Meriter

Hildebrand, Weyler (i db Veiler Hildebrand Ekwall), f 4 jan 1890 i Västervik, d 17 nov 1944 i Solna. Föräldrar: stenhuggaren Sven August Ekwall o Sara Maria Nilsson. — Skådespelare, filmmanusförf, filmregissör.

G 6 juli 33 i Västervik (enl vb för Lidingö) m farm kand Anna Margareta Sjögren, f 15 juni 07 där, ibid, dtr till handelsresanden Karl Emil Sjögren o Hulda Elisabet Karlsson.

Biografi

Efter skolan gick H till sjöss, men 15 år gammal kom han till Sthlm. Han var springpojke, målare och affärsman, deltog i valfångst vid Spetsbergen och uppträdde som vissångare — mångsidiga erfarenheter som kom honom till nytta längre fram som filmförfattare och regissör. Han skaffade sig extrainkomst genom statistjobb i 1910-talets framväxande stumfilmsproduktion. Det blev småroller på film, och han prövade också på teater. Han tog sig artistnamnet H. Turnéer i landsorten gav erfarenheter, och 1919 fick han engagemang vid Åbo Sv teater. Shakespeares Hamlet och Erik XIV i Adolf Pauls skådespel Erik XIV och Karin Månsdotter kan nämnas bland rollerna — rask tillförsikt och gåpåaranda saknade han aldrig. Också som operasångare försökte han sig. Det var 1923 i Kristiania och norska landsorten, där han framträdde som Germont i La Traviata och Edvin i Czardas-furstinnan.

Men filmen skulle bli H:s rätta gebit. Han skrev 1924 ett manus för den sv boxaridolen Harry Persson, För hemmet och flickan, och tillförsäkrade sig själv en större roll. Kritiken blev hård vid premiären på några sthlmska småbiografer våren 1925. Den hedervärde Harry Persson var ingen aktör. Men H hade fått blodad tand och ägnade sig snart helt åt film. Från 1927 arbetade han med beställningsfilmer hos SF.

De sista stumfilmsåren krympte den sv produktionen mer och mer, men ljudtekniken medförde ett uppsving. Det blev livlig efterfrågan på filmer med svenskt tal, och goda möjligheter öppnade sig för personer med kunnande och energi. H förstod att utnyttja chansen. 1932 var hans lyckoår. Då framfördes hans dokumentära långfilm Kronans rallare, han fick uppdraget att regissera Edvard Persson i en film efter Gideon Wahlbergs folkliga friluftsspel Söderkåkar, och han hann med ytterligare en lättviktig inspelning, Muntra musikanter, till vilken han också skrev manus (i samarbete med Theodor Berthels).

Söderkåkar blev en stor succé trots sitt schablonartade innehåll och sin primitiva teknik. Filmen hade en robust folklighet och ett brett gemyt som förde Edvard Persson till landsvid popularitet och gav H nya uppdrag. 1933 regisserade han tre filmer, vid två av dem var han också med om manus. Den ena var Fridolf i lejonkulan med Fridolf Rhudin, kumpanen från en rad militärlustspel, där H som den store, dumme basseplågaren sergeant Göransson drogs vid näsan av den finurlige Fridolf. Typen Göransson uppskattades av publiken och gick igen i åtskilliga filmer även utan Rhudin, t ex Adolf Armstarke (1937), som H även skrev, och Göranssons pojke (1941), där han stod för både manus och regi, alltså en trefaldig uppgift.

Från 1932 till sin död regisserade H 24 spelfilmer och skrev manus till 30 — de 20 visserligen i samarbete med andra, mest (13 st) med Torsten Lundqvist. Det var framför allt folklustspel men också äventyrs- och kriminalhistorier, farser och operetter — en populärunderhållning, som aldrig väjde för vulgariteter och grova medel om en effekt kunde uppnås. Typiskt är att H stod som regissör för Pensionat Paradiset (1937), som blev prototypen för tidens av kritiken föraktade s k pilsnerfilm och föranledde en protestaktion med opinionsmöte i Sthlms konserthus.

Men H hade också högre ambitioner. Hans inspelning av Selma Lagerlöfs Dunungen (1941) saknade liv och känsla, men den melodramatiska ockupationshistorien från Norge, Mitt folk är icke ditt (1944), hade ett frihetspatos av avgjord verkan. Lyckligast som regissör var H i lustspel som Landstormens lilla Lotta och Kadettkamrater (båda 1939) och en operett som Löjtnantshjärtan (1942) — filmer för stunden som bars upp av påhittighet, friskt humör och filmisk hantverksskicklighet.

Författare

Ingemar Åhslund

Källor och litteratur

Sv konstnärer inom musikens o filmens värld (1943). — Nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Weyler Hildebrand, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13589, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingemar Åhslund), hämtad 2024-11-10.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13589
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Weyler Hildebrand, urn:sbl:13589, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingemar Åhslund), hämtad 2024-11-10.