Meriter

René Chauveau, f. 1 apr. 1663 i Paris, d 6 juli 1722 därstädes. Föräldrar: kopparstickaren Franҫois Chauveau ock Marguerite Roger. Erhöll undervisning av skulptörerna Ph. Caffieri och F. Girardon; verkade som skulptör från slutet av 1680-talet; sculpteur des bâtiments du roi; föreståndare för skulpturateljén vid statsfabriken Les Gobelins i Paris; anställd i svensk tjänst 1693 (erhöll permission 21 juli); arbetade å slottsbygget i Stockholm; lämnade Sverige 20 aug. 1700 och återvände till Frankrike; direktör vid Académie de Saint-Luc.

Gift 7 febr. 1690 i Paris med Catherine Cucci (Cuncy), f. 1674 (döpt 20 maj), d 24 juli 1705, dotter till K. finsnickaren (ebenisten) och gjutaren Domenico Cucci (Dominique Cuncy).

Biografi

Bland de franska konstnärer, som av Nikodemus Tessin inkallades främst för Stockholms slotts konstnärliga utsmyckning, var C. den som först hitkom. Den svenske residenten i Paris, Daniel Cronström, hade icke ord nog starka om honom vid hans engagemang. »Räkna på», skriver han, »att jag sänder er den skickligaste mannen, som finns i Frankrike. Det är otvivelaktigt, att aldrig en man av hans yrke, varken en Bérain eller en Le Pautre, hava vid hans ålder haft en sådan skicklighet i teckningen. Detsamma kan sägas om honom angående utförandet, vare sig det gäller marmor, brons eller trä.» Cronström beskriver dessutom de stora svårigheter, som voro förenade med att få hans överordnade att bevilja resan till Sverige, då C. var »det bästa stycket i deras säck».

C: s fader Franҫois Chauveau var en välkänd och skicklig gravör, bekant även för sin ofantliga produktivitet — man räknar, att han utfört omkring 3,000 blad. Han har spelat en mycket stor roll för sonens konstnärliga verksamhet; många av dennes kompositioner återgå på faderns gravyrer, och även rent stilistiskt kan man finna stora överensstämmelser med gravörens flytande lätta teckningsstil och C: s skulpturer. Men dennes verkliga lärare voro dock den napolitanske ornamentbildhuggaren Philippe Caffieri, som alltifrån 1660 var i fransk tjänst, samt den store skulptören vid Ludvig XIV:s hov Franҫois Girardon, hos vilken C. gick i lära alltfrån sin tidiga barndom. Hos dessa båda lärare utbildade han sin skulpturala art, hos Caffieri sin stora skicklighet i utförandet av arkitektoniska ornament och dekorationer, hos Girardon sin barock-klassicistiska figurstil.

Alltfrån 1680-talets slut möta vi ofta C:s namn i den franska konstverksamheten, vid arbeten i Versailles, vid Mansarts Invalides-kyrka och slutligen även som föreståndare för skulpturateljén vid den Colbertska institutionen Les Gobelins. Men efter de franska bevarade räkenskaperna att döma blev all hans tidiga franska verksamhet begränsad till omamentbildhuggeri, ramar, konsoler, kapital o. dyl., och det torde helt visst ha varit hans känsla av att vara skickad för mer krävande uppgifter, som bestämde C. för anställningen i Sverige, där han slapp trängas bland ett överflöd av skickliga kolleger som i Frankrike. Det påstås även, att en familjetvist med svärfadern, ebenisten Domenico Cucci, gjort honom benägen att lämna sitt land.

På sommaren 1693 avreste C. alltså från Frankrike och anlände till Sverige med sin familj, hustru, barn och svägerskor. Han kom omedelbart i arbete vid slottet och var sedan utan uppehåll sysselsatt med det ena uppdraget efter det andra under sin sjuåriga vistelse i Sverige. Hans här efterlämnade arbeten äro av en imponerande mängd; tydligen hade han ärvt sin faders beryktade lätthet att producera.

Tessin, som önskade rationellt uppdela arbetena hos sin stora stab av medarbetare, beslöt att huvudsakligen bruka C. till förnämligare interiörskulptur i gips eller stuck, medan andra av de franska skulptörerna fingo ta hand om respektive träskulptur, bronsskulptur, ren ornamentskulptur etc. Genom ett stort antal bevarade kvittenser — C. fick tidvis i motsats mot sina kolleger betalt per arbete i stället för årslön, vilket underlättar identifieringen av hans verk — samt genom signaturen RC. å ett antal skulpturer kunna vi utan svårighet fastställa hans arbetens omfattning.

