Meriter

3 Kallstenius, Edvin, kusin till K 1 och K 2, f 29 aug 1881 i Filipstad, d 22 nov 1967 i Stocksund, Danderyd, Sth. Föräldrar: bankkamrer Carl Johan K o Elisabeth Soltau. Mogenhetsex vid h a l i Helsingborg vt 98, inskr vid LU ht 98, naturvetensk studier där 98—04, studier vid musikkonservatoriet i Leipzig 04—07, musikkritiker i Lunds Dagbl o Folkets Tidn i Lund 08—10, radiomusikanmälare i SvD 27—28, musikbibliotekarie i ab Radiotjänst 12 mars 28 —46, led av styr för Fören Sv tonsättare (FST) 33—61, för Stim 39—57. Tonsättare. — LM A 43.

G 4 aug 07 i Khvn m Thoma Charlotte Brandt, f 2 april 88 i Leipzig-Lindenau, dtr till köpmannen Karl Edmund B o Mina Landmann.

Biografi

K var den radikalaste av sin generations sv tonsättare, men hans tonspråk saknar påvisbara yttre inflytanden och har redan i ungdomsverken en helt egen personlig profil. Själv har han redovisat dragning mot två musikaliska poler "dels till Beethoven och vad han representerar av mästerlig form och av både storvulenhet och lyrik i uttrycket, dels till särpräglad harmonik, t ex nationalromantiken hos Grieg eller i Bizets Carmen, men också till Berwalds och varför inte Wagners?". Harmoniken är också ofta hos K det sas primära elementet — i den finns melodiken liksom liggande latent för att växa fram i nära samhörighet. Därmed dock inte sagt att en stämmornas linjemäs-sighet skulle saknas. Tvärtom ger K i sina partitur de mest minutiösa föreskrifter för den musikaliska gestaltningen av varje enskild stämma. Hans behärskning av uttrycksmedlen är utomordentlig. Kanske kan dragen av logisk skärpa och exakthet i hans skapande ses som en kvardröjande reflex från ungdomsårens naturvetenskapliga studier.

I början på 20-talet inleddes försökssändningar med rundradio i Sverige. K blev en av de många ivriga amatörer som sysslade med apparatbygge, och han torde ha varit den förste som lyckades avlyssna utländska radiosändningar med enbart kristallmottagare. Om detta berättar han livfullt i SvD i en rad artiklar 1924—25. Han blev senare, när Radiotjänst började sin verksamhet, tidningens radiomusikanmälare, och på våren 28 kallades han att ordna det nya bolagets snabbt växande samlingar av notmaterial. Detta ledde till fast anställning, och K kvarblev som radions musikbibliotekarie till sin pensionering. Här gjorde han ett väsentligt och grundläggande pionjärarbete. Men han blev också genom sin mångsidighet ett värdefullt tillskott till den fåtaliga staben programmän. Han var mycket skicklig i tyska och blev en ofta anlitad översättare, han skrev musik till radiopjäser och var den förste att spela en hel opera på grammofonskivor — en rätt besvärlig procedur i slutet på 20-talet. — K har även inom Stim och FST gjort en viktig insats för sv tonkonst.

K:s musik har sällan vunnit den stora publikens uppskattning och först relativt sent kritikens, men detta har inte hindrat honom att med en sorts omutlig envishet fortsätta på sin inslagna väg. Enstaka röster gav honom dock uppmuntran, så t ex Carl Nielsen efter bekantskapen med den tredje stråkkvartetten: "Denne arbejdsmaade er mig inderligt tiltalende." Det talas om ett drag av kärvhet i K:s musik. De som stod honom närmast vill beskriva honom som lyriker. Båda dessa drag möter i ett av hans finaste stycken — Visa ur Dalarapsodi. Där märks också hans djupa inlevelse i den sv folktonen.

K är med sina 62 opustalförsedda verk en av våra mera produktiva tonsättare. Tyngdpunkten ligger på instrumentalverken: 5 symfonier, 4 sinfoniettor, 8 stråkkvartetter, en klarinettkvintett och en rad smärre kammarmusikverk.

Författare

Nils Castegren

Arkivuppgifter

K:s papper i LUB o MAB (22 kapslar med brev o kompositioner).

