Biografi

Horn, släkt, härstammande (Karlsson; K Blomstedt 1918) från Olof Matsson (levde 1415). Han bodde (1410) i Halikko, Åbo o Björneborgs län, o har 1381 (Hausen 1900; jfr FMU) beseglat med ett horn i sigillet i en av Halikkos grannsocknar. Enligt en 1500-talsuppgift var hans sätesgård Åminne i Halikko, som sedan tillhörde hans ättlingar ända till 1782.

Olof Matssons son Mats Olofsson var 1438 domprost i Uppsala o har förmodats vara identisk med den person med detta namn som 1442 var prost i Hälsingland o kh i Forsa, Gävl, sannolikt traditionens "greven i Bäck" (Ahnlund 1956; jfr Gillingstam 1952 —53). Hans bror Henrik Olofsson (levde 1448) vann insteg i det finländska frälsets högsta skikt genom äktenskap (Anthoni 1948) med en syster till riddaren, riksrådet o lagmannen Henrik Klasson (Djäkn, bd 11). Deras son Klas Henriksson (d omkr 1520) på Åminne var i sitt första äktenskap gift med en dtr till riksrådet o lagmannen i Söderfinne lagsaga Kristiern Frille (bd 16), vilken han senast 1472 efterträdde som häradshövding i Halikko. Omkr 1486 blev han själv lagman i Söderfinne lagsaga, o från 1497 förekommer han som riksråd. Hans söner blev stamfäder för släktens båda huvudgrenar.

1 Den gren, som vid riddarhusets tillkomst på 1620-talet fick namnet H af Kankas efter sin sätesgård i Masku, Åbo o Björneborgs län, härstammade från Klas Henrikssons son i andra äktenskapet, lagmannen Henrik Klasson (H 1). Han var morfar till överståthållaren i Sthlm Klas Fleming (bd 16) o far till lagmannen Karl Henriksson (H 3). Dennes yngste son, riksmarsken Gustav H (H 5), blev 1651 greve H af Björneborg. Denna grevliga gren utdog på manssidan med honom. Dtr till honom var Agneta H (H 9).

Gustav H:s äldre bror Klas H (1583—1632) till Ingeris i Halikko (nu i S:t Bertil) blev stallmästare hos hertig Gustav Adolf 1606 o ryttmästare 1611. 1612—21 var han riksstallmästare o följde Gustav II Adolf bl a vid belägringarna av Gdov 1614 o Pskov 1615. 1616—19 var H därjämte hovmarskalk, o 1617 blev han riksråd. Senare var han ståthållare över Västmanland 1622—24 samt ståthållare i Sthlm o landshövding över Uppland 1624—30 (Ahnlund 1934; jfr Str hist handl, vol 23, RA). 1631 följde H drottningen till Tyskland o blev residerande legat i Stralsund samt förvaltare av inkomsterna från Vorpommern (Lundgren). Han dog i Franken. Genom sitt äktenskap (jfr Fries) med änkan efter den siste greve Sture, enda dtr till greve Moritz Lewenhaupt, kom H i besittning av betydande gods i Sverige, framför allt i Södermanland (Frälseg). I en laghandskrift (B 38 i UUB) har han skrivit anteckningar om sig själv o sin familj (tr av Walde; jfr Beckman).

Klas o Gustav H:s äldste bror, Henrik H (1578—1618), trädde efter studier i Tyskland i Karl IX :s tjänst 1602 o sändes på hösten s å jämte Axel Kurck till Livland för förhandlingar med polackerna (jfr RKB 63: 3, nr 121, RA). 1603—06 vistades han i Pommern för underhandlingar om Gyllenhielms utväxling, o 1607 sändes han till Nederländerna för värvningsförhandlingar. 1608 blev H hertigarna Gustav Adolfs o Karl Filips hovmästare, o 1609 användes han för underhandlingar i Mecklenburg. Senast 1610 (Palme) blev han riksråd, o 1612—15 var han hovmarskalk. 1611—12 följde H tidvis Gustav II Adolf i danska kriget, o 1612—13 var han ett av de fyra riksråd som med Axel Oxenstierna i spetsen representerade Sverige vid fredsförhandlingarna i Knäred. 1613 följde han Karl Filip till Viborg, o därefter var han en av de sv kommissarierna både vid de resultatlösa underhandlingarna 1613—14 om dennes val till tsar o vid de fredsförhandlingar 1615—17 som avslutades med freden i Stolbova. Vid konungens kröning 1617 blev H slagen till riddare (Brahe), o från s å namnes han som riksmarskalk. Hans sätesgård var kronogodset Hässlö i Badelunda, Vm, som donerats till honom 1613. Åtminstone från 1604 innehade H lagmansräntan från Öland, som han kort före sin död fick utbyta mot Söderfinne lagsaga (Blomstedt). Hans stambok finns i Skoklostersamlingen i RA.

Henrik H:s son, sedermera riksrådet Henrik H (H 6), blev 1651 friherre H af Marienborg tillsammans med sin farbror fältmarskalken son Gustav H Evertsson (1614—66), vilken fick exspektansrätt till det till farbrodern H 5 1625 donerade slottslänet Marienburg i Livland. Henrik H:s friherrliga gren, vars främste senare medlem var hans son vice amiralen Gustav H (1651—86), utdog på manssidan 1718.

