Meriter

13 Hamilton, Gustaf David Gilbert John William, f 20 mars 1869 på Hedensberg, Tillberga (Vm), d 11 aug 1947 i Linköping. Föräldrar: godsägaren greve Gustaf Malkolm H o frih Sofia Lovisa Hedvig Mariana Barnekow. Mogenhetsex vid h a l i Strängnäs 19 maj 88, officersex vid krigsskolan på Karlberg 28 okt 91, underlöjtn vid Livgardet till häst 13 nov 91, löjtn 10 sept 97, ryttmästare 1 maj 08—27 okt 14, skvadronchef vid preussiska livkyrassiärreg Grosser Kurfurst 14, major där 27 jan 15, chef för 22:a reservjägardetachementet 11 okt 15, för preussiska kyrassiärreg Graf Wrangel, nr 3, 13 juni 18, avsked ur preussisk tjänst 19, överste o chef för Smålands husarreg 21 okt 21, överste på övergångsstat 20 maj 27, flygeladjutant hos fd kejsar Wilhelm II på Doorn, Holland, 28—40, generalmajor i tyska arméns reserv 25 aug 39. — LKrVA 31.

G 1) 22 nov 98 (—21) i Helsingfors m Maria Antonia Marguerite v Seume, f 18 aug 72 i Tsarskoj e Selo, Petersburg, d 10 febr 54 i Sthlm (Osc), dtr till generallöjtn o kårkommendören Felix Anton v S o Laura Constance v Frenckell; 2) 3 dec 21 (— 30) i Eksjö o 3) 5 sept 32 (—40) i Hälsingborg m Elin Katarina (Karin) Liberg, f 1 juni 84 i Husby-Rekarne (Söd), d 23 jan 50 i Sthlm (Osc), dtr till fabrikören Johan Bernhard L o Hilda Maria Katharina Annell samt förut (—17) g m disponenten Gunnar Liberg; 4) 6 juli 41 i Linköping m Elsa Victoria Schumburg, f 25 maj 82 i Sthlm (Ty), d 3 dec 66 i Linköping, dtr till grosshandl Robert Julius Herman S o Agnes Eugenia Victoria Hill samt förut g m borgmästaren A W J Ehrich (d 27).

Biografi

Gilbert H:s debut vid armén var inte lysande. Det behövdes dubbla kurser både vid krigsskolan på Karlberg och på ridskolan i Strömsholm, innan han sommaren 1894 blev färdig med den för en löjtnant vid kavalleriet obligatoriska utbildningen. Genom sitt första äktenskap fick H en mycket god uppfattning om ryska förhållanden. Han besökte ganska ofta sina svärföräldrar på Tsarskoje Selo och lärde sig tala ryska — en kunskap som senare kom honom väl till pass. Han deltog i det lysande nöjeslivet i S:t Petersburg och blev där god vän bl a med storfurst Dmitri, som var bror till prins Wilhelms blivande gemål prinsessan Maria. 2 maj 1908, dagen före deras bröllop, gjorde H och löjtnant Fogman en uppstigning med ballongen Andrée från Östermalms folkpark i Sthlm. Den starka nordvästliga vinden orsakade, att ballongen fick en kraftig avdrift mot söder och kunde under största livsfara för ballongförarna ta mark först i södra Kurland. Med hänsyn till H:s ryska förbindelser fick han under olympiaden i Sthlm 1912 ta hand om den trupp ryska officerare, bland dem storfurst Dmitri, som deltog i de olympiska ryttartävlingarna.

27 okt 1914 fick H begärt avsked ur sv armén för att gå i tysk krigstjänst. I Poznan föreställdes han för generalfältmarskalken v Hindenburg och stabschefen Ludendorff. Han deltog därefter i striderna i Polen 1914—15. I jan 1915 transporterades det regemente han tillhörde till Ungern och Karpaterna. Efter någon tids stabstjänst vid armékår Marschall blev han bataljonschef vid ett infanteriförband i Galizien. Under striderna där blev H sårad. Sedermera deltog han som chef för en jägarbataljon i striderna vid Pinsk och blev våren 1917 chef för det till ordningens upprätthållande i Berlin sammandragna tredje jägarregementet.

Efter ett besök i hemlandet placerades H i mars 1918 vid v der Goltz östersjödivisions stab och medföljde denna från Danzig till Finland. Under det där pågående kriget deltog han som chef för ett »flygande detachement» i striderna mot de röda i Nylands län under framryckningen mot Helsingfors. Vid återkomsten från kriget i Finland blev H i juni 1918 utnämnd till chef för tredje kyrassiärregementet »Graf Wrangel», som i fredstid var garnisonerat i Königsberg men nu befann sig i södra Ukraina. Under strid med ryska revolutionära förband lyckades H föra tillbaka sitt regemente från trakten av Kiev den nära 3 000 km långa vägen till Königsberg — en prestation av ovanliga mått. 9 nov 1918 upphörde all ordergivning från tyska överkommandot, och H befann sig helt överlämnad åt sig själv med sitt regemente. Ukrainarna under ledning av »frihetshjälten» Petljura gick till angrepp men blev tillbakaslagna tack vare H:s vaksamhet. Det gällde nu för honom att rädda sitt regemente och sig själv, innan det blev för sent. Marschen mot Kiev påskyndades, men regementet blev på vägen vid byn Besbalze utsatt för ett nytt överfall med svåra förluster. Till straff jämnades byn med marken, och dess manliga befolkning nedsköts utan skonsamhet. Det svåraste hindret under vägen hem — övergången över Dnjepr — återstod emellertid, och utsikten att komma vidare var ej särskilt stor. H fattade då ett djärvt beslut att på vinst och förlust söka komma till tals med Petljura. Med hjälp av ett lokomotiv lyckades han nå fram till Kiev, fick företräde hos Petljura och tillåtelse att passera den 4 km långa Dnjeprbron. Samtidigt fick han kontant 1 miljon rubel för att kunna betala den proviant och det furage tyskarna var i behov av under hemmarschen. H kunde förhandla med Petljura på dennes eget språk, vilket troligen bidrog till det lyckliga resultatet av underhandlingen.

