Meriter

Forssman, Magnus Johan (John) Carl August, f 22 nov 1868 i Kalmar, d 12 mars 1947 i Lund (Domk). Föräldrar: generallantmätaren i Transvaal Magnus Fredrik Johan F o Gustava Lewenhagen. Mogenhetsex i Kalmar 9 juni 1887, inskr vid Lunds univ 16 sept s å, med fil ex 14 dec 1888, med kand 29 nov 1893, med lic 31 maj 1897, disp för drsgrad 27 maj 1898, med dr 31 maj s å, allt i Lund, amanuens vid patologiska institutionen i Lund 22 okt 1892–31 dec 1893, amanuens vid bakteriologiska avd där 1 jan–31 aug 1897, assistent vid patologiska institutionen 1 nov 1897–31 aug 1898, doc i allm patologi i Lund 7 juli 1898, eo prof i allm patologi, bakteriologi o allm hälsovård där 31 dec 1900, ord prof i samma ämnen 1 jan 1909–1933, led av stadsfullm i Lund 1909–12, prorektor vid Lunds univ 1 juni 1916–31 maj 1919, överläk för venereologiska kliniken i Lund 1920, ordf i mul- o klövsjukekommissionen 7 febr 1930 –23 sept 1933. – LFS 1902 (ordf 1914–15), led av Finska läkaresällsk 1911, LVS 1917, LVA 1920, led av K Danske Videnskabernes Selskab 1923, HedL av Leningrads mikrobiologiska sällsk 1926, FS:s GM 1927, med hedersdr i Köpenhamn 1929, HedL av Lunds läkarsällsk 1933, HedLFS 1940, veterinärmed hedersdr i Sthlm 26 maj 1945.

G 5 aug 1905 i Västra Tunhem (Älvsb) m Hedda Lucia Svea Britannia Sandberg, f 11 dec 1883 i Brighton, England, d 23 maj 1955 i Danderyd (Sth), dtr till ingenjören Christer Peter S o Nanny Wikander.

Biografi

John F:s vetenskapliga utveckling får ses mot bakgrund av hans breda utbildning: i patologi vid patologiska institutionen i Lund, i bakteriologi redan som med kand i Köpenhamn 1894, senare i Paris, Tübingen och Leipzig, i fysikalisk kemi i München och i dermatologi och venereologi i Köpenhamn. Hans vetenskapliga samarbete med biokemisten prof Ivar Bang bidrog även till att föra hans forskning in på gränsområdet mellan biokemi och immunologi. Erfarenheterna inom dermatologi och venereologi tillämpade han inom sin forskning t ex över de serologiska reaktionerna för syfilisdiagnostik, såsom överläkare vid venereologiska kliniken vid Lunds lasarett samt i en privatpraktik, där han särskilt ägnade sig åt svårbehandlade eksemfall.

F:s vetenskapliga produktion började med elevarbeten inom patologin under prof V Odenius ledning, fortsatte med doktorsavhandlingen 1898, som omfattade studier av mekanismen för nervregeneration, och senare med en omfattande vetenskaplig verksamhet främst inom bakteriologi och immunologi. Han har inom de båda sistnämnda områdena publicerat arbeten om botulism, Wassermannreaktionen och andra serologiska syfilisreaktioner, anafylaxi, epidemiologiska studier av bl a tyfus, mul- och klövsjuka och experimentell kräfta.

Som nybliven medicine doktor hade F 1898–99 på Institut Pasteur strax efter Pasteurs död, då E Metchnikoff (sedan nobelpristagare 1908) var chef och E Roux hans närmaste lärare, fått uppleva bakteriologins första intensiva utveckling. Senare följde han med stort intresse arbetet med att på kemisk väg bekämpa infektionssjukdomar (terapia sterilisans magna), som bl a resulterade i Ehrlichs upptäckt av Salvarsan som ett verksamt medel mot syfilis. F arbetade själv med injektioner för att framkalla feberanfall, s k aspecifik terapi, för att därigenom stimulera antikroppsbildning och med de serologiska syfilisreaktionerna. F har även utfört omfattande forskning angående staphylokokker och deras immunologiska förhållanden och arbetade under sina sista år med tuberkulosimmunitet.

