Meriter

5 Hebbe, Signe Amanda Georgina, dtr till H 3 o 4, f 30 juli 1837 på Näsbyholm i Fryele (Jönk), d 14 febr 1925 i Sthlm (Engelbr). Studerade sång för Isidor Dannström, studier för R Wüerst i Berlin 52— 54, debut på K teatern i Sthlm 14 jan 55, studier i Paris privat för J J Masset o vid konservatoriet där 56—60, operadebut i Frankfurt am Main 61, engagerad vid hovteatern i Mannheim 62—63, gästspelade vid K teatern i Sthlm 64—65, fast anställd där 65—66 o 71—73, engagerad vid Théâtre Lyrique i Paris 66—67, i Warszawa 67— 68, i Palermo 69, i Hfors 69 o 71, vid Kristiania teater 74—77, flera gästspel på K teatern, sista framträdandet 14 febr 79, bosatt i Hälsingborg 79—83 med avbrott för turnéer, lär i sång, plastik o scenisk framställn i Sthlm från 83, lär i scenisk framställn vid Musikkonservatoriets teaterskola 86—88. LMA 69. — Ogift.

Biografi

Signe H:s skolgång var kort och motvillig, men desto ivrigare ägnade hon sig från 14-årsåldern åt utbildning i sång. Avgörande betydelse fick studieåren i Berlin, där hon bl a upplevde Jenny Linds avskedskonsert 1854. Hon var sedan mogen att pröva sin lycka som debutant vid Sthlmsoperan (i Värmlänningarne). Efter ett par småroller konstaterade emellertid den hårdhjärtade direktionen att "Mamsell H saknade egentligen alla dramatiska anlag". Hon fick börja med musikstudierna igen, nu i Paris vid vars Konservatorium hon var elev i tre år. Sedan följde ett par år av konserter och engagemang vid olika tyska scener. I Mannheim sjöng hon bl a Wagner under kompositörens egen övervakning. H återvände därpå till K teatern i Sthlm för ett par års gästspel och vann beröm för sitt naturliga, enkla spel som Margareta i Faust och Valentine i Hugenotterna.

Under den följande tiden kom hon att gästspela på många av världens stora operascener, men framförallt blev hon med sin rika repertoar en bärande kraft vid den av Ludvig Josephson ledda Kristiania teater. I febr 1879 framträdde hon sista gången på operan i Sthlm.

Det har sagts, att H inte hade någon stor röst men kompenserade detta med en fint utbildad teknik — inte minst plastiskt — och med ett starkt temperament. Hon hade ett starkare sinne för den dramatiska gestaltningen än som var vanligt bland dåtidens operaartister. I sådana uppgifter som Margareta, Valentine, Fidelio gav hon "konstnärligt och individuellt liv och tolkade personlighetsutvecklingen efter musikdiktens karaktär med hög inspiration, glödande energi, tändande kraft, mäktighet i själsuttrycket, alltid med stark fantasi, med finess och spiritualitet" (Nordensvan). Om hon trots sådana förtjänster inte alltid mötte det stora gensvaret från publiken, så kan det ha berott på en fransk spelstil och skolning som kändes extravagant i det nordiska kulturklimatet.

Att H så tidigt bröt sin framgångsrika konstnärsbana berodde delvis på att modern behövde vård under sin långvariga sjukdom. I hemmet vid Humlegården i Sthlm började H samtidigt en teaterpedagogisk verksamhet som skulle få mycket stor betydelse för nya generationer av scenkonstnärer. Så enastående blev denna skola, att man rent av kan hävda, att denna senare insats för teatern överträffade de tidigare årens triumfer. Det har funnits många lysande operastjärnor, men på området har det alltid varit ont om goda pedagoger. Vad H under sina egna studieår utomlands inhämtat förde hon nu med outtröttlig entusiasm vidare. Hon kämpade mot den stelbenta operaaktionen och framhävde vikten av att sångaren behärskade också de kroppsliga uttrycksmedlen, och av att rörelsen alltid måste bygga på äkta inlevelse och känsla för rollen. Inte sällan möter man i dåtidens operarecensioner en rekommendation till sångarna att "marschera upp till fröken Hebbe, Sturegatan 24, för att ryckas upp". Många av hennes elever som Gerda Lundequist, Anders de Wahl, Mathilda Jungstedt, John Forsell, Hilda Borgström, vittnade om sin tacksamhet mot H vid festföreställningen på Operan på hennes 70-årsdag. de Wahl skrev om hennes plastikundervisning som kunde kännas betungande i början, att "man skäms att tröttna inför denna geniala åldrings överströmmande andliga och fysiska vitalitet — den oerhörda energi som utströmmar ur hela hennes varelse — och man knogar tappert på tills en dag undret skett. Eleven äger vad han trott sig förlora — den konstnärliga friheten!"

Författare

Claes Hoogland

Arkivuppgifter

Delar av H:s arkiv i Kalmbergska autografsaml, Nord mus. Brev från H bl a till L O Josephson, Matilda Jungstedt o Ellen Key i KB, o tills med modern bl a till H C Win-terhjelm i UUB. Brev o teckn:ar av H tr i H:s minnen, jfr nedan.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

H Dixelius-Brettner, S H:s minnen saml o efter muntl berättelse nedskr (1919); F Hedberg, Sv operasångare (1885); H Meissner, Teaterhist o teaterhist:er (1924); G Nordensvan, I slocknat rampljus (Nornan 1894); dens, Sv teater, 2 (1918); Norlind; SMoK; J Svanberg, K Teatrarne under ett halvt sekel (1917).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Signe A G Hebbe, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12674, Svenskt biografiskt lexikon (art av Claes Hoogland), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12674
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Signe A G Hebbe, urn:sbl:12674, Svenskt biografiskt lexikon (art av Claes Hoogland), hämtad 2024-04-25.