Meriter

2 Hällström, Gustaf Gabriel, bror till H 1, f 25 nov 1775 i Ilmola, Vasa län, Finl, d 2 juni 1844 i Hfors. Inskr vid Åbo akad 24 febr 92, FK 21 april 95, disp pro gradu 12 juni 95, mag 23 juni 95, doc i fysik vid Åbo akad 31 maj 96, amanuens vid akad:s bibi 21 juni 99, prof i fysik 19 maj 01, prästv 16 juni 04, adj led av Åbo domkap 18 juni 04—19, kh i S:t Marie prebendepastorat 18 juli 04, sekr i Musikaliska sällsk i Åbo 05—07, led av strömrensningsdirek-tionen 24 juni 06—09, Åbo akad:s o Hfors univ:s rektor 06—07, 13—14, 15, 27—28, 29—32, ordf i Finska hushålln:sällsk 17—20 (led där 00), TD 3 sept 26. — LVA 08, led av Finska vet:soc 38, LVS 41.

G 1) 29 nov 96 i Åbo m Johanna Elisabeth v Köhler, f trol 21 sept 59, d 11 okt 25 i Åbo, dtr till kaptenen frih Adam Fredric v K o Charlotta Christina Ulrika Brovallia samt tidigare g m kapellanen Johan Appelgren; 2) 25 maj 26 i Abo m Hedvig Elisabeth Gadolin, f 23 dec 95 där, d 20 mars 64 i Hfors, dtr till prof Johan G o Hedvig Magdalena Tihleman.

Biografi

Sina akademiska studier bedrev H i Åbo, där han snart tilldrog sig sina lärares uppmärksamhet och där han efter grundläggande examina vann snabb befordran. Sitt huvudintresse ägnade han från första början fysiken jämte närliggande discipliner, och hans produktion blev med tiden mycket omfattande. Hans vetenskapliga undersökningar utgavs framför allt i form av akademiska disputationer, men också i vetenskapliga serier sådana som VA:s handlingar och, under senare år, i Finska vetenskapssocietetens Acta. Han framträdde även i utländska fackpublikationer såväl med originalarbeten som framför allt med översättningar av tidigare på svenska eller latin publicerade undersökningar.

H:s arbetsförmåga var stor, och hans skrifter, särskilt de bästa bland dem, präglas av hans både praktiska och teoretiska begåvning, av grundlighet och vetenskaplig akribi. Allmänt uttryckt bestod H:s kanske viktigaste insats som fysiker i att den experimentella och mätande fysiken med honom vann insteg i Åbo. Härvid erhöll matematiken en vidsträcktare tillämpning inom fysiken än tidigare. H:s fysikaliska avhandlingar omfattade nästan alla grenar av den dåtida tysiken.

Redan under de tidigaste professorsåren började H intressera sig för vattnets utvidgning genom värme och temperaturen för dess största täthet. Han återkom, långt senare, upprepade gånger till samma och liknande problem, vilka under den mellanliggande perioden behandlats också av andra forskare. En ny, på ytterst noggranna experiment byggd avhandling (1823), belönades av VA med de sammanslagna Ferrnerska och Lindblomska prisen. Redan en gång tidigare, 1805, hade han tilldelats det Ferrnerska premiet, också då för en avhandling inom värmelärans område, Om jerns utvidgning genom värme. Man hade allmänt tagit för givet, att järnets värmeutvidgning stod i enkel aritmetisk proportion till det ökade gradtalet, men H visade nu med tillhjälp av egen, specialkonstruerad apparatur, att problemet var mera komplicerat: värmeutvidgningen var större vid högre gradtal än vid lägre. Andra frågor inom värmeläran som tilldrog sig H:s intresse var bl a kvicksilvrets utvidgning samt termometrars förfärdigande och nyttjande.

Inom akustiken behandlade H bl a på grundval av experiment, utförda med orgeln i Åbo domkyrka, teorierna om kombinationstonerna och lyckades här med korrigering av tidigare oriktiga uppfattningar påvisa, att antalet stötar i sekunden är lika med differensen mellan tonernas vibrationstal.

Under en stor del av sitt liv ägnade sig H åt meteorologisk forskning. Genom sina avhandlingar i Finska vetenskapssocietetens Acta har han för eftervärlden kommit att framstå som grundläggaren av meteorologins studium i Finland. En Afhandling om nattfrosterne i Finland belönades 1804 av Finska hushållningssällskapet med dess stora pris — den hade inte enbart teoretiskt intresse utan även anknytning till de praktiska strävanden sällskapet omhuldade. H:s förklaring av nattfrostfenomenet lade en grund för forskningar som längre fram i tiden skulle ge nya resultat mot bakgrunden av teorin om det strålande värmet. Han publicerade vidare viktiga resultat grundade på de regelbundna barometer- och temperaturobservationer han och andra fysiker gjorde under långa tidsperioder. H behandlade även de atmosfäriska vågornas regelbundna banor och dessutom andra meteorologiska frågor sådana som vindriktningarna i Finland, flodernas isläggning och islossning samt norrskenet. — Vid sidan av vad som här nämnts publicerade H ytterligare avhandlingar rörande bl a optik, matematik, astronomi (sol- och månförmörkelser m m) och geofysik. Han utgav också en lärobok i geometri (proportionslära) för skolornas behov.

