Meriter

1 Fincke, Gustav, f på 1510-talet, d. på Gesterby, Kimito sn (Eg Finl) o begr i Kimito kyrka 2 dec 1566. Föräldrar: väpnaren Gödeke Nilsson F o Margareta Gustavsdtr (Slatte). Nämnd som småsven hos Gustav Vasa 1531 o 1537, bl konungens hovsinder 1538–42, i slottsloven på Sthlms slott 7 sept 1542, löjtn hos befälhavaren på Viborgs slott 13 sept 1545, förordnad att överta befälet på Nyslott 7 febr 1547, häradsh i Hollola hd 14 mars 1552, bevistade riksdagen i Sthlm 1560 o i Arboga 1561, riddare vid Erik XIV:s kröning 29 juni 1561, guvernator över Finland 14 okt 1561, sändebud till Ryssland, fullm 14 okt 1562, avreste 1563. Skrev sig till Porkala i Lampis sn (Tavastl) o ägde även Sonnäs i Ulvsby sn (Satakunda).

G 8 febr 1545 på Pernå gård, Reso sn (Eg Finl) m Märta Stensdtr (Ille), d. mellan 14 mars 1580 o 16 juli 1587, dtr till ståthållaren på Nyslott Sten Jacobsson (Ille) till Porkala o Anna Knutsdtr Kurck.

Biografi

F, som på mormödernet härstammade från ansedda och förmögna finländska frälsesläkter, hade redan 1531 som småsven hovtjänst hos Gustav Vasa. Detta blev av betydelse för hans senare bana. Efter att under vistelse i Köpenhamn 1533 ha gjort sig skyldig till ett dråp friades han, genom att konungen försträckte böterna för brottet. Från 1538 anlitades F i olika uppdrag i Sverige. Så är han 1539 bisittare i regementsrådet, satt i slottsloven i Sthlm 1542 och brukades 1543 jämte Ture Pedersson (Bielke) som mönsterherre för krigsfolket under Dackefejden och undgick inte den nervöse konungens skrubbor. F blev stadigt bosatt i Finland, sedan han i febr 1545 ingått äktenskap med den rika arvtagerskan Märta Stensdotter (Ille) till Porkala säteri i Tavastland. I juni 1545 förordnades han att deltaga i gränsförhandlingar med ryssarna. Samma sommar befalldes han att som löjtnant bistå sin frände Måns Nilsson till Ahtis i befälet på Viborgs slott.

I febr 1547 blev F slottsbefälhavare på Nyslott och förblev där med tillfälliga avbrott stationerad för återstoden av sitt liv. På sin nya förläggningsort möttes F av många uppgifter. Bl a gällde det inför den tillväxande ryssfaran att sörja för befästningsverkens upphjälpande och för slottets förseende med manskap och nödiga förråd. Dessutom fortsatte F den nykolonisationsverksamhet i de obebyggda skogsmarkerna i norr, som företrädaren »finske Klemet skrivare» hade bedrivit. Så hade denne till skydd för nybyggarna anlagt en kungsgård i Tavisalmi 15 mil norr om Nyslott. Med konungens goda minne utvidgade F kolonisationen ytterligare. Det lyckades honom att utsträcka den i norr ända till Uleå träsk, men också mera västerut till de nordliga delarna av Tavastland och till de inre delarna av mellersta Österbotten. F lyckades med kraft och lämpa slita de tvistigheter, som uppstod mellan de koloniserande savolaxarna och tavasterna, vilka med våldsamma medel ville hindra nykomlingarna att nedsätta sig i de erämarker, som de av gammalt nyttjade för sina jakt- och fiskefärder. Genom anläggning av kungsgårdar och genom kolonisation i gränstrakterna tryggades den svenska kronans besittningsrätt till områden, som hittills varit tvistiga. Samtidigt ökade kolonisationen kronans inkomster.

Då de gamla gränstvisterna med ryssarna slutligen ledde till öppet krig 1555–56, hade F en viktig uppgift som gränsvakt i det under hans ledning förstärkta Nyslott. Han fick härvid till medbefälhavare sin forne medarbetare från Dackefejden Ture Pedersson (Bielke). Gemensamt sörjde de för gränsens försvar, skickade expeditioner in på fientligt område och slöt ett stillestånd med de ryska befälhavarna på Kexholm, redan innan det allmänna stilleståndet och freden mellan rikena hade kommit till. F åtnjöt i hög grad konungens förtroende under dessa år, då denne annars ofta uttalade sitt missnöje med befälhavarna i Finland.