Tryckta arbeten

Kompositioner i tryck eller handskrift (flertalet opubl verk i Stims arkiv, jfr P-O Lundahl, nedan a a): Orkesterverk: Op 4 Scherzo fugato (1923, omarb av op 4a, se nedan), Wien 1936; op 5 Allegro sinfonico (Sista striden), tragisk uvertyr (1908); op 10 En serenad i sommarnatten (1918), Sthlm 1950; op 12 Konsert för piano o ork (Sinfo-nia concertata) (1922); op 13 Sinfonietta nr 1 (1923); op 16 Symfoni nr 1 (Ess) (1926); op 18 Dalarapsodi (Dalecarlia) (1931), Sthlm 1937, Visa ur denna, Sthlm 1952; op 19 Lustspelsuvertyr (1934); op 20 Symfoni nr 2 (f) (1935); op 21 Tre dansstudier (1935); op 22 Dalslandsrapsodi (1936), Wien 1938; op 23 Svit för 14 blåsinstrument o pukor (1938; omarb för 14-stämmig ork 1949 med beteckn op 23c); op 24 Romantico, lyrisk uvertyr (1938); op 25 Passacaglia och variationer över ett rokokotema (Gubben Noak) (1939); op 26 Högtid och fest, symfonisk trilogi (1940); op 27 Musica gioconda, serenad för stråkork (1942), Sthlm 1954; op 28 Liten Falu-musik [variantsvit ur ett krönikespel] (1942); op 29b Divertimento da camera (1943); op 30 Cava-tina för viola o ork (1943); op 31 Passa-caglia enarmonica (1943); op 34 Sinfonietta nr 2 (1946); op 35 Variationer över ett tema av Kraus (1947); op 36 Symfoni nr 3 (a) (1948); op 40 Sonata concertante för violon-cell o ork (1951); op 42 Musica sinfonica (1953); op 43 Symfoni nr 4 (Sinfonia a fres-co) (e) (1953—54); op 44.Nytt vin i gamla läglar (kanon, variationer och passacaglia över en tolvtonsserie) (1954); op 46 Sinfonietta dodicitonica (1956); op 48 Koreogra-fisk svit (1957); op 50 Sinfonietta semi-se-riale (1958); op 52 Symfoni nr 5 (Sinfonia ordinaria ma su temi 12-tonici) (1960); op 63 Prologo seriale per orchestra (1966). Utan opustal (urval): Serenata per orchestra pic-cola [ur musiken till Cyrano de Bergerac] (omkr 1930), Sthlm 1931; Gammalsvenska folkmelodier, svit (omkr 1931), Sthlm 1943; Gammalsvensk sångsvit (d:o), Sthlm 1958; Svensk rokokosvit (Ur Johannes Thidstedt's notbok) (1932), Sthlm 1938; Sju miniatyrer ur musiken till sagospelet Prinsessan Miraflor (1932), Sthlm 1946; Violinen och de onda makterna, dramatiskt förspel (1936); Berceuse [= op 9: 3, se nedan], Sthlm 1939; Ostinato lirico [bearb ur op 33, se nedan], Sthlm 1956 (Orkesterrepertoar, 26); Shakespearesvit ur musiken till En midsommarnattsdröm (1950); Östgötaslätt, en lyrisk vignett (1957; även sättning för militärkår). Kammarmusik: Op 1 Stråkkvartett nr 1 (1904); op 2 Stråkkvar- tett nr 2 (1905); op 4a Fuga pastorale (1907; omarb för orgel, se nedan); op 6 Sonat för violoncell o piano (1908; autograf i MAB); op 7 Sonat för violin o piano (1909), Khvn 1911, omtr Sthlm 1938; op 8 Stråkkvartett nr 3 (1913), Sthlm 1943; op 14 Stråkkvartett nr 4 (Divertimento alla serenata) (1925); op 17 Kvintett för klarinett o stråkkvartett (1930); op 29a Divertimento för flöjt, oboe, klarinett, horn, fagott (1943; omarb som 29b, se ovan); op 33 Stråkkvartett nr 5 (1945; omarb för stråkork, se ovan); op 39 Trio divertente för flöjt, violin o viola (1950), Sthlm 1966; op 41 Stråkkvartett nr 6 (1953); op 47a Piccolo trio seriale för flöjt, engelskt horn o klarinett (1956), op 47b d:o för violin, viola o klarinett (1957); op 49 Stråkkvartett nr 7 (Quartetto dodekatonico) (1957); op 51 Trio svagente för klarinett, horn o violoncell (1959); op 53 Sonat för solovioloncell (1961); op 54 Stråkkvartett nr 8 (1962); op 55 Lyrisk svit för flöjt, saxofon (klarinett) o violoncell (1960); op 57 Sonat för soloflöjt (Sonata biforma) (1962); op 59 Två stycken i följd [för violoncell o piano] (1963); op 61 Stråktrio (1965); op 62 Sonat för soloviolin (1965, reviderad 1967). Utan opustal (urval): Andante malin-conico för stråkkvartett (ingår i Fem skisser för stråkkvartett