Meriter

1 Kalmeter, Henric, f 20 (enl Berch), dp 24 aug 1693 i Falun, d 24 dec 1750 i Sthlm, Maria. Föräldrar: gruvbokhållaren löjtn Olof K o Anna Krumbein. Inskr vid UU 3 okt 01, auskultant i bergskoll 5 maj 14, utrikes resor 18—27 o 29—31, kommissarie i kommerskoll 5 jan 28, assessor över stat där 14 nov 34, assessor på ord stat 14 jan 37, deputerad för utarb av en assurans- o haveriordn 15 nov 40, kommerseråds titel 18 aug 47. — LVA 47.

G 28 okt 36 i Sthlm, Maria, m Anna Sophia Wallberg, dp 16 juni 19 där, ibid, d 20 maj 61 där (enl bouppt), dtr till köpmannen Olof W o Sophia Dorothea Rotling.

Biografi

K har gjort sig känd som skildrare av de engelska och tyska bergverken, som handelsstatistiker och som grundare av Sveriges första koboltverk. Tio år av sitt liv tillbringade han utomlands, varav fyra i England och Skottland, två i Frankrike och två i Tyskland. Under utlandsvistelsen bedrev han flitiga studier och gjorde vidsträckta resor i de länder han besökte. Härom vittnar hans utförliga dagböcker och till bergskollegiet ingivna berättelser. Hans huvudintresse var bergsbruket och mineralernas bearbetande. Han studerade sålunda ingående produktionen av järn, stål, koppar, zink, mässing, bly, tenn, stenkol, alun och kobolt. Men samtidigt ägnade han uppmärksamhet åt textil-, glas- och mynttillverkningen och åt utrikeshandeln med järn m m. Han fungerade också som kommerskollegiets värvare av utländsk arbetskraft till de sv manufakturerna. Under tiden utomlands stiftade K bekantskap med flera inflytelserika personer, av vilka Jonas Alströmer kom att bli den mest betydelsefulla för honom såväl under den fortsatta utlandsvistelsen som efter hemkomsten till Sverige.

I kommerskollegiet, där K efter återkomsten fick anställning, kom han att göra sin främsta insats som omvandlare av den sv statistiken över utrikeshandeln. Under större delen av frihetstiden framställdes i kollegiet handelsstatistikens slutprodukt, dvs de till riksdagarna utarbetade handelsbalansuträkningarna. Dessa hade vid 1720-talets och 1731 års riksdagar bestått av uträkningar rörande Sveriges handelsbalans med utlandet som helhet. 1731 bifölls ett förslag av K, att uträkningarna utvidgades att omfatta separata handelsbalanser med de länder och orter som riket idkade handel med. K övertog ansvaret för handelsbalansarbetet, vilket tidigare åvilat Jacob von Hökerstedt (bd 19), och utarbetade uträkningarna till riksdagarna 1734, 1738—1739 och 1740—1741. Dessa omfattade så gott som hela 1730-talet och innehöll separata balansuträkningar med ett 30-tal länder och orter samt sammandrag över rikets handelsbalans med utlandet som helhet. K:s handelsbalansarbete rönte stor uppskattning av de maktägande, och SU påpekade 1734 att "slike kalkulationer äro mycket nyttige och nödige för den rena insikt de giva uti riksens handels rätta tillstånd och beskaffenhet".

I såväl det publika som privata arbetet på Sveriges industrialisering togs K:s tekniska och ekonomiska kunnande i anspråk. Tidvis utnyttjades han sålunda för mineralletning i mellersta och södra Sverige, för undersökning av skogarna i nuvarande Västerbottens och Norrbottens län och som vice direktör i Alingsås manufakturverk. Sitt personliga kraftprov i industrialiseringsarbetet skulle K emellertid göra som bergsman.

Sedan K erhållit rätten att undersöka de spår av vismut eller kobolt som påträffats vid Los i Hälsingland, påbörjade han 1736 detta arbete. Därvid upptäckte han fyndigheter av speiskobolt, och under hans livstid upptogs åtta skärpningar och gruvor, vilka bearbetades med växlande framgång. 1745 var ett smalts- eller blåfärgsverk uppbyggt, vilket omfattade rostugn, bokverk, kalcinerhytta, kvarnhus, smälthytta och pottaskehytta. S å färdigställdes även ett vattenhjul med dammar och en 100 famnar lång stånggång. Verket kallades Sophiendals blåfärgsverk, troligen efter K:s hustru, vars farsarv tagits i anspråk för koboltprojektet. För detta hade K av manufakturkontoret och enskilda erhållit stora lån, som vid hans död ännu ej var återbetalda.

Under arbetet i kollegiet julafton 1750 drabbades K av slaganfall och avled på kvällen sedan han förts till sitt hem. Enligt Berch. som skrivit minnestalet över honom i VA, hade K ett muntert sinne, var förtrolig mot sina kolleger och hövlig mot sina underlydande. När hans ämbetsplikter fordrade det, besökte han överheten, men nötte aldrig dess trappor i onödan. K ansåg sig f ö sakna de egenskaper som fordrades i umgänget med "fint folk". "That I know, that being never impudent or very enterprising I am scarcely fit to live amongst Quality", skrev han till Alströmer 1723. Med den uppfattningen är det förklarligt att K i adlandets tidsålder förblev ofrälse.

Författare

Rolf Vallerö

Arkivuppgifter

K:s resedagbok 1726—27 o reseberättelser, Bergskollegii arkiv (E III: 10—12), RA. Hans resedagbok 1718—26 o 1729—30 (M 249: 1 —5) i KB. En stor svit brev från K till J Alströmer i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Anledning til nyttiga lerarters uppfinnande i riket; hvaruti jemväl förmäles om åtskilliga utrikes jord-arter, the-ras bruk och nyttiande, samt om sättet hvar-efter then äkta porcellaine göres i China . . . Sthlm 1743. 22 s. [Anon.] — Tak-skifer, funnen i Hälsinge-land (VAH, vol 11, 1750, Sthlm, s 305—309).

Källor och litteratur

Källor o litt: Bergverksrelationer: Uppland, Gävleborg, 1737, 1742, 1748, 1750, E II f 4—6, Bergskollegii arkiv, o SU:s brev till K M:t 12 dec 1734 (R 2584), RA; Boupp-teckn:ar efter K o hans hustru 1751/2/1: 182 o 1761/3: 737, SSA.

A Berch, Aminnelse-tal ... [i VA] (1752); B Boethius, Skogen o bygden (1939); Kommerskoll; S Rydberg, Sv studieresor till England under frihetstiden (1951); E R Sefström, Handels-bibliothek, 2 (1774); G H Stråle, Alingsås manufakturverk (1884); F R Tegengren m fl, Sveriges ädlare malmer o bergverk (Sveriges geol undersökn, ser Ca, 17, 1924); R Vallerö, Sv handels- o sjöfartsstatistik 1637—1813 (1969).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Henric Kalmeter, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12312, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rolf Vallerö), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12312
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Henric Kalmeter, urn:sbl:12312, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rolf Vallerö), hämtad 2024-04-19.