Upptäckten av de s k heterogenetiska antigenerna, allmänt benämnda F- eller Forssman-antigener, förskaffade F världsberömmelse. Tidigare var det känt, att om antigen, t ex fårblodkroppar, insprutades på kanin, gav detta upphov till antikroppar med förmåga att upplösa fårblodkroppar, s k homologa antigen och homologa antikroppar. F fann 1911, att antigenen från vissa djur, i grundförsöken uppslamning av marsvinsnjure, insprutat på kanin, gav upphov till antikroppar med förmåga att upplösa fårblodkroppar, således utan känd släktskap mellan antigen och antikroppar, s k heterogenetiska (= av främmande ursprung) antigen och heterogenetiska antikroppar. F-antigen kunde påvisas hos ett antal djur, t ex marsvin, häst, katt, höna, sköldpadda, men saknas hos andra, t ex kanin, ko, svin, råtta. Dessa upptäckter, som gjordes innan den moderna kemin vidgat våra kunskaper om antigeners och antikroppars struktur, har haft en stor betydelse för blodgruppsforskningen och för diagnosen av syfilis och infektiös körtelfeber (mononukleos).

Som vetenskapsman var F särskilt intresserad av att studera orsaken och mekanismen bakom olika reaktioner och särskilt att följa upp de försöksresultat som inte stämde överens med gängse teorier och studera orsaken härtill. Han var en synnerligen skicklig djuroperatör, vilket bl a bidragit till att han upptäckte och studerade det s k centralkarotala syndromet, vissa balansrubbningar, som man under givna försöksbetingelser kan framkalla hos marsvin, om man injicerar ämnen i karotis, halspulsådern, i central riktning mot hjärtat. Detta fenomen har sedan ytterligare studerats av prof T Skoog.

I sin vetenskapliga forskning arbetade F i stor utsträckning ensam. Han var återhållsam att binda medarbetare vid omfattande, långvarig forskning, då han var rädd att därigenom avbryta deras ordinarie utbildning. Han var däremot mycket intresserad av vidareutbildningen av de talrika amanuenser och assistenter, som under åren passerade hans institution. Han var fäst vid den patologiska och bakteriologiska institutionen (»patologen») i Lund och angelägen att bevara dess traditioner och föra dem vidare. Av de medicine studerandena var han känd som en skicklig undervisare och en ofta fruktad tentator. Vid F:s avgång 1933 från den professur i patologi och bakteriologi som han uppehållit i över 30 år tillägnade vänner och lärjungar honom en omfattande festskrift med bibliografi.

F var allmänintresserad och en god organisatör. Han var stadsfullmäktig i Lund och landstingsman samt prorektor vid universitetet, vilken befattning han lämnade 1919 för att i större utsträckning kunna ägna sig åt forskning. Under flera år var han sjukhusdirektör vid Lunds lasarett. Han medverkade aktivt vid tillkomsten av Lunds studenters konviktorium för att under livsmedelsbristen 1918 lösa utspisningsfrågan för studenterna, liksom vid tillkomsten av Lunds tennishall, Lunds akademiska golfklubb och dess golfbana i Kungsmarken. Han var golfklubbens ordförande och senare dess hedersledamot. Varje år söndagen närmast den 22 november, F:s födelsedag, spelar klubben minnestävlingen Jopas Mashie.

Författare

Sven Forssman

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se LUM 1939, Lund 1940, s 105–108. Jfr Sveriges läkarehistoria, 4. följden, D. 2, Sthlm 1932, s. 51 f, och bibliografien i: Liber gratulatorius in honorem J. F. . . . (Acta pathologica et microbiologica scandinavica, Suppl. 16, [Khvn, tr.] Lund 1933), s. IX–XV. Ytterligare artiklar i Acta pathologica . . . intill 1946.

Källor och litteratur

Källor o litt: Berättelse om vad i rikets styr ... sig tilldragit 1931, s 92, 1934, s 80. – E Essen-Möller, Bidr till Lunds med fakultets hist (LUÅ 1:44:4, 1947); A Lindau, J F (FS, Förhandl, 17, 1947); LUM 1939; G Petrén, Lunda-medici o några andra (1943); SMoK; Sveriges läkarehist, 3:4 (1897), 4:2 (1932); Väd 1947.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
M John C A Forssman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14388, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Forssman), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14388
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
M John C A Forssman, urn:sbl:14388, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Forssman), hämtad 2024-04-26.