Biografi

Grundell (Grundel), släkter.

1 Urmakaren i Sthlm Peter G:s (levde ännu 1607) far uppges jämte fyra söner ha stupat 1571 vid försvaret av Reval mot ryssarna (Palmskiöld efter nu förlorad adelskapsansökan 1663); uppgiften, att fadern skulle ha hetat Johan G och varit överste, har ej kunnat beläggas tidigare än på 1700-talet (v Schantz). Peter G, ofta kallad Peter segermakare eller Peter seyer (jfr tyska Zeiger), har i Sverige påträffats tidigast i tyska församlingens i Sthlm gesällista 1582. Han gjorde 1586 ur åt Johan III och hans familj o kallas 1587 hertig Sigismunds segermakare. Av konung Johan (ej hertig Karl) fick han 1589 som förläning Ålsten i Bromma (Sthlm), vartill han senast 1594 köpte bördsrätten.

Hans son urmakaren i Sthlm Jacob G (1590—1663) blev 1622 kämnär, 1623 rådman o 1636 borgmästare samt preses i det nyinrättade byggningskollegiet. Han representerade sin stad vid riksdagarna 1635 o 1644 o adlades 1663.

Söner till honom var i första giftet fältmarskalken friherre Simon Grundel-Helmfelt (se ovan), i andra giftet Jacob G (1657 —1737). Den senare deltog 1676 i sjöstriderna vid Rügen o Ölands södra udde samt slagen vid Halmstad o Lund o 1677 i slaget vid Landskrona. På 1680-talet blev han som kapten fråntagen sitt kompani, då han förbrutit sig mot duellplakatet, men efter ett års arrest fick han nåd. I början av 1690-talet tjänstgjorde G i de sv hjälptrupperna till den kejserliga armén vid Rhen. Som överstelöjtnant vid dalregementet deltog han 1700 i landstigningen på Själland o i slaget vid Narva, men 1701 dömdes han sin tjänst förlustig för insubordination mot regementschefen Magnus Stenbock. Redan 1703 blev G emellertid överstelöjtnant vid Upplands femmänningsinfanteriregemente, o 1709 förordnades han av rådet till överste för Södermanlands regemente, med vilket han 1710 utmärkte sig i slaget vid Hälsingborg. Då Karl XII i stället utnämnt Thomas Funck (bd 16) till överste för detta regemente, blev G 1712 överste för livgardet, som han dock redan s å måste avstå, o därpå befälhavare över försvaret av Sthlms skärgård. Efter Karl XII:s död tillhörde han arvprinsen Fredriks mest aktiva anhängare på riddarhuset o blev 1719 först v landshövding på Gotland o sedan landshövding i Västerbottens län samt 1720 friherre med namnet Grundel o generalmajor. Efter angivelse vid riksdagen 1723 från fullmäktige för bondebefolkningen o från officerarna vid Västerbottens regemente tillsattes emellertid våren 1724 den s k kommissionen i Västerbotten, som uppdagade, att G gjort sig skyldig till omfattande försnillningar, bedrägeri, utpressning, bondeplågeri o egenmäktigt förfarande under de mest försvårande omständigheter (Holmgren). 1726 tillsattes därför över honom en särskild kommission, vars arbete han saboterade genom att under föregivande av ålders- o hälsoskäl vägra att inställa sig i Sthlm. Sedan nådeansökningar inkommit både från böndernas fullmäktige vid 1731 års riksdag o från G, nedlades målet 1733 med hänsyn till hans långvariga trogna tjänst samt höga ålder, o han beviljades s å avsked med generallöjtnants titel.

Jacob G d ä:s bror guldsmedsåldermannen i Sthlm Henrik Grundel (1594—1673) blev far till guldsmeden Petter Grundel (levde ännu 1687) i Örebro. Dennes systerson advokatfiskalen, sedermera kammarrådet Albin Müller (f 1655, ej 1665; d 1730) adlades 1719 jämte sin svärson landssekreteraren, sedermera advokatfiskalen Julius Göös (1687—1740), båda med namnet Grundelstierna. Denna släkt har blivit mest känd genom Albin Grundelstiernas son Carl Henrik Grundelstierna (1701—54), som efter ett besök i Herrnhut 1727 verkade för herrnhutismen i Sverige.

2 Bonden Hans Arvidsson i Fristads sn (Älvsb) blev far till kh magister Arvid Grundelius (1620—58) i N Vånga (Skar). Dennes sonson prosten Arvid G (1680—1744) i Landvetter (Göt) blev far till kontraktsprosten Peter G (1707—82) i Foss (Göt), vars son Johan Thomas G (1747— 1804) blev borgmästare i Strömstad 1785 o i Marstrand 1794. Han var riksdagsman 1786, 1789 o 1792. Hans son Peter G (1779—1812) var rådman i Marstrand.

3 Prosten Peter G (1792—1858) i Kungälv, som var bondson från Enslöv (Hall), blev far till kontraktsprosten fil dr Carl Gustaf G (1843—1922) i Säve (Göt), som var riksdagsman i AK 1894—1900.

Författare

Källor och litteratur

Källor o litt: RR, Biographica, Friherrebrev vol 5, kommissionens i Västerbotten 1724—25 arkiv, kommissionens över J Grundel arkiv, RA; Upplands handl 1607: 12 A, f 82 v, Sandbergska saml MM 972 ff, KA; v Schantz genealogier, RHA; Palmskiöldska saml vol 211, UUB. — N Ahnlund, Från medeltid o vasatid (1933), s 32 f; Biogr matr öfver sv prästerskapet 1914 (1914), 1934 (1934); M Bohnstedt, Från Bendertiden. Casten Feifs brev till Arvid Horn 1710—12 (PHT 1921); G Bolin, Ett mordattentat mot Messenius? (Saml 1937); BorgRP före frihetstiden (1933); S Carlsson, Lantmannapolitiken o industrialismen (1953); Frälseg, 1 (1931); A Grape, Ihreska handskriftssaml, 2 (1949); Gbgs hm (1885); J Holmgren, Norrlandsläseriet (1948); N Jacobsson, Den sv herrnhutismens uppkomst (1908), s 51—68, 75 ff; B Lager, Sthlms befolkning på Johan III:s tid (1962), s 23; K K:son Leijonhufvud, K Södermanlands reg:s hist, 3 (1919); J A A Lüdeke, Denkmal der Wieder-Eröffnung der Deutschen Kirche in Sthlm (1823); Millqvist; A Munthe, Västra Södermalm intill mitten av 1800-talet (1959); L W:son Munthe, Sthlms befästningsfråga under nyare tiden (SSEÅ 1920), s 126; N Odenvik, Eric Tolstadius (1942); M Olsson, Riddarholmskyrkan (1937); A Pihlström, K Dalreg:s hist, 3 (1906), s 89, 106; E Sidenbladh, Urmakare i Sverige under äldre tider (1947); C Sjöström, Gbgs nation i Lund 1669—1906 (1907); Skara hm (1871); STb 1578—88 (1945—47), 1596—1613 (1951—64); A A v Sticrnman, Matr öfwer Swea rikes ridderskap o adel. Rättelser... (1755), s XX; StRR; Sv silversmide 1520—1850 (1963); L Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII:s död (1953); B Waldén, Guldsmeder i Örebro före 1700-talet (Meddel från Fören Örebro läns mus, 15, 1949), s 84 ff; Örnberg 11 (1896), s 306.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Grundell, släkter, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13251, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13251
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Grundell, släkter, urn:sbl:13251, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-19.