till Konstnärsklubbens 100-årsjubileum 1956, övriga ej av E K); Visa ur op 18 Dalarapsodi för violoncell (eller viola) o orgel, Sthlm 1965. — För orgel: Op 4a Fuga pastorale (1906); Pezzo funebre [sats 3 ur op 23, se ovan]. — För piano: Op 37 Förändringar av en barnvisa (1949), Sthlm u å; Rondino-idyll (omkr 1945) (Svensk pianomusik, Sthlm 1946). — Vokalmusik: Op 11 När vi dö (E Kallstenius), ett svenskt requiem för blandad kör o ork (1919); op 32 Sångof-fer, solokantat för baryton o ork (1944), Sthlm 1949; op 38 Stjärntändningen (V v Heidenstam), för kammarkör o ork (1944), Sthlm 1949; op 45 Hymen, o, Hymenaios (Catullus, sv tolkn E Kallstenius), forngrekisk bröllopskantat för 3 soli, blandad kör o ork (1955); op 56 3 sånger för manskör (1963): Människors möte (H Gullberg), Förtvivlan (E Blomberg), Försvunnen rymd (É Asklund); op 56: 4 Bladet ... (Sv Schoultz), för blandad kör (1964); op 58 Äktenskap, svit av tre duetter för sopran, tenor, flöjt, klarinett o stråktrio (omkr 1964): Program (O Lagercrantz), Psalm för älskande (B E Nyström), Äktenskap (A Hirdman); op 60 Knoppningsbikt i kvinnodikt, fyra körsånger i följd (1964): O äventyr (S v Schoultz), Bladet . . . (dens), Ur "Bön av en kvinna" (dens), Nu är den väldiga väntans tid (K Boye). Utan opustal (urval): Tro inte livet . . . ! (E Asklund), för manskör (1963); Jord, moder! (E Blomberg), för manskör (1963); Riksdass-bönnras marsch (G Fröding) (1937), Sthlm 1938 (Gehrmans kvartett-bibliotek, 172); Linblommornas visa (G Granberg), Sthlm 1938 (Gehrmans kör-bibl, 103); Den dolda täppan (E Kallstenius), Sthlm 1932 (Gehr- mans kvartett-bibi, 144); En dalsommarvisa (Dens; = Visa ur op 18 Dalarapsodi), för manskör med barytonsolo; Klockan (G Kall-stenius) (1960); Élie himmelsfärd (E A Karl-feldt) för manskör (1917; version med ork 1934); Ormvisa (dens) (1939), Sthlm 1940 (Gehrmans kvartett-bibi, 187); Obekanta (dens), för blandad kör (1952), Sthlm [1955]; Jag vill stå upp och bekänna (O Lagercrantz), för blandad kör, Sthlm [1955]; Hell, hell, vårt land (K A Melin), Sthlm 1944 (Gehrmans kvartett-bibi, 231, även Gehrmans kör-bibl, 194); För Skåne (K G Ossian-nilsson) (1908), för manskör; Gabriel ängel (julpsalm från 1700-talet), för trestämmig dam- eller gosskör med piano eller orgel (1946), Sthlm 1947; Den lilla vaggan (okänd förf), för baryton o 3-stämmig damkor, Sthlm 1945. — Solosånger med piano: Op 3 [2] Sånger (1907), Khvn uå: Lykken mellem to Mennesker (V Stukkenberg), Maanens Klage (toscansk visa); op 9 Fyra sånger (omkr 1916; även med ork), Sthlm [1921]: Minnas (H Dan), Höbärgningen (K E Forsslund), Barnaftonbön (L Hensel; orkesterversion, se ovan), Välkommen åter, snälla sol (A Strindberg); op 15 [3] Sånger (omkr 1920; även med ork), Sthlm [1925—28]: Karin Månsdotters vaggvisa för Erik XIV (Z Tope-lius), Reisesegen (okänd), Gunhild (G Kall-stenius). Utan opustal (urval): För vilsna fötter sjunger gräset (H Gullberg) (omkr 1940; även med ork), Sthlm 1946 (Svenska sånger tr som manuskript av Föreningen Svenska tonsättare); Turandot (dens) (1949), Sthlm 1963; Arioso för brudvigsel (Höga visan 8: 6—7), Sthlm 1948; Natt i skogen (E Kall-stenius), Sthlm [1909] ; Änder, svanor, tärnor och måsar (dens) (omkr 1960); Till natten (G Kallstenius) (1960); Och allt jag nu vill be om (E Lindqvist) (1949), Sthlm 1963; Bisp Thomas' frihetssång, Sthlm 1937; Under linden (Walther von der Vogelweide, sv tolkn E Kallstenius) (1966); Humpe (H Åker-hielm) (omkr 1940), Sthlm 1946 (Sv sånger tr som ms av Fören Sv tonsättare); Es wollte ein Mädchen (omkr 1912), Sthlm [1912?]; Serenad (Studentsången, d 4, Sthlm [1902]). — Scenisk musik, bearbetningar m m, se [P-O Lundahl,] Förteckning över Edvin Kallstenius' kompositioner, [Sthlm] 1964 [utg Stim].

