Nils E Hellström

Född:1877-01-03 – Kristianstads Heliga Trefaldighets församling, Kristianstads län
Död:1941-05-30 – Adolf Fredriks församling, Stockholms län

Läkare


Band 18 (1969-1971), sida 606.

Meriter

1 Hellström, Nils Enoch, f 3 jan 1877 i Kristianstad, d 30 maj 1941 i Sthlm (Ad Fredr). Föräldrar: styckjunkaren Eric August H o Johanna Jönsson. Mogenhetsex i Kristianstad 25 maj 94, med fil ex vid LU 30 maj 95, MK vid LU 27 maj 98, ML vid LU 4 sept 01, underläk vid kir kliniken i Lund 1 jan 02—31 dec 04, underläk vid med kliniken 1 jan 05—15 jan 06, lasarettsläk i Söderköping 18 maj 07—20 jan 16, stadsfullm i Söderköping 13—15, lasarettsläk i Eskilstuna 29 jan 16—10 juli 19, i Norrköping 11 juli 19—30 juni 28, stadsfullm där 23—28, sakk betr förslag till allm sjukför-säkr 20, led av komm ang enhetlig organisation av socialförsäkr:s olika grenar 20, generaldir o chef för medicinalstyr 22 juni 28—30 juni 35, led av statens sjukvårdskomm 29, ordf i Sv läkaresällsk 30—31, ordf i apotekaresakk 31, ordf i komm rör utredn av preventivlagen 34, ordf i komm rör förslag till lagstiftn om avbrytande av havandeskap 34. — Fil hedersdr vid LU 27 sept 18, Iqml 35.

G 14 dec 04 i Lund m Märta Sophie Viola Adelaide v Greyerz, f 4 dec 76 i Ö Vemmenhög (Malm), d 14 maj 65 i Sthlm (Kungsh), dtr till lantbrukaren Carl Alphons Egon v G o Ida Georgina Viola Lönngren. 

Biografi

Efter en med glans avlagd studentexamen sändes Nils H 1894 vid nyss fyllda 17 år till Lund för att studera medicin. Under studietiden tjänstgjorde han bl a som amanuens på kirurgiska kliniken hos professor Borelius och om somrarna på Kristianstads lasarett. Därifrån härleder sig hans första publikation tryckt i Hygiea 1901.

Efter licentiatexamen stannade H i Lund ett år som amanuens och tre år som underläkare på kirurgiska kliniken hos Borelius och ett år som underläkare på den medicinska kliniken hos Ribbing. Han utvecklade sig enligt Borelius till en god diagnostiker och till en omtänksam och skicklig operatör med mindre vanlig teknisk färdighet. H gick således väl rustad till sitt värv, när han 1907 vid 30 års ålder utnämndes till lasarettsläkare i Söderköping. Han stannade där i åtta och ett halvt år. Lasarettet, som var byggt 1881, var trångt och i dåligt skick och omedelbart efter H:s ankomst tillsattes en tre-mannakommitté för dess tillbyggnad och modernisering, i vilken H blev den arbetande och ledande.

H förvärvade stort anseende genom att med jämförelsevis små medel — slutsumman gick till 207 000 kr — och på kort tid framskapa ett någorlunda modernt lasarett. Landstinget skyndade att använda H:s arbetsförmåga för ett större byggnadsverk, nämligen det för landstinget och Norrköpings stad gemensamma tuberkulossjukhuset på Kolmården. I detta arbete, som pågick 1910—18, var H den ledande kraften. Han visade sig, skriver huvudmännen, sällsynt dugande, lyckades på ett övertygande sätt framhålla betydelsen av en ordnad sjukvård och hade med sitt lugna och jämna sätt synnerligen lätt att samarbeta med andra. Särskilt berömdes hans humana mot alla lika uppträdande.

I samarbete med sin hustru grundade H på lasarettstomten i Söderköping ett hem för kroniskt och obotligt sjuka om 32 vårdplatser. Verksamheten vid lasarettet växte och antalet årligen intagna mer än fördubblades. H fann tid också till vetenskaplig verksamhet och publicerade under denna tid ett flertal avhandlingar berörande bröst- och bukorganens kirurgi.

