Meriter

4. Adolf Ludvig Christiernin, den föregåendes syssling, f. 28 febr. 1765 på Ekolsund, Husby-Sjutolft socken, d 13 sept. 1842 i Åbo. Föräldrar: hovkamreraren Johan Christiernin och Lovisa Ulrika Vernon. Förare vid Älvsborgs regemente 17 febr. 1778; transporterad till Upplands regemente 30 aug. 1781; förare och bataljonsadjutant vid Svea livgarde 7 jan. 1783; beridare hos hertig Fredrik Adolf 10 febr. 1783; stabsfänrik vid Jämtlands dragonregemente 30 apr. 1783; understallmästare hos hertig Fredrik Adolf 20 juli 1783; kornett vid regementet 10 aug. 1783; erhöll fänriks indelning vid överstelöjtnantens kompani 12 apr. 1786; löjtnant vid Bergs kompani av samma regemente ävenledes 12 apr. 1786; löjtnant vid änkedrottningens livregemente 14 dec. 1786; kapten i regementet ävenledes 14 dec. 1786; genom tjänstebyte stabskapten vid regementet maj 1788; genom tjänstebyte v. korpral vid livdrabantkåren 17 mars 1791; korpral därstädes (med majors lön) 8 apr. 1793; överstelöjtnant vid karelska lätta dragonkåren 17 maj 1.795; chef för samma kår 15 apr. 1803; överste i armén 1 maj 1810; erhöll avsked 6 sept. 1810. RSO 1808.

Gift 1) 22 juni 1788—3 febr. 1795 med Eva Charlotta Aminoff, f. 12 dec. 1755, levde ännu 1818, dotter till generallöjtnanten Karl Maurits Aminoff och förut gift med över jägmästaren, sedermera överstelöjtnanten i rysk tjänst Didrik Georg Hasenkampff; 2) 16 maj 1797 med Johanna Gustava Söderhielm, f. 1768, d 19 mars 1813, dotter till bergsrådet Lorens Petter Söderhielm.

Biografi

C:s namn har blivit känt genom Runebergs dikt »Fältmarskalken» i Fänrik Ståls sägner, och över halva hans levnad förflöt i Finland. Han var emellertid född i Uppland. Fadern, som var hovkamrer, hade i ett föregående gifte fem barn; i det senare giftet var C. äldst av åtta syskon. Modern hade före äktenskapets ingående varit kammarfru.

C:s militära karriär började vid Älvsborgs regemente, men sin första officersfullmakt fick han vid Jämtlands dragonregemente, där han i tur och ordning befordrades till löjtnant för att sedan i samma grad övergå till änkedrottningens livregemente. Med detta deltog han i 1788—90 års krig i Finland och bevistade därunder affären vid Fredrikshamn 1788 och reträtten från Anjala 1790. Efter kriget fick C. transport till livdrabantkåren, som han tillhörde i fem år. När J. A. Sandels utnämndes till generaladjutant av flygeln, fick C. efterträda honom som överstelöjtnant och sekundchef för karelska dragonkåren (1795). Denna, befordran blev emellertid indirekt anledning till mycket obehag för C. För att uppbringa den nödvändiga ackordsumman skaffade han sig borgen av en fältkamrer K. J. Söderborg, mot avlämnande av en revers, vilken skulle ligga som hypotek hos borgesmannen. Någon tid därefter begick emellertid Söderborg självmord, efterlämnande en betydande balans. C: s revers togs i mät bland boets tillgångar och måste inlösas, oaktat han ej bekommit någon valuta därför. Ännu värre var, att han utsattes för misstankar att på något sätt ha varit invecklad i Söderborgs försvinnande. Då ryktet härom nådde Gustav IV Adolf, intogs konungen i så hög grad mot C., att denne sedan regelbundet gick miste om de utmärkelser, som brukade, åtfölja den militära karriären. År 1803 blev han emellertid chef för dragonkåren, och i denna befattning upplevde han kriget 1808—09.