Gustav H Evertsson hade studerat i Leiden o Oxford. Under trettioåriga kriget blev han tillfångatagen i striden vid Plauen 1640. Han blev överste s å o generalmajor 1647, generallöjtnant 1652, riksråd 1654 o general 1656. Som generalguvernör över Ingermanland o Kexholms län 1654—57 o särskilt som överbefälhavare i Finland 1657—59 gjorde H med synnerligen begränsade resurser stora insatser i försvaret mot ryssarna 1656—58. Åtminstone från 1658 innehade H lagmansräntan från Närke, o 1659 eller 1660 blev han rikstygmästare. Då L Kagg efter Karl X Gustavs död 1660 kallades till Sthlm, fick H övertaga befälet över den från Fredrikshald retirerande armén (Öhlander). 1663 utnämndes han till fältmarskalk o generalguvernör i Bremen o Verden. Hans son Karl H Gustavsson (1665—1711) lämnade 1681 landet, sedan han förfört sin styvsyster, blev senare katolik o anställdes 1691 vid det påvliga hovet i Rom men återgick till den lutherska läran o deltog 1697—98 som marskalk i C Bondes ambassad till Rijswijk och London. "Han dugde till ingenting mera än till att krusa o fjolla med kvinnfolk, som han mästerligen kunde" (Reuterholm). H uppges ha dött i Sachsen (Peringskiöld). Hans äldre halvbror Evert H (1640—87) deltog 1676 i försvaret av Demmin (Wimarson) o slaget vid Lund samt blev överste för Västerbottens regemente så o för Södermanlands regemente 1683. Han var far till överste Gabriel H (1671—1705), som stupade vid Gemäuerthof. Dennes äldre bror, Gustav H (1670—1728), blev efter deltagande i kriget mot turkarna i Ungern 1686— 88 o i Pfalziska tronföljdskriget på 1690-talet överste i sv tjänst 1704, deltog i slagen vid Fraustadt, Holowczyn o Poltava, tillfångatogs vid Kalisz 1706 o Perevolotjna 1709, utväxlades 1715 o befordrades till generalmajor 1720 o generallöjtnant 1722 (Ridderstad). Med honom utdog friherrarna H af Marienborg på manssidan.

H 3:s bror Arvid Henriksson H (d 1605 eller 1606), vars sätesgård först var Vuorentaka i Halikko (Hausen 1917), sedan Haapaniemi (Lagus) i Kisko, Åbo o Björneborgs län, inskrevs 1574 vid univ i Frankfurt a d Oder. Han var 1583 löjtnant o 1584—85 ståthållare på Hapsal i Estland samt följde 1587 Sigismund till Polen (Str hist handl, vol 11, RA), där han ännu våren 1589 vistades i Warszawa (E 6117, RA). I febr 1590 var han ett av de båda ombud som slöt det stillestånd med ryssarna, genom vilket belägringen av det av hans bror Karl Henriksson försvarade Narva avbröts mot det att Ivangorod o Koporje överlämnades. Liksom brodern sattes H på sommaren s å i fängelse på Sthlms slott, men i olikhet med denne frigavs han snart (Ödberg 1904, s 11) på drottning Gunillas förbön (K 73, RA) mot borgen. 1596 tillhörde han de finländare som vägrade underskriva Klas Flemings protest mot Söderköpings mötes beslut 1595, o efter dennes död var han en av dem som änkan nekade tillträde till Åbo slott. Sedan hertig Karl erövrat Åbo o återvänt till Sverige, sändes H av sin kusin Arvid Eriksson (Stålarm), Flemings efterträdare som Sigismunds ståthållare i Finland, till Åbo slott för underhandlingar med hertigens befälhavare där, innan det kapitulerade (Anthoni 1935). 1598 uppges (Koskinen) han ha följt Arvid Eriksson på dennes misslyckade expedition till Sverige. Ännu 13 aug 1599 var H bland de finländare som avvisade förslag att förhandla om godkännande av riksdagsbeslutet om Sigismunds avsättning, men sedan hertig Karls expedition till Finland blivit framgångsrik, anhöll han om lejd, som beviljades 15 sept (Anthoni 1937). Några veckor efter förlikningen med hertigen sändes han av denne med brev till de sv o finländska adelsmännen i Estland (Federley). Hösten 1600 deltog H i striderna mot polackerna i Livland, o 1602 underskrev han den finländska adelns trohetsförsäkran till hertig Karl på mötet i Åbo (Anthoni 1937). Så blev han riksråd. Enligt en nyligen (Hermansson) påträffad samtida namnlista var H en av männen bakom det s k Rosengrenska lagförslaget. 12 febr 1605 befullmäktigades han att jämte fyra andra personer underhandla med ryssarna (H Almquist 1907), varvid han kallas ståthållare i Österbotten. En av hans döttrar, Kristina H (1604—73), gift med 1) generalen Torsten Stålhandske, 2) presidenten Jöns Kurck, donerade i enlighet med sin förste mans önskan till Åbo akademi 1646 nära 900 böcker, till största delen krigsbyte från biskopen i Århus (Nohrström).

