J Gottlieb Gahn

Född:1745-08-19 – Ovanåkers församling, Gävleborgs län (på Voxna bruk)
Död:1818-12-08 – Falu Kristine församling, Dalarnas län

Riksdagsledamot, Kemist, Bergmästare


Band 16 (1964-1966), sida 730.

Meriter

1 Gahn, Johan Gottlieb, f 19 aug 1745 på Voxna bruk, Ovanåker (Gävl), d 8 dec 1818 i Falun. Föräldrar: lanträntmästaren Hans Jacob G o Anna Maria Schulzen. Inskr vid Uppsala univ 19 febr 1754, gymnasist i Västerås 1758, studerade i Uppsala 1762—70, auskultant i bergskoll 22 dec 1768, bergsex i Uppsala 1770, stipendiat i kemi 3 dec 1773—2 juni 1814, bergmästares titel 16 maj 1782, revisor i riksbanken s å, assessor i bergskoll 30 april 1784, led av rikets allm ärenders beredn 19 april 1793, deltog i riksdagarna 1778—79, 1809— 10 (led av bevilln:utsk o konstitutionsutsk) o 1810 (led av konstitutionsutsk). — Bergs-koll:s GM 1780, LVA 1784, LLA 1812.

G 26 sept 1784 (enl hfl) trol i Falun m Anna Maria Bergström, f 9 maj 1746 i Falun, d 17 febr 1815 där, dtr till vågskrivaren Anders B o Maria Elisabeth Berger.

Biografi

Gottlieb G intresserade sig framför allt för kemi, som han studerade under Torbern Bergmans ledning, och blev dennes medhjälpare på hans laboratorium. Av största betydelse blev, att G förmedlade bekantskapen mellan Bergman och den då på apoteket Upplands wapen (nu Lejonet) i Uppsala tjänstgörande C W Scheele. I båda dessa forskares arbeten tog han verksam del, och Bergman har särskilt betygat hans experimentella skicklighet.

Med Scheele kom G att förenas i uppriktig vänskap, och tankeutbytet mellan dem har otvivelaktigt befruktat bådas arbete. Deras brevväxling ger tyvärr ingen uttömmande kunskap om G:s insatser inom kemin. Endast ett par enstaka skrivelser från G finns kvar, men av Scheeles många brev till G kan man utläsa, att han av denne erhållit värdefulla upplysningar för sina experiment med bl a brunsten och barytjord. Egendomligt nog behärskade Scheele inte blåsrörstekniken, där G å andra sidan var obestridd mästare. Ett muntligt meddelande av Scheele våren 1770 rörande hans försök med den oorganiska beståndsdelen i djurben, den s k animaliska jorden, gav G uppslaget att närmare undersöka denna, varvid han bl a med blåsrörets hjälp kunde påvisa närvaron av fosforsyra; upptäckten ledde sedermera till Scheeles metod att framställa fosfor ur djurben.

Av bergskollegium fick G i uppdrag att fortsätta de arbeten på en reformering av koppartillverkningen i Falun, som inletts av S G Hermelin. Våren 1771 började han, sedan han återvänt till hemstaden, sina metallurgiska försök; snart blev han själv »brukande bergsman» vid gruvan. Under fyra år sysslade G oavbrutet med kopparprocessen mot ett fast årsarvode av Bergslaget. Efter förberedande studier, bl a vid Åtvidabergs kopparverk, införde G viktiga förbättringar i smältningarna (högre suluugn, kalkbeskickning). Vid 1780-talets början experimenterade han med nya bälgtyper vid kopparhyttorna; hans intressanta hydrostatiska bälgar kom dock aldrig till användning. Däremot blev hans blästermätare ett nyttigt instrument vid bruk och smedjor.

