Biografi

Fleetwood, engelsk släkt från Lancashire, som inkom till Sverige 1629 med George Fleetwood (F 1), introducerad på svenska riddarhuset i svenneklassen 1649, friherre 1654. Denne erhöll 1632 från England en vackert illustrerad stamtavla, vari släkten ledes tillbaka till 1300-talets början, men säkrare uppgifter föreligger först från 1500-talet. Talrika medlemmar av ätten har suttit i parlamentet. En bror till George F var den engelske gen:löjtnanten Charles F (1618–92), vilken i sitt andra gifte m Bridget Cromwell blev protektorn Oliver Cromwells måg. Med George F:s två söner delades den svenska släkten F i två huvudlinjer.

1 Äldre huvudlinjen härstammar från George F:s äldste son överstelöjtnanten frih Gustaf Miles F (1642–1705; likpred av A Wictorinus 1706) till Jälunda, Gryts sn (Söd), g m Märta Stake. Släktmedlemmarna av såväl denna som övriga grenar har till stor del varit militärer eller lantjunkare eller bådadera.

a Av äldre huvudlinjens första gren märkes G M F:s sonsons sonson frih Georg Miles Ulric F (1803–62), som blev överste och chef för Kronobergs reg 1856. En av hans söner frih Erik Ludvig Miles F (1848–83, ogift) var läroverkslärare i Växjö och medarbetade i Smålandsposten och i Sv biografiskt lexikon (ny följd). Miles F är mest känd som författare, under signaturen -tw-, till »Anteckningar om gymnasister i Wexiö åren 1800–1850» (1902), en matrikel som ännu har sitt värde. Överste G M U F:s kusins son frih Georg Wilhelm F (1818–1902) var 1868–81 överste och chef för Bohusläns reg och tjänstgörande kabinettskammarherre 1864–72. Dennes son frih Carl Reinhold Axel Georgsson F (F 2) var avdelningschef i UD.

b Äldre huvudlinjens andra gren härstammar från Gustaf Miles F:s (d 1705) andre son majoren frih Gustaf Adolf F (1682–1757) och har till stor del varit knuten till Västergötland. Den sistnämndes sonsons son frih Lars Harald Adolf F (1815–1907) fick burskap som kofferdiskeppare av 1:a kl i Gbg 7 okt 1840 och blev en känd veteran på Sydamerikatraden. Han medhann under 30 år på svenska, engelska och nordamerikanska fartyg en mångfald turer kontinenten runt. År 1859 bosatte han sig definitivt i Gbg, där han var stadsfullmäktig 1863–69, verkst dir i Sjöförsäkrings AB Gauthiod 1865–92 och stiftare av Nautiska föreningen 1896. Han var även ledamot av kyrkomötena 1878 och 1883. Ingift i göteborgssläkten Matsen (PHT 1920) hade H F sonen Harder Georg F (1846–1925), grosshandlare i Gbg. Hans »Anteckningar rörande slägten Fleetwood, 1. Fleetwoodarne i England» (1922; förf-sign Martlet) är historiskt mindre tillfredsställande. I gifte med en dotter till biskopen i Gbg G D Björck hade han bl a tre söner, som gjort vissa kända insatser. Den äldste, frih Harald Gustaf F (1879–1960), var arkivman, heraldiker, sfragistiker och hovman. Efter att ha varit amanuens vid nuv museet Kulturen i Lund 1903–06 anställdes H F i riksheraldikerämbetet 1910 och var riksheraldiker 1931–53. Han blev kammarherre 1922 och var tjänstgörande ceremonimästare 1931–38. I riksarkivet ingick han 1915 och var amanuens 1922–47 med arkivaries namn från 1936. Vid sidan av museitjänstgöringen i Lund var hans enda vetenskapliga utbildning studier vid École des chartes i Paris 1913–14. Hans främsta insats i riksarkivet rörde sigillkonservering och sigillavgjutningar. För bådadera utarbetades internationellt uppmärksammade metoder av hans bror fd lantbrukaren frih Gustaf Daniel F (1880–1954), som anställdes som hans medarbetare och var sigillkonservator i riksarkivet 1938–48. Om Gustaf F:s konserveringsmetod se NTBB 1916, s 228–234, MRA 1924, s 425–435, 1937, s 63–71, 1945, s 49–74. Harald F:s lilla »Handbok i svensk heraldik» (1917) är elementär men praktisk genom lexikalisk uppställning. Hans främsta heraldiska skrift är »Trollarnes silverkar» (PHT 1946), metodiskt viktig. Därtill utgav han »Meddelanden från riksheraldikerämbetet», 1–10 (1935–45). Mer betydande som sfragistiker nedlade H F mest arbete på sina sigillverk. Serien »Svenska medeltida kungasigill», 1–3 (1936, 42, 47), är ett nyttigt samlingsarbete med bl a skildringar av flera intressanta sigillfynd; bristen på historisk orientering är dock påfallande (N L Rasmusson 1948; B Hildebrand). Detsamma gäller »Svenska medeltida biskopssigill», av vilka blott utkom bd 1: »Ärkebiskopars av Lund sigill» (1951; jfr Rasmusson o Hildebrand). Även H F:s verksamhet som nyskapare av t ex stadsvapen fick ingående men berättigad kritik (Rasmusson 1942). H F:s skrifter är förtecknade, dock ej fullständigt, av G Scheffer i Heraldisk Tidsskrift, 1 (Köpenhamn 1960). Till utseendet dekorativ var H F under en förbindlig form målmedveten, som sällskapsmänniska underhållande och en god anekdotberättare. Hans efterlämnade bibliotek finns i RA.