H 3:s o Arvid Henriksson H:s bror Jöran Henriksson H (d omkr 1601) till Vuorentaka blev 1578 fänrik o 1583 ryttmästare samt 1587 ståthållare på Koporje. I sept 1589 var han bland undertecknarna av rådets, adelns o krigsbefälets böneskrift på mötet i Reval till Sigismund att ej avstå från den polska kronan o av krigsbefälets i Narva daterade böneskrift till Johan III med samma syfte (SRA). Sedan H 1590 måst uppge Koporje till ryssarna, sattes han liksom sina bröder i fängelse på Sthlms slott o dömdes 1591 till döden, men verkställandet av domen uppsköts (Ödberg). Efter freden i Teusina 1595 blev han ledamot av den kommission som skulle fastställa Nyslotts läns gräns mot Kexholms till Ryssland överlämnade län (H Almquist; Mikander). Under konflikten mellan hertig Karl och Klas Fleming var H på samma linje som brodern Arvid. Han vägrade sålunda underskriva Flemings protest 1596 mot Söderköpings mötes beslut o nekades 1597 av Flemings änka tillträde till Åbo slott. Efter hertig Karls erövring av Åbo på hösten s å anförtroddes slottsloven där åt H jämte hans svågrar "unge" Klas Fleming o Lars Fleming samt Lasse Påvelsson till Pillois (Mikander), men redan vid jultiden överlämnade de Åbo till Sigismunds ståthållare Arvid Eriksson (Stålarm), H:s kusin. 1598 uppges han ha följt denne på den misslyckade expeditionen till Sverige (Koskinen). Försommaren 1599 begav sig H o hans ovannämnda svågrar till Estland för att svara i en jordatvist o kvarstannade där till våren 1600, då han följde brodern Karl Henriksson till Finland. Därifrån sändes han på uppdrag av hertig Karl snart tillbaka till Reval. Hösten 1600 deltog H i striderna mot polackerna i Livland, där han i dec torde ha blivit dödligt sårad i striden vid Wenden (Anthoni 1937).

Jöran Henriksson H:s son Arvid H (d 1653) till Vuorentaka blev student i Wittenberg 1609, fänrik 1617 o överstelöjtnant 1623. 1625 blev han o sekreteraren Johan Salvius (senare adlad Adler Salvius) i samband med förhandlingar med polackerna tillfångatagna av kosacker men snart frigivna. 1627 rönte H klander för att han uppgivit Mewe till polackerna (Ahnlund 1940). Han var ståthållare på Narva 1633—34 o landshövding i Tavastland o Nyland 1634—40 samt enbart (jfr Nordmann) i Tavastland 1640—48. 1650 utnämndes H till vice president i Åbo hovrätt men tillträdde ej. Bröder till honom var viceamiralen Hans H (d 1629) o överstelöjtnanten Henrik H (d 1629), vilken stupade i Preussen (Tegnér 1896). Hans änka gifte om sig med sedermera riksrådet Arvid Forbus (bd 16). Henrik H:s son överste Gustav H (d 1673) på Liesniemi i Sagu, Åbo o Björneborgs län, var far till Krister H (d 1722), som blev överste 1709. Han tillfångatogs vid Rigas kapitulation 1710 (Arfwidsson), blev generalmajor 1721 o dog på hemresan från fångenskapen.

Krister H:s äldre bror kanslipresidenten Arvid Bernhard H (H 10) blev 1700 friherre o 1706 greve. Hans släktgren kallas på riddarhuset H af Ekebyholm. Den utdog med hans son son Johan Gustaf H (1743—98) på Fågelvik i Tryserum, Kalm. Gustaf H utmärkte sig i pommerska kriget (Stenhammar), blev överste för Smålands kavalleriregemente 1775 o generalmajor 1782 men måste ta avsked 1788, då han "bråddes olyckligtvis på sitt möderne ... i felaktighet på förståndet" (Trolle-Bonde 1895; jfr Rydström). Hans biografi över sin farfar, "en anspråkslös krönika, där muntlig tradition o skriftliga kvarlevor vävts ihop i en älskvärd o oskyldig blandning" (Grauers), publicerades 1852 med en omfattande urkundspublikation som bilaga av hans släkting landshövding Clas Fredric H (H 14). Den obetitlade släktgrenen H af Kankas hade på manssidan utdött 1728 med en brorson till H 10, o Kankas, som ärvts av Evert H:s af Marienborg barn, hade gått ur släkten redan i slutet av 1600-talet.

2 H 1:s äldre halvbror Krister Klasson (levde 1519 enl v Hansen) var ett av de båda sv ombud som 1504 i Novgorod slöt fred med Ryssland på tjugo år. Han var fogde på Raseborg 1513—15 o på Åbo från 1515. Son till honom var riksrådet Klas Kristersson (H 2), som blev friherre 1561. Hans släktgren fick vid riddarhusets tillkomst på 1620-talet namnet H af Åminne. Hans son Jakob Klasson H (f 1556; levde 1612 enl E 5104, RA) till Mustiala i Tammela, Tavastehus län, studerade 1571 o ännu 1573 i Frankfurt ad Oder. 1581 deltog han i inventeringen av förråden i det nyligen erövrade Narva (Broomé 1960). I juni 1587 sändes han av Johan III till Polen med budskap till änkedrottningen o de sv sändebuden där (H Almquist 1916). Då Sigismund blivit vald till polsk konung, var det H som kom med de första pålitliga underrättelserna därom till Sverige jämte en avskrift av valfördraget. I sept 1587 återvände han till Polen i Sigismunds svit (Str hist handl, vol 11, RA), o ännu våren 1589 (E 6117, RA) vistades han i Warszawa. I sept s å var H bland undertecknarna av rådets, adelns o krigsbefälets böneskrift på mötet i Reval till Sigismund att ej avstå från den polska kronan (SRA), varigenom han kom i onåd hos Johan III o fick förläningar indragna (Renvall). Sommaren 1590 beseglade han emellertid de i Sthlm församlade finländska adelsrepresentanternas förklaring mot de avsatta riksråden o bekräftelse av den nya arvföreningen. I början av 1593 förde H brev från Sigismund i Polen till det sv riksrådet (Werwing, 1, s 132, 137; Boethius 1878, s 45 f). På hösten s å var H en av dem som till rådet inlämnade adelns privilegieinlaga (SRA). Han var nu kammarherre hos Sigismund (K 16, RA), o i Johan III:s begravningsprocession 30 jan—1 febr 1594 var han en av dem som bar baldakinen över kistan (M Olsson). Kort därpå inlämnades till Sigismund Postulata nobilium med underskrift av bl a H (SRA). På hösten s å sändes han av hertig Karl o rådet med brev till den till Polen återkomne Sigismund, o på försommaren 1595 återvände han med dennes svar (Boëthius 1884). Några månader senare beseglade H Söderköpings riksdags beslut, o 1597 deltog han i hertig Karls tåg till Finland (Anthoni 1935). I juli 1598 var han bland de adelsmän som i Sthlm anslöt sig till Vadstena mötes beslut o erbjöd de av Arvid Eriksson (Stålarm) landsatta finländska trupperna förlikning (Tunberg), men sedan Sthlm i aug besatts av Sigismunds anhängare, blev han dennes ståthållare Klas Bielkes närmaste man (Messemus). Efter hertigens seger begav sig H senast i febr 1599 (Protocolon) till Finland o därifrån i juni s å till Reval (Anthoni 1933). Där uppgavs han några månader senare stämpla mot hertig Karl (Anthoni 1937), o 1601 var han hos polackerna i Wolmar i Livland (Gyllenhjelm). Hösten 1603 var H i onåd hos Sigismund "för lögns skull" o vistades i Stralsund (R 4754, RA), o 1605 ryktades, att han skulle "ligga o lura" i Ronneby i Blekinge (RR). Åtminstone från 1609 (tyska RR) bodde han i Danzig (jfr Tunberg 1922).

