Meriter

Grahn, Georg Hjalmar, f 20 juli 1882 i Kotka, Finland, d 26 febr 1949 i Sthlm (Fi). Föräldrar: apotekaren o kommunalrådet Hjalmar G o Hanna Malmgren. Konststudier vid Ateneum i Hfors ht 02—vt 03, vid Académie Colarossi i Paris 05, åter till Finland 06, till Sthlm 17, sv medborgare 25 april 24, erhöll P O Winqvists resestipendium 38. — LFrKA 44.

G 22 nov 20 i Sthlm (Fi) m Ester Ingeborg Nordlander, f 27 dec 97 i Gudmundrå (Vnl), fosterdtr till grosshandl Daniel Albert N i Kramfors o Beda Katarina Bergman.

Biografi

Både på fädernet och mödernet tillhörde Hjalmar G gamla kultursläkter. Hans farmor var född Järnefelt och faster till bröderna Armas, Arvid och Eero J. Hans morbror var zoologiprofessorn Anders Malmgren, som deltog i de Nordenskiöldska Spetsbergsexpeditionerna på 1860-talet. I G:s landskapsmåleri har man tolkat föreningen av lyrisk stämningston och klar naturobservation som ett uttryck för detta dubbla kulturarv.

Efter sju klasser i Helsingfors läroverk och ett års ingenjörsstudier i Tyskland började G sin konstnärsutbildning vid Ateneum. Undervisningen där gav honom dock ingen riktig tillfredsställelse. Han föredrog att arbeta på egen hand eller tillsammans med den äldre vännen Magnus Enckell och jämnåriga kamrater som Marcus Collin och Werner Åström. Under denna tid biträdde han Albert Edelfelt vid utförandet av dennes under kriget förstörda väggmålning i Hfors-universitetets aula.

G kom till Paris samtidigt med Karl Isakson, som blev en givande kontakt. De umgicks tidvis dagligen och studerade gemensamt Cézanne och impressionisterna. Isaksons palett under den då s k grå perioden inbjuder till jämförelser med G:s senare kolorit.

Efter återkomsten till Hfors fann G det finländska konstklimatet kärvt. Debuten på Finska konstnärernas utställning 1909 ledde inte till någon försäljningsframgång. Med sitt försynta och tillbakadragna väsen hade G svårt att göra sig gällande. I denna situation beslöt han 1913 att emigrera till Sydamerika. Han tillbragte ett år som fåraherde på Patagoniens pampas. Trött på det primitiva och isolerade herdelivet flyttade han sedan till Punta Arenas i Chile, där han försörjde sig som målare. Före hemresan 1915 vistades han ett par månader på Eldslandet. Sina emigrantår har han skildrat i tre researtiklar i SvD:s söndagsbilaga nov 1923.

Då världskriget inte gjort villkoren bättre för de finländska konstnärerna, sökte sig G 1917 till Sthlm, där han räknade med att finna mera förståelse. Han grep sig an med att skildra stadslandskapet och den disiga atmosfären över Sthlms vatten. Det var främst för dessa motiv han uppmärksammades av kritiken vid sin sv debut hos Arturo Ciacelli på galleriet Ny konst i mars 1918. August Brunius fann i G en kolorist med en personlig hållning och framhöll allvaret, den djupa molltonen och de utsökta valöreffekterna. Detta omdöme skulle bevara sin giltighet för G:s senare utveckling.

Efter utställningar hos Gummesons 1928 och Galerie Moderne 1931 anslöt sig G till den 1932 bildade Färg och Form-gruppen, där han fick sitt egentliga genombrott i nov 1934. De följande utställningarna i Färg och Form 1936, 1939, 1942 och 1946 markerade en gradvis utvidgning av registret, en uppdriven känslighet inför naturintrycken och en förfinad valörbehandling. En hedersbevisning från finländsk sida var inbjudningen att utställa vid invigningen av Konsthallen i Hfors 1928. Senare hade han ett par separata utställningar i Finland.

Under de dryga tre decennier G var bosatt i Sthlm hade han 1922—31 ateljé Götgatan 14 och från 1931 Heleneborgsgatan 10 med utsikt över inloppet och Riddarfjärden. I denna miljö utvecklades han till en av våra mest hängivna sthlmsskildrare. Han följde och inregistrerade skiftningarna i ljuset och lufttonspelet över staden under alla årstider, men framförallt blev han den sthlmska vinterns målare. Ingen av hans samtida har mera kärleksfullt återgett diset och gråvädersluften. Med sitt lågmälda färgspråk avvann han den atmosfäriska gråheten och snöfukten dess finaste valörer i kontrast mot det mörka hemlighetsfulla vattnet, över vilket båtarna, kajerna och husprofilerna lyfter sig halvt overkligt och ändå i varje detalj riktigt observerade under en mjuk slöjton. Riddarholmskanalen, Pålsundet och Långholmsvarvet, Reimersholme, Stadsgården, Nybroviken och Skeppsholmen utgör centrala motiv i hans konst.

G:s utflykter från Sthlm blev aldrig långvariga eller långväga. Under somrarna nöjde han sig ofta med att måla skärgården vid Möja och Landsort, men han uppsökte också gärna Skånes östkust och ännu hellre Öland, där han gästade vännen och gruppkamraten William Nording. Stipendieresan 1938 ställde G till nedre Bretagne, där han bl a målade torget och hamnen i den lilla fiskarstaden Le Croisie. I Ångermanland, Ingeborg G:s hembygd, tillbragte han en tidig målarsommar 1919, då han bodde i Pelle Molins stuga i Näsåker.

Vid sidan av landskapen intar porträttstudierna en framskjuten plats i G:s oeuvre. Med inträngande känsla har han skildrat arbetsmärkta gamla människor. Porträtten av en giktbruten skurgumma, Snickare Lindstrand och Åldring från slutet av 1930-talet utgör några fullödiga prov på hans okonventionella och besjälade karaktärsmåleri. En avspänd, meditativ stämning vilar över det distingerade självporträttet i ateljén från 1938.

I sina blomsterstilleben, interiörbilder och i de intima naturimpressionerna från skärgården under de tre sista åren sökte sig G mot en ljusare och mera högklingande färgskala. Som omväxling till det rena oljemåleriet arbetade han helst i pastell.

G bekände sig helt till naturinspirationen. Ombedd 1936 att yttra sig om sin konst, skrev han: »Jag är uppfylld av marken, träden, himlen. Särskilt himlen, ty den är källan till all färg och allt liv i landskapet. Himlen är den stora kompositör, som dirigerar färgernas symfoni i naturen och kommer jordens olika instrument: marken, träden, bergen och havet att tona för oss».

Författare

Martin Strömberg

Källor och litteratur

Källor o litt: Justitiedep:s handhar 25 april 1924, nr 23, RA. — R Hoppe, förord till minnesutställnrkat (Färg o Form nr 234, 1949); Meddel från FrKA 1949; E Melin, H G (Konstrevy 23, 1947); dens, G H G (SKL); Nutida sv måleri, 2 (1936); M Strömberg, rec:er i NDA 5 nov 1939, i ST 4 okt 1942, 29 sept 1946 o 6 sept 1949. — Nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
G Hjalmar Grahn, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13135, Svenskt biografiskt lexikon (art av Martin Strömberg), hämtad 2026-04-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13135
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
G Hjalmar Grahn, urn:sbl:13135, Svenskt biografiskt lexikon (art av Martin Strömberg), hämtad 2026-04-21.