Karl S Husberg

Född:1854-09-21 – Växjö domkyrkoförsamling, Kronobergs län
Död:1928-05-20 – Oscars församling, Stockholms län

Riksdagsledamot, Landshövding, Vice häradshövding, Ecklesiastikminister


Band 19 (1971-1973), sida 498.

Meriter

Husberg, Karl Sigfrid, f 21 sept 1854 i Växjö (enl fdb för Uråsa, Kron), d 20 maj 1928 i Sthlm, Osc. Föräldrar: bruksägaren Johan Daniel H o Sofia Elise Münter. Mogenhetsex i Växjö 21 maj 72, inskr vid UU 13 sept 72, jur fil ex där 26 maj 73, jur utr kand där 26 maj 79, eo notarie vid Svea hovr 5 juni 79, auskultant vid Skånska hovr 22 aug 79, v häradsh 20 dec 80, JL vid UU 23 dec 81, disp pro gradu där 28 jan 82, JD där 30 maj 82, sekr i lapplandskomm 82—83, landssekr i Norrbottens län 26 aug 84, led av AK 88—90 o 97—02, tf kammarråd 8 febr 89, expxhef i ED 10 sept 89, led av FK 91—93 o 05—06, led av kyrkomötena 93, 98, 03, 18, 20 o 25, landsh i Norrbottens län 27 april 93, ordf i Norrb:s läns hushålln:sällsk 94—00, led av komm ang sv lapparnas rätt till renbete m m 95—96, v ordf i lagutsk 98—00, ordf i förliknings- o skilj enämndskomm 99—00, konsultativt statsråd 12 juli 00, statsråd o chef för ED 19 juni—2 aug 05, landsh i Älvsborgs län14 okt 05—22, ordf i Älvsb läns nos hus-hålln:sällsk 05, ordf i konkurslagstift:komm 07—08, i skogslagstiftn:komm 11—20, ordf i komm ang det ecklesiastiska arrendeväsendet 21—23.

G 3 sept 84 i Växjö m Angelina (Anna) Josephina Georgina Forsberg, f 10 jan 57 i Växjö, d 24 febr 33 i Sthlm, Osc, dtr till handl o källarmästaren Joseph F o Lena Stina Toft.

Biografi

H växte upp som den yngste av tolv syskon. Han förlorade vid två års ålder sin mor och fyra år senare sin far. Denne hade något tiotal år tidigare mot sitt nekande dömts för förfalskning av stämplat papper. Domen innefattade återbetalningsskyldighet, som ledde till konkurs, och sedan levde familjen nära nog i misär. Fem ogifta systrar satte upp en garn- och en pappershandel i Växjö och tog på sig att bekosta H:s studier. De arbetade hårt och tappert och lyckades småningom komma i goda omständigheter. Syskonen träffade gemensamt en överenskommelse att återupprätta namnet.

Efter studentexamen i Växjö inskrevs H 1872 vid Uppsala univ. Han hade helst velat bli läkare men valde juridiken av ekonomiska skäl och blev 1879 jur utr kand. Vid sidan av tjänstgöring bl a som notarie i Svea hovrätt fortsatte H sina studier och blev 1881 jur lic samt 1882 jur utr dr. H vantrivdes emellertid med juridiken, framför allt därför att han ansåg, att den juridiska rätten alltför ofta kom i konflikt med den moraliska.

H blev 1882 sekr i den sk lapplandskommittén och 1884 i riksdagens konstitutionsutskott. S å blev han landssekreterare i Luleå och deltog 1888 i gränsregleringen Sverige— Finland. 1889 återvände han till Sthlm, blev i sept s å expeditionschef i ED men återbördades till Norrbotten redan 1893, denna gång som landshövding, vilket just då var en synnerligen krävande uppgift. De förbättrade kommunikationerna genom järnvägsnätets och vägarnas utbyggnad medförde en våldsam invandring till gruvområdena i Norrbotten, där man utan tillstånd på kronans mark uppfört miserabla bostäder. Även det norrländska lantbruket hade svåra år, och för detta verkade H även som ordf i länets hushållningssällskap. Han gav under dessa år prov på stor administrativ duglighet. För samerna verkade han bl a som ledamot i kommittén angående de sv lapparnas rätt till renbete och renmärkning 1895—96.

Som riksdagsman från 1888 var han partilös moderat och frihandelsvänlig och gjorde sig känd som en av riksdagens yppersta talare. Särskild uppmärksamhet väckte hans kritiska anförande i AK 1899 mot Åkarps-lagen. Han bevakade konsekvent Norrbottens intressen, talade för järnvägsnätets snabbast möjliga utbyggnad, för anläggning av Bodens fästning samt i såväl riksdag som kyrkomöte för Härnösands stifts delning, som blev verklighet 1904, när Luleå stift kom till.

