Meriter

Hertzman-Ericson, Gurli Frida Oscara, f 3 nov 1879 i Gbg (Domk), d 6 febr 1954 i Sthlm (Joh). Föräldrar: köpmannen Anders Oscar Hertzman o Märta Marie Skröder. Genomgick Mathilda Halls skola i Gbg, målarstudier för Georg Pauli, studier vid Cambridge Training College 97, diplom för ex i engelsk litt från S:t Andrews university, Edinburgh, red för Rösträtt för kvinnor 13 —18, sekr i Sveriges förhfören 37—42, v ordf där 48—50, ordf i sthlmskretsen av Internat kvinnoförb för fred o frihet. — Förf.

G 20 sept 00 i Gbg (Domk) m ingenjören Olof Emil Victor Ericson, f 24 juli 70 i Vimmerby landsförs, d 20 sept 56 i Sthlm (Joh), son till inspektorn Fabian E o Agnes Amalia Margareta Svartz.

Biografi

Gurli H fick sitt egentliga litterära genombrott först vid 44 års ålder. Dessförinnan hade hon prövat olika vägar och, framförallt, haft den genomgripande ungdomsupplevelse som kom att färga hennes livssyn. Hennes tidigaste yrkesdröm var att bli målare, och hon studerade också en tid på Valand men hejdades av insikten att lusten fanns men talangen svek.

Sjuttonårig reste hon till Cambridge för att studera till språklärarinna; innerst var det också ett utslag av hennes behov att komma över den högborgerlighetens kritcirkel innanför vilken hon levt. Hon hamnade på ett college med en anda av social lidelse och radikalism, läste Tolstoy, Chaucer, sociologi, psykologi, hörde radikala gästprofessorer. Cambridgeåret fick en avgörande verkan: där väcktes och rotades det rättfärdighetspatos som — föga bullersamt men omutligt — skulle komma att bli ett av de bärande dragen i hennes senare diktning. När den unge Viktor Kant många år senare — i Viktor Kant, chaufför — sitter och slår i sitt lexikon på ordet »solidarity» och tänker: »Solidaritet... Trots all egoism, all dagtingan och hänsynslöshet fanns den, växande fram som en vårblomma ur tjälen», så tänker han den unga H:s tankar. Likaså kamrer Erik Lundholm i En hand i min, när han ligger i sin sjukhussäng och trött rundar av sin debatt med en ilsket fascistisk gammal målare med orden: »Av allt jag mött i livet har våldet mot människan varit mig mest motbjudande.»

Hemkommen från England var H en tid guvernant hos en familj i Dalsland, men ganska snart gifte hon sig. Familjen växte snabbt, och barn vill ha sagor. För F£ föll det sig naturligt att skriva dem själv; 1903 kom Från mor till barn, sagor för stora och små. Därmed hade hon funnit sin väg och vidgade snabbt sitt register. En lång rad barnböcker, berättelser och romaner följde, däribland De stumma legionerna, där hon fångat några intryck från första världskriget, och Trotsiga viljor, en återspegling i Stockholmsmiljö av finska frihetskriget. Familjen hade nu flyttat till Sthlm, och Ff ökade med självfallenhet sin arbetsbörda med att en tid vara redaktör för rösträttskampens organ Rösträtt för kvinnor.

Om H:s tidigare produktion kan sägas att det är hygglig men knappast betydande litteratur. Genombrottet kom 1923 med Huset med vindskuporna. Först där blir det konstnärliga famlandet till ett fast grepp och kommer den linje till synes som skulle nå sin höjdpunkt i Av jord är du kommen och Domaredansen. Romanen är inte originell till kompositionen, men i gengäld är den bättre sammanhållen än många andra i denna genre, där en handfull människor i en hyreskasern får med sina öden illustrera författarens livssyn, erfarenheter och tänkande. Kan man tala om en huvudperson är det den unga kontoristen Lena, vinddriven kaptensdotter från ett litet fiskläge vid Ålands hav. Kring hennes drömmar, hennes ljusa ungflickslynne, hennes ärliga strävan att göra rätt för sig i livet och hennes resoluta sätt att till sist fånga en udda lycka i flykten kretsar handlingen. Men främst är hon huvudperson i den meningen att hon, genom att bejaka det bästa i sig själv, kommer att omedvetet ingripa i en rad grannars liv, trasiga eller av livet utfrusna människor, som var på sitt sätt genomgår en förvandling. Vänlighet människor emellan, den hyfsade hjälpsamheten och solidariteten har erövrat ett stycke mark. Romanen faller aldrig ur ramen för god underhållning, men ändå är den en predikan. Slutackordet blir ljust; den positiva människotro som är signum för H:s författarskap går här för första gången med konstnärlig klarhet i dagen.

