Meriter

1 Hagberg, Carl Petter, f 23 nov 1778 i Rasbo (Upps), d 15 sept 1841 i Sthlm (Nik). Föräldrar: mjölnaren Carl Persson H o Barbro Catharina (Caisa) Hallström. Inskr vid UU 12 juni 95, mag 16 juni 03, prästv i Uppsala o huspredikant hos greve J G Oxenstierna 15 dec 03, pastorsadjunkt i Nikolai förs (Sthlm) 18 juni 05—09, eo hovpredikant hos änkedrottn Sofia Magdalena 19 nov 06, ord 15 okt 08, pastoralex i Uppsala 5 juni 07, seminarieprefekt i Lund o kh i S:t Peters kloster o N Nöbbelöv (Malm) 27 april 09, TD vid UU 7 okt 09, prof i pastoralteologi o seminariedirektor vid LU 30 okt 11, kh i Klara förs (Sthlm) 29 nov 15, led av prästeståndet 17—18 o 40—41, ordenskaplan 7 okt 17—21 april 25, överrevisor av krigsräkenskaperna 18—22, fullm i riksbanken 18—27, överhovpredikant hos änkedrottn Hedvig Elisabeth Charlotta 18 mars 18, led av 1811 års psalmbokskommitté 18, kh i Rasbo o Rasbokil (Upps) 11 juli 23 (tilltr 1 maj 25), led av kommittén för överseende av rikets allm undervisn:verk (stora uppfostringskommittén) 21 dec 25— 20 dec 28, kh i Nikolai förs (Sthlm) 13 dec 37 (tilltr 1 maj 40), fullm i riksgäldskontoret från 7 aug 40. — Led av Samf Pro fide et christianismo 06 (preses 19—20), SA:s dubbla stora pris i vältalighet 08, LSA 21.

G 17 juli 09 i Sthlm (Nik) m Erica Dorothea Hising, f 6 maj 91 där (ibid), d 4 sept 43 där (ibid), dtr till lärftskramhandlaren Erik H o Anna Dorothea Lange.

Biografi

Flitig och begåvad ägde H även förmågan att kunna knyta kontakter med inflytelserika adliga kulturpersonligheter, vilket befordrade hans avancemang. Efter studieåren i Uppsala och prästvigningen blev han huspredikant hos skalden och akademiledamoten J G Oxenstierna. 1808, då han blivit hovpredikant hos änkedrottning Sofia Magdalena, erhöll han Sv akademins dubbla stora pris för ett frasrikt äreminne över Axel Oxenstierna.

Som lärare vid Lunds universitet och ledare av de praktisk-teologiska kurserna där gjorde H en betydelsefull insats. Han räknades till fakultetens bästa namn under tiden 1810—15 jämte Faxe och Eberstein (Fehrman). Han var bland initiativtagarna till Lunds läsesällskap (1812 Akademiska läsesällskapet). Under sina Lundaår tillhörde han vidare det akademiska kotteriet »Härbärget», med vars centralgestalt Tegnér han blev intim vän och senare brevväxlade flitigt. En annan av hans många Lunda-vänner var den berömde orientalisten M Norberg. H:s son Carl August uppkallades efter den i slutet av maj 1810 på Kvidinge hed i Skåne avlidne kronprinsen, vilket ger en fingervisning om H:s politiska hemvist vid denna tid. Under bondeoroligheterna i Skåne sommaren 1811 med anledning av förstärkningsmanskapets utskrivande använde han sin stora vältalighet till att mana sina församlingsbor i prebendet N Nöbbelöv till lugn.

Då H 1815 — i konkurrens med vännen F M Franzén — utnämndes till kyrkoherde i Klara församling i Sthlm, innebar detta visserligen en förbättring av hans ekonomiska ställning men också en ökad arbetsbörda i kommittéer och direktioner samt ett tröttande sällskapsliv. Det tycks som om hans länge vacklande hälsa bidragit till att han sökte sig som kyrkoherde till sin hembygd Rasbo för att där finna en lugnare miljö. »H har mycket trevligt och snyggt hos sig och prästgården är den bäst byggda jag sett», skrev Tegnér efter ett besök i Rasbo. Sina sista år var H kyrkoherde i Nikolai församling och pastor primarius i Sthlm.