Jakob Klasson H:s äldre bror Kristiern Klasson (1554—1612) studerade också i Frankfurt a d Oder från 1571 o ännu 1573. Han kallas då Kristiern H men skrev sig o omnämnes annars vanligen utan släktnamn (Gillingstam 1964). I början av 1580 framförde han tillsammans med Karl Gustavsson (Stenbock) till Johan III den finländska adelns betänkligheter mot fortsatt krig med ryssarna (Renvall). 1580—81 deltog han emellertid i Pontus De la Gardies fälttåg (Tawaststjerna 1918). 1584 representerade han Johan III vid dennes systerdotter Margareta Elisabets av Mecklenburg dop (Ger-manica, vol 1220, RA; jfr Broomé 1960). Han följde Sigismund till Polen 1587 (Str hist handl, vol 11, RA) o Johan III till Reval 1589 (Hausen 1917). Efter Johan III:s död sände hertig Karl honom till Djursholm för förhandlingar med Gustav o Sten Banér o Erik Sparre, vilka ledde till att de av Johan avsatta rådsherrarna kunde återinträda i rådet (Boëthius 1878). I Johan III:s bisättningsprocession var Kristiern Klasson en av dem som bar baldakinen över kistan, o i begravningsprocessionen 1594 var han en av de båda herrar som ledde dennes yngsta syster (M Olsson). Liksom brodern undertecknade han Postulata nobilium, o på kröningsriksdagen i Uppsala överlämnade han o hans hustrus bror Svante Bielke den 15 febr 1594 till den polske kanslern riksrådets o riksdagens protest mot uppskovet med regeringsärendenas avgörande (Werwing). På sommaren s å utsågs han bland flera andra att förhandla med ryssarna (H Almquist 1907), o våren 1595 ledde dessa underhandlingar till freden i Teusina. På hösten s å beseglade han Söderköpings riksdags beslut. Vid hertigens därpå följande aktion mot Vadstena kloster skall Kristiern Klasson ha låtit nedriva delar av murarna i förhoppning att finna gömda skatter (Messenius). Våren 1597 beseglade han Arboga riksdags beslut, men efter Sigismunds återkomst till Sverige sommaren 1598 agiterade han för denne mot hertigen o besatte Västerås, varifrån han dock snart måste retirera till Sthlm (Tunberg), där han satt fången åtminstone från mars 1599 (HKR). 1600 var han bland de herrar som anklagades inför ständerdomstolen i Linköping men benådades (Broomé 1960). 1602 deltog han i adels- o biskopsmötet i Västerås (Hermansson). Vid riksdagen i Sthlm 1605 ställdes han ånyo inför rätta, nu anklagad för kritiska uttalanden om dynastin o för förbindelser med sin landsflyktige broder, dömdes till döden men benådades (Waaranen; Andersson) i olikhet med sin morbror Hogenskild Bielke. Enligt Hertigh Carls slaktarebenck skall han därefter länge ha hållits i fängsligt förvar men till sist blivit lösgiven. Han uppges ha samlat ett stort bibliotek (Laurelius). På äldre dagar (J E Almquist) skrev han sig till sin hustrus gods Vikhus i Rytterne, Vm, som ärvdes av deras ättlingar till början av 1700-talet.

