Biografi

Hildebrand, adlig släkt.

Henrik Jacob H (1636—1714) var född i Wolfenbüttel (Adelsbrev). Han uppges (v Schantz) ha varit sonson till en borgmästare Jacob H i Braunschweig, men någon sådan har aldrig funnits; en Conrad H var borgmästare i Braunschweig 1626—40 (Spiess), men hans barn dog i unga år. Henrik Jacob H lämnade 1658—59 Karl X Gustavs armé på Själland tillförsel från Hamburg, varvid han vid ett tillfälle blev överfallen, sårad o utplundrad av danskarna. 1660 (Åkerstein) flyttade han till Sthlm o gifte sig följande år med en dtr till köpmannen Hans Brehmer. Sedan den första hustrun inom kort dött, gifte H 1663 om sig med en dtr till den förmögne gbgsköpmannen David Amija d ä (bd 1), o en tid bodde han i Gbg. 1671 hade svärfadern, som dog 1674, gjort honom till sin kompanjon med uppgift att resa omkring i Bergslagen för att uppköpa järn, som utskeppades o såldes via Gbg (Berg, 1). 1672 köpte H Sikfors hammare i Hällefors, Ör, som han utvidgade till ett bruk, o 1674 började han bygga masugn o hammare vid Bredsjö i Hjulsjö, Ör, där han började bearbetningen av gruvan Rotkop. Han blev även delägare i det bolag som 1686 bildades för att driva Hällefors silververk, o i Kengisverken, nu i Pajala, Nb, ägde han andelar. 1677—81 (Hedar) var H därjämte en av de båda arrendatorerna av Vällinge mässingsbruk i Salem, Sth. H har karakteriserats som "en karolinsk företagare i första ledet" o som "Västmanlands störste brukssamlare" (K-G Hildebrand 1957). På 1690-talet var han därjämte en av Sthlms tre största skeppsredare o senare en av direktörerna i tjäruhandelssocieteten tillsammans med bl a sina båda främsta konkurrenter bland skeppsredarna. Tidigt blev H också en betydande bankir o lånade stora summor såväl till kronan — bl a under 1670-talets danska krig — som till privatpersoner genom förbindelser i Hamburg, Lübeck, Amsterdam, Haag, London o Riga. 1709 nämnes han bland "die renomirsten Capitalisten" i Sthlm (Arfwidsson). Sin förmögenhet placerade H bl a i gods i Skåne, där han ägde två tredjedelar av Kulla Gunnarstorp i Allerum, Malm, från omkr 1680 o köpte Krapperup i Brunnby, Malm, 1702—03. 1698 blev han adlad.

De skånska godsen innehades efter H:s död av en av svärsönerna, den bekante språkforskaren J G Sparwenfeldt. Sonen kommerserådet David H (1664—1720) dog ogift. En annan son, sedermera assessorn i Wismarska tribunalet Jacob Henrik H (1669—1719), var på 1690-talet auskultant i RA. Från honom härrör åtminstone vissa av volymerna i den stora H:ska avskriftssamlingen där. Dennes son Henrik Jacob H (1707—75) gjorde 1725—30 en bildningsresa genom Europa med J Arckenholtz (bd 2) som informator. Han har därifrån efterlämnat en resejournal i två band i arkivet på Nynäs (Carlsson). 1733 blev H kammarherre o var minister i Frankfurt a M 1737—39 o envoyé i Spanien 1754—62. Han köpte bl a säteriet Djursnäs i Ösmo, Sth, men sålde de ärvda bruken Bredsjö o Sikfors. En syster till honom blev i äktenskap med fältmarskalken Gustaf David Hamilton (bd 18) stammor för den grevliga grenen av denna släkt, vars förmögenhet grundlades genom arvet från släkten H (Barfod).

Brodern ryttmästare David Henrik H (1712—91) ägde det stora godset Ericsberg i Stora Malm, Söd, o kom genom sitt första äktenskap i besittning av säteriet Håtunaholm, Upps, där han länge bodde. Han förvärvade också godsen Fållnäs i Sorunda, Sth, 1738, Tapila i Sagu, Åbo o Björneborgs län, 1745, Nynäs i Bälinge, Söd, 1769 o Bysta med Brevens bruk i Asker, Ör, 1774 samt återlöste det av brodern sålda bruket Sikfors. Genom testamente 1778 instiftade H tre fideikommiss för sina barn. Ericsberg med underlydande, bl a det därintill grundade bruket Forssjö i Stora Malm, o hans hus i kvarteret Rosenbad i Sthlm skulle tillfalla sonen David Gotthard Henrik H (1761—1808), medan de båda döttrarna skulle få Bysta resp Fållnäs. Båda döttrarna dog emellertid före fadern, o då den äldre var barnlös, fick brodern även Bysta. Sedan han dött ogift, övergick hela David Henrik H:s kolossala egendom jämte det av David Gotthard Henrik H 1805 köpta Gimmersta i Julita, Söd, till den andra dotterns barn i hennes äktenskap med överstekammarjunkaren friherre Carl Jöran Bonde (bd 5).

Författare

Källor och litteratur

Adelsbrev, kommittéarkiv 220 (fideikommissutredningen), vol 1, bergskollegiets arkiv B 1: 40, p 672 ff, Svea hovrätts arkiv E VI a 2 aa: 198:8, 218:9, 219: 17, 245: 2, 316: 16, Örebro läns renov domböcker, vol 31, f 732, Sjöholmssaml (Handl:ar ang olika släkter), Tidöarkivet, vol 496, RA; Westinska saml, vol 697, 763, UUB; prof Bengt H:s ms om medlemmar av adliga släkten H, SBL; C L v Schantz o J O Åkersteins genealogier, RHA.