Det är framför allt som homilet H gjort sig förtjänt av eftervärldens uppmärksamhet. Hans inval i Sv akademin 1821 (efter A N Clewberg-Edelcrantz) motiverades av hans ryktbarhet som andlig vältalare. I yngre år sökte han efterlikna M Lehnbergs retoriska predikostil i neologisk anda, med betoning av religionens etiska sida och känslomomentet. Stora åhörarskaror — med ett starkt inslag av societet — samlades kring hans predikstol. Redan som ung pastorsadjunkt i Nikolai var han Sthlms »av det förföriska tycket mest gynnade predikant» (Fahlcrantz). Den skarpa kritik som riktades mot hans formfulländade men ganska ytliga talekonst — bl a från nyromantiskt håll av J C Askelöf i Polyfem — gjorde emellertid intryck på H. Under påverkan bl a av den store danske homileten J P Mynster, med vilken han var personligt bekant, fördjupades H:s vältalighet och homiletiska författarskap. Hans predikoframställning blev mer centralt kristlig. En översättning av H av Mynsters Bemærkninger om den Kunst at prædike utkom 1815.

Genom sin lärargärning vid det nyinrättade prästseminariet i Lund och framför allt genom sina predikosamlingar kom H att betyda ganska mycket för den andliga vältalighetens utveckling i Sverige. Tegnér synes ha påverkats av H:s predikokonst bl a beträffande den analytiska metoden i fråga om textbehandlingen, där H var en mästare (Lindblom). Även J H Thomander rönte i någon mån inflytande från H (Algård). Ett i flera avseenden intressant prov på H:s talekonst är hans hälsningsanförande vid sockenstämman med Rasbo och Rasbokils församlingar 25 juli 1824.

H har karakteriserats som »from och god och hjärtlig» (Tegnér), en karakteristik som tycks vara på kornet. I religiöst avseende och litteraturpolitiskt var han på det hela taget en medelvägens man. Politiskt räknades han till de konservativa vid riksdagen 1840—41, där han dock »klart och otvetydigt trädde in för religionsfriheten» (Westin). H:s opretentiöst gästfria hem var en träffpunkt för många av tidens kulturpersonligheter. I Sv akademin tillhörde han »det andra planet av ledamöter — hans röst bestämdes i regeln av Wallin» (Schück).

Författare

Jöran Wibling

Arkivuppgifter

Delar av H:s arkiv i KB (bl a brev från sonen H 2; tr från resan 1835—36), i LUB (från F M Franzén o E Tegnér; från den senare tr i Esaias Tegnérs brev, 1—3, 6—7, 1953—60), i SSA (merithandl:ar) o i Nord mus (bl a några ms). — Brev från Ff bl a till sönerna H 2 o H 3 i KB, till Claes Fleming: o C F af Wingård i UUB, till E Tegnér i LUB (tr i Ur Esaias Tegnérs papper, 1882, o i E Wrangel, Tegnér i Lund, 2, 1932) o till B v Beskow i SA. Brev o anteckn:ar har av T Hagberg utnyttjats för släktkrönikan Rasbo-herden o hans familj (1925).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Akad avh se Marklin, 1: 1, s 94, 107, 149. — Om det vanhedrande och oförsvarliga i det skämt, som i blandade sällskaper drifves med religionen och, dess sanningar. Afhandling . . . belönad och till trycket befordrad af Samfundet Pro fide et christianismo, 1806. Sthlm 1806. 38 s. [Ny uppl] Åbo 1835. 28 s. (Finska evangeliska sällskapets skrift n:o 18 [rubr].) — Af-skeds-predikan i Stockholms storkyrka . . . Sthlm 1809. 24 s. — Äreminne öfver riks-kansleren Axel Oxenstierna . . . Skrift som vunnit stora priset i Akademien 1808 (SAH ifrån år 1796, d 5, Sthlm 1813, s 65—129). — Tal hållit vid Svenska bibel-sällskapets allmänna sammankomst på Stora börs-salen den 23 april 1817. Sthlm 1817. 15 s. ([Omsl:]" Svenska bibel-sällskapets andra årsberättelsejämte Tal ... [: 2].) —¦ Predikningar. Saml 1—2, Lund 1814—15, 3—6, Sthlm 1817— 20. IV, 192, II, 203 s, 188, 163, 208, VIII, 180 s. 2. uppl. Saml 1—5. Sthlm 1817—20. 186, 188, 182, 160, 197 s. 3., öfversedda och tillökta, uppl: Högmässopredikningar. D 1 —2. Sthlm 1822. VIII, 438, 466 s. 4. uppl 1825. 414, 433 s. 5.-6. uppl 1830, 1837. 7. uppl 1854. 296, 314 s. 8. uppl 1862. — Passions-predikningar. Saml [1]—4. Sthlm 1821 —25. XIV, 151, 158, 164, 189 s. 2. uppl 1832—53. 1—2, 1832. 3, 1841. 4, 1853. Dansk övers Odense (tr Khvn) 1853. 256 s.. ¦— Några minnes-ord till nattvardsbarnen. Sthlm 1825. 48 s. [Uppl utökad med en Avskedspredikan, med samma titel samt förtitel:] Af sked till S:t Glarä församling. Sthlm: 1825. 70 s. Minnes-ord till nattvardsbarnen. 2. uppl 1841. 48 s. 3. uppl [Sthlm] 1853. 40 s. Finsk övers Åbo 1851. — Inträdes-tal, hållit i Svenska akademien den 29 oktober 1821 (SAH ... 10, Sthlm 1826, s 1—33). — [Direktörstal] (ibid, s 205—208, 211— 213). — Predikan vid magister-promotionen i Upsala den 16 juni 1827. Upsala 1827. 24 s. — Försonaren på Golgatha. Betraktelse-öfver femte akten af Jesu lidande. Vestervik 1840. 16 s. — Inträdes-predikan i Stockholms storkyrka på andra söndagen efter påsk, den 3 maj 1840. Sthlm 1840. 32 s. — Högmässopredikningar. Efter författarens död utg [av C A Hagberg]. Sthlm 1843. XXIV, 488 s. — Begravningstal över: L A Meyer-felt, f Sparre, 1817, J O Bergenstierna 1818, J G Oxenstierna 1818, Hedvig Elisabeth Charlotta 1818, C F v Breda 1818, tr 1819, P Ljung 1819, C Nordforss 1819, H M Qvi-ding, f Lindberg, 1819, tr 1820, C F v Essen 1820, J J Betulin 1822, N G Steenman 1823, D Schulz v Schulzenheim 1823, N v Rosenstein 1824, J O Wallin 1839, A M Bergman, f Westermark, 1840, F Sterky 1841; samtl Sthlm.