Den tredje brodern frih Georg Wilhelm F (1882–1958) ingick vid Livrustkammaren 1914, blev amanuens där 1918 och fick intendents namn 1944. En rad förut okända porträtt publicerades av G F i »Margareta Brahes svenska familjeporträtt i Hessen» (1926). Hans författarskap rör mest vapen-, dräkt- och sigillhistoria, publicerat bl a i Fataburen 1921 och 1940, Rig 1923 och 1931, Svenska vapenhistoriska sällskapets årsskrift 1929–31 och 1932–33, »Gustavianskt» 1932, Svenska kulturbilder, 6, 1935 samt Gustav Vasaminnen, utg av Livrustkammaren, 1938 (om nämnde konungs sigill).

En syssling till Harald G F och hans bröder var frih Swante Miles F (1896–1957), aktiv gardesofficer 1917–28, verkst direktör hos Skidfrämjandet från 1936, verksam inom olika hotell-, turist-, idrotts- och försäkringsorganisationer. Swante F var från 1951 tjänstgörande kammarherre hos hertiginnan av Västerbotten. Han har sammanfört stora samlingar rörande släkten F.

2 Yngre huvudlinjen härstammar från generallöjtnanten frih George F:s (F 1) yngre son överstelöjtnanten frih Adolph Jacob F (1647–76). Söner till honom var karolinen, generalmajoren frih Carl Hartvig F (1675–1729, barnlös) och generalmajoren frih Georg Wilhelm F (1669–1728), landshövding i Kalmar län 1721 och tills med landshövding G F Rothlieb och borgmästare C D Hoppenstedt grundare av järnbruket Flerohopp (Kalm), uppkallat efter grundarna. En son till G W F var landshövdingen i Hallands län 1745–50 och i Södermanlands län 1750–51, hovmarskalken frih Carl Mårten F (1703–51). Med dennes son tit kammarherren frih Carl Hartvig F (1742–1824), som 1778 inköpte Åsvik (Åslevik) i Östra Eds sn (Kalm), fästes en släktgren vid Tjust, där den alltjämt lever. Den och dess lokalhistoriska betydelse är skildrad av bl a H Åkerman och A Rydström. Godsinnehavet har omfattat gårdar som Åsvik, Vindö, det ståtliga Kasimirsborg samt alltjämt Odensviholm och Gräntsö. C H F.s äldste son Carl Johan (Carl Jan) F (1770–1836, ogift) blev 1806 major vid Svea livgarde, deltog i kriget 1808–09 och blev juli 1808 chef för första brigaden. Sedan Gustav IV Adolf berövat gardesregementena deras rang efter den misslyckade och förlustrika landstigningen vid Viais i sept 1808, blev C J F, som utmärkt sig vid detta tillfälle, överste och chef för det då s k Fleetwoodska värvade regementet. Detta återtog sitt gamla namn, Svea livgarde, då gardesregementena återfick sin rang 4 mars 1809. C J F fick avsked som överste i armén och överadjutant, kvarstod i generalstaben till 1818, i armén till 1835. Efter fadern övertog han skötseln av Åsvik. Han ryckte ofta in som socknens läkare och vaccinerade församlingens barn. Originell och pittoresk var han allmänt omtyckt för gott hjärta och glatt lynne.