Även efter det Johan erhållit sitt hertigdöme och blivit ståthållare över hela Finland, kvarstod F i konungens omedelbara tjänst. Efter Erik XIV:s tronbestigning visade den nye konungen F sin gunst på olika sätt. Han slog honom till riddare vid sin kröning i juni 1561. F uppges i litteraturen ha varit riksråd, men uppgiften är ej källbelagd. Han namnes som hovmästare men synes icke ha tjänstgjort. Hösten 1561 förordnades F att bege sig till Reval för att överta ståthållarskapet i stället för den insjuknade Lars Fleming. Anmärkningsvärt är, att han 14 okt 1561 utsågs till gubernator över hela Finland. Detta betydde inte blott, att hertig Johan av konungen berövats denna tjänsteställning, utan att F t o m ställdes över hertigen. På sin nya post som gubernator, vilken F övertog först på vintern, kom han i konflikter med hertigen, då det gällde att övervaka, att konungens befallningar verkställdes i hertigdömet, men över huvud förfor F härvid med takt.

F kom icke att ta del i den slutliga aktionen mot hertig Johan, ty i slutet av 1562 förordnades han att tillsammans med Bengt Gylta bege sig i beskickning till Ryssland. Resan företogs vintern och våren 1563. Det gällde att få tsarens erkännande av Eriks erövringar i Estland. Något egentligt resultat av beskickningen erhölls icke. Efter återkomsten till Finland återtog F gubernatorsbefattningen. Han hade nu full sysselsättning med att verkställa konungens order, som betingades av det kritiska militära läget. Då han icke lyckades fullfölja Eriks befallningar om den finländska skeppsflottans utrustning, blev han avsatt i maj 1564, men en månad senare meddelade konungen den utsedde efterträdaren, att F skulle fortfara att sköta posten som gubernator.

F har stått i gunst både hos Gustav Vasa och Erik XIV trots de synbarligen icke oberättigade anklagelser för ekonomisk själviskhet, tom mutbarhet, som riktades mot honom. Han förstod väl att öka den förmögenhet han förvärvat genom arv och sitt rika giftermål. Han var uppenbart en betydande administrativ förmåga. F:s skötsamhet och ordningssinne har också kommit den historiska vetenskapen till godo. Alltsedan sin överflyttning till Finland och sitt övertagande av administrativa poster där, lät han. föra kopieböcker, i vilka han lät avskriva både in- och utgående skrivelser. Dessa är värdefulla källor för kunskapen om Finlands historia under 1540–1560-talen.

Författare

Eric Anthoni

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

F:s kopieböcker ingick förut i den s k Kankassaml men förvaras nu dels i Skoklostersaml (I: 66 Fol; avskr av förordn m m från Gustav I:s tid), dels i Avskriftssaml (vol 11 a–b; Ture Pedersson Bielkes o Gösta F:s brevbok 1555–57), dels i Diplomatica: Muscovitica (2 kopieböcker: Förhandl K Gustav I:s tid, resp K Erik XIV:s tid, vilka bl a innehåller legationsakter 1556–57 och 1563), allt i RA, dels i UUB (Nordin 164: kopiebok över Erik XIV:s o hertig Johans skrivelser till F jämte en del svar från F). Brev till F i original (18 st) från bl a Gustav Vasa o Erik XIV i KB.

Källor och litteratur

Källor o litt: RR, RA; RKB 1532–52, KA. – Bidr t Finlands hist 3–4 (1904–12); GIR 8–29 (1883–1916); Handl t upplvsn af Finlands häfder, 1–10 (1846—58); SRA, ser 1, bd 1–2 (1887, 1899) ; J Teitt, Klago-målsreg emot adeln i Finland år 1555–1556 (1894). – JA Almquist, Lokalf, 1–4 (1917–23); K Blomstedt, Henrik Klaun-poika Horn (1921); dens, Kuninkaan käsky-valta ja sen käyttö Suomen herttuakunnassa (Historiallisia tutkimuksia J R Danielson-Kalmarin kuniaksi 1923); K A Bomansson, Hertig Johan o hans tid (1862); N Edén, Om centralregeringens organisation under den äldre vasatiden (1523–1594) (1899); H Gebhard, Savonlinnan läänin oloista vuoteen 1571 (1889); G Grotenfelt, Suomen historia uskon-puhdistuksen aikakaudella (1899–1902); E Hornborg, Finlands hävder, 2 (1930); K J Jalkanen, Pohjois-Hämeen erämaat (1892); O Mustelin, Studier i finländsk historieforskning 1809–1865 (SSLF 361, 1957); S A Nilsson, Krona o frälse i Sverige 1523–1594 (1947) ; P Renvall, Kuninkaanmiehiä ja kapinoitsijoi-ta Vaasa-kauden Suomessa (1949); J W Ruuth, Åbo stads hist, 2–3 (1912–16); dens, Viipurin Kaupungin historia, omarb av R Rosén (1931); W v Schulmann, Die zivile Staatsbeamtenschaft in Estland zur schwedi-schen Zeit (1939); A M Soininen, Pohjois-Savon asuttaminen Keski-ja Uuden ajan vaihteessa (1961); Sthlms magazin, 3 (1781), s 112; G Upmark, Gustaf Vasas hof (1912); A Viljanti, Gustav Vasas ryska krig 1554–1557 (1957).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustav Fincke, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14130, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni), hämtad 2024-11-06.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14130
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustav Fincke, urn:sbl:14130, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eric Anthoni), hämtad 2024-11-06.