Meriter

Haquinius, Johan Algot, f 30 juli 1886 i Sveg (Jämtl), d 6 febr 1966 i Sthlm (Osc). Föräldrar: försäkringstjänstemannen Johan Gustaf H o Elina Christina Hedin. Studerade pianospel för Hilda Thegerström o Lennart Lundberg vid Musikkonservatoriet i Sthlm 98—06, komposition för Ernst Ellberg o Johan Lindegren 06—08, pianospel för Moritz Moszkowski i Paris o Ignaz Friedmann i Berlin, solist vid K teatern, i konsertfören:arna i Sthlm o Gbg samt i landsorten. Tonsättare, musikpedagog. — LM A 41.

G 1) 7 okt 20 (—39) i Mariefred m Birgitta Liljefors, f 9 april 91 i Vänge-Läby (Upps), dtr till konstnären Bruno Andreas Liljefors o Anna Olivia Olofsson samt förut g m musikdir Otto Wilhelm Nordlund; 2) 6 maj 39 i Sthlm (Osc) m Klara Birgitta Hasselgren, f 24 mars 09 där (Svea livg), dtr till notarius publicus Carl Ludvig H o Klara Vilhelmina Larsson.

Biografi

Algot H tillhörde en generation tonsättare som förenade en nationell stiltradition med intryck från bl a fransk musik (»impressionismen»). Han har, låt vara något ensidigt, karakteriserats som genremusiker; närmast stämmer detta med de talrika naturlyriska verk med intryck bl a från Sthlms skärgård, som han skrev under 1910—20-talen. Från samma tid härrör även verken med anknytning till historiska ämnen (Karolinsk svit o a). H:s personliga behandling av konstmusikalisk folkton kom till uttryck särskilt i de ofta spelade sv danserna.

Under studieåren fram till 1908 komponerade H ett antal större verk (en symfonisats, 2 pianosonater). Bortsett från den symfoniska dikten Dröm (utkast härtill dat Paris 1908) och baletten Offerlunden (1923) dröjde det fram till 1920-talets slut, innan H ägnade sig åt komposition i större omfattning. Vid denna tid inträdde även under intryck av modernismen i 1920-talets sv musikliv en tydlig stilomsvängning. Nu koncipierades bl a en violinkonsert och en symfonisats; särskilt bör nämnas de två första stråkkvartetterna, en verkform som H återvände till ännu under sina sista år. Under 1930-talet tillkom de flesta av pianopreludierna, av vilka flera blev uruppförda vid konserter givna av hans elever. Här smälte H i en rikt differentierad faktur samman många intryck ur sin stora pianistiska erfarenhet till ett personligt idiom; särskilt märkbar är en med den franska pianomusiken (Debussy, Ravel) besläktad klangbild.

En framträdande plats intar sångerna, i vilka H:s omsorg om en detaljerad, ofta recitativisk deklamation och fina sinne för pianoklangens uttrycksmöjligheter gör sig gällande. Flera sånger är elegiskt-lyriska, men även verk i kraftfullt arkaiserande stil och konsertanta sånger återfinnes. I synnerhet i sångerna från 1940-talet till kinesiska dikter i sv översättning utvecklade H ett kärvt expressionistiskt tonspråk med dramatiska accenter. Stilistiskt belyser dessa verk även H:s oavbrutna strävan att förnya sin stil, i de sista verken med fritonala avsnitt i en starkt dissonerande och kromatisk faktur samt tillämpning av tolvtonsteknik.

H var en tidigt utvecklad pianistbegåvning och blev redan som 12-åring elev vid Musikkonservatoriet, där studierna för H Thegerström enligt hans egen utsago fick en stor betydelse för hela hans konstnärliga utveckling. I sitt spel förenade H skolningen i en teknisk-virtuos speltradition med ett kammarmusikaliskt, poetiskt föredrag. Under 1910—40-talen konserterade H flitigt och vann anseende som en av landets främsta pianister. Han var även en mycket anlitad ackompanjatör (bl a åt I Andrésen) och gav talrika kammarmusikaftnar (bl a med C Barkel). H gjorde även från 1925 ett stort antal radioframträdanden. I H:s solistrepertoar ingick förutom den traditionella pianomusiken (särskilt Scarlatti, Mozart, Chopin och Brahms) verk av företrädesvis ryska, franska och sv tonsättare. Vid sidan av konserterandet utövade H även under många år en omfattande verksamhet som mycket uppskattad pianopedagog.

