Meriter

Hästesko, Johan Henrik (Jean Henric), i 24 febr 1741 i S:t Michel, Finland, avrättad 8 sept 1790 i Sthlm. Föräldrar: löjtn Gustaf Hästskoo o Elsa Margareta v Fieandt. Kadett vid artilleriet 54, inskr vid Åbo akad 15 juli 55, deltog i Pommerska kriget 57–62, sergeant vid v Saltzas värvade reg 31 maj 58, stabsfänrik vid Hessensteinska reg 5 maj 61, vid Savolax reg 13 maj 65, deltog i riksdagarna 65, 71 o 86, livdrabant 22 maj 70, kapten vid Savolax jägare 29 maj 70, kapten vid Åbo läns reg 22 april 73, major 6 juni 77, överstelöjtn 20 aug 81, överste o chef för reg 26 april 87, avsatt 19 april 90.

G 3 april 70 på Mälkilä, Bjärnå, Finl, m Beata Helena v Morian, f 28 maj 54 där, d 18 dec 41 där, dtr till lagmannen Johan Christoffer v M o frih Hedvig Helena Creutz.

Biografi

H:s militära bana före ryska kriget 1788–90 väckte ingen uppmärksamhet. Genom sitt förmögna gifte blev han ägare till Mälkilä egendom i Bjärnå och kunde 1787 köpa överstebefattningen vid Åbo läns regemente för 16 000 rdr av den tidigare innehavaren överste B J Hastfer, vilket kungen biföll.

På Mälkilä gjorde sig H känd som en hård och självisk husbonde. Han var "en elak människa, processade, vinglade och tryckte underhavande". J A Ehrenström, som kände H före kriget, ansåg honom dock för en god rojalist och en hederlig man. H:s underlydande vid regementet, major C E Mannerheim, karakteriserar honom som varken militär eller statsman, av gott naturligt förstånd men utan kunskaper och underbyggnad, djärv men saknande beslutsamhet.

Sedan mobiliseringsorder utfärdats 22 maj 1788, avmarscherade regementet från Åbo 3 juni under livligt kannstöpande bland officerarna om ändamålet med uppbrottet och anlände 8 juni till Helsingemalm utanför Hfors. Redan 11 juni synes hemliga överläggningar ha börjat mellan G M Sprengtportens agent J A Jägerhorn och de finländska regementscheferna. Rykten utspreds, att kungen eftersträvade fullkomlig suveränitet. 15 juni deltog H i en hemlig konferens i staden i syfte att förhindra dessa planer. Kungen skulle arresteras på sjön före ankomsten till Hfors, generalen en chef F A Posse häktas och revolution genomföras med rysk och dansk hjälp. De beslutade åtgärderna skulle exekveras av chefen för finska skärgårdsflottan överste M Anckarsvärd. Planen blev dock känd, och Posse lät i väntan på kungens ankomst bevaka H.

Åbo läns regemente avmarscherade 5 juli mot gränsen. Agitationen mot ett överskridande av denna började redan nu. 11 juli vet auditören vid regementet G G Ekman berätta om en fullt utvecklad revolutions-plan. 19 juli överskreds emellertid gränsen och läger slogs vid Husula by utanför den ryska fästningen Fredrikshamn. Självständighetsmännen C Klick, Jägerhorn och M v Törne höll täta konferenser i lägret och revolutionsplanen utvecklades med H och chefen för Björneborgs regemente överste Sebastian v Otter som ledare. Bland manskapet agiterades ivrigt för lydnadsvägran inför det stundande anfallet mot fästningen. 31 juli uppvaktades kungen av H och v Otter, som föreställde honom vådan för riket genom det mot regeringsformen påbörjade kriget, påstod manskapet hysa olust och motvilja mot företaget bl a på grund av brister i utrustningen och hemställde om sammankallande av riksdag m m. För att visa kungen att manskapet verkligen vore färdigt till revolt fick Åbo läns regemente under den följande natten order om reträtt. Det skulle se ut som om trupperna retirerade av sig själva. På morgonen 1 aug försökte H, v Otter och överste R Montgomery under hänvisning till den påstådda oron bland manskapet på nytt förmå kungen att upphäva belägringen. Officerare och underbefäl vid regementet sökte under tiden med hotelser, hugg och slag bringa soldaterna till öppet myteri. Man planerade att arrestera kungen. Efter middagen togs frågan om reträtt upp på nytt i alltmera pockande och hotfull ton. Då kungen ville lämna tältet, där diskussionen ägde rum, skall H ha fattat honom i armen för att hindra honom. Kungen vidhöll dock sin avsikt att fortsätta belägringen. Då han på kvällen tillfrågade de till parad uppställda regementena, om de ville följa honom, svarade soldaterna jakande, medan officerarna teg. Efter paraden utsattes soldaterna för nya hotelser och förebråddes, i en del fall tom misshandlades för att de ej svarat nekande.