Kristiern Klassons son Gustav Kristersson H (1601—39) på Vikhus blev efter studier för J Messenius (Johannes Matthiæ) o vidsträckta utländska resor kammarherre hos Gustav II Adolf 1631. Denne sände honom i dec s å till den franske kungen i Metz, o sommaren 1632 blev han sv resident i Ulm (jfr Germanica, vol 1441, RA). Efter kungens död följde H hans lik till Wolgast. Ett riksrådsbeslut försommaren 1633 att sända honom till Persien för handelsförhandlingar genomfördes ej, ty en månad senare blev han drottning Kristinas hovmästare. 1638 utnämndes H till riksråd. Ett brev från honom till pfalzgreven Johan Kasimir 1638 om sonen Karl Gustavs uppfostran (tr av Rosengren) vittnar om hans vidsträckta beläsenhet. Hans bror Karl H (1598—1638) till Åminne blev efter studier i Leiden vice president i Svea hovrätt 1633. Deras äldste bror Klas Kristersson H (1587—1651) sårades i kriget mot Danmark, deltog även i kriget mot ryssarna, blev senast 1614 ryttmästare o tjänstgjorde 1617—19 i Pernau (Broomé 1950). 1625 deltog han i Gustav II Adolfs kurländska fälttåg, o 1626 blev han guvernör i Putzig, som han tappert försvarade mot polackerna men måste uppge i mars 1627. S å blev H sårad i striden vid Dirschau o utnämnd till överste för Upplands ryttare (Braunerhjelm), o 1630 slogs han till riddare. S å blev han assessor i krigsrätten (krigskollegium), o från 1634 var han riksråd. Sin tjänst i krigskollegium försummade H på ett betänkligt sätt genom att trots många stränga anmaningar hålla sig borta från Sthlm långa tider. Då han tjänstgjorde, visade han emellertid prov på både insikt o gott omdöme. H synes till en början ha bott på Vikhus men senare på donationsgodset Skällnora i Fresta, Sth. Genom sitt äktenskap med Bengt Oxenstiernas (den sk Resare-Bengt) enda helsyster kom han i besittning av dennes sätesgård Ekebyholm i Rimbo, Sth, sedan denne dött barnlös 1643. Son till honom var riksrådet Krister H (H 7). Av dennes söner stupade den ene i slaget vid Lund 1676, medan den andre dog i Litauen 1708. Brodern riksrådet Bengt H (H 8) var far till Klas Gustav H (f 1663; levde 1708 i Sachsen), som var Aurora v Königsmarcks ungdomskärlek o fick gå i landsflykt 1684 efter ett slagsmål i bollhuset i Sthlm (Mörner). Bröder till honom var överste Karl Gabriel H (1668—1707) o Thure Sigismund H (1674—1724), vilken efterträdde sin bror som överste 1708, tillfångatogs vid Kalisz 1706 (KKD 8) o Stralsund 1715 samt blev generalmajor 1719.

Klas, Karl o Gustav Kristersson H:s bror titulärassessorn Mauritz Kristersson H (d 1671) på Kärkis i Uskela, Åbo o Björneborgs län, var i äktenskap med en dtr till Arvid Henriksson H far till överste Arvid H (1631 —92) på Karuna i Karuna, Åbo o Björneborgs län. Han blev 1681 lagman i Söderfinne lagsaga (Blomstedt) o 1692 landshövding i Västerbottens län (tilltr ej). Hans äldre bror Gustav H (d 1677) på Kärkis blev 1666 överste för Jönköpings regemente o 1676 vicekommendant i Stettin samt sårades dödligt vid ett strövtåg mot brandenburgarna (Tidander; Wimarson). Hans son överste Krister H (1672—1746) var far till Catarina Ebba H (1720—81), som var konung Fredrik I:s älskarinna 1745—48 o blev romersk riksgrevinna 1746. Hon gifte sig 1762 med översten, sedermera riksrådet Ulric Bark (bd 2). För de pengar hon fick av kungen löste hon 1748 ut sina medarvingar ur släktens stamgods Åminne, vars sista ägare av denna släkt hon var, o 1749 köpte hon Vuorentaka o säteriet Fulkila i Halikko (Nikander m fl; Donner). 1746—52 ägde H även Ekebyholm o genom sitt äktenskap kom hon i besittning av säteriet Jakobsberg i Järfälla, Sth (Gustafsson). Hennes bror Christer H (1716—75), som uppfostrats hos H 10 (af Bierkén), var kommissionssekreterare i Haag 1740—47, blev kammarherre 1745 o ordinarie kansliråd 1766. Partipolitiskt närmast "vilde" gjorde han på riddarhuset vägande inlägg i de konstitutionella debatterna redan 1751 o ännu 1772. Som ivrig vän av tryckfrihet var H 1761 ledamot av ett särskilt tryckfrihetsutskott (Kjellin), o 1766— 70 var han bankofullmäktig. H:s dagbok från riksdagen 1761 finns nu i KB (D 945) liksom även otryckta broschyrer o samlingar av honom.

Christer H:s båda yngre bröder blev 1772 grevar. Av dem var generalen Fredric H (H 12) far till major Clas Fredric H (H 13), som var far till landshövdingen Clas Fredric H (H 14). Den andre brodern, Gustaf Adolph H (1721—93), deltog efter krigstjänst utomlands i pommerska kriget (Stenhammar). Han blev överste 1760, chef för Norra skånska kavalleriregementet 1762, generalmajor 1770 o president i krigskollegium s å. Hans bristande intresse för reformer gjorde under hans tid detta ämbetes tillvaro "skugglik" (Steckzén). Efter Gustav III:s död förmåddes H att begära avsked. Han hade 1752 köpt Ekebyholm av sin syster Catarina Ebba H. Hans son Claes H (1755—1823) på Ekebyholm blev 1776 kavaljer hos hertig Karls gemål o 1781 kammarherre hos drottningen, befordrades i armén till överste för Östgöta kavalleriregemente 1787, generalmajor 1793 o generallöjtnant 1802 samt blev en av rikets herrar 1822. Hans äldre bror Gustaf Adolph H (1754—1816) deltog i bayerska tronföljdskriget 1778—79 på preussisk sida (Ridderstad). I sv tjänst fick han överstes avsked 1793. Han var far till överste Gustaf Adolph H (1786—1855), hovmarskalken o ståthållaren på Sthlms slott major Claes Christer H (1789—1847) o kammarherre Arvid Sigismund H (1795—1862). Den sistnämndes son Arvid Gustaf Sigismund H (1841—1922) blev kammarherre 1868 o var ceremonimästare 1883—1911, rikshärold 1888—1920 samt registrator o arkivarie i kommerskollegium 1891 (tf 1872)—1906. Arvid H var far till ryttmästaren Henric Arvid Bengt Christer H (1880—1947). Henric H deltog i Eric v Rosens resor till Lappland 1900 o till Vita Nilen 1909, utmärkte sig som tävlingsryttare bl a vid Olympiska spelen 1912 o startade 1937 tidskriften Galopp- o ridsport. Son till honom är vice VD i Rottneros ab ryttmästare Claes H (f 1915).

