John O Karlsson

Född:1855-05-31 – Dingtuna församling, Västmanlands län (på Råby)
Död:1929-07-26 – Västerås domkyrkoförsamling, Västmanlands län

Kommunalpolitiker, Borgmästare, Vice häradshövding, Länsnotarie


Band 20 (1973-1975), sida 754.

Meriter

1 Karlsson, John Otto, f 31 maj 1855 på Råby, Dingtuna, Vm, d 26 juli 1929 i Västerås. Föräldrar: kronolänsmannen, godsägaren o rdgm Frans Otto K o Theodora Ulrika Berglund. Mogenhetsex i Västerås vt 74, inskr vid UU ht 74, preliminärex 29 maj 75, hovrättsex 13 sept 78, eo notarie i Svea hovrätt 24 okt 78, v häradsh 81, landskanslist i Västmanlands län 12 mars 81, länsnotarie där 24 juli 86, stadsfullm i Västerås o ordf i drätselkammaren 86—99, kronofogde i Bergslags fögderi 7 dec 88, led av styr i Asea 91—97 o 10—29, kronofogde i Västerås fögderi 26 april 95, borgmästare i Västerås aug 99, led av Västmanlands läns landsting 03—27 (ordf 11—27), led av styr i Mälarprovinsernas bank (från 22 ab Målarbanken) 03—26, av styr för ab Sv metallverken 06—29, av FK 10—11 o 24—28, ordf i styr för Hallstahammars ab 11—29 o för Sala—Gysinge—Gävle järnvägsab 18— 19. — Iqml 27. G 30 juli 83 i Ystad m Elin Marie Christine Raab, f 1 april 58 där, d 29 dec 24 i Västerås, dtr till handl Otto R o Emilie Christina Grönvall.

Biografi

John K:s släkt hade djupa rötter i slättlandet väster om Västerås. Hans farfar var den i ortens allmänna värv livligt anlitade häradsnotarien Karl Karlsson i Lospånga (f 1879). Hans äldste farbror Carl Gustaf K blev välbeställd handelsman o illitterat rådman i Västerås. Modern var rådmansdotter från Lindesberg, fadern hela häradets förtroendeman, anlitad vid syner, bouppteckningar, konkurser o auktioner, ledande kommunalman, drivande kraft i länets hushållningssällskap, trädplanterings- o stamholländeribolag, i Lantbruksklubben i Västerås, i Tuhundra härads allmänningsstyrelse o väghållningsskyldige, i föreningar o företag, en kortare period riksdagsman, brukare av 1 mtl Råby i Dingtuna. K:s ett år yngre broder Karl Henrik (K 2) vände sig tidigt till humaniora. Den äldsta i syskonkretsen, systern Helena Ottilia Ulrika, gift med den sedermera kände industrimannen Oscar Larson, bruksdisponent vid Brefven o Hall-stahammar, blev omsider släktkrönikeförfattare.

K var från början inriktad på en juridisk utbildning o skulle bli den i släkten som kom att föra familjetraditionen vidare. Han ville dock inte bli uteslutande jurist, "så blir min framtid ett stillasittande på skrivstolen utan omväxling", skrev han till fadern 16 aug 76. Helst ville han bli domare, "det enda juridiska ämbete, i vilket en person kan föra ett självständigt liv". Hans ambition hindrade honom emellertid inte från att njuta av studentlivet i Uppsala. Medan brodern satt o pluggade, deltog han flitigt i studentgymnastiken. Han tog som lyssnare hänförd del i stadens musikliv, o han visste att umgås ¦— gärna med människor han kunde få nytta av. Det hade hänt, skrev han 1 okt 76 till fadern, "att Källaren besökts i stället för Föreläsningssalarne och att Plånboken oftare öppnats än Lagen". K:s sällskapskonst förblev en tillgång för honom. När han 97 intogs i Karlsbrödraförbundet, var denna talang en av hans meriter.

K var en handlingens man. Hans gärning som ämbets- o förtroendeman i Västerås o Västmanland ger belägg härför. Han har betecknats som moderatkonservativ till sin politiska åskådning. Han tillhörde reformhögern. Som lokalpolitiker ville han åstadkomma snabba förbättringar o valde alltid de utvecklingsbara alternativen. I västeråspolitiken verkade han kraftfullt för lösandet av en lång rad stora frågor: polis- o brandkårsfrågorna, flickskolefrågan, stadshusbyggnadsfrågan, fattigvårdsfrågan, mark- o stadsplanefrågorna. Som landstingspolitiker var han ej mindre framstegsvänlig. Han bidrog verksamt till ordnandet av tuberkulosvården i länet, till uppförandet av en ny lasarettsbyggnad i Västerås, till utvecklandet av de demokratiska formerna o den finansiella kontrollen i landstingsförvaltningen o förvandlade slutligen sitt exekutiv där, förvaltningsutskottet, till "ett landstingets regeringsorgan".

