Meriter

6 Hermelin, Axel Eric, bror till H 5, f 22 juni 1860 i Svanshals (Ög), d 8 nov 1944 i Lund. Mogenhetsex vid Ateneum i Sthlm 78, inskr vid UU 6 sept 78, vistades med ett kortare avbrott utomlands 83—08. — Förf, översättare. — Ogift.

Biografi

Eric H begav sig 1883 till USA, där han dels var lärare, dels soldat. Han återvände till Europa 1885 och vistades då först i Tyskland och från 1886 i England, där han 24 nov 1886 lät enrollera sig i The Middlesex Regiment (tidigare benämnt The 77th Regiment.) 8 dec 1887 överfördes hans bataljon till Indien. H lyckades aldrig avancera i den brittisk-indiska solden dels på grund av olika tropiska sjukdomar, som han drabbades av, dels på grund av sina oregelbundna vanor och sitt mindre exemplariska uppträdande i och utanför tjänsten. Emellertid har han i Indien lärt sig persiska och något indiskt språk samt stiftat bekantskap med sufismens tros- och föreställningsvärld. Enligt egen uppgift har han i Indien också haft en »guru». I Persien har han, vad vi vet, aldrig varit. 29 april 1893 fick H avsked ur brittisk militärtjänst — listan på vanhedrande handlingar hade blivit alltför lång.

1893—96 befann sig H i England och Amerika men har troligen under denna tid vistats två år på Jamaica. Efter en tids uppehåll i hemlandet, där han arrenderade en gård av fadern och även var informator, begav han sig i juli 1897 till Australien. Där arbetade han som trädgårdsmästare, jordbrukare och fiskare på Flinder's Island, tidvis var han enligt egen uppgift frälsningssoldat men också vagabond på kontinenten. Möjligt är, att han från Australien arbetat sig över som sjöman till Amerika. Hösten 1907 befann han sig emellertid i London och återvände till Sverige i början av 1908. Sedan 5 juli 1897 stod han under förmyndare, ett förhållande som komplicerade hans livssituation. Hösten 1908 intogs han på sinnessjukhus i Sthlm (Katarina sjukhus) och vistades från 20 febr 1909 till sin död på S:t Lars sjukhus i Lund. Hans översättningar av skilda europeiska och österländska mystiker har alla utförts inom sjukhusets murar.

H:s livsöde är både äventyrligt fascinerande och djupt tragiskt. Det är också ett av de mera svårfångade i sv kulturhistoria. Tyvärr skrev han aldrig sin självbiografi, gav endast glimtar ur sitt liv i samtal med anhöriga och vänner samt i ett par intervjuer. Åtskilligt biografiskt stoff står dock att finna i de noter H försåg sina översättningar med. Genom dem vet man t ex att han i Indien också hängett sig åt narkotikabruk. Hans starka alkoholbegär förde honom till många konflikter med samhället och omgivningen. Det sammanhängde med och medverkade till en maniskt-depressiv psykos, som dock först under S:t Lars-åren fick sitt fulla genombrott. Kring 1928 läktes emellertid hans sjukdom märkbart.

H:s tolkningar av mystisk litteratur utgör ett unikt tillskott till den sv översättningslitteraturen. Han gav sig nämligen i kast med verk av Böhme och de klassiska perserna, som sällan eller aldrig funnit översättare. När tolkningen av Attārs Vännernas minne utkom på 30-talet, kunde H rentav presentera ett uttalande av orientalisten Reynold A Nicholson i Cambridge, att denna, så vitt han visste, var den enda på något europeiskt språk. H ägnade sig framför allt åt de stora sufiemas verk: Attārs, Rumis och Omar Khayams. Han drogs oemotståndligt till deras deterministiska om än inte livsförnekande läror: människan var ett intet, en viljelös varelse. Hennes uppgift var att inse detta, förstå sin situation, lära av sina felsteg — och inte fasa för deviationer på vägen genom livet. Alla vägar förde till Gud via kontemplation och tillintetgörelse av jaget. Uppenbarligen har det funnits en personlig bakgrund till H:s val av översättningsobjekt. Hos perserna, Böhme och Swedenborg tyckte han sig finna lösningen av sin egen gåta och människans.

Hur nära H följde de persiska originalen är en fråga, som ännu inte utretts, men fackmän som K V Zetterstéen och Jan Rypka ställer sig i stort sett skeptiska till hans kompetens att innehållsligt återge originalens texter och andemening. H tycks i allmänhet ha haft tillgång till originaltexter — ibland tvivelaktiga sådana — vilka han jämfört med engelska, franska eller tyska översättningar. Det är möjligt, att ett ofta omedvetet medskapande skett under översättningsarbetet. Som privatförmögen och egen finansiär av sin produktion var han oberoende av förlag och behövde ej ta hänsyn till vare sig publik eller kritik.