H var i främsta rummet vetenskapsman, men han engagerades under årens lopp också i en mängd akademiskt administrativa, samhälleliga och andra uppdrag. Som universitetets rektor (resp prorektor) verkade han i flera repriser, sista gången 1829—32, då han, efter det nya statuter trätt i kraft, innehade ett treårigt mandat. Han hörde till de mest aktiva, då det gällde att realisera planerna på ett astronomiskt laboratorium vid Åbo akademi och att till detta anskaffa behövliga instrument. Till stor del tack vare hans bemödanden lyckades man som astronomie observatör engagera H J Walbeck (1817) och senare som prof i astronomi den kände F W A Argelander.

Som inspektor för olika studentnationer (australiska, österbottniska) fungerade H under nästan hela sin professorstid. Han lät prästviga sig och erhöll en prebendeförsamling utanför Åbo. En lång följd av år verkade han som adjungerad ledamot av Åbo domkapitel; hans viktiga aktpublikation Utdrag ur domkapitlets i Åbo cirkulärbref, innehållande hvad under loppet af sednast förflutna 140 år blifvit till församlingarnes och presterskapets i Åbo stift ständiga iakttagande förordnadt (1824) kan ses som en biprodukt av denna verksamhet. Redan tidigt intresserade han sig för Finska hushållningssällskapet. Inom Musikaliska sällskapet i Åbo tillhörde han den musikidkande klassen. Han hörde till kretsen kring Allmän litteraturtidning 1803 och var medlem av Läsesällskapet i Åbo under många år. Han blev Finska vetenskapssocietetens förste ordf och var en av dess stiftare. Under grundläggningsskedet framträdde han som "den främste forskaren och den obestridlige ledaren inom societeten".

H har karakteriserats såsom av naturen konservativ. Han åtnjöt aktning och förtroende bland sina kolleger och bland studenterna, också om de senare, särskilt efter universitetets överflyttning till Hfors, kunde mena att han var alltför försiktig och i avsaknad av nödigt initiativ. Som vetenskapsman hörde han på sin tid till de främsta i Finland. — H:s barn adlades 1830 med namnet af H för faderns förtjänster.

Författare

Olof Mustelin

Arkivuppgifter

af H:ska familjearkivet i Hfors TJB. Brev från H främst i Hfors UB o Åbo akad:s bibl.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Robert A. Renvall, Finlands universitet 1828—1890, 2. tillök uppl, Hfors 1891, s 171 f; jfr Tor Carpelan o L. O. Th. Tudeer, Helsingfors universitet, lärare och tjänstemän från år 1828, Hfors 1925, s 396—399.

Källor och litteratur

Källor o litt: Åbo akad:s o Hfors univ:s konsistorie- o fakultetsprot, Hfors UB.

O Andersson, MusikaKska sällsk i Åbo 1790 —1808 (1940); E Anthoni, Jacob Tengström o stiftsstyr i Åbo stift 1808—1832, 1—2 (Finska kyrkohist samf:s handhar 18: 1—2, 1923—28); G v Bonsdorff, Åbo akad o dess män, 1 (1912); L G v Bonsdorff, Ang tillkomsten av 1828 års univ:statuter (HArk 52, 1947); Carpelan (1942); T Garpelan o L O T Tudeer, Hfors univ. Lärare o tjänstemän från år 1828, 1 (1925); G Cygnaeus, K finska hushålln:sällsk 1797—1897 (1897); A Donner, Den astronomiska forskn o den astronomiska institutionen vid det finska univ, 1—2 (1907—09) ; dens, Uppförandet af astronomiska observatorium i Åbo, 1 (1910); F Elfving, Finska vet:soc:s hist 1838—1938 (1938); FBH; I A Heikel, Hfors univ 1640— 1940 (1940); G Heinricius, Skildnar från Abo akad 1808—1928 (SSLF 101, 1911); V Helanen, Suuri murros (Pohjalainen osakun-ta 1828—1837, 1937); Kansallinen elämäker-rasto; S Lindroth, VA:s hist 1739—1818, 2 (1967); A Moberg, Program vid Karl Nikolaus Kreugers tillträde till professionen i astronomi den 7 okt 1862 (1862); O Mustelin, Läsesällsk i Åbo (Hist o littrhist studier, 25, 1949); J J Nervänder, Minnestal öfver G G H (Acta societatis scientiarum Fennicae, 2: 2, bil, 1847); H G Porthan o N G Schultén, Brewäxl 1784—1804, ed E Holmberg (SSLF 319, 1948); U Saalas, Carl Reinhold Sahl-berg (Hist tutk 47, 1956); K F Slotte, Matematikens o fysikens studium vid Åbo univ (SSLF 37, 1898); A Takolander, Erik Gabriel Melartin, 1—2 (Finska kyrkohist samf:s handhar 21—22, 1926—27); H Tallqvist, Minnestal över G G H . . . (Finska vet:soc:s minnesteckn:ar o föredrag, 4: 3, 1926).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf Gabriel Hällström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/13995, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Mustelin), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:13995
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf Gabriel Hällström, urn:sbl:13995, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Mustelin), hämtad 2024-04-25.