Gorius Holste

Död:troligen 1547 – Överselö församling, Södermanlands län (på Tynnelsö Slott)

Borgmästare, Politisk aktör


Band 19 (1971-1973), sida 321.

Meriter

1 Holste, Gorius, d på Tynnelsö slott i Överselö, Söd, något av åren 1543—48, enl obestyrkt uppg (StRR) 47, Nämnes tidigast i maj 04, var en av de båda kvartersmästarna i södra kvarteret i Sthlm 19, borgmästare i Sthlm (mellan 15 okt o 22 nov) 20— 23, hölls fängslad 21—28 dec 33 o åter från våren 34.

G 07 el 08 (Sthlms skottebok, s 248 o 290) m Elisabet Reinholdsdtr, som levde ännu 54, dtr till sthlmsköpmannen o kyrkvärden Reinhold Leuhusen o Beda (Bedela) Lutkesdtr samt änka efter den adlade sthlmsköpmannen Mats Lutke.

Biografi

H använde tyska språket åtminstone i skrift och var säkerligen av tysk härkomst, men påståendet (Ahnlund 1929), att han kom från Kiel, har ej kunnat verifieras. I Sthlm kan han ej beläggas ha haft några egna släktingar. Avgörande för H:s ekonomiska ställning blev hans äktenskap, som medförde, att han från 1508 betalade betydligt mer i skatt än de flesta sthlmsborgare, ungefär samma summa som tidigare hustrun och hennes föregående make.

I politiska sammanhang förekommer hans namn tidigast i en tänkeboksnotis om förhör 1516 med det för stämplingar med Kristian II fängslade riksrådet Sten Kristiernsson (Oxenstierna). Vid förhöret omnämndes "Gorius trädgård" på Södermalm, som skulle ha varit platsen för hemliga underhandlingar mellan Sten Kristiernsson och sthlmsborgmästaren Jöns Jonsson. 1519 måste H:s svåger Mårten Leuhusen ställa borgen på grund av beskyllningar för kontakt med Kristian II :s hövitsman på Visby, Sören Norby. Olaus Petri o lübeckskrönikören Reimar Kock uppger, att Kristian II efter Sthlms kapitulation 1520 tog in hos H i stället för att bo på slottet. Av stadens hyllningsbrev av den 22 nov framgår, att han jämte bl a den ovannämnde Jöns Jonsson blivit borgmästare efter dem som avrättats i blodbadet ett par veckor tidigare, och bland de nya rådmännen var svågern Mårten Leuhusen. Peder Svart nämner H flera gånger bland Kristian II :s "kapitenare" i Sthlm under försvaret mot Gustav Erikssons (Vasa) belägringstrupper. Enligt samma källa skall han ha överenskommit med sin svägerska abbedissan i Klara kloster Anna Reinholdsdotter (Leuhusen), att hon skulle signalera över Norrström med vitt kläde på dagen och lykta på natten, om flyktingar från staden kom till klostret, så att han kunde sända knektar att gripa dem.

I samband med Sthlms kapitulation 1523 avsattes H från sitt borgmästarämbete, och skottebokens uppgifter om hans sjunkande skattebelopp vittnar om att han även miste en stor del av sin förmögenhet. Enligt Wulf Gylers smädeskrift mot konung Gustav 1536 skall denne t o m ha lejt en person för att mörda honom. H var emellertid en bland dem som hösten 1523 sändes till Finland och förmådde Kustö, Viborg och Nyslott att kapitulera. Av kungen fick han 1526 (ej 1528) skattefrihet på sin hustrus gårdar i Söderby på Lovö, Sth, och 1533 ett litet stenhus i Sthlm, som indragits från Vadstena kloster. 1529 och 1531 var H en bland dem som insattes i slottsloven på Sthlm. I ett par k brev 1528 till tyskar med inbjudan att bosätta sig i Sverige säges förslaget härom ha kommit från H och den blivande sthlmsfogden Staffan Sasse samt den åtminstone senare till bergsbruket vid Dannemora i Uppland knutne stralsundsborgaren Jakob (Joakim) Piper. Av flera brev från 1533 framgår, att H själv samarbetat med Piper och fått exportera malm från Dannemora till Wismar eller Stralsund.

Ett par brev från 1527 och 1528 vittnar emellertid om att han ej helt avbrutit förbindelserna med Kristian II, och redan 1525 hade ledande män i Lübeck varnat konung Gustav för honom. Enligt anklagelseskriften mot reformatorerna 1539 skall H också ha deltagit i de evangeliska excesserna mot sthlmskyrkorna i slutet av 1520-talet. I samma källa uppges han ha varit en av dem som försommaren 1533 förmådde konung Gustav att införa tullplikt för de lübska köpmännen och därigenom bidrog till brytningen med Lübeck. Enligt Wulf Gylers ovannämnda smädeskrift infann sig kungen personligen med drabanter i H:s hus tredje natten före jul 1533 mellan kl 23 och 24, ryckte upp honom ur hans säng och förde honom till slottet på en släde, varefter hans och hans fränders hus, källare och bodar genomsöktes och plundrades. Redan 28 dec släpptes han emellertid. Kungen sade sig ej ha funnit några bevis mot honom, men i verkligheten skall frigivningen enligt Gyler ha ägt rum för att undvika komplikationer inför ankomsten av en dansk beskickning. Så snart denna några månader senare avrest, blev H åter fängslad. Hertig Albrekt av Preussen, vars sändebud bott hos honom vid förhandlingar 1527, vädjade 1535 om hans frigivning. Denna framställning avvisades emellertid av kungen med motiveringen att H stämplat mot denne och riket, så att allmänheten kunnat förledas till uppror. Vid rättegången mot Olaus Petri och Laurentius Andreæ 1539—40 anklagades dessa för delaktighet i hans stämplingar. Ännu 1543 var H fånge på Tynnelsö slott i Södermanland, där han dog.

