Meriter

Gustafsson, Gustaf, f 21 aug 1865 i Kumla (Ör), d 27 dec 1933 i Örebro. Föräldrar: hemmansägaren Gustaf Larsson o Johanna Beata Nilsdtr. Mogenhetsex vid Örebro h a l vt 85, inskr vid UU ht 85, FK där 27 maj 87, medarb i tidn Vårt Land sept 87–maj 98, red för o utg av Östgöta Correspondenten 13 juni 98–aug 09, ombudsman i Allm valmansförb:s riksorg aug 09 (utnämnd 2 maj 09)–okt 13, led av dess verkst utskott 2 maj 09, huvudred för Sthlms Dagblad nov 13–april 17, huvudred för o huvuddelägare i Östergötlands Dagblad, Norrköping, dec 16–1 juli 30, styr:led av PK 96–98, dess ordf 15–16, v ordf i östra Sveriges pressfören 99–09 o 17–19, ordf där 20, ordf i Sv högerpressens fören 09 o 15–19, styr: led av Sv tidningsutgivarefören 18–19, ordf där 24–28, led av FK 19 A, av kommittén för magistratsförvaltn:s ordnande i städer under landsrätt 19, av stadsfullm i Norrköping 19–30.

G 20 okt 89 i Norrköping m Lowisa (Lisa) Aurora Hesse, f 14 okt 59 där, d 21 okt 28 där, dtr till fabrikören Otto Israel H o Emilie Wimansson.

Biografi

G inträdde omedelbart efter fil kand-examen på tidningsmannabanan i den protektionistiska, strängt konservativa och högkyrkliga tidningen Vårt Land, där han började bl a som referent vid präst- och kyrkomöten. Han skulle sedan livet ut ägna stort intresse åt religiösa och kyrkliga frågor. Han skrev också litteraturhistoriska artiklar och dikter, men framför allt var han politiskt intresserad och fick tidigt, om också inte till namnet, tjänstgöra som redaktör för Vårt Lands veckoupplaga. I ett betyg utfärdat av huvudredaktören G Torelius betecknas hans artiklar som »tillhörande det bästa, som i Vårt Land förekommit». 1898 blev han huvudredaktör för Östgöta Correspondenten, som under hans ledning väl hävdade sin ställning som ett av landsortens mera inflytelserika konservativa organ.

G skaffade sig snart ett namn som en av de främsta journalisterna i landet och kom att eftertraktas av de konservativa tidningarnas styrelser. 1903 erbjöds han posten som huvudredaktör för Vårt Land. Trots intensiva övertalningsförsök och synnerligen förmånliga villkor ställde sig G inte till förfogande. Tre år senare avböjde han chefskapet för det konservativa Gbgs Aftonblad sannolikt på grund av sin från tidningens ledning avvikande uppfattning i rösträttsfrågan. Vid diskussionen två år senare om sammanslagning av de båda konservativa huvudstadstidningarna Vårt Land och Nya Dagligt Allehanda blev han erbjuden tjänsten som chefredaktör men avböjde även nu.

G startade 1904 en kampanj för en organiserad högersamling med huvudsakligt syfte att stödja regeringens förslag om en rösträttsreform, innebärande proportionella val till riksdagens andra kammare. Han deltog också i Allm valmansförbundets konstituerande sammanträden i okt 1904, där hans synpunkter torde varit avgörande för förbundets beslut att uppta en reform av rösträtten, om ock i vaga formuleringar, på det blivande programmet. Som ledare för förbundets agitationsarbete ägnade han all sin kraft åt propagandan för den proportionalistiska valmetoden, skrev ett flertal flygblad och broschyrer och anskaffade resetalare. När förslaget om rösträttsreformen på våren 1907 av riksdagen antagits som vilande, skrev finansminister Carl Swartz 17 maj till G: »Då den nu påbegynta reformens historia en gång skrives, skall utan tvivel full rättvisa komma att skipas Eder, men för min del finner jag mig manad att redan nu inför Eder uttala såsom min livligaste övertygelse att utan det kraftigt banbrytande arbete, som av Eder utförts, hade vi förvisso ej nu stått, där vi stå.»

G:s centrala ställning inom högern framstår tydligt efter partiets nederlag vid andrakammarvalen 1908. Sthlms Dagblads huvudredaktör Karl Hildebrand yrkade då på den lindmanska regeringens avgång. Han fruktade, att den skulle få en mycket svag ställning i andra kammaren, om den kvarstod, och förordade i stället en liberal regering, vilken sannolikt skulle »förbrukas på något år» och därmed tvingas ge plats för en ny moderatkonservativ ministär (Hildebrand till G 18 sept 1908). G önskade däremot, att regeringen skulle kvarstå, trots att den saknade parlamentariskt underlag i andra kammaren. Lindman delade »i hög grad» G:s avvisande inställning till parlamentarismens idé och trodde »lika med Eder, att det skulle vara till olycka för framtiden, i fall man nu böjde sig för principen om 'maktens tyngdpunkt'». Vidare var det den nuvarande regeringens sak att lösa rösträttsfrågan. Han var heller inte säker på att en liberal regering skulle bli kortvarig (Lindman till G 28 sept 1908).

G:s uppfattning om högerns syfte med sin aktion i rösträttsfrågan framträder långt senare (1913) i ett svar på ett brev från Herman Brulin (dennes saml, RA), i vilket han framhåller, att högerns viktigaste bidrag till rösträttsfrågans lösning var den proportionalistiska valmetoden »i syfte att så förebygga befarade vådor av den allmänna rösträtten».

