Meriter

16 Fleming, Erik Herman, f 26 april 1894 i Sthlm (Hedv El), d 14 nov 1954 där (Osc). Föräldrar: direktören, frih Oscar Herman August F o Sigrid Wilhelmina Amalia Söderhielm. Studentex i Sthlm 1914, elev vid C Althins målarskola i Sthlm 1914–15, maskintekniska studier vid tekn högskolan i Charlottenburg, Tyskland, 1915–17, arkitektstudier vid högskolan i München 1917–18, studier vid G Wilhelmsons målarskola i Sthlm 1919, startade silververkstaden Atelier Borgila 1921 (från 1931 ab), lärare vid Konstfackskolan i Sthlm 1947. – RVO 1938, RNO 1944.

G 1) 20 sept 1926(–3 april 1936) i Norrköping (Olai) m Ruth Lovisa Swärd, f 7 sept 1904 där (ibid), dtr till grosshandl Per Georg S o Anna Lovisa Holmberg; 2) 3 juli 1937 i Sthlm m Kerstin Maria Lalander, f 13 mars 1912 i Östersund, dtr av landsfiskalen Anders Jakobsson Lalander o Elsa Alfrida Sandelin.

Biografi

Efter studentexamen och ett år i Althins målarskola for Erik F 1915 till Tyskland för att utbilda sig till maskiningenjör. Vid första världskrigets slut återtog han sina konststudier i Sverige, nu i Wilhelmsons målarskola.

Av en slump fick F en dag i sina händer en uppsättning verktyg för silversmide och började som ren hobby arbeta i silver. Mycket snart fann han, att silversmidet intresserade honom i så hög grad, att han vågade försöket att förvandla hobby till yrke. Han tog lektioner för fröken Anna Möcklin, som utförde de finare ciseleringsarbetena åt Hallbergs och K Andersson. År 1920 startade han en liten verkstad på Brahegatan i Sthlm. Företaget slog så väl ut, att F snart måste skaffa sig större resurser. Den mycket skicklige yrkesmannen C F Larsson anställdes som verkmästare och förblev så under F:s hela livstid. Verkstaden fick 1921 namnet Atelier Borgila.

Inom guldsmedsbranschen hade utvecklingen under ett århundrade gått från många, små företag till få, stora med en alltmer industrimässig vardagsproduktion, och en liten beställningsproduktion dels inriktad på hedersgåvor och dylikt, dels på mycket påkostade föremål för de internationella utställningarna. För lyxproduktionens utformning svarade i regel tillfälligt engagerade konstnärer, som var föga bevandrade i silvrets speciella uttrycksmöjligheter.

F hade en medfödd känsla för material och proportioner. Med sin ingenjörsutbildning hade han fått ett starkt intresse för olika tekniska förfaringssätt. När han startade Atelier Borgila var det med avsikt att göra silverföremål av hög kvalitet, både tekniskt och estetiskt. Utan att ha någon principiellt fientlig inställning gentemot modern teknik var han klart medveten om att estetiska värden gick förlorade i den industrimässiga framställningen. Framför allt var det arbetet med hammaren som kom att prägla F:s silver i tekniskt avseende, medan den konstnärliga effekten uppnåddes med enkla medel, släta, välproportionerade ytor och en sparsamt insatt dekor. Med dessa förutsättningar är det naturligt, att F:s stil, som han blev trogen under hela sitt liv, kom att i hög grad stå i samklang med 1920-talets klassicism. Inverkan från 1930-talets ornamentfientlighet kan spåras i en viss förenkling, men själva grundtonen förblev densamma.

Inriktningen på kvalitetsarbeten gjorde, att mycket av det viktigaste i F:s produktion kom att bli beställningsarbeten. Ett typiskt sådant är riksbröllopsgåvan till prins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla, en silverservis med många olika föremål med för F karakteristiska mångkantiga former. Det furstliga brudparets alliansvapen är ett dekorativt element som också är använt med för F utmärkande stilsäkerhet. Vapen och monogram låg väl till för honom. Vid sidan av sin dagliga gärning utformade han emblem för arméns olika vapenslag. En viktig plats bland beställningsarbetena intar kyrksilvret, framför allt de kräklor han utförde för biskoparna i Strängnäs 1929, Lund 1946 och Sthlm 1949. Särskilt kräklan för Sthlms nyinrättade biskopssäte är ett utmärkt arbete med Storkyrkans S:t Göran och stiftkyrkornas välkända profiler skickligt använda som ornamentala detaljer.

F:s insats som skapare av praktpjäser hindrade inte, att han också hade öppet sinne för den industrimässiga framställningen. År 1950 inköptes Atelier Borgila av Bolidens ab, som startade dotterföretaget Flavia, en fabrik för industriell framställning av silver, först förlagd till Skellefteå, efter 1953 till Liljeholmen, Sthlm. För Flavia gjorde F bl a den rena och välbalanserade matsilvermodellen Flavia 2. Flera andra företag, såsom Guldsmeds ab i Sthlm, Skultuna, Separator, Elektrolux och Åtvidaberg anlitade honom som formgivare.

En viktig sida av F:s gärning var hans verksamhet som lärare. Under perioden 1947 till sin död 1954 var han huvudlärare i metall vid Konstfackskolan i Sthlm. Vid tre tillfällen kallades han att undervisa lärare i konstindustriskolor i Rochester och Providence i USA, där man kände behov av en person som förenade estetisk begåvning med hantverksmässigt och tekniskt kunnande.

Föreningar och sammanslutningar inom konsthantverk och konstindustri hade starkt stöd hos den aktive och vitale F. Han grundade Sthlms Guldsmedsmästareförening 1942 och var dess ordförande till sin död. F förde en till slut lyckosam kamp för avskaffandet av den s k fullmaktsstämplingen. Hans strid mot benämningen nysilver ledde ej till något resultat.

År 1933 erhöll F den i vår tid unika titeln H M Konungens Hovsilversmed, 1947 mottog han Prins Eugenmedaljen och 1950 erhöll han den »goldene Ehrenring», som utdelas av Gesellschaft für Goldschmiedekunst i Hamburg.

Författare

Carl Hernmarck

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Om silver (Form. Svenska slöjdföreningens tidskr., 30, 1934, s. 1–5).

Källor och litteratur

Källor o litt: E F 1894–1954 (Nat:musei utställn:kat, 226, 1955); Elgenstierna, 2 (1926); C Hernmarck o Bengt Bengtsson, E F o Atelier Borgila (1955); SMoK 2 (1944); Väd 1953; nekr i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik H Fleming, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14206, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Hernmarck), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14206
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik H Fleming, urn:sbl:14206, Svenskt biografiskt lexikon (art av Carl Hernmarck), hämtad 2024-04-25.