Författare

Källor och litteratur

Arkivuppgifter: Omfattande bestånd av huvudsakligen 1700-talshandl från Ekebyholms- o Åminnegrenarna i KB (från Fågelvik 1868; jfr Carlander; H 10:s arkiv överlämnat av KB till RA 1883). 9 band 1500- o 1600-talshandl:ar, huvudsakligen från Åminnegrenen, i Ericsbergssaml, RA (jfr HT 1905, s 41 o 116 f, MRA 1905, s 325 f, Thesleff o K Blomstedt 1932). Ett 20-tal perg:brev (förtecknade i ED:s konseljakt 7 dec 1860, nr 1) o ett 40- tal pprshandl:ar (förtecknade i RA:s ämbetsarkiv D 2:V:70:3) från samma sekler o med samma ursprungliga proveniens ingick bland de arkivalier baron R v Toll på Kuckers i Estland 1860 lämnade till RA, där de utlades på olika saml:ar. I RA i övrigt flera olika skiktmedlemmars arkiv (jfr MRA 1959—61, s 271 f), i RA:s KA-sektion framför allt 4 buntar i Adeln o dess gods ur Gustav H Evertssons sterbhus arkiv (jfr Hedar, s 249). I De la Gardieska saml i LUB mindre bestånd av handl:ar med proveniens från H 10:s far o farfar (jfr Tegnér 1895).

Källor o litt: RR 1587:1, f 74, 1605: suppl, f 5v, 1610, f 6v, jan—juni 1612, f 49, maj—juni 1613, p 879, jan—maj 1614, p 640, juli—dec 1615, f 578, 1617, p 1015, mars—april 1658, f 506, tyska RR 1609, f 18, 34, 46, 48v, 49, 56v, 64, 73, HKR 1599: 1, f i73—77v, friherrebrev, vol 1, Biographica, Genealogica 20, f 41 v, 47v o 58, 38, f 14, 21, 21 v, 27v—28, 35v, RKB, Svea hovrätts arkiv E VIII a, riksdagsacta 1605 (R 4754) : rannsakning med bl a Kristiern Klasson, f 28v, Ericsbergsarkivets autografsaml, brev till Axel Oxenstierna (E 627—29), Posseska saml, vol 16 (E 5104), Skoklostersaml I, foliovol 57 (E 8676), f 203v, Arstasaml, vol 12 (E 6117), p 288, RA; Rålambska saml, foliovol 4: 1, p 2, 4, foliovol 12, f 202v, KB; Pe-ringskiölds ättebok, RHA; prof E Anthonis PM om släkten H :s ursprung, ink 30 dec 1970, SBL.

