Janne Jönsson

Född:1861-06-27 – Källna församling, Kristianstads län
Död:1941-04-08 – Sankt Görans församling, Stockholms län

Tidningsredaktör, Fabrikör, Fackföreningsfunktionär


Band 20 (1973-1975), sida 544.

Meriter

Jönsson, Janne, f 27 juni 1861 i Kallna, Krist, d 8 april 1941 i Sthlm, S:t Göran. Föräldrar: snickaren o lantbrukaren Jöns Peter J o Petronella Månsdtr. Arbetare i Bjuvs o Ljungsgårds kolgruvor (båda Malm) 80—89, fabriksarbetare vid Helsingborgs gummifabriks ab 92—96, ordf i arbetsmannafackfören där 92—95, kassör i Skånska grofarbetareförb juni 92, i Sverges grofar-betareförb (Sv grof- o fabriksarbetareförb från 01) febr 95, fungerande ordf där april 95, vald till ordf 97, förtroendeman där 97 —30, red för tidn Grofarbetaren 97—13, led av LO:s representantskap 99, en av grundarna av Skand ömsesidighetskomm 06, sekr där 28—30, led av LO:s landssekretariat 06 —31, av komm ang arbetsfredsfrågan dec 28—sept 29. G 5 nov 86 i Ausås, Krist, m Johanna Persdtr, f 18 juli 59 där, d 7 febr 48 i Sthlm, S:t Göran, dtr till skräddaren Per Larsson o Ulrika Orup.

Biografi

J växte upp i ett fattigt hem och tog efter en kort tids skolgång tjänst i jordbruket, varefter han 1880 blev arbetare vid Bjuvs kolgruvor. Han var kritisk mot arbetsförhållandena, började studera fackliga frågor och bildade 1886 en fackförening. Efter en strejk s å och sedan han utsetts till föreningens ordf blev han avskedad av bolaget och vräkt från sin bostad. Han drog sig därefter fram på olika sätt, bl a som trädgårdsdräng och som kommissionär för Social-Demokraten. Trots tidens hårda föreningsrättsstrider lyckades han få arbete vid Ljungsgårds närbelägna gruva, men också där avskedades han efter att ha bildat en fackförening. Han blev sedan timmerhandlare i Billesholm — vid vars gruva han f ö bildade en fackförening, trots att han inte själv arbetade där — tills han 1892 övergick till att bli fabriksarbetare vid Helsingborgs gummifabriks ab.

I Helsingborg avancerade J snabbt till en framskjuten plats i det fackliga arbetet. Han blev ordf i stadens tre år gamla arbetsmannafackförening som bestod av både grovarbetare och fabriksarbetare och som spelade en dominerande roll i det skånska grovarbetarförbund som bildats 1891. Redan i juni 1892 blev J detta distriktsförbunds kassör, och då det i febr 1895 ombildades till ett riksförbund, Sverges grofarbetareförbund, utsågs han till dess kassör; från mitten av april fungerade han även som ordf. Han framstod nu som den obestridde ledaren av förbundet och fick 1897 en nyinrättad tjänst som förtroendeman (till 1930). Samtidigt valdes han även formellt till ordf. I slutet av året blev han också redaktör för den då startade tidningen Grofarbetaren; på den posten efterträddes han 1914 av C J Söder.

Som förtroendeman kom J att bli inte bara den egentlige skaparen av grovarbetarnas förbund utan också en av pionjärerna inom sv fackföreningsrörelse över huvud. Han hade gjort till sin svåra uppgift att förmå de lägst stående arbetarna, de inte yrkesutbildade, att bli fackligt och politiskt medvetna och att trots deras ofta oregelbundna levnadssätt söka vinna dem för solidaritets- och enhetssträvanden. Under vidsträckta resor och synnerligen besvärliga förhållanden med bl a starkt motstånd från arbetsgivarna och misstro från vissa arbetare lyckades J emellertid genom sin energiska agitation förvånande snabbt bilda så många nya fackföreningar att förbundet under några år kring sekelskiftet var det största inom LO. Det kallades då ibland för "lilla landsorganisationen". Till de arbetargrupper som då ingick i förbundet och för vilka J ofta även blev något av folkuppfostrare och folk-bildare hörde bl a kolgruvearbetare, bergsprängare och jordschaktare, byggnadsindustrins grovarbetare och hantlangare, olika slags handräckningsmän och hjälparbetare vid järnbruk, verkstäder och fabriker samt de för sin individualism särskilt kända, ofta motsträviga rallarna. J höll hårt på sitt förbund och framhöll ibland att detta aldrig godvilligt skulle avstå från någon av sina avdelningar, men under det nya seklet med dess specialiseringar och förändringar i arbetslivet måste han finna sig i att flera arbetargrupper utgick och bildade egna, fastare avgränsade förbund.

J var en skicklig förhandlare vid lokala arbetsstrider och löneuppgörelser, men han hörde också till dem som tidigt argumenterade för bildandet av en landsorganisation. På den konstituerande LO-kongressen i aug 1898 talade han för obligatorisk anslutning av LO:s medlemmar till det socialdemokratiska partiet, något som också blev kongressens principbeslut. Följande år blev han invald i LO:s representantskap och 1906 i dess styrelse, landssekretariatet, där han gjorde betydande insatser under de närmaste årens många tvister mellan arbetsmarknadens parter, bl a som en av "storstrejksgeneralerna" 1909. Under 20-talets konflikter, då vissa motsättningar kunde uppstå mellan enskilda fackföreningar och LO, hävdade han med eftertryck att minoritetsgrupper inte kunde få handla på egen hand och att utomstående inte kunde få bestämma vad LO skulle göra. J deltog även i den av regeringen i slutet av 1928 anordnade sk arbetsfredskonferensen för att främja samförståndet mellan arbetsgivare och arbetare, och han ingick i den av denna beslutade arbetsfredsdelegationen. Personligen var J redan på ett tidigt stadium anhängare av skiljedomsidén, trots att detta inte alltid var fallet med hans förbundsmedlemmar. Av vikt blev hans ledamotskap i Byggnadsindustrins riksskiljenämnd 1921—32.

J var främst agitator. Hans talekonst ingav förtroende och röjde dessutom en stor ledarbegåvning. "Med en pastors blidhet och en krigares mod förde han kampen för sin kår" (Fredrik Ström). Hans fackliga inflytande sträckte sig också utanför Sveriges gränser: han var bl a en av dem som 1906 skapade Skandinaviska ömsesidighetskommittén (sekreterare 1928—30), deltog i många internationella kongresser och medverkade vid tillkomsten av Internationella grov- och fabriksarbetarefederationen, vars styrelse han tillhörde 1926—31.

Författare

Ragnar Amenius



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: Arbetets söner, 1 (2 uppl 1959); R Casparsson, LO under fem årtionden, 1—2 (1947—48); Fabriksarbetareförb sextio år (1951); T Karlbom, Den sv fackföreningsrörelsen (1955); dens, Arbetarnas fackfören:ar (1969); dens o O Petersson, Sv grov- o fabriksarbetareförb :s hist, 1—2 (1941—44); Prot förda vid Sv grof- o fabriksarbetareförb :s ... kongresser 1906—41; Sv folkrörelser, 1 (1936); J Westerståhl, Sv fack-fören:rörelse (1945). — Nekr:er i dags- o fackpressen.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Janne Jönsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12292, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2019-01-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12292
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Janne Jönsson, urn:sbl:12292, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2019-01-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se