Författare

Hans Gillingstam



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Fragment av H :s arkiv i RA (jfr Sjödin 1939, Ahnlund 1951 o Liedgren). Brev från H i Hfors UB (tr FMU 5844) o DRA (tr Ekdahl, 3, s 1241—44). H:s räkenskap för konfiskationerna efter i Sthlms blodbad avrättade personer (jfr Carlsson 1949 o Ahnlund 1953) i Str kam handl:ar, vol 62, RA:s KA-sektion.

Källor och litteratur

Källor o litt: F de Brun, Holmiana et alia (stencil), 1, 3, 5, RA; J Liedgrens PM (1956, nr 122) Breven om Söderby på Lovön, VHAA :s diplomatariekommittés arkiv, Sthlm.

N Ahnlund, Sv o tyskt i Sthlms äldre hist (HT 1929), s 23 f; dens, Sammansvärjningen i Sthlm år 1536 (SSEA 1951), s 14 f, 20; dens, Sthlms hist före Gustav Vasa (1953); P Brahe d ä:s fortsättning af Peder Svarts krönika (1896), s 17; J O Carlberg, Hist sammandrag om sv bergverkens uppkomst o utveckling ... (1879), s 402; G Carlsson, Peder Jakobsson Sunnanväder (1949); dens, Preussischer Einfluss auf die Reformation Schwedens (Beiträge zur deutschen und nor-dischen Geschichte. Festschrift fiir Otto Scheel, 1952), s 43; dens, Gorius H:s vädjan från fängelset (SSAA 1960, tr 1961); dens, Från Erik Segersäll till Gustav Vasa (1961); C-F Corin, Kampen om Sthlm 1521—23 (SSEÅ 1928), s 128, 152—56, 177; F de Brun,Vinstugor o värdshus i Sthlm i början av 1600-talet (SSEÅ 1922), s 30; N J Ekdahl, Christiern II :s arkiv, 1 (1835), s 267, 3 (1836), s 1174, 1241—14, 1264; FMU 7— 8 (1933—35); GIR 3 (1865), 5—8 (1871— 83), 11 (1888), 15 (1893), 19 (1901); H Gillingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medelt (1952—53); Hanserecesse von 1477—1530, 9 (1913); K Kumlien, Sverige o hanseaterna (1953), s 432; [H] L[un]d-[ströjm, Handl:ar från rättegången med Olaus Petri o Laurentius Andreas i Örebro 1539— 40 (KÅ 1909), s 59, 62—69; J A A Liideke, Denkmal der Wieder-Eröffnung der Deutschen Kirche in Sthlm (1823); Peder Svart, Gustav Vasas krönika (1964); P Pehrsson, Ur Österby bruks o vallonernas krönika (1899), s 10; I Peterzén, Studier rör Sthlms hist under Gustav Vasa (1945), s 6, 8, 31, 34 f, 125 ff; G Sandblad, Kring konflikten mellan Gustav Vasa o reformatorerna (Lychnos 1941), s 131 ff; C G Sjödén, Sthlms borgerskap under Sturetiden (1950), s 167, 173, 186, 197, 206, 212, 276, 299 f; L Sjödin, Meddel om kanslistilar under de yngre Sturarnas o Gustav Vasas tid (MRA 1933), s 71; dens, Kanslistilar o medeltida arkiv, 1 (MRA 1939), s 117f; dens, Kalmarunionens slutskede, Gustav Vasas befrielsekrig, 1 (1943), s 190, 2 (1947), s 318, 417 f, 427; ST 3 (1895); STb 1504— 67 (1931—40); Sthlms stads skottebok 1501 —10 (1915), s 118, 210, 248, 272, 290, 330, 1516—25 (1935); Sthlms stads ämbetsbok 1419—1544 (1927); StRR; Sv silversmide 1520—1850, 4 (1963); G T Westin, Historieskrivaren Olaus Petri (1946), s 481 f, 492; K B Westman, Reformationens genombrottsår i Sverige (1918); dens, Reformation o revolution (Festskr utg av teol fakulteten i Uppsala, 1941), s 15—24, 37; G Wieselgren, Sten Sture dy o Gustav Trolle (1949); S Svensson, Sthlms blodbad, (1964).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gorius Holste, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13782, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-02-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13782
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gorius Holste, urn:sbl:13782, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2019-02-18.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se