G ägnade sitt intresse åt en mångfald tekniska och organisatoriska problem vid Falu gruva och blev med åren oumbärlig för Bergslaget. Tillsammans med Anders Polheimer och senare Hermelin upparbetade han från 1775 den förfallna kemisk-tekniska industrin vid gruvan, av vars biprodukter de tillverkade svavel, vitriol, rödfärg och precipitationskoppar. I sin gård i Falun inrättade G ett välutrustat laboratorium. Han genomforskade Falutrakten från mineralogisk synpunkt och underkastade de insamlade mineralerna noggranna kemiska analyser. Genom G:s begåvning och flit blev Falun ett viktigt vetenskapligt centrum för den tekniska kemin, dit ut- och inländska forskare gärna kom. Hans laboratorium inköptes efter hans död till staten och bildade grundvalen till Falu bergsskola 1820.

År 1805 gjorde G bekantskap med Berzelius. Då han kom till Sthlm som riksdagsman 1809—10, intensifierades vänskapen och samarbetet med denne. De samarbetade även på G:s laboratorium, särskilt somrarna 1813 —16. Berzelius sökte få G till Sthlm och erbjöd honom olika befattningar där, men G ville stanna i Falun. När Berzelius 1815 skriver till G, att han hoppas »att pappa Gottlieb själv» kommer till Sthlm »bekallotterad och mångbebyxad» syftar dessa uttryck på G:s ömtålighet för kyla. Som äldre bar G alltid kalott och kallas i vänkretsen ofta »Calotten».

G inköpte 1816 jämte några vänner en teknisk fabrik vid Gripsholm för tillverkning av svavelsyra, blyvitt och ättika. Med tvekan ingick även Berzelius i företaget, som kom att vålla vissa ekonomiska bekymmer. Fabriken brann 1825 och flyttades då till Kummelnäs på Värmdön. I material från fabriken upptäckte Berzelius det nya grundämnet selen. Vintern 1818, då G sedan ett par år var änkling, förlade han äntligen sitt arbete till vännens laboratorium i Sthlm men var då sjuklig och fick föga glädje därav.

G:s tryckta produktion är obetydlig och kan i och för sig inte förklara det stora rykte som kemist, som han förskaffade sig hos samtiden. Enligt Berzelius började G nya undersökningar utan att avsluta sina pågående och fick därigenom inte fram resultat som kunde beskrivas. Först under sina allra sista år lät G av Berzelius förmå sig att tillsammans med denne publicera några mineralanalytiska uppsatser i »Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi» 1815—18.

Två betydelsefulla' kemiska upptäckter tillskrevs allmänt G: den ena, att benens oorganiska beståndsdel i verkligheten utgöres av fosforsyrad kalk (se ovan); den andra, att mineralet brunsten innehåller ett med kol reducerbart metalliskt ämne. G har dock inte offentliggjort något härom själv, utan upptäckterna har blivit bekantgjorda i Bergmans och Scheeles skrifter. Även utlandet kände emellertid G:s betydelse. Sålunda skrev Annals of Philosophy vid hans död, att »among the many illustrious names, which have adorned the annals of Chemistry during the last fifty years, there are few entitled to a more distinguished place than that of Gahn». En stor beundrare fann G i den tyske mineralogen J F L Hausmann, som 1806 och 1807 reste i Skandinavien. Den skotske kemisten Thomas Thomson, som var i Falun 1812, var också imponerad. Om Berzelius uppskattning av G vittnar dennes brev 1818 till H G Trolle Wachtmeister: »Han var den enda av mina vetenskapliga vänner, där nitets sympati oss emellan aldrig slumrade, den enda med vilken jag kunde konversationsvis spekulera, och en av de få, som ej behöver långa funderingar för att förstå en idé, varvid man ännu ej är van. Hans förlust är mig ofantligt kännbar». Även i den historiska ingressen till Berzelius blåsrörsbok har denne vältaligt hyllat G: s minne.

I G:s hem rådde en hjärtlig flärdfri gästfrihet; där förekom inte lyx i mat och dryck, ej heller kortspel men bildande läsning, musik, lekar och skämt.

