Jard Emil Frykberg

Född:1862-01-17 – Domkyrkoförsamlingen i Göteborg, Västra Götalands län
Död:1923-12-06 – Danderyds församling, Stockholms län

Affärsman, Donator


Band 16 (1964-1966), sida 582.

Meriter

Frykberg, Jard Emil, f 17 jan 1862 i Gbg (Domk), d 6 dec 1923 i Danderyd (Sth). Föräldrar: järnvägstjänstemannen Nils F o Karin Lundin. Affärsinnehavare i Uppsala 1884, bildade J E F:s handelsab i Sthlm 1900, ordf i Uppsala specerifören s å, led av Uppsala stadsfullm s å — 1916, ordf i Uppsala minuthandelsförb 1908 o i Uppsala handelsfören 1909, initiativtagare till Sveriges kolonialvaruengrossistfören 1910, verkst dir i den Björkquistska pansarbåtsinsaml 1912, landstingsman för Uppsala län 1912—15, organisatör av Bondetåget 1914, verkst dir i Barnängens tekn fabrikers ab 1921, verkst dir i ab Sv varor i Sthlm 1922. — RVOlkl 1911, RNO 1914.

G 10 okt 1886 (—1920) i Uppsala (Domk) m Sophia Mathilda Brodin, f 30 mars 1861 i Sala, d 15 okt 1938 i Uppsala (Domk), dtr till arbetaren Carl Johan B o Catharina Elisabet Granlund.

Biografi

F, som var varmt religiös, kom att präglas starkt av de kyrkliga riktningarna i Uppsala i början av 1900-talet — först av J A Eklunds förkunnelse om hur ett folk, som gick förlorat i materialism, kunde räddas genom kristlig bildning på nationell grund, sedan av Manfred Björkquists från Kristliga studentförbundet ledda kampanj för ett studenternas »korståg» genom Sverige. F deltog i flera av Kristliga studentförbundets konferenser och sommarmöten. När Manfred Björkquist i jan 1912 sände ut ett upprop om nationalinsamling för en pansarbåt, blev F verkställande direktör i insamlingens arbetsutskott. Han kvarstod som administrativ ledare, när verksamheten lades om till en byrå för försvarspropaganda.

Jämsides med dessa engagemang var F ivrigt verksam för att befrämja scoutrörelsen, vilken han framför allt såg som en möjlighet att sprida kristna ideal i vida kretsar och överbrygga klassmotsättningar i samhället. Han intresserade sig för idrotten som fostrande folkrörelse. Han var en framstående jägare, var med och grundade Sv pointerklubben och inbjöds till jaktmarker utomlands. Hans jaktbok »Jägarminnen från fjäll, skog och sjö» hade en betydande framgång.

Under senhösten 1913 rådde inom högerpressen och i högerkretsar en särskild irritation mot den liberala regeringen Staaff, närd genom den s k »Faluaffaren»: krigsministern David Bergström hade begärt en förklaring av chefen för Dalregementet angående den kritik mot regeringens försvarspolitik som upptäcktsresanden Sven Hedin skulle ha framfört som gäst på regementets mäss, och härur drogs slutsatsen på högerhåll, att regeringen ville inskränka kungens rätt som överbefälhavare. Bakgrunden var den pågående debatten om försvarets ordnande och den tilltagande propagandan mot regeringen som beskylldes för att försumma försvaret, men härtill kom inom nationella kretsar — inte minst genom Sven Hedins framträdande på olika möten — en uppslutning kring kungens person. Denne sades ha förfördelats av regeringen, bland annat i »Faluaffären».

Det var i denna atmosfär som godsägaren Uno Nyberg 19 nov 1913 vid en jakt på sin gård Långtora i Uppland till en jaktkamrat sade, att lantbrukarna borde slå sig tillsammans och resa till kungen i Sthlm och försäkra honom om deras stöd. Samma kväll förde jaktkamraten detta uppslag vidare till F, som greps av tanken och under några dagar förgäves sökte få kontakt med Nyberg. Denne spelade en obetydlig roll i arbetet på Bondetåget, som helt utformades av F.

Under loppet av några veckor lyckades F med utomordentlig energi — trots att han var svårt sjuk i magsår — skapa en stor opinion för denna lojalitetsförsäkran till kungen och därtill satte han i gång och ledde organisationsarbetet. En månad efter det han fått uppslaget kunde F vid ett stort möte i Uppsala med närmare 400 lantbrukare från Uppland och Västmanland få genom det slutgiltiga beslutet om Bondetåget. Ivern för försvarsfrågans lösning var förutsättningen för F:s insats. Stärkandet av kungens både personliga och konstitutionella ställning spelade emellertid också stor roll för honom under Bondetågsdagarna. Själva uppslaget avsåg i första hand en lojalitetsdemonstration. Vid en av de inledande sammankomsterna sade F, att den planerade aktionen måste få karaktären av en samling kring fosterlandet — en samling kring kungen skulle bli för kontroversiell, förklarade han, eftersom denne »hade det svårt med sina rådgivare». Det gällde, framhöll F, en opolitisk demonstration för kungen i dennes egenskap av »fosterlandets högste väktare». F framhöll energiskt under organisationsarbetet, att Bondetåget inte fick ha någon partifärg.