Hans första uppdrag gällde skulpturen till gamla slottskyrkan, som just år 1693 genomgick sin omgestaltning. Det var ett antal bibliska reliefer, som C. här utförde, vilka alla gått förlorade i slottsbranden 1697. Ännu ett arbete från det första året har gått till spillo, nämligen drottning Ulrika Eleonora d. ä:s mausoleum i Riddarholmskyrkan vid hennes begravning 1693. Genom ett kopparstick av Le Clerc kan man dock bilda sig en föreställning om C:s andel i detta av Tessin komponerade verk, väldiga dödsänglar, som uppburo en pyramid, samt flygande genier av en typ, som C skulle komma att bruka även i sin senare verksamhet.

År 1694 började C. sitt arbete i Stockholms slotts festvåning, alltså den ståtliga svit av rum, som är förlagd i slottets norra flygel i översta våningen. Ett stort antal av dessa rum blevo färdigställda före slottsbranden 1697, då åtskilligt av dekorationen skadades. C. fick då i uppdrag att restaurera sin redan utförda andel av dekorationen, vilket han fullgjorde 1698—99, då allt kan sägas vara avslutat. Det är den plastiska dekorationen över takkornischerna jämte i flera fall även dessa kornischers dekorativa utformning, som är C:s insats, ett myller av gestalter, kvinnliga genier, herkulesfigurer, putti, insatta bland attribut, vapen, troféer, djur, sköldar o. dyl. I flera fall har C. häri samarbetat med italienaren Pietro Pagany; men med hjälp av stilistisk analys torde man ganska säkert kunna urskilja, vad den mer schematiskt arbetande Pagany åstadkommit. Helt och ensamt av C:s hand äro dekorationens tvenne praktstycken, de båda apoteosgrupper över Karl XI och Ulrika Eleonora, som kröna kortväggarna i den mäktigaste salen, Karl XI:s galleri. C. har här samlat en skara genier kring konungens och drottningens byster och i den rytmiska grupperingen och i den mjuka modelleringen av de enskilda gestalterna åstadkommit ett synnerligen förnämligt arbete, visserligen 1600-talsbarock i Girardons stil, men med en föraning av 1700-talets vekhet och grace i den livliga stilbehandlingen. Särskilt intressant är motivet med de tre gracerna, som tjänstgöra vid Ulrika Eleonoras toalett, en just i begrepp att kamma en lock på hennes yviga peruk. Motivet är hämtat från Girardons Bain d'Apollon, där Ludvig XIV på samma sätt skötes om av en skara nymfer. Men C. har dock gjort ett stilistiskt felgrepp, då han låter denna scen utspelas kring drottningens byst i stället för kring en bild av drottningen i hel gestalt. Tydligen har C. här liksom ofta utgått från graverade frontespicer, utförda av hans fader, där dylika motiv med genie-omgivna byster giva ett naturligare intryck.

Även andra stora uppgifter tillföllo C. för slottsbygget. Sålunda utförde han år 1699 de praktfulla flygande genierna i slottets norra portik, där han excellerar i sin skicklighet att framställa en berninisk blåst i draperierna. Troligen avsedd för slottsdekorationen är även den numera på Ljungs slotts befintliga reliefen över den unge konungen, Karl XII, utförd 1698, och från samma tid måhända ritningen till en apoteos i relief över Karl XI, vilken finnes i nationalmuseum.

Under åren 1699—1700 utarbetade C. emellertid sina mest självständiga skulpturverk för slottets räkning, en mångtalig serie reliefer, avsedda dels för slottstrapporna, dels för våningarna. Av detta verk återfinnas alltjämt trenne originalexemplar i Karl XI :s galleri och trenne i riksmarskalkens ämbetsrum, medan de för trapporna avsedda exemplaren äro i delvis förstört skick magasinerade. Dock har under Oskar II: s regering denna sistnämnda serie gjutits i brons och uppsatts som exteriördekoration å slottets sydfasad, där den dock föga kommer till sin rätt. Den består nämligen av synnerligen detaljerat och omsorgsfullt gjorda skildringar med motiv hämtade från Ovidii metamorfoser. Dessas under 1600-talets senare del så ofantligt populära fabelvärld, som fått tjäna till motiv för en oräknelig mängd bildframställningar, hade även intresserat C: s fader kopparstickaren. En fransk Ovidiusupplaga, med metamorfoserna skrivna till rondeauer, har han illustrerat, och det är dessa gravyrer, som fått tjänstgöra som förlägg till sonens reliefer. Men C. har med stor fantasirikedom och obestridlig mytologisk lärdom utvecklat gravyrernas temata. Vi få här följa Apollons, Perseus' och Zeus' kända äventyr, liksom händelser ur Iliaden och Odysséen i livligt berättande och samtidigt graciöst tolkade scener. För kännedomen om 1600-talets intressen för och uppfattning av den klassiska mytologien äro dessa reliefer av högt värde, och deras konstnärliga betydelse i det eljest ganska fattiga skulpturala beståndet i svenskt 1600-tal är ävenså stort. Tydligen är det även C, som utfört relieferna till de ståtliga gjutna trädgårdsurnor, som alltsedan 1600-talets slut stå i trädgården i Tessinska palatset, överståthållarens hus vid Slottsbacken. Ty serien av Ovidii metamorfoser efter gravyrerna i den franska upplagan är här fullföljd i en stil, som är helt överensstämmande med C: s. Genom stiljämförelser kan man även fastslå, att de utsökta gipsreliefer, som pryda samma hus vestibul, äro utförda av C. De utgöra dels helfigurer av Apollon och Athene, dels allegoriska framställningar av de fyra årstiderna, av vilka för övrigt repliker finnas i det s. k. Spökslottet å Drottninggatan.

