Meriter

2 von Hylten (före adl Hylteen), Samuel, bror till H 1, f 13 nov 1671 i Sthlm, d 8 maj 1738 i Munka-Ljungby, Krist. Inskr vid UU 23 maj 80, auskultant i Svea hovrätt 27 april 91, eo kanslist i kanslikoll 92, kopist i livländska exp där 24 okt 95, kanslist i inrikes civilexp 23 april 97, registrator vid utrikesexp 9 okt 05, vid inrikes civilexp 14 jan 07, assessor i Svea hovrätt 27 sept 10, adl 10 mars 14, lagman i Skåne o Blekinge 19 juli 16, lagman i Kristianstads läns lagsaga 18 juli 18, i Skåne o Blekinge 22 april 19, landsh i Kristianstads län 9 maj 19, frih 23 maj 19, deltog i riksdagarna 19, 20, 23, 26—27, 31, 34 o 38.

G 1 nov 06 i Stralsund m Helena Maria König, dp 17 dec 84 i Sthlm, Ty, d 22 jan 66 på Skillinge, dtr till kommissarien Henrik K o Helena Daurer.

Biografi

H var uppkallad efter sin morfar, den bekante kyrkoherden i Klara förs i Sthlm Samuel Hammarinus (bd 18). Efter studier vid Uppsala univ började han 1692 tjänstgöra i k kansliets livländska expedition men flyttades 1697 till inrikes civilexpeditionen. När fältkansliet organiserades vid krigsutbrottet 1700, medföljde H sin chef Carl Pipers expedition tillsammans med registratorn C Feif och kanslikamraterna J von Düben d ä och H Bunge. I brev till Josias Cederhielm åren 1702 och 1703 (FRA) lämnar Fl intima bilder ur kansliets liv. I samband med Pipers upphöjelse till överstemarskalk blev Olof Hermelin inrikes statssekreterare och H registrator vid utrikesexpeditionen hösten 1705. Nyåret 1707 befordrades han efter Düben till registrator vid inrikesexpeditionen.

Av sina kolleger var H inte omtyckt. Han "tåldes ej av Piper, var misstänkt i Hermelins ögon och hade upprepade kontroverser med Feif" (Munthe). Den sistnämnde klagade i brev till Düben över H:s "förtretelige maner att leva", varmed främst torde menas hans obehärskade lynne. Under vistelsen i Bender kom hans häftiga humör att föra honom i olycka. Legationspredikanten S Agrell uppger i mars 1710, att H tagit sig för att fälla "några oanständiga ord om Hans Maj:t" i Müllerns och Feifs närvaro. Han insattes på grund därav i arrest och avskedades i slutet av mars från sin tjänst. Först i slutet av dec 1711 blev han åter tagen till nåder.

Från 1713 nyttjades H för diplomatiska specialuppdrag. Svårigheter hade uppstått i fråga om postgången Bender-Braşov, som avstannat på nyåret 1713 genom ingrepp av hospodaren av Moldau. Gustaf von Soldan och H lyckades med möda förmå denne att lösge de av honom häktade sv posttjänstemännen; det dröjde dock två till tre månader, innan posten kom fullt i gång igen. I april 1713 förhandlade H i Bukarest med prins Eugen av Savojen, som betygade sin välvilja mot Karl XII. I nov underrättade han kungen om de anslag som hospodaren av Valakiet riktade mot den sv postgången och föreslog, att man skulle söka utnyttja turkiska kurirer. Även i febr 1714 användes H i liknande postala förhandlingar. Följande månad adlades han, tydligen som belöning för sina diplomatiska tjänster. Efter hemkomsten till Sverige utnämndes han till lagman i Skåne och Blekinge.

Vid 1719 års riksdag var H ledamot både av grundlagsutskottet och sekreta utskottet. Han och hans bror (H 1) hörde i eminent mening till den krets som framdrev utvecklingen 1719 och regeringsformen så. Det är därför betecknande, att det var H, som på anmodan av lantmarskalken Per Ribbing åt drottning Ulrika Eleonora uppsatte den viktiga skrivelse 21 jan 1719 (antedaterad till den 20), vari hon för ständerna förklarade, att varken hon själv eller någon annan hade arvsrätt till tronen. Trots att H var en "avgjord frihetsvän", tycks han dock inte ha varit "illa sedd vid hovet" (Malmström). Drottningen själv föreslog hans utnämning till landshövding i Kristianstads län 9 maj 1719, och fjorton dar senare blev han friherre.