Författare

Bengt Hildebrand med bidrag av Uno Boklund



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Huvudparten av G:s papper (brev till honom, däribland ett 60-tal från W Hisinger, o från honom, avskr:r o ms) i KTH:s bibl:s arkiv. Ett 100-tal brev till G o brev från honom jämte hans anteckn :böcker o andra ms i Nord mus:s arkiv. Ett stort antal brev till G i UUB, bl a c:a 350 st från H Järta. Några brev till G 1809—10 i E 3697, RA. G:s i VA förvarade brevväxl med Berzelius 1804— 18 (10 brev från G, 79 från B) tr 1922 av H G Söderbaum i »Jac Berzelius brev», 9. I VA förvaras f ö dels strödda brev till G, 40 brev från C W Scheele o ett 30-tal från T Bergman, en självbiogr samt några utlåtanden, dels brev från G till bl a J H af Forsel-les, W Hisinger (17 st, 1801—08), C Palm-stedt (12 st, 1818), Scheele (2 st), O Swartz (20 st, 1807—17) o J G Wilcke (1788—89) jämte 5 brev till P J Bergius i Bergianska avskr :saml. 1 vol brev från G till S G Hermelin (152 st, 1773—1803), 8 brev till J M af Nordin, Sjöholmsarkivet, RA. G:s brev till Torbern Bergman (38 st, 1768—78) o magen I G Clason (144 st, 1812—18), UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Några anmärkningar i svenska bergs-lagfarenheten om författningar till befrämjande af god hushållning vid järnhyttor. [Akad. avh., preses P. N. Christier-nin.] Upsala [1770]. (2), 46 s. — [Yttrande över Kommerskollegii fråga om någon ljusare och gladare färg än rödfärg] (VAH 1804, Sthlm, s. 289—301). — Underrättelse om upställningen och nyttjandet af herr assessor J. G. Gahns förbättrade appareil för vattens aérerande med tabell. Upsala 1804. 14 s., 1 pl. — Anteckningar från en resa i Dalarne sommaren 1765 . . . efter det i Jämtlands bibliotek förvarade manuskriptet. Falun 1909. 65 s., 6 portr.-bl. (Tills, med Henrik och Hans Jakob Gahn samt J. I. Adelsvärd.) — Av J. Berzelius meddelade bidrag i dennes Afhandlingar i fysik, kemi och mineralogi, isht D. 4. Sthlm 1815, s. 148—216, 252— 262, mindre bidrag i följande delar (med-red. för D. 6, 1818), samt i dennes Lärobok i kemien, D. 2, 1812, s. 474—494, och D. 3, 1818, s. 380—388.

Källor och litteratur

Källor o litt: F Clason, Köpmän, bruksmän, ämbetsmän, 1 (stencil 1950). — JA Almquist, Bergskoll (1909); G Anrep, Sv slägtboken, 1 (1871); J Berzelius, Själfbiogr anteckn:r (1901); B Boethius, Grycksbo 1382 —1940 (1942); U Boklund, När G upptäckte Scheele på Lokks apotek (Lychnos 1959); O Dixelius, Den unge Järta (1953); H P Eggertz, nekr över G (Jernkontorets annaler, 1820); H Järta, Åminnelse-tal öfver... J G G... hållet inför VA den 8 october 1831 (1832); S Lindroth, Gruvbrytning o kopparhantering vid Stora Kopparberget . . ., 2, (1955); V Millqvist, Sv riksdagens borgarstånd 1719—1866 (1911); P Norberg, Avesta under kopparbrukets tid, 1—2 (1956); G Sahlin, J G G:s laboratorium o saml:r (Blad för bergshandteringens vänner, 16, 1919— 21); H G Söderbaum, inledn till ovannämnda utgåva av G:s o Berzelius' brevväxl (1922); dens, Jac Berzelius, 1—3 (1929— 31); G Utterström, Jordbrukets arbetare, 2 (1957), s 102—106.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Gottlieb Gahn, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14647, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand med bidrag av Uno Boklund), hämtad 2017-11-17.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14647
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Gottlieb Gahn, urn:sbl:14647, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand med bidrag av Uno Boklund), hämtad 2017-11-17.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se