Bland andra betydande arbeten utanför slottet, som med visshet kunna tillskrivas C., bör först och främst nämnas David Klöcker von Ehrenstrahls epitafium i Storkyrkan, som av Karl XII bekostades efter hovmålarens död 1698. Den i bronserad gips modellerade reliefen med gravurnan, vilken bär målarens porträttbyst, och med tvenne sörjande putti, har nämligen en övertygande likhet med C: s arbeten, exempelvis den nyssnämnda Ljungreliefen, och är dessutom utförd vid den tid, då C. var särskilt verksam i dylika uppgifter samt i det materiel, som han helst använde. Även vid ett annat, delvis förstört, stort gravmonument torde C. varit verksam, nämligen kanslipresidenten Bengt Oxenstiernas sarkofag i Uppsala domkyrka. Enligt ett 1697 utfört kopparstick voro såväl denna som det mitt emot stående monumentet över Oxenstiernas hustrur färdiga nämnda år, alltså före kanslipresidentens 1702 inträffade död; men genom 1702 års brand förstördes skulpturerna över gemålernas sarkofag, medan huvudverket över maken räddades. Vi se här i stor gipsskulptur Ryktet skrivande på Tidens rygg, ett motiv, som Guido utfört i marmor i Versailles' park och C. sedermera i låg relief i K. slottets apoteos över Karl XI. I Uppsalamonumentet har konstnären återupptagit motivet och dessutom tillagt i valvet en flygande genius, bärande de avlidnas porträtt, formad i likhet med de änglagestalter omsvepta av blåsande draperier, som han med så stor brio utfört även annorstädes. Som helhet visar dock det Oxenstiernska monumentet en mer summarisk skulpturstil, helt visst på grund av den knapphet i tid, som arbetet i Uppsala medfört.

År 1700 var C:s svenska verksamhet avslutad. Enligt uppgift var det av klimatiska skäl han beslöt lämna Sverige. Tessin avstod från honom med saknad, som framgår bland annat av hans ord, när han i skrivelse av 6 aug. 1700 till statskontoret anmälde, att »M:r Chauveau, som är en utav de habilaste och som först blev införskriven, är nu den förste, som har tagit sitt avsked». Men tydligen fick C. ännu efter avresan syssla med verk, som stodo i förbindelse med hans svenska uppdragsgivare. Han stannade nämligen på sin resa sex veckor i Tyskland och utsmyckade en sal i slottet Schönhausen utanför Berlin, som stod under ombyggnad under ledning av Tessins elev Johan Eosander von Göthe. Och efter återkomsten till Frankrike blev en av hans första uppgifter att dekorera slottet Roissy-en-France, som Tessin ritat för Frankrikes minister i Sverige, comte d'Avaux.

Under 1700-talets första årtionden till hans död 1722 tillföllo honom i Frankrike stora uppgifter i slott och kyrkor, varav dock det mesta gått till spillo. Det är under sin svenska period, som han utfört sina mest betydande ting, och det är genom de väl bevarade svenska verken, som han tillhör konsthistorien. Det svenska 1700-talet har även i riklig grad öst ur hans med flödande ingivelse och stor teknisk färdighet skapade bildvärld, särskilt vid slottets fortföljda skulpturala utsmyckning.

Författare

E. Josephson.

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor: Meddelanden från Archives du departement de la Seine et de la ville de Paris; brevväxling mellan Nikodemus Tessin och. David Cronström, RA; handlingar och räkenskaper i slottsarkivet. — J. Böttiger, Studier rörande Stockholms slott, 1, 2 (1916—18); L. Dussier, Les artistes francais å 1'étranger (1876); H. Herluison, Actes d'état civil d"artistes francais... (1873—74); A. Jal, Dictionnaire critique de biographie et d'histoire (1872); S. Lami, Diction-naire des sculpteurs de 1'école francaise sous le régne de Louis XIV (1906); P. Lespinasse, L'art francais et la Suéde 1637—1816 (1913); J. M. Papillon, Mémoire sur la vie de Francois Chauveau ... et de ses fils Evrard Chauveau ... et René Chauveau... (1738, nytryck 18541; G. M. Silfverstoloe. Stockholms slott, vägledning (1924).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
René Chauveau, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14801, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Josephson.), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14801
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
René Chauveau, urn:sbl:14801, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Josephson.), hämtad 2024-04-26.