Meriter

3 Grafström, Erik Frans Michaël, son till G 2, f 26 april 1872 i Sthlm (Klara), d 18 juli 1952 i Falun. Volontär vid Upplands reg 89, sergeant vid Jönköpings reg 91, underlöjtn där 18 nov 92, löjtn 2 nov 94, utex GCI 95, genomgick krigshögskolan 96—98, tjänstg där 99—01, vid generalstaben 1 mars 06—08, kapten vid Jönköpings reg 16 juli 06, tjänstg i österrikiska armén 11, major vid Norrbottens reg 23 juli 15, överste i finska armén 18, major vid S skånska infant:reg 11 juli 18, överstelöjtn i armén 31 dec 19, överste o chef för Norrbottens reg 6 juni 24, för Kronobergs reg 1 jan 28—23 april 32, försvarsområdesbefälhavare i Ystad 23 sept 39, i Älmhult 1 sept 40, i Kalmar 1 jan 41—42. — Stadsfullm i Djursholm 1910—15.

G 14 sept 98 i Strömsholm, Kolbäck (Vm) m Eva Augusta v Arbin, f 21 jan 72 i Linköping, d 25 april 48 i Höör (Malm), dtr till kabmettskammarh Bror Axel Fredrik v A o Augusta Anna Jegerhjelm.

Biografi

Erik G började sin bana som officer vid Jönköpings regemente på 1890-talet. Sina intryck av förhållandena i den dåtida armén har han skildrat i början av sin humoristiska och om litterär talang vittnande självbiografi (ms i KrA). Vid unionskrisen 1905 kom det på G:s lott att klarlägga transportförhållandena mot norska gränsen över Värmlands sjöar och floder. 1909 var han gränskommissarie vid röjningen av riksgränsen i Jämtland och Härjedalen. I sitt mycket bestämda uppträdande mot de norska delegaterna i denna förrättning fick han stöd och gillande från UD:s sida. Under sin generalstabstid var G även redaktör för den nystartade Illustrerad militärrevy, som under hans ledning bekämpade »det gamla föråldrade i vårt militärväsen».

I sin tjänst som arméofficer hade G utbildat sig till specialist på modern kulsprutetjänst, och 1911 fick han för vidare studier inträda i ett tyrolerregemente i österrikisk-ungerska armén. G upplevde strapatsrika alpmanövrer men även det glada officerslivet särskilt i Ungern, som tilltalade hans livsbejakande natur.

G var 1917 chef för skidlöparbataljonen vid Norrbottens regemente och kommenderades ut att stilla upploppen ute på Seskarö skär, där militär kort innan fått dra det kortaste strået vid en arbetardemonstration. Genom läsande av upprorslagen gjorde G slut på »republiken Seskarö» och återtog de vapen som berövats militären.

I jan 1918 utbröt det finska inbördeskriget och G var en av de många sv officerare, som gick ut som frivilliga i general Mannerheims vita armé. I Jämsä i Tavastland organiserades överste Wilkmans häravdelning, i vilken G ingick som stabschef samtidigt som han blev överste i finska armén. Denna styrka kom att gälla för den vita sidans slagkraftigaste förband med träng och trupp i mönstergill ordning enligt den rikssvenske iakttagaren överste Ernst Linder. Förbandet, c:a 3 500 man, presterade inför cemeringen av Tammerfors på 12 dagar en 40-milamarsch under oupphörliga strider vid Länkinpohja — Orivesi — Kangasala — Lempälä, vilket på ett avgörande sätt bidrog till den röda frontens snabba sammanbrott i Tavastland. Vid stormningen av Tammerfors hade G befälet över den stötgrupp på c: a 2 000 man, som bröt in i staden, sedan hans chef överste Wilkman beordrats söderut för att betäcka operationen. Tillsammans med överste v Ausfeld dikterade han 6 april vapenstilleståndsvillkoren för de röda vid kapitulationen. Under gatustriderna hade han mottagit frihetskorset av Mannerheims hand. Efter intagandet av staden blev G kommendant och befälhavare för garnisonen. Den bitterhet som dessa upprörande strider förde med sig i de skilda lägren får en viss avspegling i den påtagliga känslolöshet som präglar G:s anteckningar om de hårda öden som efter stridens slut drabbade många av de besegrade.

I den fortsatta kampen för befrielsen av s Finland bildades en västarmé under överste Wetzer med G som stabschef. De till Finlands hjälp anländande tyskarna råkade i en av sina första träffningar vid Syrjäntaka i s Tavastland bli i grund slagna av de röda. Sedan G avvänt missödet nekade han sig, enligt sin egen berättelse, inte nöjet att på en tysk kanon fästa inskriptionen: »Allés besorgt von der Westarmée!» Från denna tid finns åtskilliga vittnesbörd från officerskamrater och underlydande om den popularitet G genom sitt frejdiga humör åtnjöt.

Efter sin hemkomst verkade G som regementschef. Hans syn på den sv försvarspolitiken var starkt kritisk. Detta i förening med hans uppfattning om kommunismen som en samhällsfara kom honom att på 1930-talet börja politisera. Han bildade en »fri högergrupp» i Sydsverige, vilken han presenterade i en broschyr och vilken kom att verka i liknande former som den samtidiga Munckska kåren i Sthlm. Liksom denna lämnade den upplysningar till polismakt och även arbetsgivare om förmodade samhällsfarliga element. Han var även kritisk mot »skrivardömet» i den militära ledningen och sökte i det hotfulla utrikespolitiska läget sommaren 1938 ehuru förgäves starta en upplysningskampanj för försvaret. Vid bered- skåpens inträdande i sept 1939 blev G åter inkallad i militärtjänst och kom att tjänstgöra som försvarsområdesbefälhavare på olika platser i Sydsverige.

Författare

Sven Åstrand

Arkivuppgifter

Brev från G bl a i Axel Gyllenkroks saml, RA, o i E Linders o H Peyrons arkiv samt i Kreugerska arkivet, KrA. Brev till G hos sekr Bo G, Sthlm.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Västarméns operationer (Finlands frihetskrig skildrat av deltagare under red av K Donner . . ., 6: Tiden intill Vi-borgoffensiven. Västra Finlands resning, Hfors 1927, s 227—302, 2 kartor). — Div broschyrer i militära ämnen och artiklar i mil tidskr o dyl, samt i stencil: Frans Michael Franzén. Några genealogiska uppgifter om hans släkt, Höör 1949, fol, 60 bl; 2. uppl Falun 1950. fol. 68 bl. + ree.

Källor och litteratur

Källor o litt: E G:s stab i Handhar från högkvarterets 1918 arkiv o överste Wetzers stabsarkiv i KrA, Hfors. — A Douglas, Operationerna kring Tammerfors 1918 (1925); dens, Kriget i Finland 1918 (1928); dens, Jag blev officer (1950); Finlands frihetskrig, 4—5 (1924—25); Hugo Hamilton, Dagböcker 1917—1919 (1956); E Linder, Från Finlands frihetskrig (1920); E Wärenstam, Sveriges nationella ungdomsförb o högern 1928— 1934 (1965). — Nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik F M Grafström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13129, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Åstrand), hämtad 2024-11-12.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13129
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik F M Grafström, urn:sbl:13129, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Åstrand), hämtad 2024-11-12.