Anfallet mot fästningen natten till 2 aug misslyckades. Under den därpå följande reträtten fortsatte konspirationerna. Tanken på självständighet för Finland synes nu ha mognat. Efter ankomsten till Liikala föreslog Jägerhorn H, att en skrivelse borde avsändas till kejsarinnan med anhållan om fred. 9 aug undertecknade H och sex andra officerare den sk Liikalanoten, som med Jägerhorn avsändes till S:t Petersburg. Samma dag fortsatte reträtten till Anjala. Varskodd av överste Hastfer avkrävde kungen 11 aug befälhavaren för finska armén, general G G Armfeldt, en förklaring. Svaret blev Anjalaförbundet av 12 aug. H och v Otter övertalade officerskåren vid sina regementen att skriva under. Ff tog även löfte av sina underofficerare att lyda honom i allt. 25 aug sammanträffade H och Armfeldt med Sprengtporten vid gränsen. Härvid tog Armfeldt klart avstånd från tanken på Finlands självständighet. Samma dag utfärdades det s k avertissementet till sv armén i syfte att förklara finska arméns steg. Under den följande tiden deltog H flitigt i förhandlingarna med ryssar och sprengtportianer. General P J B v Platen hävdar, att H var självständighetsman, vilket han själv och andra dock bestridit. Hertig Karl uppmanades i sept att "sätta sig à la tête för arméns röst", men försöken att vinna hertigen för de förbundnas syften misslyckades både nu och senare. I alla dessa konspirationer deltog H som en av de främsta. Ett tillfälle att försona sig med kungen strax innan denne återvände till Sverige avvisades av H som opassande, och rykten gick att han fått i uppdrag att förhindra kungens avresa. I sept fick armén order att återgå till sina rotar. H vägrade i det längsta att lämna gränsen, men inför hotet om arrestering gav han slutligen efter, och 4 okt bröt regementet upp för att marschera hem.

Då Anjalamännen på nyåret 1789 häktades, vistades H på sitt gods Mälkilä. Han begagnade ej tillfället att fly. I brev till hustrun försäkrade han, att han aldrig sökt skada men väl hjälpa och understödja konung och fädernesland. 9 mars ankom de fängslade officerarna till Sthlm och insattes på Fredrikshov. Under den följande rättegången nekade H enständigt till att ha gjort sig skyldig till något brottsligt. Han kunde ej överbevisas att ha föranstaltat myteriet vid Fredrikshamn men fälldes för traktat och handel med fienden och deltagande i Anjalaförbundet. 9 april 1790 dömdes han att mista liv, ära och gods och halshuggas. I sin nådeansökan bedyrade han än en gång att hans avsikter varit de bästa. Kungen förklarade emellertid, att det var hans plikt att statuera ett exempel genom att låta avrätta den brottsligaste bland de upproriska officerarna för att vidmakthålla krigsdisciplinen och ej visa sig svag. Samma dag freden i Värälä undertecknades avslogs H:s nådeansökan, och 8 sept 1790 halshöggs han på Ladugårdslandstorget.

Författare

Erik Birck

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica, Militaria, Krigshist saml: Ryska kriget 1788—90, Skr:r till konung Gustav III, RA; G C Ekmans dagbok för 1789, KB; G G Ekmans dagbok för 1788 o 1790, Tollska saml, LUB; Furuhjelmska saml, Hist handl:ar rör kriget 1788—90, Militaria: Åbo läns reg, FRA; Handl:ar rör 1788 års krig, Hfors UB; E L Birck, Kriget till lands 1788 intill Gustav III:s avresa från Finland. Pro graduavh 1937, Åbo akad:s bibl.

G J Adlerbeth, Hist anteckn:ar, 1—2 (1892 —93); J G Barfod, Märkvärdigheter rör Sveriges förhållanden 1788—1794 (1846); E L Birck, Fredrikshovsprot:en som hist källa (FHT 1939); dens, General Tolls krigsplan år 1788, dess utförande o sammanbrott (1944); dens, Till Liikalanotens uppkomsthist (FHT 1946); dens, Carl Christopher Ekman (SBL 12, 1949); Carpelan; A R Cederberg, Ånjalan liiton johtomiesten vangitseminen (HArk 29, 1921); dens, Anjalan liiton histo-rialliset lähteet (1931); [C M Creutz, under pseud M Malmanen,] Anjalaförbundet (1848); J R Danielson-Kalmari, Stats- o samhällsliv i Finland under gustavianska tiden, 2 (1925); DGA 18 (1842); J A Ehrenström, Efterlämn hist anteckn:ar, 1 (1882); C C Ekman, Dagbok förd under kriget i Finland 1788—90, ed R Hausen (SSLF 44, 1900); R Hausen, Tillägg till auditör Ekmans dagbok (SSLF 47 = Förhandhar o uppsatser, 14, 1901); HArk 7 (1881); Konung Gustaf III:s skrifter, 5 (1810); V Lagus, Åbo akad:s stu-dentmatr, 2 (1895); B Lesch, Carl Erik Man-nerheim, 1 (1924); dens, Jan Anders Jägerhorn (SSLF 288, 1941); C E Mannerheim, Geheimerådet greve C E M:s egenhändiga anteckn:ar, ed B Lesch (SSLF 163, 1922); P Nordmann, J H H (SSLF 18 = Förhandhar o uppsatser, 5, 1891); dens, Krigsmän o krigsminnen (1918); Protocoller o handhar rör . . . finska arméen under 1788 års cam-pagne, 1—2 ("Fredrikshovsprotokollen") (1789—91); J O I Rancken, Från Anjala-förb:s tid. 1. Karl Ekmans dagbok 1788 (1885); B v Schinkel—C W Bergman, Minnen ur Sveriges nyaste hist, 2 (1855).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Henrik Hästesko, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14000, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Birck), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14000
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Henrik Hästesko, urn:sbl:14000, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Birck), hämtad 2024-04-24.