H Almquist, Gbgs hist, 2 (1935); dens, De ryska fångarna i Sverige 1709—14, 1 (KFÅ 1944), s 21; D Almqvist, Israel Nesselius (PHT 1936); dens, Johan Eriksson Ehrenskiöld (KFÅ 1948), s 30; F Arfwidsson, Riga stads deputation till Sthlm hösten 1709 (KFÅ 1930), s 66 f; G Axel-Nilsson, Dekorativ stenhuggarkonst i yngre vasastil (1950); J C Barfod, Märkvärdigheter rörande skånska adeln (1925); W Berg, Saml:ar till Gbgs hist, 1, 3 (1882—90); S Bergh, Sv RA (1916); K Bonde, Sant o intressant (1934), s 23—27; dens, Pinntorpafrun (1945), s 31—72; Bref o skrifvelser af o till Carl v Linné, 1:7 (1917); D H T Börjeson, Sthlms segelsjöfart (1932); Carlander; I Carlsson, Olof Dalin o den polit propagandan inför "lilla ofreden" (1966); H Danielson, Sverige o Frankrike 1736—39 (1956), s 78; C Danielsson, Protektionismens genombrott o tulltaxerevisionerna 1715 o 1718 (1930), s 94—100, 108 ff, 126; J Eriksson, Gotthard H:s å Hanstavik testamente (Tälje-bygden 1942); C Forsstrand, Från Slottsbacken till Ladugårdslandet (2 uppl, 1921); Frälseg, 1—3 (1931—47); O Fyhrvall, Bidr till sv handelslagstiftningens hist (HB 7, 1880), s 329; S Gerentz, Kommerskoll o näringslivet (1951); A Grape, Ihreska handskr:saml:en i UUB, 1—2 (1949); G Hahr, Hinrich Hahr (1966); E F Heckscher, Sveriges ekon hist från Gustav Vasa, 1 : 2 (1936); S Hedar, Ensk arkiv under karolinska enväldet (1935); C Heijkenskjöld, En bergsmanssläkts hist (1933); N Helger, Hällefors sn (1945); G Hellström, Herrgårdarna i Österhaninge intill 1800-talets början (Haningebygden, 2, 1949), s 24 f; dens, Herrgårdarna i Västerhaninge intill 1800-talets början (ibid, 3—4, 1952), s 54; K-G Hilde-brand, Falu stads hist, 1—2 (1946); dens, Sexton- o sjuttonhundratalen (Fagerstabru-kens hist, 1, 1957), s 175; C V Jacobowsky, J G Sparwenfeld (1932); J Johansson, Om Noraskog, 2 (1881—82), s 359, 410, 417; T Kleberg, Spanska språket i 1600-talets Sverige (Lychnos 1953), s 29, 43; C A Klingspor o B Schlegel, Uplands herregårdar (1881) : Håtunaholm; G T Kocken, K Västgöta reg, 2 (1948); Kommerskoll; G Lagergren, Mitt livs minnen [1] (1922); A Lewen-haupt, Nils Julius Lewenhaupt 1708—76 (1938); Lindahl, 2 (1898); G Lindeberg, Sv ekon politik under den görtzka perioden (1941), s 86, 158 f, 201 f, 232; J A A Lude-ke, Denkmal der Wieder-Eröffnung der Deutschen Kirche in Sthlm (1823); [P Mei-jer-Granqvist,] Sv grevar o baroner, 3 (1933), s 100—103; P Möller, Släkten Anckarström från Kungälv o dess samband med Bohussläkten Ström (SoH 1957); G Nikander o E Jutikkala, Säterier o storgårdar i Finland, 2 (1943), s 265; P Norberg, Forna tiders järnbruk i Norr- o Västerbotten (1958), s 55; M Olsson, Riddarholmskyrkan (Sveriges kyrkor. Sthlms kyrkor, 2, 1937); M v Platen, Johan Runius (1954); A Quist, Ösmo, 1—2 (1930); Repertorium der diploma-tischen Vertreter aller Länder seit dem Westfälischen Frieden, 2 (1950); W Ridderstad, "Gula gardet" 1526—1903 (1903); H Samzelius, Kengisverken o dessas ägare 1645— 1901 (PHT 1902); N Segerstråle, Bondeska slott o gårdar genom tiderna (1947); Å Setterwall, Erik Palmstedt (1945); Slott o herresäten i Sverige. Skåne, 1 (1966), Södermanland, 1—2 (1968), Närke. Västmanland (1969) o där anf litt; W Spiess, Die Rats-herren der Hansestadt Braunschweig 1231— 1671 (1940), s 109, 209; E T Ström, Hällefors o Grythytte bergslag från år 1640 till omkr 1700 (1956), s 145; W Swahn, Djusnäs säteri (Sv slott o herresäten. Östergötland. Södermanland, 1933); W Tham, Lindesberg o Nora genom tiderna, 2 (1949); L Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII :s död (1953); dens, De franska gratifikationerna före tronskiftet 1720 (HT 1956); G Trolle-Bonde, K rådet o ambassadören grefwe Carl Bonde, 3 (1912), särsk s XVII o 222 ff.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hildebrand, släkt, adlig, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13577, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13577
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hildebrand, släkt, adlig, urn:sbl:13577, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-19.