N Ahnlund, ÖÄ:s förhist (ÖÄ 1634— 1934); dens, Axel Oxenstierna (1940); dens, Tradition o hist (1956), s 26—32; H Alm-quist, Sverge o Ryssland 1595—1611 (1907), s 11, 16, 89, 91; dens, Den polit krisen o konungavalet i Polen år 1587 (1916), s 102, 166 f, 172, 205; J E Almquist, Herrgårdarna i Sverige (1960); J Andersson, Om riksdagen i Sthlm 1605 (1875), s 53—63; E Anthoni, Kring en förteckn över polit flykt:ar i polsk tjänst (FHT 1933), s 189; dens, Till av-veckhen av konflikten mellan hertig Carl o Finland, 1 (1935); dens, Konflikten mellan hertig Carl o Finland. Avveckhen o förson :en (1937); dens, Sv-danska relationer omkr sekelskiftet 1600 (FHT 1942), s 125; dens, Lydekessönernas Djäkneätt (GSFÅ 32, 1948), särsk s 48, not 67; dens, Drottn Margaretas frälseräfst i Finland (FHT 1955), s 24; dens, Finlands medelt frälse o 1500-talsadel (1970), särsk s 172 ff, 315, 334; J Arckenholtz, Me-moires concernant Christine reine de Suéde, 3 (1759), s 51; F Arfwidsson, Försvaret av Östersjöprov:erna 1708—10 (1936); N Beckman, Sv bokfabriker... (NTBB 1917), s 78; begr:vers över Klas Kristersson H (1652); G O Berg, Riksdagen i Sthlm 1602 (1883), s 28; T Berg, Johan Skytte (1920), s 287 f, 304; J af Bierkén, Tal hållit vid . . . Christer H:s grift (1775); C Bildt, S Birgittas hospital . . . (HT 1895), s 396—99; R Blomdahl, Ekebyholm (1959); Blomstedt, s 388 f, 485 f; K Blomstedt, H-suvun alkuhistoria (HArk 27, 1918); dens, Aatelin maanhankinnasta 1500-luvulla (HArk 39, 1932), s 52—67; S J Boéthius, Om den sv högadeln under konung Sigismunds regering (HB 4, 1877, tr 1878), s 18, 21, 36, 45 f, 53, 119; dens, Hertig Karls o sv riksrådets samregering 1594—96, 1 (HT 1884), s 27, 45, 54 f, 59, 72, 77, 85; A Brahes tidebok (1920); G Brandell, Sv undervisningsväsendets o uppfostrans hist, 2 (1931); C A G Braunerhjelm, K lifreg:s till häst hist, 2 (1913), s 52, 5: 1 (1917); Bref-vexling mellan Konung Carl XII o Rådet: HH 7 (1870), s 135, 250, 285, 9 (1874), s 274 f, 11:2 (1889), s 174 ff; B Broomé, Nils Stiernsköld (1950); dens, Ätten Posses hist 1500—1625 (1960); BSH 5 (1884); K-R Böhme, Bremisch-verdische Staatsfinan-zen 1645—76 (1967); Carlander, 2:2, s 496 ff; M Carlon, Ryska kriget 1656—58 (1903); A B Carlsson, Clas Totts riksrådsutnämning o "Mémoires de Chanut" (HT 1915), s 260; I Carlsson, Frihetstidens handskrivna polit litt (1967); H Donner, Ebba H o Åminne (Genos 1934); A Douglas, Robert Douglas (1957); O Durchman, Ätten H:s ätthar inom furstehus (Genos 1934—35); N Eden, Den sv riksstyrelsens reorganisation 1594—1602 (HT 1901), s 217 f; R v Essen, Henric H af Åminne in memoriam (SvD 24 dec 1947); Ett sv studentbref från Leyden 1622 (HT 1905); FBH; B Federley, K M:t, sv kronan o furstendömet Estland 1592— 1600 (1946), s 226; FMU 1—8 (1910—35); E Fries, Teckn:ar ur sv adelns familjelif i gamla tider, 1 (1901), s 34—38, 237; Frälseg 1: 1—3: 2 (1931—47), 4 (korr, RA); H Gil-lingstam, Ätterna Oxenstierna o Vasa under medelt (1952—53); dens, Den sv adelns antagande av släktnamn (HT 1964), s 51; dens, Den sv adelns bruk av patronymika tills med släktnamn (Anthroponymica Suecana, 6, 1965), s 224; G A Gottlund, Fört öfver en mssaml (1838), s 117 f; E Granstedt, Karl Karlsson Gyllenhielms fångenskap i Polen 1601—13 (Svio-Polonica, 6—7, 1946), s 9— 13; S Grauers, Arvid Bernhard H, 1 (1920), särsk s V; L Gustafsson, Järfällaboken (1957); C C:son Gyllenhjelm, Egenhänd ant:ar rör tiden 1597—1601 (HH 20, 1905), särsk s 372; C Hallendorff, Riksens ständers bank 1719—66 (Sveriges riksbank 1668— 1918, 2, 1919), s 87, 294, 303 f; dens, Bankens öden från mössväldet till den andra realisationen 1766—1803 (ibid, 3:2, 1920), s 8—12, 19, 304—07; I Hammarström, Finansförvaltning o varuhandel 1504—40 (1956), s 96, 98; G v Hansen, Regesten aus zwei Missivbuchem. . . im Revaler Stadt-Ar-chiv (Archiv fiir die Geschichte Liv-, Est-und Curlands, 3:4, 1895), s 32; T Hartman, Raseborgs slotts hist (1896); R Hausen, Finlands medeltidssigill (1900); dens, Bidr till Finlands hist, 5 (1917); S Hedar, Ensk arkiv under karol enväldet (1935); Henric H af Åminne f (SvD 7 dec 1947); Å Hermansson, Karl IX o ständerna (1962); Hertigh Carls slaktarebenck (1915), s 35; W Holst, Fredrik I (1953), s 248—54, 267—71; K E F Igna-tius, Finlands hist under Karl X Gustafs regering (1865); C V Jacobowsky, Sv studenter i Oxford ca 1620—1740 (PHT 1927); Johannes Matthiae, Een lijkpredikan . . . vthi . . . Göstafz H:s . . . begraffning (1641); Kan-sallinen elämäkerrasto, 2 (1929); K H Karlsson, Str genealog ant:ar, 3 (SAT 2, 1889— 97); G Kjellin, Rikshistoriografen Anders Schönberg (1952); KKD 8 (1913); J Kle-berg, Krigskollegii hist. Biogr ant:ar 1630— 1865 (1930); Kommerskoll; Y Koskinen, Klubbe-kriget (1864), s 151 f, 199, 326, 378, 400; F Lagerroth, Frihetst:s författa (1915), s 400 f; dens, Frihetsts maktägande ständer, 1 (Sveriges riksdag, 5, 1934), s 167, 197, 2 (ibid, 6, 1934), s 219 f; Lags o doms; W G Lagus, Undersökn:ar om finska adelns gods o ätter (1860); O Laurelius, Oratio parentalis de vita et obitu . . . Gustavi H (Schwedische