Efter Dnjepr-övergången fortsatte marschen under otroliga strapatser och lidanden mot norr. Sprängda tyska kavalleriförband anslöt sig till hans regemente, varigenom detta mot slutet av marschen blev fördubblat. 22 febr 1919 ankom H med sitt regemente till Königsberg under jubel från befolkningen, som levat i förvissningen att deras söner förintats i Ryssland. 1939 firades där 20-årsminnet av Wrangelkyrassiärernas återkomst till garnisonsstaden från första världskriget. H tilldelades under dessa festligheter en »hederspokal» med inskriptionen »Für Verdienst» samt utnämndes till »Ehrenführer des Traditionstruppenteils des Kur Regiments Graf Wrangel». H fick dessutom som hedersborgare skriva sitt namn i staden Königsbergs »Gyllene bok».

1920 återinträdde H i sv officerstjänst vid Livgardet till häst, men redan året därpå blev han överste och chef för Smålands husarregemente i Eksjö. Knappast anade han väl då, att detta gamla ärorika regemente, som han bragte till höjdpunkten av krigstukt och fältmässighet, sex år senare skulle upphöra att finnas till. Att verkställa nedrustningen blev hans bittra uppgift. I samband med indragningen tillkom på H:s initiativ föreningen Smålands husarer, som skulle slå vakt om regementets minnen och traditioner. Under nitton på varandra följande årsmöten presiderade H som föreningens ordförande. På hans tillskyndan tillkom ryttarstatyn i Eksjö, och på hans föranstaltande ordnades det Smålands husarers minnesrum, som finns på Kalmar slott.

Det var en honnör för H att han sommaren 1926 under en två veckorsperiod inbjöds deltaga i och kommenderades till Andra tyska kavalleridivisionens fälttjänstövningar. Det största erkännandet från tysk sida var kanske hans långa tjänstgöring hos Wilhelm II på Doorn i Holland. Vid firandet av 25-årsminnet av slaget vid Tannenberg 25 aug 1939 erhöll H den för en sv officer ovanliga utmärkelsen att utnämnas till generalmajor i den tyska arméns reserv. Kort före igångsättandet av det tysk-ryska fälttåget anlitades H av »Oberkommando der Wehrmacht» i Berlin som expert på ryska förhållanden.

H var en stark personlighet, präglad av viljekraft och beslutsamhet. Han hade utomordentliga befälsegenskaper och hade lätt att få sina underlydande med sig. I tjänsten var han hård men rättvis, fordrande gentemot underlydande — men i lika hög grad fordrande gentemot sig själv och betraktades nog av många som alltför nitisk. Men han var fylld av levande vilja att göra sitt yttersta för höjande av sitt regementes krigsduglighet.

H är upphovsmannen till den populära piptobaksblandningen »Greve Gilbert Hamiltons blandning». Ursprunget till denna går tillbaka till första världskriget, då det i Tyskland var brist på all tobak. Familjen i Sthlm skickade ut till fronten de 3—4 sorters piptobak som kunde uppbringas i Sverige, vilka H själv blandade. Efter återkomsten till Sthlm fortsatte han att använda denna tobaksblandning, som så småningom började säljas i öppna marknaden och from 1924 övertogs av Sv Tobaksmonopolet.

Författare

Erik Wikland

Arkivuppgifter

H:s arkiv på Hedensberg (bl a brev från Wilhelm II). Brev från H till Axel Gyllenkrok, RA. Strödda brev i KrA.

Tryckta arbeten

I fält. Sthlm 1919. 402 s, 2 kartor.

Källor och litteratur

Biografica, K krigsskolans å Karlberg o Ridskolans å Strömsholm handhar 1889—94, Lantförsvarets kommandoexp:s ink handhar o konc 1895—1914 samt Tjänsteförteckn:ar 1924 o 1927, allt i Kr A.

C A G Braunerhjelm, K Livgardet till häst (1916); C v Horn, Män som jag mött (1940); C Hulthander, Biogr anteckn:ar från Carlberg 1792—1892 (1892); Hågk o livsintr, 16 (1935), s 163; N Fischerström, Ridskolan å Strömsholm 50 år (1918); Arte & Marte 1917; Smålandsryttaren, årg 1—21 (1928—48); KrVAH 1947, s 142—145; Väd 1946; V. Olympiaden. Officiell redogör för Olympiska spelen i Sthlm 1912, red E Bergvall (1913). — Art:ar i dagspressen 2— 5 maj 1908, 22 okt 1921, 20 mars 1929 o 20 mars 1939; nekr:er i dagspressen 12 aug 1947.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G D Gilbert J W Hamilton, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12482, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Wikland), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12482
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G D Gilbert J W Hamilton, urn:sbl:12482, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Wikland), hämtad 2024-11-08.