Tryckta arbeten: Ny grammofonmusik (Radio, årg 7, 1929, Sthlm, 4:o, nr 11, s 17— 19, 12/13, s 21 f). — Konstnärlig musik per grammofon (ibid, 19, s 11—13). — Radiomusiken under debatt (ibid, 22/23, s 3 f). — Den konstnärliga grammofonmusiken (ibid, 8, 1930, s 20—23, 74—77, 185—188, 445— 448, 9, 1931, s 37 f, 50). — Kammarmusik per grammofon (ibid, s 107—109). — Pianosonater på grammofonskivor (ibid, s 273—¦ 275). — Pianistisk lyrik och akrobatik på grammofonskivor (ibid, s 387—389). — P-B och radiomusiken (ibid, 9, 1931, s 149 f). — Musiktermer. Sthlm 1946. 19 s. 2. uppl 1949. —¦ Svenska orkesterverk. Katalog med kommentarer. Sthlm 1947. 81 s. [Engelsk version:] Swedish orchestral works. Annoted ca-talogue. Sthlm 1948. 85 s. [Facsimiluppl] New York [1973?]. — Edvin Kallstenius om sig själv (Musikvärlden, årg 4, 1948, Sthlm, 4:o, s 66—70). — Verket, exekutören och tonsättaren (ibid, 5, 1949, s 2—4). — Samtida svensk musik. Föreningen Svenska tonsättares grammofonserie 1948. Sthlm 1949. 36 s. [Anon; tills med I Liljefors.] [Engelsk version:] Contemporary Swedish music. The Swedish composers' society gramophone-series 1948. Sthlm 1949. 18 s. — Original det enda "rätta"? (Musikrevy, årg 5, 1950, Sthlm, 4:o, s 202—204). — Min första symfoni analyserad mot bakgrunden av allmänna och speciella drag i mitt komponerande (Modern nordisk musik. Fjorton tonsättare om egna verk, Sthlm 1957, s 29—45).

Översatt; J Brinckman, Morbror Kasper och jag. Sthlm 1928. 264 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: I Liljefors, Till minnet av E K (Musikrevy 1968); F Lindberg, SR:s musikbibi. En undersökn om dess tillkomst o första år (STM 1961); MAÅ 1967 (1967); MA. Matr 1771—1971 (1971); Norlind; L Reimers, E K (Die Musik in Geschichte und Gegenwart, 7, 1958); Röster i Radio 1946, nr 35, s 12, o 1954, nr 7, s 9; SMoK; Sohlman; Sv konstnärer ... (1943); N L Wal-Iin, E K (Musikrevy 1952); B Wallner, Vår tids musik i Norden (1968).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Edvin Kallstenius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12331, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Castegren), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12331
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Edvin Kallstenius, urn:sbl:12331, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Castegren), hämtad 2024-04-23.