Meriter

Abraham Hugo Fahlén, f. 22 juli 1865 på Tjälls gård i Multrå sn (V. norrl.), d. 3 febr. 1919 i Stockholm. Föräldrar: grosshandlaren Johan Fahlén och Helena Berglund. Mogenhetsex. i Härnösand 1 juni 1883; student vid Uppsala univ. 18 sept. s. å.; språkstudier i Frankrike maj–sept. 1884; fil. kand. i Uppsala 27 maj 1890; student vid Lunds univ. 9 febr. 1891; hovrättsexamen där 15 sept. 1892; e. o. notarie i Svea hovrätt 23 sept. s. å.; vice auditör vid Västernorrlands reg. 17 nov. 1894; tf. domhavande åren 1896–97 sammanlagt tre månader och förrättade därunder 12 lagtima ting; auditör vid Norrlands trängbataljon 15 april 1898–1902 och i kåren 1902–09; delägare i Dynäs a.-b. samt bolagets disponent och verkst. direktör 1 nov. 1899–1907; led. av Västernorrlands läns skogsvårdsstyrelse 1904 (ordf. 1913); led. av Norrländska skogsvårdskommittén 1907; led. av riksdagens första kammare från 1906 (suppleant i särskilt utskott 1906, i lagutskottet 1907, led. där 1908 och 1909; led. av jordbruksutskottet från 1910; i särskilda utskott 1914 B och 1917); statsrevisor 1909–14 (ordf. 1912–14); led. av styrelsen för Bank a.-b. Norra Sverige 1908 (ordf. 1912); från 1911 led. av styrelsen för Ostkustbanans a.-b.; led. av styrelsen för a.-b. Stockholms handelsbank 1914; ordf. i Sollefteå stadsfullmäktige 1917. RVO 1908; RNO 1912; KVO2kl 1915.

G. 28 aug. 1897 i Sollefteå sn (V. norrl.) m. Anna Matilda Johanzon, f. 4 aug. 1876 i Näsåker, Lidens sn (V. norrl.), dotter av skogsförvaltaren Frans Gustaf Johanzon och Johanna Amalia östlund.

Biografi

Hugo F. var den förste av sin släkt, som idkade universitetsstudier, först i Uppsala, sedan i Lund. Han blev, efter att ha skaffat sig domarutbildning, auditör vid Norrlands trängkår i Sollefteå 1898 och kvarstod till 1902 samt i kåren till 1909.

Familjens gamla trävaruintressen voro emellertid även hos F. så stora, att de småningom helt togo hans tid. När fadern (se släktart.) drog sig tillbaka från ledningen av Dynäsverken, inträdde sålunda F. som disponent och verkst. direktör senhösten 1899 och kvarstod till 1907, då han överlämnade affärsledningen till sin systerson John V. Ekman (jfr ovan s. 34).

Såsom en även tekniskt skolad jurist och verksam kommunalman (då i Gudmundrå) invaldes F. i riksdagens första kammare (höger), där han satt från 1906 till sin död. Striden angående bolagens jordförvärv i Norrland och statlig övervakning eller reglering av deras jordbruk, arrenden och ägoavsöndringar hade då bragts till slut genom de omstridda Norrlandslagarnas antagande 1906. F. blev en uppmärksammad debattör och motionär i Norrlandsfrågor, speciellt rörande lagstiftningen på jordbruks- och skogsvårdsområdet. Han insåg visserligen vikten av den besuttna allmogens bestånd men drog i härnad mot undantagslagstiftningen till bolagens nackdel, vilken han ansåg även vara till nackdel för skogen. Han insattes 1907 i den nya Norrlandskommittén, avsedd särskilt för skogsvården i Västerbottens och Norrbottens lappmarker. När Västernorrlands läns skogsvårdsstyrelse bildades 1904, blev F. ledamot där och ordförande 1913; följande år blev han ordförande även i Norrlands skogsvårdsförbund. I Sollefteå satt F. i kommunalfullmäktige och i flera bankstyrelser. Tillkomsten av den s. k. Hotingbanan, ett viktigt tillskott till Ångermanlands järnvägsförbindelser, var främst F:s förtjänst. I motioner och debatter drog F. bl. a. fram frågorna om fortsatt norrländsk statsbanebyggnad, ödemarksvägar, statlig och enskild skogspersonals organisation och pensionering, odlingsbidrag, inmutningsrätt och samskola (i Sollefteå). I riksdagen satt F. många år i jordbruksutskottet och tillhörde några år statsrevisionen. I rent politiska frågor framträdde F. mindre men skymtar i försvarsstriden och bondetågskrisen 1914 (Clason, s. 191). F. var väl rustad för riksdagsmannauppdraget, kunskapsrik, vidsynt och älskvärd med klart intellekt. – F. utgav sågverkshistoriken »Svanö aktiebolag 1867–1917» (1917). I den 1912 tillsatta hemslöjdskommittén var F. en uppslagsrik medlem. Han var ordf. i Ångermanlands hemslöjdsförening och hade genom upprepade motioner i riksdagen sökt skaffa de lokala hemslöjdsföreningarna statsbidrag. År 1917 utgav F. utdrag ur sina samlingar om ångermanländsk linodling och hemslöjd. Hans hustru Anna F. var sedan Ångermanlands hemslöjdsförenings bildande 1909 ordf. i styrelsens arbetsutskott och blev, då maken dog, föreningens ordförande efter honom. Hon har även varit styrelseledamot i Svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund.

Författare

Bengt Hildebrand.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Några anteckningar till ledning för deltagarna i den s. k. Skogsgruppen vid riksdagsmännens resa i Västernorrlands län 1916. Sollefteå. 1916. 13 s. & omsl. (Tills. m. P. ödman). – Några anteckningar om ångermanländsk linkultur och hemslöjd. Samlade. Tr. som manuskript. Sollefteå 1917. 82 s. — Svanö Aktiebolag 1867—1917. Sthm 1917. 4:o 95, (4) s. & omsl. – Anföranden och motioner i Riksdagens Första kammare (Första kammarens protokoll och motioner, 1906–1919, passim). – Betänkanden och yttranden i kommittéer och utskott, ävensom föredrag och diskussionsinlägg, delvis förtecknade i L. Linder, Sv. Skogsvårdsföreningens publikationer 1902–1919.

Källor och litteratur

Källor: Lantförsvarsdep:s handl. 15 april 1898, RA; Multrå förs:s födelsebok 1865, Lidens förs:s födelsebok 1876, Sollefteå förs:s vigselbok 1897 och dödbok 1919. – Riksdagstrycket. – [S. Glason], Sam Clasons brev under bondetågskrisen, [utg. av T. Höjer] (Hist. tidskr., 70, 1951); W. Carlgren, Abraham Hugo Fahlén (Sv. män o. kvinnor, 2, 1944); Justitiematrikel, utg. af Hj. Gullberg (1902); N. H. Qvist, Ådalen, 2 (1946); C. Sjöström, Blekingska nationen 1697–1900 (1901); Svenska kvinnor i offentlig verksamhet, utg. av N. S. Lundström (1924). – Nekrologer 4 febr. 1919 i Sollefteåbladet, Västernorrlands Allehanda och Stockholms Dagblad. – Meddel. av herr N. H. Qvist, Stockholm.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Abraham Hugo Fahlén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/14975, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:14975
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Abraham Hugo Fahlén, urn:sbl:14975, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Hildebrand.), hämtad 2024-11-08.