Sex romaner och novellsamlingar följde, och 1935 kom den roman som ledande kritiker inte tvekade ge benämningen mästerverk. Men innan Av jord är du kommen kom ut, hade någonting inträffat i författarinnans privatbiografi, som spelar den allra största roll för hennes diktning. Hon hade blivit sommarbofast i Mockfjärd med dess fäbodar. Under långa somrar levde hon där i den intimitet med naturen som lyser igenom på varje sida i hennes bonderomaner, och lärde inifrån känna ett folk som hon kom att djupt respektera. Där fick hon den solida kunskap som gör att det i f d gbgs-flickan, senare sthlmskan H:s förhållande till bondelivets vardag och dess arbetslivs årstider inte finns skymten av sommargästens turism.

Det som i Huset med vindskuporna var rapsodisk och ljus berättarglädje har i Av jord är du kommen växt ut till förnämitet och säkerhet, behärskad styrka och enkel uttrycksfullhet, för att citera Karin Boye. Romanen om bondedottern Jonna på Danielsgården är ett epos om rotfastheten, men de inre linjerna från genombrottsromanen dras vidare: tron på människans förmåga att bestå prov, att vilsegången, hitta rätt igen. Direkt i samma linje, om ej kronologiskt, kom 1941 Domaredansen: där gäller det en människa som envetet försöker hårdna i stolthet och trots och gå sina egna ödsliga vägar men som inte förmår det.

Mellan dessa två romaner flyttar H litterärt tillbaka till Sthlmsmiljön, med Viktor Kant, chaufför — han som slår i lexikon på ordet »solidarity». Han får sin prövad: slumpen gör att han får köra en fästmömördare, mellan två stadiga poliser, till kriminalen. Kant känner det som om han på något sätt får del i dennes öde; han blir inte kvitt minnet av hans förskrämda ansikte och ångestfulla ögon. Utan att Kant själv vet om det har han i detta tysta och plågade kamratskap funnit sitt eget svar på frågan »Vem är då min nästa?». Mördaren rymmer, slumpen för dem åter samman. Mellan dem blommar en ordknapp och ömtålig vänskap upp. »För andra gången hade han tagit brottslingens parti mot samhället. Inte av någon opposition eller på grund av något ställningstagande, utan endast av en rent mänsklig sympati som tvingade honom att särskilja där lagen enligt sin art var lika mycket nödgad att generalisera.»

1943 kom romanen En hand i min. H skrev åtskilliga romaner efter den, tom den sista, Blå duett (1953), men ingen gestalt har bättre än huvudpersonen i En hand i min burit fram hennes författarskaps ärende. Boken är en till det yttre stillsam skildring av en lika stillsam medelålders plikttrogen nummerkarl, kamrer Erik Lundholm, som till slut lika stillsamt sitter och dör i sin länstol. Också hans livs bragd, för han gör en sådan, är odramatisk: när hans firma alltför öppet engagerar sig åt Hiders håll och en anda av stumt kryperi börjar sprida sig över kontoret, säger han klart ifrån och får också mycket riktigt avsked. »Det var det enda sätt på vilket han kunde visa solidaritet med dem som offrade liv och egendom för det andliga motståndets skull.» Tolerans mot allt utom orätten och våldet är hans märke. Han gör sina saktfärdiga gammal-manspromenader till Hagas blommande växthus, han skapar en djup och självklar förtrolighet mellan sig och en liten sonson — »en hand i min» — men han kramar ihop morgontidningen till en boll när han läser om Tjeckoslovakiens styckning.

Med det porträttet gjorde H också klar sin egen position i skeendet under Hitlerepoken. Hon, liksom kamrer Lundholm, var ingen barrikadmänniska av mer våldsamt brinnande art. Men hon stod alltid att finna i de kretsar som bar upp ett orubbligt motstånd.

