Olivia (Liva) Järnefelt

Född:1878-03-18 – Vänersborgs församling, Älvsborgs län
Död:1971-06-24 – Engelbrekts församling, Stockholms län

Operasångare, Konsertsångare, Sångpedagog


Band 20 (1973-1975), sida 523.

Meriter

2 Järnefelt, Olivia (Liva), f 18 mars 1876 i Vänersborg, d 24 juni 1971 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: kansliskrivaren Johan Edström o Maria Nordqvist. Sångstudier för Julius Günther vid Musikkonservatoriet i Sthlm 94—97, studier i plastik för Signe Hebbe, debuterade vid K teatern säsongen 97—98, engagerad där 98—26, sångstudier för Gillis Bratt, för August Iffert vid konservatoriet i Wien 05—06. Opera- o konsertsångerska (mezzosopran), sångpedagog. — Litt et art 20, LMA 24.

G 9 juni 10 i Viborg, Finland, m J 1.

Biografi

J uppträdde första gången på K teatern hösten 1897 som en gosse i Trollflöjten. Den egentliga debuten kom följande vår som Pantalis i Mefistofeles och Fredrik i Mignon. Efter ett genombrott som Carmen 1901 utförde hon sedan under ett kvartssekel en lång rad bärande mezzoroller, bl a Cherubin i Figaros bröllop, Nicklaus i Hoffmans äventyr, Amneris i Aida, Azucena i Trubaduren, Delila i Simson och Delila, Nancy i Martha, Suzuki i Madame Butterfly, Lola i På Sicilien, Martha i Faust och Hedvig i Wilhelm Tell. Som Wagner-sångerska var hon betydande och utförde bl a Kundry i Parsifal, Erda i Siegfried, Venus i Tannhäuser, Ortrud i Lohengrin, Magdalena i Mästersångarna i Nürnberg, Adriano i Rienzi, Fricka i Rhenguldet och Brangäne i Tristan och Isoide. 1906 framträdde hon som Brynhilde i Valkyrian vid ett enda tillfälle, men denna krävande roll tycks av kritiken att döma föga ha passat henne. Hon medverkade också vid en rad premiärer på sv verk, t ex som Unn i Arnljot, Drottning Kristina i Domedagsprofeterna, Brita i Kronbruden och Fru Rikissa i Ran, där hon senare framträdde i titelrollen. Till hennes bästa roller brukar räknas Delila, Amneris, Kundry och Carmen. Under de sista åren vid K teatern framträdde J ofta i komiska roller bl a som An-nina i Rosenkavaljeren, Häxan i Hans och Greta, Marcellina i Barberaren i Sevilla, Zita i Gianni Schicchi, Fru Quickly i Falstaff och Diana i Orfeus i underjorden. I pressomdömena pekas ofta på hennes förmåga att göra det mesta möjliga av en liten roll.

J utgör en intressant länk mellan gammalt och nytt i sv sångkonst. Hon var en av de sista eleverna till Julius Günther, och i dennes stränga skola tillägnade hon sig förnämlig kontroll över rösten och koloraturfärdighet. Kring sekelskiftet övergick hon till den närmast okände Gillis Bratt och blev en av dennes första elever samt kom att ingå i den första generationen sv Wag-ner-sångare i verklig mening. Hos Bratt fullföljde J skolningen av sin voluminösa mezzosopran, fick stort omfång och kunde utföra även djupa altroller. Under senare år tycks hon delvis ha besvärats av viss indisposition. Vid premiären på Simson och Delila 1903 talar en anmälare om "den praktfulla röstens sinnliga klang" och 1921 skriver Wilhelm Stenhammar om henne i samma roll, att även om "åren icke gått spårlöst förbi, dramatisk intensitet finnes dock alltjämt i stämman och den sceniska aktionen. Hennes framställning är smidig och levande och plastiken mjuk och naturlig. Därtill kommer som ett särskilt plus det distinkta textuttalet." Recensenterna återkommer under hennes karriär ofta till hennes smärta och spänstiga figur och lediga scenframträdande.

Under första hälften av J:s tid vid sthlmsoperan hade hon oturen att stå i skuggan av Matilda Jungstedt. De båda hade samma röstläge och alternerade ofta i de stora mezzorollerna. Man kan dock notera, att båda genomgående berömdes för sin förnämliga plastik. Vid sitt första återgivande av Carmens roll gjorde J fullkomlig furor. Hon representerade här jämfört med Jungstedt snarare den tolkning av rollen som gör Carmen till ett sorglöst naturbarn, retsamt och charmfullt och utan de stora dramatiska gesterna. Både publiken och kritiken delades i sina sympatier mellan de båda sångerskorna. Som Carmen hyllades J 1923 vid en hedersföreställning med anledning av hennes 25 år vid teatern.

Vid den på många sätt epokgörande sverigepremiären på Parsifal 1917 i Andres regi utförde J Kundrys psykologiskt och musikaliskt komplicerade parti. Hon presenterade enligt samstämmiga omdömen en storslagen rolltolkning, förföriskt skön i blomsterscenen och mänskligt gripande som den botfärdiga synderskan i tredje akten.

Under senare år bedrev J en uppskattad verksamhet som sånglärare och lärare i plastik i Sthlm. — En syster till J var operasångerskan Anna Edström (1884—1940), verksam vid K teatern 1915—31.

Författare

Sune Hofsten



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Skivinspelningar (samtliga utom Grieg på svenska): Gramophone 1903—04 (jfr Liliedahl, nedan anf arb): Aria (Mon coeur s'ouvre) ur Simson och Delila (1903); Haba-nera ur Carmen (1903); Aria ur Trubaduren (1904); Gavott ur Mignon (1904); Ballad ur Ran (1904); Jeg elsker dig (Grieg) (1903); Tre trallande jäntor (F Körling) (1904); Liten Karin (folkvisa) (1903); Vi ska ställa till en roliger dans (d:o) (1904); Som stjärnan uppå himmelen (d:o) (1904). Lyrophon (trol 1905): Zigenarsång o Seguidilla ur Carmen; Våraria ur Simson och Delila; Jeg elsker dig (Grieg). Pathé (1916; pianoack trol av Armas Järnefelt): Habanera o Zigenarsång ur Carmen; Aria (Voi che sapete) ur Figaros bröllop; Aria ur Vita frun.

Källor och litteratur

Källor o litt: Klipp o anteckn:ar i Musikhist mus, KB o Drottningholms teatermus; C L Bruun o P H Törngren, Sv röster (stencil, 1944; KB o MAB); K Liliedahl, The Gramophone Co Scandinavian recordings, 1, 1899—1911 (stencil; 1973).

Art i Sv musiktidn 1901, s 81 f; G Hilleström, MA. Matr 1771—1971 (1971); nekr.-er i dagspressen o i Opera 1971, nr 12; Norlind; A Rundberg, Sv operakonst (1952); Sohlman; Sv konstnärer . . . , red E Sundström (1943); Tonkonsten, 1 (1955).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Olivia (Liva) Järnefelt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12283, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sune Hofsten), hämtad 2019-12-13.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12283
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Olivia (Liva) Järnefelt, urn:sbl:12283, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sune Hofsten), hämtad 2019-12-13.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se