Meriter

2 von Höpken, Arvid Niclas, son till H 1 i hans 2:a g, f 7 (dp 8) juli 1710 i Sthlm, Ty, d 28 juli 1778 i Stralsund. Volontär vid fortifik 25, inskr vid UU 30 okt 27, volontär vid livg 28, auskultant i kommerskoll 3 okt 28, förare vid livg 30, löjtn i hessen-kasselsk tjänst 16 sept 30—26 febr 35, löjtn vid Bousquets reg i Sverige 29 april 32, deltog i riksdagarna 34, 38 o 55, reg:kvartermästare vid Bousquets reg 21 dec 39, kapten vid karelska dragonreg 26 sept 41 (fullm 19 febr 42), i rysk fångenskap på Kexholm nov 41—juli 42, ryttm vid Östgöta kavallerireg 16 april 45, överstelöjtn i hessisk tjänst 3 okt 47, överstelöjtn vid garnisonsreg i Stralsund 28 febr 49, överste för drottningens livreg 25 juni 59, generalmajor 22 mars 69, generallöjtn 9 mars 75, överkommendant i Stralsund 24 febr 77, avsked 6 maj 78. — Tonsättare.

G tidigast 40 m frih Helena Hummerhielm, f 10 jan 00, d 4 dec 78 på Hålbonäs, Sköldinge, Söd, dtr till generalmajoren frih Alexander H (s 491) o Catharina Margareta Hägerflycht, samt tidigare g m 1) ryttmästaren frih Magnus Gabriel v Köhler, 2) frih Erik Lovisin.

Biografi

Om H:s militära bana kan kartläggas relativt lätt, är hans konstnärliga utveckling desto mer svårgripbar. Han torde i hemmet och vid univ i Uppsala ha tillägnat sig en bred allmänkulturell bildning. Var och när lian fått sin musikaliska skolning kan däremot inte avgöras. En teori är (Sundström), att han under sin hessiska tjänstgöring 1730 —febr 35 skulle ha fått undervisning i komposition av kapellmästaren i Kassel Fortunato Chelleri. Denne vistades dock 1732— 34 i Sthlm, vilket avsevärt minskar den förmodade undervisningstiden. En viss förkärlek för teater kan urskiljas i H:s uppväxtmiljö och hos hans syskon, i synnerhet Anders Johan, vars teater- och musikintressen är välkända. Ett tidigt vittnesbörd därom utgör ett brev från Carl Gustaf Tessin till Ulla Sparre 13 aug 1725, vari de fyra bröderna H sägs ha utfört "åtskilliga komediscener, dansat, hoppat, deklamerat och sjungit" under ledning av den i Sthlm då verksamme franske balettmästaren Lande. Man anar här bakgrunden till att de musikdramatiska verken i H:s produktion överväger.

Uppgiften hos J F Hallardt, att H "förstod musiken av grund" styrks vid ett studium av hans kompositioner, som i huvudsak härrör från perioden 1751—55. En notis i samma källa, att H skulle ha "satt någre av Corelli solos till fullstämmige concerter" antyder dock, att det bevarade materialet efter H inte är fullständigt. Tyngdpunkten i produktionen utgörs av de båda seriösa operorna II re pastore och Catone in Utica, båda med libretto av Metastasio, samt det komiska intermezzot II bevitore. Ff anknyter här formellt till italiensk soloopera (sennea-politanska skolan). Även stilistiskt dominerar det italienska inflytandet, men påverkan från samtida tyska tonsättare, i synnerhet K H Graun, kan dessutom märkas. Melodiskt är inflytandet från Pergolesi påtagligt, men även Handel har tjänat som läromästare. Händels musik har likaså varit förebilden i Försök af en Pastoral på Wår Herres ock Frälsares Jesu Christi Nådericka Födelse, varom bl a de fugerade partierna i den stora slutkören vittnar. Av H:s instrumentala produktion kan med relativt stor säkerhet nämnas en sinfonia per la chiesa i Ess-dur.