Författare

Barbro Alving

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Från mor till barn. Sagor för stora och små af Gurli Ericson. Falköping 1903. 97 s. — Finn, en lifsbild. Sthlm 1904. 146 s. — Ett uppvaknande. Berättelse. Gbg 1909. 173 s. ([Omsl:] Åhlén & Åkerlunds enkronas böcker, [16].) 2.-—4. uppl 1909, 1910, 1911. — Bojor. Roman. Gbg 1909. 200 s. (Ibid, 40.) [Ny tr] 1910. 2. uppl 1910. [Ny uppl] Sthlm 1917. 160 s. (Nordiska förlagets nya 25-öresböcker.) — Trollbunden, berättelse. Gbg 1911. 160 s. — Dalbogården, roman. Gbg 1911. 156 s. Tysk övers Dresden & Leipzig [1914]. — Högsommar. Originalroman. Gbg 1912. 155 s. ([Omsl:] Åhlén & Åkerlunds 25-öresböcker af svenska författare, 31.) — Lasse, Putte och Lillan, tre små ostyringars äventyr berättade. Gbg 1912. 101 s. — Konsulns döttrar. [Omsl:] Nutidsroman. Gbg 1912. 184 s. ([Omsl:] Åhlén & Åkerlunds en-kronas böcker, 115.) — Flickorna på Fjällgatan. [Sthlm & Gbg, tr] Gbg 1913. 165 s. (Ibid, 131.) ¦— Av gammal köpmanssläkt, roman. Sthlm 1915. 270 s. — De stumma legionerna. [Noveller.] Sthlm 1918. 181 s. Dansk övers Khvn 1919. — Trotsiga viljor, roman. Sthlm 1920. 238 s. — Huset med vindskuporna. Sthlm 1923. 265 s. 2.—3. uppl 1923, 1924. 4. uppl 1927. 240 s. ([Omsl:] Norstedtsböcker i Norstedtsband.) [Ny uppl] 1931 (tr 1930). 364 s. (Vårt hems nordiska bibliotek.) [Även tr:] 1931, 1932. [Ny utg] 1942. 256 s. ([Omsl:] Nordiska romaner.) Dansk övers Odense 1937. — Resan ut. Sthlm 1925. 302 s. 2. uppl så. — Norrifrån, noveller. Sthlm 1926. 155 s. — Eva. Roman. Sthlm 1927. 264 s. 2. uppl s å. [Ny utg] Västerås (tr Malmö) 1948. 208 s. — Tom Carrell och några andra, noveller. Sthlm 1929. 168 s. — Den tysta gatan, roman. Sthlm 1930. 260 s. — Ett gammalt hus skall rivas. Sthlm 1932. 230 s. — Av jord är du kommen---Roman. Sthlm 1935. 329 s. 2. uppl s å. [Ny utg] 1942. 236 s. [FiB :s folkböcker, 14.] Dansk övers Khvn 1936. — Gåvan, noveller. Sthlm 1936. 153 s. — »Myrornas barn — lyckliga barn.» Gbg 1936 [omsl]. 27 s. [Omsl: Myrbarn.] — Viktor Kant, chaufför. Roman. Sthlm 1938. 340 s. 2. uppl så. — Tvillingarna Li och Lo skildrade i bild och rim. Sthlm 1939. 4:o. 37 s. (Tills med Bo H-E.) — Domaredansen, roman. Sthlm 1941. 399 s. 2. uppl s å. [Ny utg] 1944. 313 s. (De goda vännerna, Norstedts fritidsböcker.) Dansk övers Odense 1944. — En hand i min. Sthlm 1943. 293 s. 2. uppl s å. [Ny utg] 1962. 258 s. [FiB.] — Vid vägens början (Mitt möte med boken . . . red av I öhman, Sthlm 1943, s 75—80). — Änkan och påfågeln, noveller. Sthlm 1944. 211 s. — Ett vanskött arv (Radikala landsföreningens skriftserie, nr 3: Förnyelse, Sthlm 1944, s 8—10). — Deras hjärtan skola brinna. Roman. Sthlm 1945. 322 s. 2. uppl så. — Fönstret mot allén. Sthlm 1947. 248 s. 2.-3. uppl 1947, 1948. — Vårt dagliga bröd. Sthlm 1949. 184 s. 2. uppl s å. — Hjälteglorian. Sthlm 1950. 271 s. 2. uppl så. — Den mörka dammen, noveller. Sthlm 1952. 233 s. — Blå duett. Sthlm (tr Malmö) 1953. 257 s. 2. uppl s å.

