Hammerstaätten,



Band 18 (1969-1971), sida 224.

Biografi

Hammerstaätten, efter sätesgården Hammersta i Ösmo (Sth) bildat modernt namn på en medeltida högfrälse släkt. Hammersta kan dock ej beläggas ha tillhört någon medlem av släkten förrän 1426. Släktens vapen, kluven sköld, har föranlett äldre författar» att kalla den »Natt o Dag i (eller på) längden», eftersom släkten Natt o Dag har delad sköld i vapnet.

Släktens äldste kände stamfar var Ingevald Estridsson (levde 1322). Han är troligen identisk med den Ingevald som var fogde i Nyköping o på mötet i Örebro våren 1308 av hertigarna Erik o Valdemar fick den avrättade marsken Tyrgils Knutssons konfiskerade köpegods i Rönö o Jonåkers hd (Söd). Att han var fogde just i Nyköping är viktigt, eftersom det var där konung Birger hölls fången från Håtunaleken 1306 till förlikningen med hertigarna, som ägde rum just på detta möte. Vid riksdelningen 1310 tillföll Nyköping Birger, o härmed har sammanställts, att Ingevald blev förflyttad till Sthlm, där han kan beläggas som fogde 1312—18. Enligt Erikskrönikan gjorde Birger efter hertigarnas fängslande 1317 ett misslyckat försök att erövra Sthlm. Krönikan nämner fogdens insats vid slottets försvar men nämner ej hans namn. Senast 1319 blev I E riddare, o från detta år kan en annan person beläggas som fogde på Sthlm. Från 1320 uppträder han som ledamot av konung Magnus råd. I E:s son Nils Ingevaldsson ( evde 1351) blev fogde i Sthlm mellan i45 o 1350 samt riddare 1349 eller 1350.

Hans son Eringisl Nilsson (d 1406) torde ha blivit dubbad till riddare vid konung Albrekts hyllning 1365. Åtminstone från 1378 var han verksam i Finland, där han en tid var Bo Jonssons (Grip) fogde på Viborg. Genom dennes testamente 1384 utsågs han jämte fyra andra riddare, två biskopar o tre väpnare att vara en av de testamentsexekutörer som skulle övertaga alla hans väldiga gods o pantlän. Från 1386 namnes han som riksråd, o efter Bo Jonssons död s å efterträdde han denne som häradshövding i Oppunda hd (Söd) senast 1389. 1388 var han bland de sv stormän som hyllade drottning Margareta som Sveriges härskarinna. Då exekutorerna därefter överlämnade de flesta av Bo Jonssons pantlän till henne, behöll de bl a Viborg. Där blev en av dem, Karl Ulfsson (Sparre av Tofta) hövitsman. 1396 uppträder E N som dennes fogde där, o ett påvebrev visar, att han vistades i Finland ännu 1402. Karl Ulfsson tycks ha avgått 1399, o ett par brev utan år tyder på att E N var hövitsman närmast före Tord Bonde Rörikssons övertagande av Viborg 1403. Senast 1393 hade han efterträtt Karl Ulfssons i striderna 1389 stupade son som lagman i Södermanland. Som sådan dömde E N tillsammans med konungsdomhavanden Sten Bengtsson (Bielke) vid drottning Margaretas räfst, då den 1399 fortsattes i Södermanland. Han deltog i flera av tidens viktigaste internordiska stormannamöten, bl a kalmarmötet 1397.

E N:s son, lagmannen Nils Eringislason (Hl), blev far till lagmannen Eringisl Nilsson (H 2) o riksrådet Bo Nilsson (levde 1463). Den senare upptog griphuvudvapnet efter sin mor, som var sondtr till Bo Jonsson. Den från honom härstammande, från 1561 friherrliga grenen av H antog på 1560-talet efter detta vapen namnet Grip o utdog på manssidan 1592 eller 1594, på kvinnosidan 1666 (se bd 17).

Författare

 



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: Perg-brev 20 aug 1426, LSB; G Bendix ms om H för ÄSF, RHA. — Acta et processus canonizacionis beate Birgitte (1924—31); N Ahnlund, ÖÄ:s förhist, uppkomst o grundläggningstid (ÖÄ 1634 16/10 1934, 1934), s 11; dens, Sthlms hist före Gus- tav Vasa (1953); B Beckman, Matts Kättil-mundsson o hans tid, 1—2 (1953—54); G Bendix, H (PHT 1956) o där anf källor; BSH 2 (1864); G Carlsson, Kalmarunionen (HT 1930), s 416, 478; DS 3 (1842—50), 6 (1878—1959); S Engström, Bo Jonsson, 1 (1935); Erikskrönikan (1921), s 150, 162, 228; FMU 1—2 (1910—15); T Hartman, Raseborgs slotts hist (1896), s 9—12; Lags o doms; RPB 1—3 (1866—72); J Rosén, Striden mellan Birger Magnusson o hans bröder (1939); H Rosman, Bjärka-Säby o dess ägare, 1 (1923); J W Ruuth, Viborgs stads hist, 1 (1906), s 40 f, 77; dens, Viipurin kaupungin historia, 1 (1931); L Sjöstedt, Krisen inom det sv-skånska väldet 1356—59 (1954); N Skyum-Nielsen, Et videnskabeligt falsum i debatten om Kalmarunionen (Sc 1960), s 34 f; ST 2 (1883); L Weibull, Unionsmötet i Kalmar 1397 (Sc 1930). s 186, 192, 216.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hammerstaätten, , https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12565, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2021-10-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12565
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hammerstaätten, , urn:sbl:12565, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2021-10-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se