Vid 1723 års riksdag uppträdde H mot konung Fredriks maktsträvanden. Han har själv refererat ett varnande samtal med konungen som på dennes initiativ skall ha ägt rum på Karlberg i juni månad. S å anklagades han av några bönder i sitt län och en avskedad kronofogde för åtskilliga ämbetsfel men frikändes av Göta hovrätt 9 febr 1725. 1728 tillkom en anklagelse av politisk art. Den efter modern uppfattning tydligen sinnessjuke överstelöjtnanten O Dagström (bd 9) hade till H överlämnat en skrift med anklagelser mot kungaparet för att ha varit med om att lönnmörda Karl XII och utestänga hertigen av Holstein från tronen. Två månader efter mottagandet insände H skriften till regeringen med rådet att låta saken dö i tysthet. I stället fick han emellertid order att gripa Dagström. Denne hade under tiden försökt resa utrikes, men H hade vägrat honom pass. H:s dröjsmål med att insända skriften togs nu till förevändning för att misstänkliggöra honom själv. Landshövdingen i det skånska grannlänet sattes till ordf i kommissionen över Dagström och här tilltalades även H så allvarligt, att kommissionen tills vidare skilde honom från hans befattning och 11 dec 1728 dömde honom till avsättning. När riksdagen sammanträdde 1731, ingrep emellertid justitiedeputationen omedelbart. Den förklarade det olagligt, att H avstängts från sitt ämbete, innan han blivit lagligen dömd, och påyrkade hans omedelbara återinsättande i tjänst. Ständerna biföll, och de medlemmar av kommissionen som suspenderat H ställdes under tilltal. Samtidigt upphävde K M:t avsättningsdomen, och kommissionen i Kristianstad avbröts. Målet mot H överlämnades till Göta hovrätt, som tydligen frikänt honom, ty han kvarblev i tjänst.

H inköpte 1719 Skillinge i Munka-Ljungby, där han upprättade ett berömt stuteri och ett holländeri. Den efter franskklassiskt mönster anlagda trädgården blev en av seklets mest ryktbara, beskriven av Linné efter ett besök 1749. H var en god ekonom. I den skånska traditionen, sådan den förmedlats av Barfod, säges han vara "känd för rättegångar och inkräktningar". Med sina uppenbara fel var han dock otvivelaktigt en energisk, duglig och i många fall framsynt man både i och utanför tjänsten.

Författare

Bengt Hildebrand

Arkivuppgifter

H:s arkiv synes inte vara bevarat. Hans officiella skrivelser 1713 finns i Turcica, RA. Brev från H till bl a J v Duben dä, HG v Miillern o N M:son Posse i RA o till bl a E Sparre i UUB. 3 brev (i avskr) till O Ce-derström i Bergianska saml, VA.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Samtal passeradt med hans kgl. maj:t [Fredrik I] uti Carlbergs trädgård, fredags afton d. 21 junii 1723 [1721] (Almän-na tidningar, 1772, Sthlm, d 1, sp 284—286, 294—296, 326—328, 334—336, 343 f; delvis omtr i G Gezeiius, Försök til et bio-graphiskt lexicon . . ., d 4, Sthlm, Upsala o Åbo 1787, s 272—276).

Källor och litteratur

Källor o litt: AdRP from år 1719, 1—4, 6—7, 9—13 (1875—78, 1881—84, 1887— 91); S Agrell, Dagbok 1707—1713 (KKD 5, 1909); A Ballagi, Zur Geschichte der Heimkehr Karls XII ... (KFÅ 1931); J C Barfod, Märkvärdigheter rör skånska adeln (1925); S Bring, Hans Perman Olivecrona o hans dagboksfragment från Konstantinopel 1709 (KFÅ 1913); Garlander 3 (1904); G Carlquist, Om o ur Josias Cederhjelms papper (KFÅ 1915); J Cederhielm, Bref ... 1700—1701 samt 1706 (KKD 8, 1913); G J Ehrensvärd, Dagboksant:ar förda vid Gustaf III:s hof, 2 (1878); W Enblom, Privilegiestriderna vid frihetstidens början 1719—1723 (1925); A Fryxell, Berättelser ur sv hist, 23 (1902); G Gezelius, Försök til et biographiskt lexicon . . ., 4 (1787); E Hjärne, Från Vasatiden till frihetstiden (1929); HSH 7 (1819), 37 (1856); J H v Kochen, Kanslidagbok . . . 1709—1714 (KKD 4, 1908); C v Linné, Carl Linnaei skånska resa, ed M Weibull (1874); Malmström 1—2 (1893—95); A Munthe, Kansliet under karol tidevarvet (K M:ts kanslis hist, 1, 1935); H H v Schwerin, Skånska herrgårdar efter Roskildefreden (2 uppl, 1935); Slott o herresäten i Sverige. Skåne, 3 (1966); SRA, ser 2, 1—3:1 (1909—17); A A v Stiernman, Svea o Götha höfdinga-minne, 2 (1835); Sverige. Geografisk, topografisk, statistisk beskrifning, 1 (1908); L Thanner, Revolutionen i Sverige efter Karl XII:s död (1953); C G Weibull, Skånska jordbrukets hist (1923); F Wernstedt, Några detaljer från arméns mobilisering o uppmarsch vid stora nordiska krigets utbrott (KFÅ 1926).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Samuel Hylten, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13938, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13938
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Samuel Hylten, von, urn:sbl:13938, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-04-19.