Översatt: K C Thurston, Hennes hjälte. Roman, Gbg 1910, 230 s ([omsl:] Åhlén & Åkerlunds en-kronas böcker, 57), 2. uppl s å; H Mac Grath, Ett hittebarn. Hofroman, Gbg 1911, 215 s; K & H Prichard, Don Q:s kärlekssaga, Gbg 1913, 172 s; G Atherton, Hans härskarinna, Roman, Gbg 1916, 421 s; E L Grant Watson, Fastlandet, Sthlm 1921, 292 s; G Mayo, Barn och självsuggestion, hur man botar sjuka och uppfostrar friska barn enligt Coués metod . . . bearb, Sthlm 1923, 130 s, 4 pl; B Barton, Mannen som ingen känner, den verklige Jesus, Sthlm 1927, 187 s, 2.-3. uppl 1927, 1928; dens, Vad kan en nutidsmänniska tro?, Sthlm 1928, 231 s; S Aumo-nier, En ungdomsförvillelse, Sthlm 1929, 256 s (Billows blå bibliotek); J B Watson, Psykologisk barnavård, med biträde av R R Watson, Sthlm 1930, 170 s; B Madsen, Jag är salig, roman, Sthlm 1934, 219 s; R B Owen, Konsten att tala, erfarenheter och vinkar, Sthlm 1934, 155 s; L Sieveking, Hennes verkliga jag, roman, Sthlm 1934, 313 s; I Stone, Han som älskade livet, roman, 1—2, [Sthlm, tr] Hfors 1935, 304, 305 s, 2. uppl 1935, 609 s, 3.-5. uppl 1936, 1937, 1938, 6.-7. uppl Sthlm 1942, 1946, 8. uppl 1949, 513 s, 8 pl-bl, 9.—10. uppl 1950, 1956; J Brophy, Låt honom gå fri, roman, Sthlm 1936, 249 s; A Sandemose, Vi pryder oss med horn, Sthlm 1937, 306 s; H G Wells, Bröderna, en berättelse, Sthlm 1938, 149 s; W E Blatz, Fem-lingarnas själsliv, [omsl:] en studie i barnpsykologi, Sthlm 1939, 140 s, 16 pl-bl; B Marshall, Luckypenny, Roman, Sthlm 1939, 359 s, [ny utg] 1942 (Tidens bokklubb, [8]); S Undset, Madame Dorthea, roman, Sthlm 1939, 407 s, 2. uppl 1940; Femte kolonnen i teori och praktik, Sthlm 1941, 23 s, 2.—3. uppl s å; [W Brandt, pseud för H E K Frahm,] Dödsdomarna i Oslo. Bakgrund och följder, Sthlm 1941, 192 s; D v d Heide, Min syster och jag, en liten holländsk flyktings dagbok, Sthlm 1941, 99 s; Norges kämpande kyrka, De norska biskoparnas herdabrev med samtliga bilagor, Sthlm 1941, 29 s, [nya tr] s å; M Hindus, Att sjunga med änglarna, roman, Sthlm 1942, 448 s; S Undset, Lyckliga dagar i Norge, Sthlm 1943, 226 s, 2. uppl s å; dens, Åter mot framtiden, Sthlm 1943, 263 s, 2. uppl så; VR Bretherton, Berget och vinden, roman, Sthlm 1944, 4:o, 463 s (tills med B Söderlund); G Bristow, I morgon och för alltid, roman, Sthlm 1944, 302 s, 2.—4. uppl s å, 5. uppl 1945; O Schreiner, Farmen i Afrika, roman, Sthlm 1944, 296 s; I Stone, Odödlig kvinna, roman, Sthlm 1945, 4:o, 407 s, 2. uppl s å; H Geelmuyden, öppet hav, Roman, d 1—3, Sthlm (tr Malmö) 1946— 48: 1. Jon Ramsay [omsl:] är ung, 1946, 284 s, 1 kartbl, [ny tr] s å, 2. Jon Ramsoy lägger grunden, 1947, 276 s, 3. Jon Ramsoys verk, 1948, 306 s; G Bullett, Uppskov i målet, Sthlm 1948, 189 s (Norstedts svenska Albatrossserie, 11); T Wilder, Även du min Brutus, roman, Sthlm 1948, 241 s; I Möller, Vandringsmannen, Sthlm 1949, 359 s.

Redigerat: Rösträtt för kvinnor. Tidning utg av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Årg 7—8: 12, 1917—18. Sthlm.

Källor och litteratur

B Alving, G H-E (1944); SJVIoK; Sv förf:lex 1900—1940 (1942), 1941 —1950 (1953), 1951—1955 (1959; Sv litt:lex (1964); L Wahlström, Den sv kvinnorörelsen (1933). — Nekr:er i DN o SvD 8 febr 1954.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gurli Hertzman-Ericson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12939, Svenskt biografiskt lexikon (art av Barbro Alving), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12939
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gurli Hertzman-Ericson, urn:sbl:12939, Svenskt biografiskt lexikon (art av Barbro Alving), hämtad 2024-04-19.