1916 blev H lasarettsläkare i Eskilstuna, där han stannade i tre och ett halvt år. Han tillträdde 1919 efter en hård befordringsstrid motsvarande tjänst vid lasarettet i Norrköping. Efter långa utredningar och komplicerade förhandlingar började en ny byggnad för lasarettet uppföras där 1923 under H:s ledning och stod färdig 1926. I och med nybyggnaden blev lasarettet från att ha varit odelat med tvenne läkare ett centrallasarett med tio läkare. Inflyttningen i det nya lasarettet skedde i mitten av febr 1927. Drygt ett år därefter, den 30 juni 1928, lämnade H Norrköping för att tillträda tjänsten som generaldirektör och chef för medicinalstyrelsen.

H hade alltid arbetat mycket intensivt. Den period som vidtog sedan han blivit chef för medicinalstyrelsen blev dock den mest intensiva. I början av aug 1928 hade vid inspektion av lasarettet i Umeå, där med dr Martin Odin sedan fem år sökt utreda sambandet mellan i dessa trakter förefintliga brister i kosthållet och vissa sjukliga tillstånd, som syntes vara talrikare förekommande där än i sydligare delar av landet, frågan om en mera ingående undersökning av dessa problem diskuterats. Hösten 1928 utarbetades i medicinalstyrelsen med hjälp av åtskilliga sakkunniga en plan för en sådan utredning i Västerbottens och Norrbottens län, vilken sedan pågick 1929—32. H var personlig ledare för detta stora arbete och redigerade själv den omfångsrika berättelsen, av vilken han författat stora delar. H talar i slutorden blygsamt om de begränsade slutsatserna. Såvitt man nu kan bedöma betecknar denna socialhygieniska undersökning en ny epok och har haft stor betydelse både inom och utom landet.

Redan under första året av sin verksamhet i medicinalstyrelsen insattes H i statens sjukvårdskommitté för att biträda med utredningen rörande den slutna kroppssjukvården. Betänkandet, en handbok på 750 sidor, avgavs 17 maj 1934 och var av grundläggande betydelse för denna.

En tid efter det H blivit chef för medicinalstyrelsen ombads han av C G Ekman, den förste ordföranden i Statens sjukvårdskommitté, när denne 1930 blev statsminister, att inträda i hans regering som socialminister. H var då i London för studier av engelska språket och av engelsk medicin. På den telegrafiska anmodan reste H hem men anhöll att få stanna i medicinalstyrelsen. Han ansåg sig kunna göra bättre nytta på den plats han så nyligen tillträtt.

Ett år därefter förordnades H att som ordförande leda de apotekssakkunnigas arbete. Ett mer än 600 sidor tjockt betänkande blev resultatet. Det ger bl a starkt uttryck för H:s aversion mot enskilda intressens övervikt över det allmännas och de mindre väl lottades. I april 1935 framlades medicinalstyrelsens förslag angående förebyggande mödra- och barnavård. Det riksdagsbeslut som blev en följd av utredningen kan sägas markera gränsen medicinskt sett mellan det tidevarv då det terapeutiska skänkts större uppmärksamhet och det då i stigande utsträckning profylaktiska synpunkter tränger fram till positiva åtgärder.

Som medicinalchef var H i första rummet modern läkare och inte enbart specialist. Han reagerade emot underskattningen av de allmänpraktiserande läkarna och ansåg bl a att de borde beredas möjlighet att som auskultanter följa arbetet på lasarett och sanatorier. I hans program ingick även fortsättningskurser och utgivandet av en nordisk tidskrift med goda översiktsartiklar. Distriktssköterskorna borde få tjänstgöra på provinsialläkarnas mottagningar. Laboratorieundersökningar borde göras på lasaretten för den öppna praktiken. Meddelanden borde av sjukhusläkaren tillställas den inremitterande läkaren etc. Flertalet av dessa programpunkter har efter hand genomförts.

