergs sjukhus. J blev en välutbildad internist med klar blick för betydelsen av den nya laboratoriediagnostiken. Han organiserade dispensären för tuberkulösa i Sthlm och lärde sig praktisk socialmedicin. De många åren som överläkare i Sthlms stads tjänst var fyllda av idogt arbete och ett brinnande nit för de sjukas bästa.

J:s avhandling var en klinisk studie över akromegali och hypofystumör; sambandet ansågs vid denna tid ej vara uppenbart. Han visade att synrubbningar (bitemporal hemianopsi) var vanliga vid akromegali. Insöndringsorganen — ordet skapat av J — förblev hans stora lidelse. Han var pionjär i landet, när det gäller dessa organs funktion och sjukdomar. Uppseende väckte han genom att bota "idiotism" vid medfött myxödem genom att ge sköldkörtelpreparat. Avvikelser i tillväxt och sexualfunktion ägnade han stort intresse.

J gav ut mer än 200 skrifter. Han läste ivrigt med pennan i hand, hade en "receptiv reproduktivitet" och försvarade sig med "att så går det, när stark energi och livligt temperament, fyllt av lättväckt hänryckning, ej dämpas ner av strängare självkritik". Han prövade gärna nyheter, bland vilka de flesta var dagsländor. Tidigt började han med s k småpartikeldiagnostik och med organpunktion i diagnostiskt syfte. Han var invärtesföreningens flitigaste föredragshållare och debattör.

Det var ett svårt slag för J, att han blev förbigången, när en professur i intern medicin tillsattes 1916. Att vara lärare för blivande läkare var en älskad livsuppgift. Eleverna minns J:s undervisning. Den var inte några systematiska katederföreläsningar, den var föreställningar under medverkan av studenter och patienter. Den var träning i observans, i umgänge med sjuka och av praktiska åtgärder. De teatraliska dragen hos honom väckte stundom gyckel och parodi bland studenterna men realismen och den ibland drastiska pedagogiken gav värdefulla minnesbilder.

Som en röd tråd genom J:s liv går hans utvecklingsoptimism, hans tro på kunskapens och godhetens seger och förmåga att skapa ett sunt och friskt släkte. Han prisade läkarkallets höghet och läkarens roll som "samhällsvakt". De etiska problemen i yrkesutövningen var en kär käpphäst. J saknade sinne för politik och anslöt sig inte till någon rörelse eller lära. Men han var den ständige, impulsive opponenten, alltid högljutt och med slående vändningar kämpande för idealitet och reformer. Under "spanska sjukan" 1918 krävde han större insatser av myndigheterna för att dämpa epidemin. Ännu 1942 gav han sig i strid för att medicine studerande skulle få undervisning i psykologi. Han skilde själv på sak och person men möttes ofta av höjda ögonbryn och rönte motgång och otack.

J var en ypperlig popularisator och en framstående folkupplysare. I kamratkretsen var han den glade sällskapsmänniskan, gärna med några "rim utan reson" i bakfickan.

