Meriter

von Gerdes, Hans, före adl Gerdes, f 25 mars 1637 i Lübeck, d 19, begr 28 april 1723 i Gbg (Kristine). Fader: överstelöjtn Hans Gerdes. Handlande i Gbg, kommissaries n h o v 6 juli 77, adl 26 april 84 (introd 86), kommerseborgmästare i Gbg 15 dec 87, burggreve där 22 aug 16, åter borgmästare 19.

G 13 april 75 (enl personalier, UUB) m Catharina Spalding, adl Spalding, begr 27 nov 98 i Gbg (Kristine) vid en ålder av 41 år o 8 månader, dtr till kommersepresidenten Hans S o Ingeborg Danielsdtr.

Biografi

G möter första gången i källorna från Gbg 1674, då han finns nämnd som fadder i Kristine tyska församlings böcker. Redan vid sitt första framträdande synes han ha tillhört borgerskapets översta skikt och genom sitt giftermål med en dotter till kommersepresidenten Hans Spalding blev han fast knuten till denna miljö. Han måste redan då ha varit en förmögen man och kunde under de följande krigsåren lämna kronan stora förskott på leveranser av krigsförnödenheter, mest i form av matvaror och tyger till uniformer. Dessa leveranser uppgick 1676–80 till över 400 000 dlr smt, som delvis betalades med subsidie-, kontributions- och sjötullsmedel. G belönades för sina tjänster med värdigheten av kommissarie, en hederstitel utan ämbetsförpliktelser, med frihet från borgerlig tunga 1681 samt med adelsskap. Vid hans utnämning till handelsborgmästare i Gbg förbigick K M:t förslaget från stadens magistrat. G tycks hela sitt liv ha varit en synnerligen lojal undersåte och fortsatte att låna kronan medel, trots att han ibland mötte betydande svårigheter att få likvid för sina fordringar. I gengäld fick han ofta K M:ts stöd, t ex 1691, då hans affärsställning genom de krigförande stormakternas kaperier blivit så dålig, att han hotades av konkurs. K M:t befallde landshövdingen att söka förmå fordringsägarna att godkänna ett 3-årigt moratorium åt G, vilket tycks ha lyckats. G ägde då ännu fordringar på kronan sedan 1670-talet. 1713–15 lämnade han nya lån, som bara delvis återbetalades före hans död. 1716 blev han utnämnd till burggreve i Gbg, men då detta ämbete indrogs 1719 i samband med omarbetandet av stadens privilegier, återgick han till sin post som handelsborgmästare.

G förefaller ha varit en synnerligen energisk, driftig och mångsysslande man. Som nybliven borgmästare tog han initiativ till en del reformer, bl a en förbättring av köpmansgillets organisation, inrättandet av ett slakthus och ett packartorg samt av ordentliga taxor. 1695 företrädde han i Sthlm kraftfullt Gbgs intresse, då stadens stat granskades av kommerskollegium. I början på 1700-talet ledde han arbetet på ordnande av gatubelysningen och sökte förbättra brandvaktens organisation. De sista åren som borgmästare förmådde han dock ej längre själv fullgöra sin tjänst, som i stället uppehölls av en rådman.

Såsom industriell företagare tog G åtskilliga initiativ. Han återuppbyggde den krigshärjade sågkvarnen vid Lilla Edet 1681 och drev den sedan på ett förmånligt arrende. Senare blev den genom skatteköp 1719 hans och kompanjonen rådmannen Johan Beckmans egendom. 1681 satte G även en väderkvarn på Kvarnberget i Gbg i stånd, och arrenderade sedan tomten. Han drev vidare ett vantmakeri och arrenderade stadens tegelbruk. 1685 sökte och fick han Gbgs första privilegier för tobakstillverkning, vilka han dock aldrig utnyttjade. De privilegier för klädestillverkning, vilka han också som den förste i Gbg erhöll 1690, kom däremot till användning. Till en början drevs verksamheten dock av medintressenter till G och gled sedan helt över i stadens rikaste mans, David Amijas, ägo. Då denne 1704 erhöll privilegium i eget namn, var det ett villkor att G:s rätt skulle kvarstå orubbad. Just 1704 startade G också klädesproduktion. Det året anlade han en stampkvarn vid Mölndals kanal, och 1707 stod hela fabriksanläggningen färdig. Båda klädesfabrikerna i Gbg var i verksamhet fram till 1718 och levererade uniformer till stadssoldaterna och till olika regementen.

G var ledare för ett av de konsortier, vilka för kronans räkning från 1690-talet uppförde Gbgs befästningar. Under krigsåren i början av 1700-talet uppstod svårigheter med betalningarna, och arbetena avstannade delvis, men G tycks ha lyckats utfå sin andel, om också med vissa dröjsmål, och han fullbordade 1710 sin del av arbetet, bastionen Carolus Dux. Han sörjde också för betydande leveranser av gotländsk kalk till fästningsarbetet, vilken fraktades av skeppare från Fjäre härad i Halland.

Sina största inkomster hade G dock troligen som köpman. Omkring 1680 ägde han en betydande andel i Gbgs järnexport, men senare saknas han bland de större järnexportörerna. Däremot tycks han under lång tid ha ägnat sig åt en avsevärd saltimport. Han drev också en omfattande redarverksamhet och var ensam ägare eller delägare i åtskilliga fartyg.

G ägde säteriet Lärjeholm, som han köpt 1680, och arrenderade landeriet Kvibergsnäs och ett landeri vid Olskroken, båda strax utanför Gbg.

Författare

Marie Fallström

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica, RA; Likvidationer, KA; W Berg, Geneal anteckn:r om Gbgs-släkter, GUB; Reg till skattningslängd över tomter, hus o lösegendom i Gbg 1715, GLA. – H Almquist, Gbgs hist, 1–2 (1929, 1935); G Bodman, Gbgs äldre industri (1923); Christine kyrkas böcker . . . (W Berg, Saml:r till Gbgs hist, 3, 1890–93); H Fröding, Berättelser ur Gbgs hist under envåldstiden (1915); dens, Berättelser ur Gbgs hist under frihetstiden (1919); E Grill, Fjärbaggarnas kalkfart från Gotland 1688–1709 (Vår bygd 1963); D Kellander, likpred (1723); G F Niehenck, Ein Mose unserer Zeiten . . . (likpred över G, u å).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hans Gerdes, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13021, Svenskt biografiskt lexikon (art av Marie Fallström), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13021
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hans Gerdes, von, urn:sbl:13021, Svenskt biografiskt lexikon (art av Marie Fallström), hämtad 2024-04-19.