Efter tre års arbete i medicinalstyrelsen blev Ff från hösten 1931 alltmera besvärad av en sjukdom som redan förut någon gång givit sig tillkänna. Under studietiden hade det upptäckts, att FLs hjärta var något förstorat. Hans blodtryck var tidigt ganska högt. Från början av 1920-talet inställde sig med långa mellanrum smärtor i ena foten. Vid jultiden 1931 progredierade sjukdomen hastigt med tilltagande förlamningar och svåra smärtor i nedre extremiteterna. Under 1932 och 1933 gjordes två operationer för att minska smärtorna. Vid den första iakttogs vissa förändringar i de ytliga venerna. Från 1932 var H definitivt dömd att sitta i sin stol och fram till sin avgång fick han periodvis bäras upp till sitt tjänsterum.

Även sedan H lämnat medicinalstyrelsen fortsatte han att arbeta hårt med medicinska problem. Särskilt sysslade han med vissa apoteksfrågor och med frågan om en förbättrad tuberkuloseftervård, som behandlades av en kommitté med H som ordförande 1937— 1939. Han arbetade vidare med silikosproblemet, med frågan om att förekomma kvarlämnande av bukdukar vid operationer, med flera stora byggnadsförslag såsom lasaretten i Skaraborgs län, Kristianstad och Karlskrona. Han biträdde även försäkringsrådet i dess verksamhet. Sjukdomen ansatte honom emellertid allt svårare och 30 maj 1941 avled han.

H var en modig man, som envist arbetade fram mot de mål han efter grundligt studium och moget övervägande fattat i sikte. Behövdes det sjöng han ut sin mening mot vem det vara månde. Han älskade inte striden och hade inte så lätt att taga eld, men blev han tvingad slog han hårt. Under den lugna ytan doldes emellertid en utomordentlig känslighet. Hans mångsidiga insikter, oerhörda arbetsförmåga, hans starka pliktkänsla och rättrådighet skaffade honom ett betydande inflytande och respekt i vida kretsar. Han är en av de stora gestalterna i sv sjukvård och hälsovård.

Författare

J Axel Höjer



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se SLH, 4: 2, Sthlm 1932, s 354 f. Vidare: Vissa punkter i förslaget av särskild betydelse för landstingen. Föredrag ... (S Liibeck o N H, Ur Statens sjukvårdskommittés blivande betänkande. Föredrag . . . [ur Sveriges landstings tidskrift 1933], Sthlm 1934, 4:o, s 16—26). — Inledande översikter och meddelanden. Allmänna iakttagelser rörande bostadsvård m. m. [Sthlm, tr] Lund 1934. X, 108 s, 1 karta. (En socialhygienisk undersökning i Västerbottens och Norrbottens län utförd med stöd av Kungl. medicinalstyrelsen under åren 1929— 1931, i; tills med G Ankarswärd o J Bytt-ner.) English, partly revised, ed 1937. XI, 87 s, 1 karta. — Om ett förbättrat hälsovårdsarbete med särskild hänsyn till övre Norrland. Synpunkter, råd och anvisningar. . . [Sthlm, tr] Lund 1934. IV, 112 s. (Ibid, 5; tills med flera förf.) Engl... ed 1937. 121 s. — Utredning angående förbättrad tuberkuloseftervård verkställd på uppdrag av styrelsen för Svenska nationalföreningen mot tuberkulos. Sthlm 1939. 278 s. [Föret; tills med G Eklundh, K J Höjer o G Nelander.] —-Reflexioner i anslutning till utredningen angående förbättrad tuberkuloseftervård (Svenska nationalföreningens mot tuberkulos kvartalsskrift, årg 34, 1939, Sthlm, s 56—63; även i Meddelande från Sv nationalföreningen . . . ., 27: Sammanfattning av utredningen . . . Reflexioner, Sthlm 1939, s 9—16).

Källor och litteratur

Källor o litt: J A Höjer, nekr över H (Nord Med 1942:13:103); Inbjudn till MD:promotion vid LU:s 250 årsfest 27 sept 1918 (1918); SLH 4:2 (1932); nekr:er i dagspressen.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils E Hellström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12843, Svenskt biografiskt lexikon (art av J Axel Höjer), hämtad 2019-02-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12843
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils E Hellström, urn:sbl:12843, Svenskt biografiskt lexikon (art av J Axel Höjer), hämtad 2019-02-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se