Författare

Axel Helmer

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Kompositioner i tryck eller handskrift: För orkester: Dikt (utkast dat Paris 1909); For-domtima, svit; Intermezzo (1929); Karolinsk svit; Mälaruvertyr; Pastorale för stråkorkester; Pianokonsert [h] [1940-t]; Romans [e] för violin och orkester (1918—31) [fragm av en violinkonsert]; Svensk svit (193Ö); Symfonisats [F, Allegro] (1907?); baletten Offerlunden, komp för Sv baletten, uppf Gbg o Paris 1923. — För piano solo: Svenska dansar [sic] 1—3 [F, g, F], tr Khvn 1913, nr 1 äv i Fru Musica bd 5, nr 2—3 äv för orkester; 3 svenska danser op 9 [h, g, A], tr [1916], nr 3 äv för ork; [6] Preludier [d, a (1937), C (1935—37), e (1936), fiss o E (1938)], tr 1947; Etyder [a] (1919) o [Ass] (1942); Fantasistycke [a—d] (1917); Mar-cia [c] (1908); Preludier [C] (1921), [diss-H], [giss] o [A] (1937); [7] Småstycken (1941, nr 1 äv i Pastorale för stråkorkester); Sonat nr 1 [g] (1906); Sonat [f] (1906— 07); »Ur minnet», en fransk och en italiensk folkvisa (nr 1 1908); Valse-Caprice; Vals [Ass]; Arr: Bellmansmelodier. — Kammarmusik: [2] Fantasistycken för träblåsare, horn o harpa; Stråkkvartetter: [a] (1916—28), tr 1931, [e] (1931), [A] (odat); Små stråkstycken (1939); För violin o piano: Svensk dans nr 2 [D], tr [1913], Svit [ciss] (1936), tr 1943, Menuetto burlesco [b] (1936), Noc-turne [Dess], Svit [C]. — Vokalverk: Dalmarsch (E A Karlfeldt) för 8-st kör; Brevet (B Bergman) för bl kör (1925); Tre blomvisor (S Selander) för 3 damröster o piano: Springkorn (1929), Nattglim, Näckrosor (1929), tr u å, Springkorn omtr i Sv ter-setter f damkor el soloröster, s 11. — För manskör: Joseph i skogen (Karlfeldt, 1921); Kväll i skogen (O Levertin, 1933); Nordanland (Selander), tr i Sånger för mansröster 44, s 15 f (1931); Serenad (Bergman); Stockholm (N M Folcke, 1923); Sub luna (Karlfeldt), tr i Sånger för mansröster 44, s 17—20 (1931); Träslottet (Karlfeldt, 1925). — Sånger för en röst o piano: Sånger vid piano 1—3: Säg minns du dessa dagar (S Lidman), I dag vill jag tacka dig (dens, 1908), Berceuse (E Kleen, 1913, äv med orkester), tr [1913]; Ur Elden och altaret (»Middagsljusets blåa evighet», Lidman), Tonerna (E G Geijer, 1908) o I natten (V Rydberg), tr Khvn 1913 (i serien Le chant); [2] Sånger: Skaergaardse (K Hamsun, 1915, äv m ork) o En vårvisa (Kleen, 1915), tr u å; Månljuset (V v Heidenstam, 1927, äv m ork), Slättens tystnad (B Gripenberg, 1926), Gräset på skäret (K Asplund, 1926) o Träset (H Rode, 1934, äv m ork), tr 1929, Månljuset o Gräset på skäret äv i arr för stråkorkester: Två sånger: Hälsning (Gripenberg, 1916, äv mörk) o Nocturne (Kleen, 1916, äv m ork,) tr 1921, Hälsning äv i arr för manskör, tr i Sånger för mansröster 34, s 16—19 (1922); Väverskan (Karlfeldt, 1935, äv m ork), tr 1945; Tre sånger: Glömma, glömma (P Lagerkvist, 1944), Möte i skymningen (S Bohlin) o Gräs (Po Chii-yi— E Blomberg, 1945), tr 1946; I Passionsveckan (Karlfeldt, äv m ork), tr [1927]. — Otryckta sånger: Barcarole (A Österling, äv m ork); Bitter kärlek (Li Po—Blomberg); Bröllopspsalm (J L Runeberg); Det underliga (Bergman); Det var en dag (Rode, 1922); Dödspolka (Gripenberg); En natt i värdshuset (Pu Mu—Blomberg); Gammal ramsa (Karlfeldt, 1935); Gamla vägar (Österling, 1935); Hallandssommar (W Seymer, äv m ork); Hembygdssång (A Carlgren); Herr Lager och Skön fager (G Fröding, 1920); Höstpsalm (Karlfeldt, 1932, äv m ork); I hjärtats blomsterdalar (Lagerkvist); Ingalill (Fröding, 1917); Ivan och Gavian (Levertin, omkr 1910?); Kung Erik (C Snoilsky, 1918); Lied (F Nietzsche, 1917); Lillebarn (Bergman, 1918); Loft de klingre glaspokaler (J P Jacobsen, 1919); Narciss (Kleen, 1915); Nu löser solen sitt blonda hår (Lagerkvist); När du sluter mina ögon (dens); Paradisets timma (Heidenstam); Regnvisan (Asplund); Sommarkväll (H Falkman); Sommarljuset (Heidenstam); Stormar (dens); Svårmodets son (Rydberg, 1911?); Säv, säv, susa (Fröding); Träslottet (Karlfeldt, 1917—18?); Ur Kung Eriks visor 1—5 (Fröding, 1915—18, äv m ork); Vad skall man sjunga? (Karlfeldt); Verzweiflung (Nietzsche); Vid framsättande av vinet (Li Po—Blomberg); Vilken sällhet skön att synas (Runeberg, 1926); Visor: Monsterbo (Hamsun, 1920?, äv m ork), Ved nyingen (dens, 1921), I skogen (Fröding, 1916), o Statarevisa (Karlfeldt, 1920, äv m ork); Vårsång (dens).

Källor och litteratur

W Seymer, Gestalter i Stockholms musikliv i nutid (Idun 16/3 1919); SMoK; S Wallin, art i östersundsposten 2/3 1946; Väd 1965.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Algot Haquinius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12602, Svenskt biografiskt lexikon (art av Axel Helmer), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12602
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Algot Haquinius, urn:sbl:12602, Svenskt biografiskt lexikon (art av Axel Helmer), hämtad 2024-04-26.