Översatt: J P Mynster, Anmärkningar öfver konsten att predika, Lund 1815, 79 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: Sthlms konsistorii underd skrivelser, 1837, RA; Rasbo förs:s kyrkoarkiv, ULA.

J Agrell, Nyinrättade professurer inom fil fak i Lund under 1800-talets första hälft (1949); P G Ahnfelt, Studentminnen, 1—2 (1857); N Algård, Johan Henrik Thomander (1924); Biogr lex, 6 (1840); G Brandt, Dop o nattvard i sv predikan intill mitten av 1800-talet (1941); G A Cornelius, Sv kyrkans hist efter reformationen, 2 (1887); C E Fahlcrantz, Inträdestal ... 15 jan 1844 . . . öfver C P H (SAH ifrån år 1796, 22, 1847); D Fehrman, Lunds teol fak på 1810- o 20-ta-len (Skrifter tillägn Pehr Gustaf Eklund, 1911); A Green, Spegeln av en djärv natur (1963); L Hammarsköld, Sv vitterheten (2 uppl, 1833); O Hippel, Om den kyrkligt religiösa brytningen under adertonhundratalets andra årtionde (1924); dens, Studier till predikans hist under nyromantiken, 1—2 (1924 —26); O Holmberg, Leopold o det nya riket. 1809—1829 (1965); G Jansson, Tegnér o politiken 1815—1840 (1948); A Kahl, Tegnér o hans samtida i Lund (1851); B Lange, Christoffer Isak Heurlin som politiker (1948); E Liedgren, Neologien, romantiken, uppvaknandet 1809—1823 (Sv kyrkans hist, 6: 2, 1946); J Lindblom, Tegnér o bibeln (LUÅ, N F, avd 1, 42:1, 1946); G Ljunggren, Sv vitterhetens häfder, 5 (1895); Lunds hm, 1 (1854), 2:4—5 (1952—54), 7 (1959); Christian Molbechs brevveksling med sv forfattere og videnskabsmaend, 1 (1956); H Schiick, SA:s hist, 2—5 (1936—38); C W Skarstedt, Predikoverksamhetens o den andliga vältalighetens hist i Sverige (1879); C Stenhammar, Bilder ur riksdags- o hufvudstadslifvet . . ., 2 (1903); Sthlms hm; A Söderhjelm o C F Palmstierna, Oscar I (1944); Uppsala hm, 2 (1843); F Wernstedt, Fullm i riksgäldskontoret 1789—1939 (1939); G Westin, George Scott o hans verksamhet i Sverige, 1 (1929); A Wiberg, Akad läsesällsk i Lund 1812—1830 o dess föregångare (Årsböcker i sv undervisn:hist, 94, 1957); P Wieselgren, Sveriges sköna litt, 1 (3 uppl, 1866); H Wijkmark, Samuel Ödmanns skrifter o brev. Med levnadsteckn o kommentar, 2 (1925); G Virdestam, Under Växjödomens spira (1936); E Wrangel, Brinkman o Tegnér (1906); E Åsbrink, Studier i den sv kyrkans syn på kvinnans ställn i samhället åren 1809—1866 (1962); L Österlin, Tho-manders kyrkogärning (1960).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Petter Hagberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13487, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jöran Wibling), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13487
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Petter Hagberg, urn:sbl:13487, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jöran Wibling), hämtad 2024-04-20.