Meriter

3 Frölich, Bengt, bror till F 2, f 1684 i Marstrand, d utrikes efter 1744. Musketerare vid guvernörsreg i Riga 1700, fänrik där s å, löjtn vid en dragonkår som upprättades där 1701, kapten vid guvernörsreg där 3 mars 1703, kapten vid Västgötadals reg 26 aug 1723, överstelöjtn:s titel 10 sept 1724, avsked 8 nov 1736.

G 1709 i Kazan, Ryssland, m Elisabeth Berner, d 13 jan 1740 i Vollsjö (Malm), dtr till ryske översten Johan B.

Biografi

F råkade redan som tjugoårig i rysk fångenskap. Han vistades i Kazan och gifte sig där med den tyskfödde kommendanten Berners dotter. Efter hemkomsten 1722 slog han sig ned i Skåne på Vollsjö gård. Han hade emellertid ett oroligt lynne, vilket i förening med en svärmisk religiositet, som påminde om faderns och fasterns, så småningom förde honom i konflikt med samhället. F:s religiositet tog formen av en radikal, starkt mystisk pietism. Vid prästvalen i Frenninge och Vollsjö 1735 förordade han lottdragning för att Gud själv skulle få fälla utslaget. F hade på 1720-talet gjort bekantskap med Dippels (bd 11) skrifter och stod troligen i personlig beröring med denne, då han 1726 gästade Sverige. I varje fall har F haft förbindelse med de bekanta radikala pietisterna bröderna Jacob och Erick Ericksson (bd 14, 62 ff). Även hustrun var pietist och barnen fostrades i föräldrarnas anda.

F hade emellertid, förmodligen under den långa fångenskapen, utvecklats till en bisarr enstöring, knarrig, kantig och härsklysten. Orsaken till hans avsked från militärtjänsten 1736 var, att han förgått sig mot sin regementschef. Även i Vollsjö visade han ett häftigt sinnelag. Hans efterlämnade religiösa skrifter är långrandiga, diffusa och oklara. Han vållade anstöt genom att ej besöka gudstjänsten och inte heller gå till nattvardsbordet. Detta gav anledning till en rad skriftväxlingar, förhör och rättegångar, varvid F:s apokalyptiska och eskatologiska idéer och hugskott kommer i dagen. Han ogillade barndopet och ansåg, att de ovärdiga i nattvarden ingalunda blev delaktiga av Jesu lekamen och blod. Mest kättersk visade han sig i fråga om synden, nåden och de eviga straffen med en egenartad apokatastasislära.

Vintern 1732–33 kom han i brevväxling med Andreas Rydelius, vilken skarpt gick till rätta med honom. Kyrkoherden i Vollsjö Olof Palm refererade skräckslagen till domkapitlet F:s villomeningar. F ogillade prästerskapet i allmänhet såsom varande »legoherdar».

I april 1734 kallades F inför domkapitlet och en tioårig kättarförföljelse mot honom började. Saken drogs småningom inför Göta hovrätt, som 30 maj 1739 dömde F till landsförvisning. Justitierevisionen upphävde hovrättens dom, emedan det ej blivit ådagalagt, att F sökt utsprida sina villomeningar, och återförvisade målet. Efter hustruns död 1740 – hon vägrades på dödsbädden nattvarden av Palm – och F:s återkomst från besök i Tyskland våren s å öppnade han ursinniga processer mot alla verkliga eller förmenta förföljare. Hans olika mål, i vilka han förgick sig alltmer, ledde slutligen till hans fängslande. Han fördes till Kalmar men fick K M: ts tillstånd att lämna Sverige och reste utrikes våren 1744. F:s tragiska öde är ett vittnesbörd på en gång om den nervösa belastning, som är uppenbar i ätten F:s äldre släktled, och kyrkans obarmhärtiga renlärighetsiver.

Författare

Bengt Hildebrand

Arkivuppgifter

Brev från F till A Rydelius i ser Religionsmål, Lunds domkap:s arkiv, LLA.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten [titlarna enl. Henning, anf. källa]: Kurtzes Zeugniss im freijen kindlichen Glauben an Christum und seiner Lehre wider allén antichristlichen Lehren und Glaubens-zwang. Hamburg 1740. — Die Leiter Jakobs oder Vorbereitung zum himlischen göttlichen Leben. Sthlm [eg. Hamburg] 1740.

Källor och litteratur

Källor o litt: K Henning, Bidr till kännedomen om de religiösa rörelserna i Sverige o Finland efter 1730 (Teol tidskr 1884, s 190–196 med redovisn för processmaterialet; även sep 1891, s 127–135); O o G Palme, Släkten Palme intill år 1815 (1917, s 376–94, Bil 19–22, Noter, s 130–136 med utförlig källredovisn); H Pleijel, Herrnhutismen i Sydsverige (1925); dens, Sv kyrkans hist, 5 (1935).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bengt Frölich, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14562, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14562
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bengt Frölich, urn:sbl:14562, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand), hämtad 2024-04-23.