H:s verk avslöjar kompositoriskt ett gediget hantverksmässigt kunnande. Den konstnärliga halten är utan tvivel störst i de vokala partierna, som genomgående utmärks av en lyhörd textkänsla, samt de långsamma instrumentala satserna, medan de snabba inte sällan tyngs av en viss enformighet i såväl melodiskt som harmoniskt avseende. H:s musik har ofta en vek melodisk sötma i tidens pastorala anda men kan å andra sidan uppvisa scener med intensiv dramatisk nerv.

I sv musikhistoria förefaller H vara en isolerad gestalt. Något av H:s "besynnerligen smakeliga composition" (Posttidn 9— 29/1 1759) framfördes visserligen i Sthlm vid några konserter i början av 1759, men hans verk torde såvitt känt inte ha hållit sig kvar på repertoaren, vartill hans långa tjänstgöring på kontinenten förmodligen bidragit. Att döma av en konsertförteckning från Stralsund för aktuell tid tycks han inte heller där ha fått verk framförda offentligt. Separata utskrifter (av såväl H själv som andra) i partitur och stämmor av ouverturen till Catone samt några arior skulle dock kunna tyda på en viss användning. Ingenting pekar heller på att han stått i förbindelse med den musikintresserade postmästaren i Stralsund och Wismar J F Hallardt (bd 18). Uppgiften hos Hulphers, att H vid 1760-talets slut aktivt skulle deltagit i de s k kavaljerskonserterna på Riddarhuset i Sthlm är med all sannolikhet felaktig. H, som med säkerhet vistades i Sthlm under riksdagen 1755—56, ansökte 6 sept 1756 om ett års permission för enskilda angelägenheter och synes enligt den militära brevväxlingen efter återkomsten till Stralsund ha förblivit där till sin död. Detta styrks av ett yttrande av A J v H (i brev till Eleonore De Geer 9 aug 1778), att H vid sin död stod i begrepp att återvända "till ett hemland han inte sett på 22 år".

Frågetecknen kring H:s person och verk är många. Tänkbart är, att uppgifter i tyska källor skulle kunna bringa klarhet på flera vitala punkter. Vissa äkthetsfrågor torde slutgiltigt kunna få sin lösning först i ett större internationellt sammanhang. I sv musikhistoria har H sin plats som den vid sidan av Ferdinand Zellbell d y ende kände inhemske 1700-talstonsättare, som ägnat sig åt opera-skapande i italiensk stil.

Författare

Eva Helenius

Tryckta arbeten

Kompositioner i handskrift (alla i MAB): Operor: II re pastore (1752); Catone in Utica (1753); Il bevitore (intermezzo; 1755). — Vokalmusik: Försök af en Pastoral på Wår Herres ock Frälsares Jesu Christi Nådericka Födelse (1751, Helena Hummerhjelm) för soli, kör och orkester; Teseo, solokantat med orkester; O! rene Guds Lamb för två solostämmor och orkester; arior. — Instrumentalmusik: Sinfonia per la Chiesa [Ess]; Sinfonia [D], tillskr H.

Källor och litteratur

Källor o litt: Militaria, Ansökn:ar o meritförteckn:ar: armén, brev från C G Tessin till U Sparre, Börstorpssaml E 8088, RA; brev från A J v H till E De Geer, Ep H:20,3, KB; Arméns pensionskassa:meritbd, KrA; B Alanders excerptsaml, LUB; J F Hallardt hs 33 o 36 samt lappkat över i sv bibi förefintliga verk som ingår i Répertoire international des sources musicales, MAB.

A A:son Hülphers, Hist afhandl om musik o instrumenter (1773); E Sundström, A N v H o hans komiska opera II bevitore (STM 1936); S Walin, Beiträge zur Geschichte der schwedischen Sinfonik (1941); P Vretblad, Konsertlivet i Sthlm under 1700-talet (1918).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Arvid Niclas Höpken, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14045, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Helenius), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14045
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Arvid Niclas Höpken, von, urn:sbl:14045, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Helenius), hämtad 2024-04-24.