I juli 1900 utnämndes H till konsultativt statsråd i von Otters ministär. Han kvarstod i Boströms andra och i Ramstedts ministär och blev i den senare i juni 1905 ecklesiastikminister efter Carl von Friesen. Tillsammans med excellenserna Boström och Lagerheim utsågs H att förhandla med norrmännen om eget norskt konsulatväsen. H var känd för sin förmåga att finna försiktiga och mjuka "husbergska" formuleringar, som man kallade dem (Wåhlstrand), vilket bidrog till att kvalificera honom för uppdraget.

H och Lagerheim kom emellertid i konflikt med Boström, som ville driva en hårdare linje mot norrmännen. 24 mars 1903 utfärdades en kommuniké, enligt vilken särskilt konsulatväsen för Sverige och Norge skulle upprättas. Särkonsulernas ställning skulle sedan regleras genom lika lydande lagar. H utarbetade efter konferens med norske statsministern i Sthlm Sigurd Ibsen ett utkast till ett lagförslag, men då Boström framlade ett eget, betydligt skarpare, övervägde H att lämna regeringen. Han stannade dock kvar, men Lagerheim avgick. De lika lydande lagar, som slutligen överlämnades till norrmännen 9 dec 1904, följde Boströms hårdare linje. De väckte stor indignation i Norge, vilket ledde till Boströms avgång i april 1905, då Ramstedt blev statsminister.

Vid den urtima riksdag, som blev en följd av att stortinget genom sin proklamation 7 juni 1905 upphävt unionen, var det en grannlaga uppgift att författa propositionen i norska frågan. Regeringen var nu inställd på att försöka lugna de upprörda känslorna i riksdagen och lämnade uppdraget åt H, sedan två förslag förkastats såsom för skarpa. De aktivistiska stämningarna hade emellertid vuxit sig starka, och regeringen beskylldes för undfallenhet. Ett särskilt riksdagsutskott tillsattes och avgav ett utlåtande, som stod i klar motsättning till regeringens mjukare linje, vilket medförde dess avgång i aug. I okt s å utnämndes H till landshövding i Älvsborgs län. 1906 avsade han sig sin plats i FK och lämnade politiken utan saknad. "Jag har väsentligen tappat smaken för det politiska livet och all den ruskighet, som där möter en", skriver han i ett brev från denna tid (till landsh Bergström, UUB). Som landshövding intresserade han sig särskilt för kommunikationer och jordbruk. I sin egenskap av inspektor vid Vänersborgs läroverk och flickskola höll han vid årsavslutningarna mycket uppmärksammade tal som drog en långt större publik, än vad som var betingat av omständigheterna.

Det väsentligaste i livet var för H religionen med den kristna etiken som rättesnöre. Men han var starkt kritisk till kyrkan som institution och till dess dogmer, en kritik som han dock förteg av rädsla att rubba någon i hans tro och endast gav uttryck för i sina personliga anteckningar. Han besatt en djup och bred humanistisk bildning och ägnade sina sista år åt humanistiska och teologiska studier.

Harmoni, godhet och överlägsen intelligens var de drag hos H, som närmast föll i ögonen, men om något inträffade, som moraliskt upprörde honom, kunde han ge prov på stränghet och stor kraft. Över det djupa allvaret spelade en nästan tjuvpojks-aktig humor, och såväl i riksdagen som i det personliga umgänget visade han ofta stor slagfärdighet. Han hade lätt att få kontakt med människor, helt oberoende av bildningsnivå och samhällsställning, och på många kunde han redan vid ett flyktigt möte göra ett outplånligt intryck.

Författare

Ingegerd Hildebrand



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev till H är brända. Hans anteckn:ar hos familjen. Brev från H i RA, KB, LUB o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om domens materiela rättskraft enligt svensk ordinär civil process. [Akad avh, Uppsala.] Wexiö 1882. 71 s. — Några erinringar från besök vid 1913 års internationella skogskongress i Paris. Föredrag vid ... årsmöte den 2 augusti 1913 (Västra Sveriges skogsvårds-förbunds årsskrift 1913, Borås 1913, s 21—46,- även sep, 1914, 26 s). — Hugo Tamm såsom personlighet (HT, 46, 1926, Sthlm, s 147—170).

Källor och litteratur

Källor o litt: Diplomatica: Muscovitica, Beskickn i S:t Petersburg, 204, RA; släktanteckningar av Bengt Hildebrand hos förf.

S Carlsson, Lantmannapolitiken och industrialismen (1953); R Casparsson, LO under fem årtionen (1947); I Hildebrand, Landshövding K S H (PHT 1970, i korr); H8D 1900, s 678 f; H Lagergren, Landshövdingar i Norrbottens län (Norrbotten, 5, 1926); J Weibull, Inför unionsupplösningen 1905. Konsulatfrågan (1962); J Westerståhl, Sv fackföreningsrörelse (1945); A Wåhl-stranrL Regeringsskiftena 1900 o 1902 (1947); dens. 1905 års ministärkriser (1941).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Karl S Husberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13902, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingegerd Hildebrand), hämtad 2019-02-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13902
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Karl S Husberg, urn:sbl:13902, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingegerd Hildebrand), hämtad 2019-02-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se