Biografi

Haij, släkt, härstammande från major Henrik W Heij (d 1631 enl orig:gen 1765, RHA; f 1700), som adlades 1689. Släktnamnet stavas i sköldebrevet o i hans namnteckningar efter adlandet Häij, vilket fr o m nästa generation ändrades till H. Uppgiften (tidigast hos Åkerstein o Stiernman), att han skulle ha varit son till översten i sv tjänst Alexander H (d 1639), är oriktig, ty enligt k brev 10 sept 1639 var denne barnlös o ärvdes av sin bror överstelöjtnanten Patrik H. Ej heller ättartavleuppgiften om härstamning från den skotska adelssläkten Hay, som visserligen förde nästan samma vapen, har kunnat verifieras. Henrik Heijs sköldebrev uppger endast, att han var född i Sthlm av »hederlige» föräldrar. Möjligen var hans far en Welam Heij (d omkr 1650), som köpte hus i Sthlm 1641 och var gift med en dtr till sthlmsborgaren Henrik Nyman (Biographica, RA), efter vilken Henrik Heij kan ha fått sitt förnamn. Han deltog i Khvns belägring 1658, var kommendant på Cobrons skans utanför Riga från 1682 o på Kokenhusen från 1695. 27 sept 1700 uppgav han sistnämnda fästning efter endast tre dagars sachsisk belägring, varför han dömdes till döden, men dog innan domen hunnit verkställas.

Henrik Heijs söner Magnus Henrik (ej Henrik Magnus) H (1680—1735) o Carl (ej Carl Henrik) H (1682—1739) deltog i slagen vid Narva, Düna, Gemäuerthof, Ljesna o Poltava, blev ryska fångar vid Perevolotjna resp Poltava 1709, återkom 1722 o blev överstelöjtnanter 1734 resp 1739. Den förre blev far till Volrat Wilhelm H (1731—1803), som sårades under pommerska kriget o blev överste 1782. 1792 eller 1793 ville han tillsammans med den bekante Pehr Tham vid ett godsägarmöte för lanthushållningens förbättrande avsäga sig sitt adelskap såsom ett hinder för det allmänna bästa, vilket dock avstyrdes. Han förvärvade säteriet Onsjö i Vassända-Naglum (nu i Vänersborg), som sedan dess varit släktens fideikommiss. Hans son Erik Henrik Wilhelm H (1773—1821) deltog i fälttågen i Finland 1789—90, Pommern 1807 o Norge 1814 samt blev överste för Bohusläns regemente 1810, friherre 1815 enligt RF § 37 o generalmajor 1819. Dennes bror Albrekt Magnus (ej Magnus Albrekt) H (1776—1847) tillfångatogs i Pommern 1807, deltog 1814 i norska fälttåget o blev 1818 överste.

Sonsons son till Erik H var Julius Bernhard H (1859—1920), som 1886 blev fil dr på avhandlingen Jemförande studier öfver foglarnes bäcken. Han var docent i zoologi i Lund 1886—89 o lektor i naturalhistoria o matematik i Växjö 1889—1910. Större delen av Bernhard H:s produktion faller inom entomologin. Av hans huvudarbete, Öfversigt af Skandinaviens orthopterer, utkom endast första delen, som behandlar gräshopporna, 1888. H utgav också en sv bearbetning av J E V Boas kända Laerebog i Dyrerigets Naturalhistorie (1896) o skrev själv läroboken De högre växternas inre byggnad o lifsförrättningar (1897). Brorson till honom är civilingenjören direktör Curt H (f 1906), Sthlm.

Författare

Källor och litteratur

Källor o litt: RR 1639, f 752, RA; mantalslängd 1652, SSA; sköldebrevsavskr IV: 75, J O Åkersteins genealogier, RHA.

S Bengtsson, Bernhard H. In memoriam (Entomologisk tidskr 1921); G Björlin, Kriget i Norge 1814 (1893), s 187, 223, 256, 298; J Burke, A genealogical and heraldic history of the commoners of Great Britain and Ireland, 1 (1834); Gbgs eskader o örlogsstation 1523—1870 (1949); Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok, 9 (1942); E Kölgren, Läroverksmatr (1909); Lewenhaupt; L W:son Munthe, K fortifik :s hist, 6: 1—2 (1916—19); A Noreen, Anteckn:ar om K Hallands reg (f d Västgötadals) åren 1625— 1910 (1911); N Sjöberg, Några porträtt ur västgötasamhar (PHT 1911); SPG; A A v Stiernman, Matr öfwer Swea rikes ridderskap o adel, 2 (1755); SvTeknF; A Söderhjelm, Sverige o den franska revolutionen, 2 (1924), s 245; W Zetterberg o H E Uddgren, K Bohusläns reg 1661—1920 (1922); E Åkerhielm, Sv gods o gårdar, 2 (2:a uppl, 1930), s 97 f.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Haij, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13537, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13537
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Haij, släkt, urn:sbl:13537, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-25.