Både språk och tankar i H:s tolkningar har kommit att betyda åtskilligt för många författare. Vilhelm Ekelund har hävdat, »att det funnits mer poetisk skapande kraft och ingivelse hos denne man än i hela den samtida sv vitterheten» (Plus salis, 1945). Karl Vennberg läste tidigt hans Böhme-översättningar och påverkades både innehållsligt och språkligt. Två andra 40-talister, Axel Liffner och Gösta Oswald, har enligt Vennberg »tagit starka intryck av den persiska poesien i H:s tolkning». Gunnar Ekelöf läste H och Willy Kyrklund har funnit honom oförliknelig såsom tolk av sufismens läror. Av en äldre generation som funnit vägen till detta författarskap i skymundan kan nämnas Hagar Olsson, Tora Dahl och Hjalmar Gullberg. Gullberg synes framför allt ha fascinerats av Hussain Azads persiska antologi, Persiska dikter, ur vilken han hämtat motton till Dödsmask och lustgård. Lars Gyllensten har i H:s översättningar funnit en guldgruva inte minst på grund av dennes »intresse för folklore, myter och sagor». Ingemar Lundberg och Sven Lindqvist slutligen har fascinerats av fotnoternas H. Sina stilistiska förebilder har H i äldre sv bibelöversättningar, i psalmbokens och folkvisans språk, men hans stil har också utvecklats under inflytande av Böhmes svåröversatta tyska. H:s arkaismer kan dessutom spåras i sv retorisk prosa och högstämd poesi av profan art.

I sina kommentarer till verk efter verk har H klargjort sin inställning till religion, kultur och politik, samtidigt som han i dem är en outtröttlig handledare i mystikens värld. Hans teologi får närmast betecknas som fundamentalistisk, men med sin stora beläsenhet i mystisk litteratur bryter han sig gång efter annan ut ur alla dogmer och snäva religiösa synsätt. Han blir en förkunnare av en paradoxal och anarkistisk tro med en tillsats både av bister humor och fryntlig glädje. För den samtida kulturen och litteraturen hyste han närmast förakt; typiskt är, att han endast i Vilhelm Ekelund finner en frände till de stora mystikerna. Dock har hans liv närmast stått i existentialismens tecken. Han var en svuren fiende till gamla pedagogiska ideal och metoder. Hans yttranden om kriminalvården och rättsskipningen var högst moderna och framsprungna ur hans egna upplevelser och erfarenheter. Hans starka gudstro och intensiva upplevelse av Gamla testamentets tankevärld kom honom att i en tid av stark antisemitism och antiintellektualism föra judarnas och besinningens talan, och han blev därmed också en avgjord fiende till allt vad nazism hette. Denna hans kamp mot våldets och destruktionens krafter är speciellt poängterad i broschyrerna Om judarne (1938), Factum et causa (1940) samt i Den jagade jägar'n eller Nemesis på jagt (1942).

Författare

Per-Erik Lindahl

Arkivuppgifter

Böcker o persiska hs som tillhört H i LUB, originalms i LSB. En brevsaml till o rör H på Gripenberg o juridiska handl:ar m m på Ulvåsa.

Tryckta arbeten

Om judarne. Lund 1938. 15 s. — Om sans. Lund 1939 [omsl]. 67 s. — Factum et causa. Lund 1940. 40 s. [Uppl indragen.] — Den jagade jägar'n eller Nemesis på jagt. Lund 1942. 39 s.