Samma dag, 20 dec 1913, som det för Bondetågets förverkligande avgörande mötet ägde rum i Uppsala, hade F sökt upp Sven Hedin och lagt fram planen och programmet för denne. Samtidigt som F ledde och övervakade själva organisationsarbetet för Bondetåget och sände paroller och maningar, höll han kontakt med både kungahuset och Hedin. För Hedin delgav F de tal han själv och idégivaren Uno Nyberg skulle hålla på borggården, och det var efter att ha fått kännedom om vad böndernas talesmän skulle säga som Hedin tillsammans med löjtnanten Carl Bennedich skrev det tal kungen höll på borggården. Dagen före Bondetåget var F i audiens och hörde kungen läsa upp talet, och genomdrev då på en punkt ett kraftigare uttryckssätt, där kungen som svar på böndernas krav på starkare försvar lovade att inte svika dem. Hedin och F hade tidigare talat om sina farhågor för att kungen i sista stund skulle bli tveksam och utelämna eller försvaga något i talet.

Böndernas talan på borggården 6 febr fördes av Uno Nyberg, och efter kungatalet framträdde F och talade för dem som stödde böndernas krav. Hans tal var klangfullt och gav uttryck åt böndemas trohet mot kungen och slutade med en bön om Guds beskydd av konungen och hans hus.

Under den följande regeringskrisen besökte F vid ett tillfälle kungaparet och föreslog då drottningen, att kungen borde utnyttja den rådande folkstämningen till att stärka sin ställning, bl a genom att göra en resa genom landet. Den 9 mars 1914 överlämnade F tillsammans med Manfred Björkquist obligationer till kungen, resultatet av deras nationalinsamling för pansarbåt; de influtna medlen kom sedan att anslås till upprättandet av ett flygvapen.

Dagarna närmast efter Bondetåget var F med och organiserade Bondetågets försvarsförbund för att tillvarataga försvarets intressen, vilket på årsdagen av Bondetåget 1915 uppgick i Jordbrukarnas riksförbund, en av de organisationer som föregick Bondeförbundet. Men F röjde efter sitt framträdande på borggården inget aktivt politiskt intresse. Högerledaren Arvid Lindman skrev några gånger till F och varnade honom för att splittra de försvarsvänliga genom en ny partibildning, men också om F liksom andra i kretsen kring Bondetågets ledning vagt tänkt på bildandet av ett reformvänligt mellanparti var det uppenbart att manifestationen på borggården var allt han syftat till: han hade inga politiska planer eller ambitioner därutöver. Som affärsman verkade F för att minuthandlarna skulle sluta sig samman fastare. Han uppmanade engrossisterna att stödja dessa mot kooperationen, som han ansåg hade gynnats under krigsårens livsmedels- och importregleringar. Han var samtidigt angelägen att framhålla, att han inte angrep kooperationen som idé.

Efter Bondetåget framträdde F mycket sparsamt offentligt. 'Han bistod Manfred Björkquist vid Sigtunastiftelsens tillkomst. De religiösa intressena upptog honom mer och mer, och han gjorde 1917 en donation till Sv kyrkans diakonistyrelse på 150 000 kr.

Författare

Jan Olof Olsson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

F:s minnesanteckn:r samt brev o tidn:klipp rörande Bondetåget i Bernadotteska familjearkivet.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Några drag ur föreningens lokal- och byggnadshistoria (Från invigningen af Uppsala K.F.U.M:s nybyggnad. Anföranden . . ., Uppsala 1911, s. 27—48).

— Hvad jag antager att Sveriges minuthandlares riksförbund väntar af framtiden. Föredrag å Stockholms stadsfullmäktiges sal. . . Uppsala 1911. 16 s. — Kyrkan och scoutrörelsen. Ett föredrag (Kyrklig tidskrift, 19, 1913, Hössna (tr. Upps.), s. 423—437). Separat: Sthlm (tr. Upps.) 1913. 16 s. — Vår kårs framtida nödläge. Föredrag för engros-sister den 7 januari 1918. Sthlm 1918. 16 s.

— Jägarminnen från fjäll, skog och sjö. Sthlm 1918. 272 s., 16 pl. [Flera uppl. s. å.] —¦ Tal (J. E. Frykberg och S. V., Uppsala 1943, s. 9—22).

Redigerat: Bondetåget 1914. Sthlm 1914. Fol. 44 s., 3 pl.-bl. (Tills. m. M. Björkquist, S. Granlund och M. Flood.)

Källor och litteratur

Källor o litt: Sten Carlsson, Bonden i sv hist, 3 (1956); dens, Sv hist, 2. Tiden efter 1718 (2 uppl, 1964); Ragnhild Frykberg, Bondetåget 1914. Dess upprinnelse, inre hist o följder (1959); G Hesslén, Några minnen från den »politiska» vårterminen 1914 (Hågk o livsintr, 19, 1938); O Nyman, Högern o kungamakten 1911—1914 (1957); SMoK; Väd 1923.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jard Emil Frykberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14519, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Olof Olsson), hämtad 2019-01-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14519
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jard Emil Frykberg, urn:sbl:14519, Svenskt biografiskt lexikon (art av Jan Olof Olsson), hämtad 2019-01-19.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se