Karelska dragonkåren tillhörde enligt arméns ständiga indelning tredje brigaden. Den första tiden efter krigsutbrottet förflöt, utan att några märkliga händelser rörande C. äro att anteckna, men i J. A. Cronstedts rapport över slaget vid Revolaks 26 apr. 1808 nämnes han i anledning av visad tapperhet. Han anförde en vänsterkolonn, som bestod av två infanteribataljoner med tvenne kanoner och hade i uppdrag att framrycka längs Siikajokiåns ena strand. I trots av detta sitt befäl erbjöd han sig att gå i spetsen, för Savolax infanteriregemente och lyckades fördriva ryssarna från flera gårdar, där de tagit ställning, samt deltog slutligen i stormningen av prästgården. För dessa sina bedrifter belönades C. med svärdsorden. När Sandels i aug. samma år befann sig vid Toivola invid Kalavesisjön, sände han C. att med 300 man på båtar taga sig fram till Varkaus för att uppsnappa ryssarnas förråd av livsmedel. C. lyckades emellertid av olika anledningar ej komma fram till målet, men han tog sig oantastad tillbaka till utgångspunkten, oaktat hans väg gick rätt igenom sjöområden, som voro bevakade av fiendens kanonslupar. Senare i samma månad uppdrogs åt C. att med 300 man avgå för att understödja major Malm vid Taipale. Efter sin återkomst till brigaden var C. med i striden vid Virta bro samt i återtåget mot norr.

Efter fredsslutet gjorde Cronstedt ett energiskt försök att skaffa C. det erkännande, som så länge förvägrats honom. I en skrivelse av 9 juli 1809 föreslog han, under åberopande av ett liknande tidigare förord av J. A. Sandels, C. till överste i armén och framhöll därvid, att C. ej endast under kriget ådagalagt »besynnerlig militärisk skicklighet» och »personlig bravur» utan även under den föregående fredstiden visat sig »såväl i militäriskt som ekonomiskt avseende» vara en god befälhavare. Då även de nya männen, som sutto vid makten efter revolutionen, dröjde, begärde C. en undersökning rörande de smygande ryktena om honom. Ehuru någon sådan ej kom till stånd (justitierevisionens prot. 18 sept. 1809), bidrog dock hans steg måhända till att han äntligen fick den utmärkelse, hans chef vid Revolaks dömde honom värdig. Överstefullmakten utfärdades nämligen efter förnyad ansökan av C. sent omsider på våren 1810. Någon användning i svenska armén fann C, som ju tjänat vid ett finländskt truppförband, emellertid ej. På hösten 1810 tog han avsked med pension och bosatte sig i Finland. En anhållan om adelskap, som han vid avskedstagandet framställde under åberopande av ett tidigare löfte, lämnades utan avseende. Han vistades dels i Lovisa, dels i Åbo och levde, efter vad som framgår av samtida notiser i Åbo tidning och hans första hustrus suppliker om understöd, under betryckta ekonomiska omständigheter.

C. var till det yttre lång och mager; han var efter allt att döma en duktig och tapper krigare men hade trots det säkerligen välförtjänta erkännande, han i denna egenskap förvärvade, knappast militärisk begåvning.

Författare

Lenn Jacobson.

Arkivuppgifter

Riksarkivet förvarar, utom ämbetsskrivelser av C, ansökningar av honom och brev från honom till envoyéen K. Stedingk 1809.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Biographica, krigsexpeditionens prot.,. registr. (bl. a. K. brev 3 apr. 1797), diarier och suppliker 1797, justitierevisionens prot. och registr. 1809 samt militaria: ansökn. och meritförteckn., RA; meritlistor, krigsarkivet. — Notiser i Åbo tidning 1803, N:o 145, och Åbo allmänna tidning 1815, N: o 10; G. A. Aminoff, Relation om f. d. Savolaks-brigadens deltagande i 1808 och 9 årens fälttåg (1839); J. G. Collin, Lefhadsteckningar öfver de utmärktare personerna under kriget emot Ryssland 1808 och 1809, 1 (1861); G. Montgomery, Historia öfver kriget emellan Sverige och Ryssland åren 1808 och 1809, 1—2 (1842); H. Schulman, Striden om Finland 1808—1809 (1909); E. S. Tigerstedt, Biogr. anteckningar om Savolax brigadens män 1808— 1809 (1908).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Adolf L Christiernin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14829, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson.), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14829
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Adolf L Christiernin, urn:sbl:14829, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lenn Jacobson.), hämtad 2024-04-19.