En sonson till G H F var överstelöjtnanten och riksdagsmannen frih Victor F (1804–79), som 1860 köpte Kasimirsborg, satt i FK 1867–68 och var v ordf i Kalmar läns norra hushållningssällskap. Han tog initiativ till Föreningen för hästavelns befrämjande och förbättrade genom norska avelshingstar hästbeståndet i Tjust. I fråga om skogen påyrkade F framsynt lagstiftningsåtgärder till dess skydd. Han genomdrev 1861, att hushållningssällskapet premierade de socknar, som först upprättade köks- och fruktträdgårdar vid skolorna och införde undervisning i trädgårdsskötsel. F och godsägare Carl Rydström tog 1871 initiativet till Kalmar läns norra brandstodsbolag (F dess 1:e ordf 1871–79). Han var även järnvägspionjär samt verkade för Stegeholms kanal AB och grundandet av Kalmar enskilda bank (senare uppgången i Sv handelsbanken). I Gamleby var han ordf i kommunalnämnd och stämma. F var en starkt religiös personlighet och en god och rättrådig husbonde för sina många underhavande.

V F:s dotter M Victorine Carleson, född F (d 1904) fick genom gifte Odensviholm i Odensvi sn (Kalm), vilket hon som änka skötte i 23 år. Det ärvdes av hennes brorson frih Edvard F (1862–1924), som med sin maka Astrid I Wennerberg (dotter av Gunnar W) flyttade dit hösten 1904. Först kavalleriofficer var E F en frisk, humoristisk, dominerande personlighet och en drivande godsherre på sina stora domäner både beträffande jordbruk och skogsvård. Han var i 16 år ordf i hushållningssällskapet och fick dess stora guldmedalj 1918. F var även i 18 år ordf i brandstodsbolaget (guldmedalj), v ordf i landstinget och i Östgöta hypoteksförening 1923–24 samt satt 13 år i skogsvårdsstyrelsen. Han var ordf i kommunalstämman fr 1893 till sin död och i kommunalfullmäktige fr 1919. Delar av svärfadern G Wennerbergs konstsamlingar finns på Odensviholm. Till Tjustgrenen hör också Victor F:s brorsons sonson den kände porträttmålaren frih William Herbert F (f 1915).

Författare

Bengt Hildebrand

Källor och litteratur

Källor o litt: Gbgs stads borgarelängd 1621–1684, ed E Långström (1926); G Kurck, Lefnadsminnen, ed. R Hausen (1906), s 46, 49 f, 58. – Sten Carlsson, Gardesregementenas degradering 1808 (HT 1943); [H G Fleetwood], Anteckningar rör slägten F, af Martlet, 1* (tr i 100 ex, Leipzig 1922); B Hildebrand, Handbok i släkt- o personforskning, 1 (1961), s 34, 231, 235 ff; Elis Hildebrand, Järnbruket Flerohopp 1725–1879 (Kalmar läns fornminnesfören:s meddel 1938); Ellen Key, Minnen av o om Emil Key, 1–2 (1915–16); A Paulin, Sv öden i Sydamerika (1951); N L Rasmusson i PHT 1948, s 83 f, o 1952, s 126 f; dens, Sv stadsvapen med helgonbilder (Fornv 1942, s 194–205); A Rydström, Boken om Tjust, 4 (1910); G Scheffer, se ovan; F Wernstedt, Om främmande adels naturalisation o introduktion på sv riddarhuset under storhetstiden (PHT 1937), s 135; H Åkerman, Fleetwoodar i Tjust. Deras liv o verksamhet från 1778 fram till våra dagar (1950).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Fleetwood, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14190, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-11-12.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14190
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Fleetwood, släkt, urn:sbl:14190, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-11-12.