K kunde sitta kvar som ordf i landstinget, även sedan hans parti förlorat sin majoritet. Han hade aldrig låtit sig förledas att bruka sin ställning för befordrande av partiintressen, o han åtnjöt även hos sina politiska motståndare ett stadgat anseende för oväld. Arbetar- o kvinnosakspionjären Agnes Sö-derqvist, vars make suttit vid K:s sida i fattigvårdsstyrelsen i Västerås, betygar, att han där var liberal, verksam för utveckling, o överingenjör Carl Henning berättar, att han o hans liberala vänner beundrade honom.

Liberala Vestmanlands Läns Tidning o dess redaktör Anders Pers stod på K:s sida inför borgmästarevalet 99 liksom givetvis även den moderatkonservativa Västmanlands Allehanda. Då androgs eljes ännu mot honom från vänsterhåll en viss hetsighet i debatten o en alltför tolerant attityd i nykterhetsfrågan. Som kronofogde hade han haft att svara för ordningen under den legendariska norbergsstrejken i årtiondets början. Han hade därvid tillvunnit sig allmän respekt, men konfrontationen hade på sina håll lämnat efter sig någon bitterhet. Alltnog, socialdemokraterna o liberalernas flertal gjorde allt för att hindra hans val.

Liberalerna omintetgjorde också — även nu var nykterhetsfrågan betydelsefull — K:s inval i AK 02. Han besegrades då av Viktor Larsson med ytterst knapp marginal. När han omsider insattes i FK, skedde det emellertid med hjälp av liberalerna i landstinget. Hans snabba försvinnande ur riksdagen berodde på rikspolitiska överväganden inom hans eget parti, sedan två mandat av fyra gått förlorade efter 1911 års valreform. K:s återinträde i FK på 20-talet hade sin grund i en lokal framgång för högern i 1922 års landstingsmannaval.

Som riksdagsman var K en utpräglad pragmatiker. Bänkkamraten Pers upplevde honom inte som någon framträdande politiker men betygar, att han fyllde sin plats i kammaren med värdighet o allvar. K yttrade sig blott i frågor där han besatt ostridig sakkunskap, o hans erfarenhet av lokal förvaltning var otvivelaktigt en tillgång för kammaren. Med kraft förde han sin hemprovins talan, främst under försvarsdebatterna 25 o 27, men också när mälarsjöfarten hotades genom omläggning av södra stambanan vid Södertälje 10—-11. Han fann 10 trots sin praktiska inriktning anledning att skänka arbetarrörelsens bildningssträvanden sitt erkännande, o 25 talade han sig varm för ökat statligt stöd åt skönlitterärt författarskap.

K:s engagemang i riksdagsarbetet var starkast under den första mandatperioden. En detalj ur FK-protokollen! Under storstrejken hade K som polischef o domare beivrat trakasserier mot arbetsfrivilliga i västeråsindustrin. Fallen brukades av Hjalmar Branting m fl som argument, när de 10 motionerade för åkarpslagens upphävande. K fick nu ett unikt tillfälle att svara för sitt fögderi inför riksdagen o gjorde det inte utan framgång.

Västerås var en av de platser där stormarna gick hårdast under åren för det demokratiska genombrottet i Sverige. K stod som polischef mitt i vinden. Med sitt lugn o sin fasthet bidrog han att besvärja lidelserna, ej minst under hungerdemonstrationerna 17. Under strejkoron 20 firade också hans auktoritet triumfer. Det omskrivna socialistiska uttåget ur stadsfullmäktige i febr det året är onekligen en av de märkligaste händelserna i Västerås moderna historia, men som demonstration mot K:s polisiära ämbetsåtgärder var det ett slag i luften.

K är en av de mer betydande gestalterna i Västmanlands o enkannerligen Västerås förvaltningshistoria.

Författare

Sven W Olsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: Västerås stadsfullm :s, drätselkammares o rådhusrätts prot, Västmanlands högerförb:s prot o handhar, länsman Otto Karlssons arkiv, Västerås stadsarkiv.

Art:ar i Vestmanlands Läns Tidn o Västmanlands Alleh 1899, 1909, 1911, 1922 o 1929; E Falk, J O K (Dödsrunor utg av Sancte Örjens gille, bd 1, 1926—1932); E A Jansson, Hallstohammars bruks hist (1953); Karlsbrödraförbts handhar 1897 o 1930; G Nilsson, 100 års landstingspolitik (1966); S Olsson, Parlament i Aros (1963); Riksdagens prot med bih 1910—11.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
John O Karlsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12386, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven W Olsson), hämtad 2019-01-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12386
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
John O Karlsson, urn:sbl:12386, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven W Olsson), hämtad 2019-01-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se