Meriter

6 Hammarskjöld, Carl Gustaf Valdemar, bror till H 5, f 22 april 1865 i Tuna (Kalm), d 27 febr 1940 i Sthlm (Hedv El). Mogenhetsex i Uppsala 23 maj 83, elev vid krigsskolan 17 juli 84—5 okt 85, underlöjtn vid Värmlands fältjägarekår 30 okt 85, löjtn där 6 aug 91, aspirant i generalstaben 1 okt 92, kompaniofficer vid krigsskolan 25 sept 95, löjtn vid generalstaben 31 dec 95, lär i militärförvaltn vid krigshögskolan 31 jan 99—03, kapten i armén 7 april 99, vid generalstaben 7 juli 99, i Vaxholms grenadjärreg 1 maj 03, generalstabsofficer vid 2:a arméfördeln 1 nov 03, sekr i kommittén ang icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöring febr—juli 05, stabschef vid l:a arméfördeln 16 maj 05, major vid generalstaben 16 febr 06, souschef i lant-försvarsdep.s kommandoex 15 okt 06, led av volontärkommissionen 07, av 07 års generalskommission sept 07—juni 08, överstelöjtn i armén 12 juni 09, vid Första livgrenadjärreg 8 mars 10, överste i armén 14 febr 13, biträdde försvarsberedn vid utarb av kostniförslag till härordn 28 nov 13—14, överste o chef för Första livgrenadjärreg 17 april 14, chef för 3:e infanteribrigaden 1 jan 17, led av AK 18—20 o av FK 25— 32, generalmajor o chef för 6:e arméfördeln 14 juli 19, led av kommittén ang försvarsrevisionen 12 nov 19—15 mars 23, statsråd o chef för försvarsdep 27 okt 20—6 juni 21, chef för generalstaben 14 juni 22, generallöjtn i armén 23 april 26, general 23 april 30. — LKrVA 07.

G 28 nov 03 i Sthlm (Klara) m Dora Albertina Almgren, f 11 okt 76 där (ibid), d 30 nov 56 i Lidingö, dtr till överdirektören Fredrik August A o Johanna Charlotta Wasenius.

Biografi

Carl Gustaf H knöts tidigt till generalstaben och nyttjades som sekreterare i ett antal militära utredningar inom lantförsvarsdepartementet. I dec 1913 fick han det mycket betydelsefulla uppdraget att inom departementet leda utarbetandet av ny härordning och ny värnpliktslag jämte kostnadsberäkningar och övergångsförslag. Detta blev grundvalen för den proposition, som framlades av brodern Hjalmar H:s regering 1914 och som resulterade i 1914 års härordning.

När Branting—Palmstiernas regering stod inför sitt fall i okt 1920, sökte L De Geer bilda en ny regering med i huvudsak liberal inriktning. De Geer hade personligen från början önskat en civil på krigsministerposten, men fackmannasynpunkten segrade. H tillfrågades och accepterade omgående. Han satt från 1918 i AK, ansågs ha riksdagens öra och tillhörde lantmanna- och borgarpartiet, dvs högern, vilket innebar en viss motsättning till regeringsbildaren. Den 27 okt tillträdde den De Geerska regeringen med H som krigsminister. Den nya regeringens deklaration berörde även försvarsfrågor och därmed förutsättningarna för H:s medverkan. Det blev sedan känt, att han bl a betraktade en ökning av de värnpliktigas övningstid som en oundgänglig del av detta program.

Som hög yrkesmilitär och medlem av försvarskommittén önskade H introducera »en ny militärpolitik», medan De Geer annonserat ett sparsamhetsprogram. Även på högerhåll såg man skeptiskt på H:s placering, ty han ansågs varken kunna få sina kolleger eller riksdagen med sig. Vid remissdebatten jan 1921 förfäktade han sina äskanden för försvaret med stor kraft, stödd av De Geer. Denne kom emellertid att sluta med ett tvetydigt uttalande, att regeringen gjort sin plikt med de framlagda förslagen men att det sedan ankom på riksdagen, om denna ville ta ansvaret för att nedsätta anslagen. Högerpressen kritiserade detta, och inom ministären opponerade H och justitieministern B Ekeberg omedelbart mot De Geer, som beklagade, att hans anförande uppfattats som försvarsfientligt. Vid schismen inom regeringen i febr förordade H ett allmänt uppbrott. Man hankade sig dock fram, ehuru De Geer själv ersatts med O v Sydow. När H specificerat sina anslagskrav, visade det sig, att yrkandet om övningstidens utsträckning stötte på bestämt motstånd hos socialdemokraterna. Sydow sökte slå vakt om H:s program men fann snart, att denne måste offras. Hans proposition avslogs i båda kamrarna i maj, varpå han genast begärde avsked. Det beviljades tre veckor senare.

H fick nu en svår tid, då han inom försvarsrevisionen bekämpade majoritetens mening om nedrustning. Till dess betänkande avgav han en reservation, som han betecknade som sitt militära testamente och som väckte stor uppmärksamhet. Som generalstabschef fick H den tunga och för honom särskilt bittra uppgiften att leda arbetet med genomförandet av 1925 års härordning. H ägnade mycket intresse åt arméns stora fälttjänstövningar, för vilka han lyckades genomdriva ökade anslag.

H var en framstående stilist och känd för sin kvickhet. Hans uppslagsrikedom och formuleringsskicklighet väckte uppmärksamhet liksom hans särskilt i unga år otroliga arbetsförmåga.

Författare

Bengt Hildebrand

Arkivuppgifter

H:s papper i Kr A.

Tryckta arbeten

Värnpliktssoldaten. Läsning-för våra värnpliktige särskildt före inskrifningen. Sthlm (tr Ups) 1893. 61 s. (Föreningen Heimdals folkskrifter, n:r 5—6.)

Källor och litteratur

G Gerdner, Parlamentarismens kris i Sverige vid 1920-talets början (1954); N Hammarskjöld, Ätten H (1915); S A Odelberg, Det militära skrattet (1956); E Testrup, nekr över H (KrVAH 1940, s 109 —112).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Gustaf V Hammarskjöld, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12544, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-11-06.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12544
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Gustaf V Hammarskjöld, urn:sbl:12544, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-11-06.