Författare

Lars Öberg

Arkivuppgifter

J:s arkiv är ej bevarat. Enstaka brev från JiKBoKI:s bibi.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se SLH, F 4, d 2, Sthlm 1932, s 571—574, o d 5, 1935, s 601. Dessutom: Vid avtäckningen den 23 januari 1923 av Ivar Wickmans minnesbild (Hygiea, årg 85, 1923, Sthlm, s 33—35). — The Basedow complex with central issue (Acta medica Scandinavica, suppl 50: Proceedings of the 15th Scandinavian congress for internal medicine held in Oslo ... 1931, Oslo 1932, s 1—17). — Öppet svar på docent Erik Lindbergs uppsats om min förmåga att recensera (Hygiea, 96, 1934, s 585—590). — [Inlägg i diskussion om dinitrokresolbehandling] (För- handlingarna vid Svenska läkaresällskapets sammankomster 1935, Sthlm 1936, s 304— 308, 313 f). — (ibid, s 480—493, passim). — Läkaren som samhäilsvakt. Radioföredrag den 31 jan. 1936 (Medicinska föreningens tidskrift, årg 14, 1936, Sthlm, 4:o, s 30—36; även i Socialmedicinsk tidskrift, årg 13, 1936, Sthlm, s 28—34; även sep, 8 s). — Åldrandets problem. En vägledning. Sthlm 1937. 256 s. — Hinder i den perifera arteriella genomströmningen. Föredrag . . . (Föreläsningar m. m. från föreningen G. C. I:s gymnastikkongress ... 1937, Sthlm 1937, s 216—226). — [Inlägg i diskussion om starr] (Förh vid Sv läka-resällsk sammankomster 1936, tr 1937, s 381—383). — [Inlägg i diskussion om hudens överkänslighet] (ibid, 1937, tr 1938, s 142— 148). — Läkemedel på gott och ont (Tidens kalender, [årg 18,] 1939, Sthlm 1938, s 121— 132). — [Anförande vid diskussion om de medicinska studierna 25.4.1938] (Med fören tidskr, 16, 1938, s 104—196; även sep, 3 s). — Morgondagens medicinska problem. Några reflexioner (ibid, 17, 1939, s 242—252). — [Inlägg i diskussion om Die Beziehungen der Schilddriise zur perniziösen Anämie] (Förh vid Sv läkaresällsk sammankomster 1938, tr 1939, s 14—16). — Suggestionens makt. Sthlm 1942. 130 s, 6 pl. — Konsten att hålla sig ung. Sthlm 1943. 31 s. 2. uppl så. — Sång och musik som kraft- och föryngringsmedel (Med fören tidskr, 21, 1943, s 130 f). — Medicinska Nobelpristagare under en 40-årsperiod (ibid, 22, 1944, s 142—154). — Conservative treatment of intensive tracheal compression by a struma (Acta medica Scandinavica, vol 116, Sthlm (tr Hfors) 1944, s 124—131). — Morgondagens medicinska problem 1—2 (Socialmed tidskr, 21, 1944, s 167—172, 187—193). — Gifter och förgiftningar. Över- och underskott. Orienterande översikt. Sthlm 1945. 222 s. — Sjukdomarnas yttre återspegling. Sthlm 1946. 166 s, 3 pl. — Slump och tillfälligheter inom läkekonsten. En kort översikt. Radioföredrag den 10 maj 1946. Sthlm 1946. 51 s. — Bidrag i Nordisk medicinsk tidskrift, bd 9, 1935, 11, 1936, [forts:] Nordisk medicin, bd 4, 1939, 8, 1940, 12, 1941, 13, 1942, Sthlm (tr Hfors), 4:o; Svenska läkartidningen, bd 32, 1935, 35—36, 1938—1939, 38—40, 1941—1943, 42—43, 1945—1946, Sthlm.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 27 okt 1916, nr 59, RA; G Göthlin, nekr över A J i Gbgs läkaresällsk :s arkiv, Levnadsbesknar, Biomed bibi.

H Bergstrand, Sv läkaresällsk 150 år (1958); I Holmgren, Sakk:utlåtande vid tillsättande av professuren i medicin vid Kl (1916); dens, nekr över A J (Nord med, bd 33, 1947:2, s 377—379); dens, Mitt liv, 1—2 (1959); KI:s hist (1910); d:o 1910— 1960, 2, 3:2 (1960); F Lennmalm, Sv läkaresällsk :s hist 1808—1908 (1908); G Nilson, Sv läkaresällsk:s hist, 2:1, 1908—1938 (1947); H Rhodin, nekr över A J (Sv läkartidn 1947, s 374—377); Sakkmtlåtanden rör profrämb i medicin vid Kl (1916); SLH 4:2 (1932), 4:5 (1935); N Svartz, Steg för steg. En självbiogr (1968); Sv fören:s för invärtes medicin förhandhar 1921—1946 (1925—47). — Hylln för A J på hans 60-årsdag (Sv läkartidn 1930, s 841—845); S Nordwall, Patienten o läkaren (Ronden 1970, s 225— 227).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Arnold R Josefson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12211, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Öberg), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12211
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Arnold R Josefson, urn:sbl:12211, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Öberg), hämtad 2024-04-26.