G var ett av den lindmanska ministärens främsta journalistiska stöd, samtidigt som han bistod andra politiker med utformande och redigering av riksdagsanföranden och valtal. Han bearbetade även statsministerns egna anföranden under valrörelsen 1911. G:s goda kontakter inom tidningsvärlden, med regeringen Lindman och med de ledande högerpolitikerna gjorde honom väl lämpad som ombudsman för Allm valmansförbundets riksorganisation. Det var också hans förtjänst att man i dec 1908 inom förbundets verkställande utskott beslöt, att samverkan skulle äga rum med den nybildade högerpressföreningen, vilket var av betydelse för den konservativa opinionsbildningen. Under G:s tid som ombudsman växte också antalet organisationer på det lokala planet avsevärt.

1913 lämnade G ombudsmannaskapet mycket mot Arvid Lindmans önskan, då 1914 års andrakammarval snart skulle äga rum, för att i stället bli huvudredaktör för Sthlms Dagblad. Han anlitades dock även i fortsättningen av Allm valmansförbundet t ex för utarbetande av valupprop och ströskrifter. 1917 blev han huvudredaktör för och huvuddelägare i Östergötlands Dagblad i Norrköping. Också där tog han verksam del i det politiska livet och blev för en kort tid invald i riksdagen, där han bl a värnade om tryckfriheten.

Om G:s auktoritativa ställning vittnar också hans många förtroendeuppdrag i olika pressammanslutningar. Han kom att medverka till att en pressens heders- och skiljedomstol kom till stånd. Fråga om en dylik hade dryftats alltifrån 80-talet och fick förnyad aktualitet 1914, då Nya Dagligt Allehanda publicerade ett för offentligheten inte avsett brev. Händelsen drogs inför Publicistklubben. Om sådana frågor behandlades där, skulle detta enligt G:s mening resultera i klubbens sprängning bl a på grund av medlemmarnas olika politiska ståndpunkter. Han föreslog i stället ett annat forum, nämligen en hedersdomstol, som skulle fungera som jury. G:s förslag föranledde senare redaktör Erik Rinman att begära utredning av frågan. Resultatet av denna utredning blev Pressens opinionsnämnd, som konstituerades 11 maj 1916. I denna blev G medlem fram till 1917.

G var en av sin tids främsta högerpublicister, präglad framförallt av gedigna politiska kunskaper och saklighet, något som intygats även av hans politiska meningsmotståndare (Anders Pers i Pressens tidning).

Författare

Göran Wendel

Arkivuppgifter

G:s papper hos sonen stadsfogde Tryggve G:son Malmaeus, Motala. Strödda brev från G i RA, KB, UUB o Norrköpings stadsbibi.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Regeringsförslaget i rösträttsfrågan och valmännen på Östermalm. [Rubr.] Sthlm 1901. 16 s. [Anon.] — Hvad som främst bör sägas vid meningsutbyten i rösträttsfrågan. Sthlm 1906. 56 s. [Anon.] — Läs och tänk efter! Ett inlägg i dagens brännande fråga af En varm rösträttsvän. Linköping 1906. 54 s. [Anon.] — Hvad innebär regeringsförslaget i rösträttsfrågan? Linköping 1907. 23 s. [Anon.] [Nya uppl s å:] Gefle, 23 s, Karlstad, 16 s. — Vår nya rösträtt och vårt nya valsätt. [Rubr.] Linköping 1909. 24 s. [Anon.] — Radikala skatteplaner. Sthlm 1911. 16 s. [Anon.] — Från valrörelsen 1911. Sthlm 1911. 62 s. [Anon.] — Expropriation och äganderätt. Från förhandlingarna vid 1913 års riksdag. Sthlm 1913. 12 s. [Anon.] — Från 1913 års riksdag. Sthlm 1913. 16 s. [Anon.] — Vill högern krig? Sthlm 1916. 16 s. (Dagspolitiska spörsmål, 1916: 1.) — Jo-jachim 1880—1904. Bidrag till Samfundet S.H.T:s historia. Linköping 1905. 160 s. [Pseud: Kårre Bläckfisk (företal).] [Ny, tillök uppl:] Jojachim 1880—1920 . . . Norrköping 1920. 365 s. [Pseud.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Allm valmansförb:s prot, Högerns riksorg, Sthlm; Arvid Lindmans dagboksanteckn:ar, RA; PK:s prot 1909—16, Sthlms pressarkiv o pressmus, Sthlm. — V Berger, Örebro-studenter 1864—1888 (1894); H8D 16 (1915), s 786, 26 (1925), s 770; Meddel från PK, nr 1, 1914, o nr 1, 1915; Meddel från styr för Sv tidn utgivarefören nr 78, maj 1916; Pressens tidn 15 aug 1925 o nr 1 1934; PK:s porträttmatr 1936 (1936); S Runestam, Förstakammarhögern o rösträttsfrågan 1900—1907 (1966); E N Söderberg, Allm valmansförb 1904—1929 (1929); A Wåhlstrand, Allm valmansförb:s tillkomst (1946); Östgöta Correspondenten 21 aug 1915.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Gustafsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13311, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Wendel), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13311
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Gustafsson, urn:sbl:13311, Svenskt biografiskt lexikon (art av Göran Wendel), hämtad 2024-04-24.