Översatt: A Whyte, Jakob Böhme. En värdesättning. Genom särskildt bemyndigande auktoriserad öfvers. Uppsala 1913. 47 s. [Anon.] — Lustgården, skrifven af Shaikh Muslihu-d-din Sa'dl Shiräzl, öfvers af E. H. Sthlm 1918. 4:o. VIII, 352 s, 1 faks. [Sign.] — J Böhme, De poenitentia, Om den sanna hängifvenheten, Om den heliga bönen, öfvers af E. H. Sthlm 1918. 11, 26, 48 s. [Sign.] — Dens, Om de fyra lynnena, Gudomlig syn, Om födelse på nytt, Mysterium pansophicum, öfvers af E. H. Sthlm 1918. VII, 12, 35, 37, 36, 19 s. [Sign.] — Dens, Det gudomliga väsendets tre principia. Sthlm 1920 [omsl tr 1921]. 596, 2 s, 1 pl. — Dens, Om menni-skans trefaldiga lif. Sthlm 1920 [omsl tr 1921]. 472 s, 1 pl. — E Swedenborg, Andlig dagbok [förtit]. Swedenborg öfversatt från latinet. Sthlm 1920. XV, 185 s, 1 pl. — Hus-sain Äzad, Persiska dikter öfvers från persiskan. Sthlm 1921. 4:o. 362 s. — Mahmud [Sabistari], »Gulshan-i-räz» »Mystikens rosengård». Lund 1926. 140 s. [Anon.] — 'Umr Khaiyäm, Rubä iyät. Lund 1928. 146 s. [Anon.] — Hakim Sanä'i, Hadlqat. Lund 1928. 220 s. [Anon.] — Sagor ur »Anwär-i Suhaili [Ganopus' ljus; ur Kalilah]» öfvers från persiskan. Sthlm 1929. 80 s. — Pand-nämah [Rådsboken] skrifven af Shaikh Farid-ud-din 'Attär, öfvers på svenskt språk och öfverförd till romersk skrift . . . efter Silvestre de Sacy's text [undertit i d 2]. 1—2 [omsl]. Sthlm 1929. (130), 161 s. [D 1 persiskt faksimil.] — Mantiq-ut-taylr [Fåglarnas samtal] skrifven af Shaikh Farid-ud-dln 'Attär, öfvers . .. efter Garcin de Tassy's text. 1—2 [omsl]. Sthlm 1929. 4:o. (192), 457 s. [D 1 persiskt faksimil.] — Ur Tazkiratu '1-awliyä skrifven af Shaik Faridu 'd-din 'Attär, öfvers . . . efter Reynold A. Nicholson's text. [Förtit: Vännernas minne.] 1—4 [omsl]. Sthlm 1931—32, Lund 1939—43. 4:o. 451, 360, 399 s, 1 faks, 414 s, 1 dedik-bl, 1 pl-bl. — Firdausi, Shäh-nämah: 1—5. [Konungaboken; verso :] Scrip-sit Abu '1 Qäsim Firdausi, edidit Joannes Augustas Vullers, reddidit ... Sthlm 1931. 4:o. 88 s. — S Rutherford, Vägen uppåt . . . Lund 1933. 63 s. — Sikåndar-nämah 1—15 [Alexanderboken] skrifven af Shaikh Nizäml Gandjavi. Lund 1933. 129 s, 1 faks. — Mesnavi, skrifven af Djalälu'd-dln Rumi, öfvers . . . efter Reynold A. Nicholson's text. [1]—6. Lund 1933—39. 432, 399, 547, 482, 529, 594 s. — Persiska låtar, utdrag ur Dja-lälu'd-din Ruml's »Mesnavi», fjerde boken. [1—2.] Lund 1934. 1. Verser 1263—1357. 24 s. 2. Verser 1358—2029. öfvers af det persiska originalet efter Reynold A. Nicholson's persiska text. 136 s, 1 pl-bl. —- R Aldington, Förnufts-förfäade (»Besotted with intellect»)! [Rubr.] Lund [1937]. 4:o. (1) s. [Anon; ur dens, Women must work.] — Sagan om de tre fiskarne. (Berättad af Shaikh Djalälu'd-din Rumi, i Fjerde boken af hans »Mathnavi».) [Rubr.] Lund 1937. 4:o. 5 s. [Anon.] — Sagan om de tre fiskarne [rubr; text:] Kalilah: bok 1 : Berättelse 15 ... af S. Jarret's persiska »Anwär-i-Suhaili»-text . . . Lund 1937. 4:o. (2) s. [Anon.] — Kalilah [1]—3 [även kallad Bidpai's fabler; inre tit: Kalilah och Dåmnah] öfvers från persiskan. Lund 1938— 42. 490 s, 1 tab, 469 s, 1 faks, 1 tab, 426 s, 1 portr. — Utdrag ur Djalälu'd-din Rumfs »Mésnävi» bok 5 verser 2982—2999 (Om englarne och djeflarne hos menniskan, utdrag ur »Mésnävi» och »Arcäna coeléstia» [utg] af E Hermelin, Lund 1939, s 3—8). — Samtl arb förlagsort [Lund],

Källor och litteratur

Handl ang H:s omyndighetsförklarande i Göta hovrätts arkiv o i N o S Vedbo domsagas arkiv, Eksjö; sjukjournaler m m i S:t Lars sjukhus arkiv, Lund; handl o brev rör utg av H:s skrifter i P A Norstedt & Söners arkiv, Sthlm, o i Håkan Ohlssons boktryckeris arkiv, Lund; juridiska handhar rör H i G Sandströms advokatbyrås arkiv, Sthlm; handl :ar rör H:s militärtjänst i Indien (W. O. 97/2960-441), Public Record Office, London.

E Björkman-Goldschmidt, Jag minns det som i går (1962); S Hallen, E H — österländsk poet från Småland (DN 22 juni 1959); J Hermelin, Släktsägner o minnen (1927); R Johansson, Mystikernas tolk (DN 5 juni 1954); K E Lagerlöf, Den unge Karl Vennberg (1967); P-E Lindahl, Baronen, skomakaren o Vilhelm Ekelund (FT 1968); dens, E H på väg till Australien (FT 1969); I Lundberg, En ordets mystiker (DN 2 febr 1959); H Olsson, Arbetare i natten (1935); E Rydelius, Sv globetrotter — persisk mystiker (DN 16 juni 1940); A Settervall-Ångström, E A H. Translator of the Mystics (The Vedanta Quarterly, 1960); K A Svensson, Inblickar (1968); W Wahlöö, Klassiska persernas översättare 75 år (SDS 21 juni 1935); G Åkerholm, En vishetens dyrkare (Lunds Dagblad 1 juni 1940).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Eric Hermelin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12916, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per-Erik Lindahl), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12916
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Eric Hermelin, urn:sbl:12916, Svenskt biografiskt lexikon (art av Per-Erik Lindahl), hämtad 2024-04-18.