Bibliothec, 1, 1728), särsk s 172; K K:son Leijonhufvud, K Södermanlands reg:s hist, 3 (1919); K G Leinberg, Finske studerande vid utrikes univ före 1640 (SSLF 30, 1895—97); Lewenhaupt; A Lewenhaupt, Karolinen Edvard Gyldenstolpe (1941); S Lundgren, Johan Adler Salvius (1945); Malmström; J Messenius, Scondia illustrata, 8 (1702), s 31, 60, 62; K Mikander, Claes Hermansson Fleming (SSLF 357, 1956), s 34—38, 48 ff, 55, 57, 60, 62; B Mörner, Maria Aurora Königsmarck (1913); G Nikander m fl, Herrgårdar i Finland, 2—3 (1928—29); dens o E Jutikkala, Säterier o storgårdar i Finland, 2 (1942), s 99, 265, 274, 380, 429 ff, 442, 510 f, 579, 753; H Nohrström, Några krigsbytesböcker från Åbo akademibibi :s grundläggningstid i Hfors UB (Helsingin yliopiston kirjaston julkaisuja, 8,1925), s 70 f; P Nordmann, Per Brahe (1904), s 115; Odhner, 1, s 46, 53, 84 f; Officiell redog för olymp spelen i Sthlm 1912 (1913), s 565—70; R Ohlsson, Abraham Angermannus (1946); G Olsson, Hattar
o mössor (1963); M Olsson, Vasagraven i Uppsala domkyrka, 1 (1956); Olympiska spelen (1949), s 71 f; S U Palme, Sverige o Danmark 1596—1611 (1942); "Protocolon pro anno -99" (Turun historiallisen yhdistyk-sen julkaisuja, 4, 1933), s 30, 75 f, 95; Ram-say; P Renvall, Klaus Fleming und der fin-nische Adel (1939); N Reuterholms journal (HH 36:2, 1957); W Ridderstad, "Gula gardet" 1526—1903 (1903); R Rosén, Veh-kalahden pitäjän historia, 1 (1936), s 282— 90; H Rosengren, Karl X Gustaf före tronbe-stigningen (1913), s 251—56; J Rudbeckius, Een christeligh lijkpredikan vthi.. . Hindrich H:s . . . begraffningh (1621); N Runeby, Mo-narchia mixta (1962); J W Ruuth, Åbo stads hist, 2 (1912), s 108 ff; A Rydström, Boken om Tjust, 1 (2 uppl, 1912), s 81 ff; Slott o herresäten i Sverige. Uppland, 1 (1967)., s 135—38; SRA 2 (1899), 3 (1894—1910), s 147, 177, 403, 567, 619, 700, 903, 4 (1909— 38), s 159, 179, 181, 196, 738, 745; SRP 3 (1885), 7 (1895); ST 3 (1895), s 503, 505, 5: 1 (1903), s 63, 79, 89, 99, 219, 223, 242, 265 f; STb 2:5 (1943); B Steckzén, Krigs-kollegii hist, 1—3 (1930—37); W Stenham-mar, Östgöta kav:reg under frihetst o Gustaf III:s regering (1926); dens o R Stenbock, K andra livgrenadjärreg (1941); R Stensson, Peder Jakobsson Sunnanväder (1947); W Swalin, Bidr till K M:ts hofs personalhist. .. (1888); Sveriges krig 1611—32, 1—2, 5 (1936—38); W Tawaststjerna, Pohjoismai-den viisikolmattavuotinen sota, 1—2 (1918— 29); dens, Kaarle IX:n ja Sigismundin taiste-lu Viron ja Liivinmaan omistamisesta (1935); E Tegnér, De la Gardieska samken i Lund o på Löberöd (VHAAH 32: 1, 1895), s 47; dens, Sv bilder från sextonhundratalet (1896), s 79 ff, 107—15, 255; J Teitts klagomålsregister emot adeln i Finland år 1555—56 (1894), särsk s 225; W Tham, Axel Oxenstierna... (1935); dens, Riksrådet Henrik Carlsson H. Ant:ar kring en stambok (PHT 1936); Theatrum Europaeum, 4 (1648), s 367; A Thesleff, Några bref från början af 1600-talet (SSLF 45, 1900); L G T Tidan-der, Ant:ar rör K Jönk:s reg:s hist (1900), s 92—97; G Tranér, Konung Carl IX :s krig i Livland åren 1602—05 (1876), s 15; C Trolle-Bonde, Riksrådet o riksmarskalken grefwe Carl Bonde, 1—2 (1895); dens, K rådet o ambassadören grefwe Carl Bonde, 3 (1912); S Tunberg, Sigismund o Sverige 1597 —98, 2 (1918), s 22 f, 27, 29, 93, 155 f, 159, 163; dens, Riksrådet Erik Brahes chifferkalendarium, 1—2 (PHT 1918, 1922); Två privata handskr:ssaml:ar (HT 1905); J E Waaranen, Handlrar upplysande Finlands hist, 1 (1863), s 204, 209, 392, 2 (1864), s 194—97, 421, 4—5 (1874—78); O Walde, Klas H:s släktant:ar (PHT 1918—19); J Werwing, Konung Sigismunds o konung Carl den IX:des historier, 1—2 (1746—47); A W Westerlund, Åbo hovrätts presidenter, ledamöter o tjänstemän 1623—1923, 1—2 (1923); G T Westin, Riksföreståndaren o makten (1957); G Wieselgren, Sten Sture d y o Gustav Trolle (1949); N Wimarson, Sveriges krig i Tyskland 1675—79, 1—3 (1897—1912); E Wrangel, Sveriges litterära förbind :r med Holland (LUÅ 33:6, 1897); F U Wrangel, Ant:ar om Rytterns sn (1886), s 160 ff; G Zeaeman, Christlich Herren Leben vnnd Todt oder ... LebensPredigt vber .. . Claws H (1633); F Ödberg, Om Konung Johan III:s förföljelse mot ståth Karl Henriksson H o hans bröder 1590—92 (VFT 2: 4— 5, 1904); dens, Om Hogenskild Bielkes moder, fru Anna Hogenskild ... o hennes tid, 2 (VFT 2: 10, 1909), s 12 f; C Öhlander, Det egentl Sveriges försvar mot Danmark-Norge ... 1657—60 (1904), s 179. — H Gilling-stam, rec av E Anthoni, Finlands medeltida frälse o 1500-talsadel (i korr för PHT 1970); dens, Kompletteringar o rättelser till genealog arbeten (Släkt o hävd 1972); K-E Löfqvist, Från medeltidens riddarslag till nya tidens riddarutnämning (Rig 1939), s 8, 10f.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Horn, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13802, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-11-11.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13802
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Horn, släkt, urn:sbl:13802, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-11-11.